Slutet eller början?

Slutet eller början

Slutet eller början?

Dagens datum kommer alltid att betyda något speciellt för mig, för Idag är det åtta år sedan mitt liv vändes totalt upp och ner.

Jag fick ifrågasätta allt jag trodde på och jag fick uppleva en så turbulent tid i mitt liv så att jag stundtals trodde att någon drev med mig.. ibland undrade jag om jag (på riktigt) höll på att tappa greppet om verkligheten.

Ibland kände jag mig stark som en björn, men i mina svagaste stunder orkade jag knappt andas.

Jag ställdes inför mitt livs (hittills) största kamp och inför ett totalt omöjligt val som jag ändå var tvungen att göra.
Jag blev ifrågasatt ungefär tusen gånger och det fanns inga rätt eller fel. Jag hade inte många människor runt om mig som kunde, ville eller orkade bära mig och ändå.. ändå har det nu hunnit gå hela ÅTTA år och jag mår trots allt bättre än någonsin. Helt ofattbart egentligen med tanke på att det fanns en tid då jag bara ville fly från min egen tillvaro.

Mycket vatten har runnit under hundra broar och själv har jag hunnit tänka ungefär miljoner tankar och brottats med tusentals scenarion under åren som gått.

Nu inser jag att jag under tiden ändå lyckats landa i en behaglig kompromiss där nuet alltid ska vara mitt facit.

Med tanke på hur bra jag ändå mår idag och hur hårt jag jobbat på att ta mig fram i tillvaron i stundtals nattsvart mörker och med en trögfattad omgivning så måste jag ändå se hur alla krokiga vägar trots allt lett mig vidare fram mot något jag ändå så starkt tror på idag: Att allt som händer har någon slags mening hur smärtsamt det än må vara.

När något slutar så behöver det ju faktiskt inte bara vara ett slut. För helt uppenbart så är det ju också början på något annat. :-)

Och ja.. mitt NU är helt suveränt och jag tror verkligen på att jag är på rätt plats i livet.

Jag kommer alltid att älska månaden Augusti på grund av hundra anledningar och ingen vet ju HUR saker ”kunde ha varit” och nu för tiden så undrar jag inte heller lika ofta ”hur det kunde ha varit”.

Det enda jag vet med säkerhet är ju hur det är just nu och i slutändan är det ändå bara det som spelar någon roll.

Så kom ihåg att ett slut på något även är en början på något annat.

Kan man annat än älska en sådan tanke? :-)

2 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    What if, tänk om, och vad om, om utifall att, hur hade det då sett ut, Nä, man ska ju inte se tillbaka och tänka på vad man hade kunnat göra annorlunda, inte heller må dåligt över val man gjort, om dom ändå inte går att göra om. Gör man det så sänker man sig själv, och även dom man har närmast. Man växer, som du skriver, av det som man lär sig av, man mognar också, inte bara av ålder utan av visdom med, och det är det, som gör dig, till den du är idag. //Kram

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Precis så är det ju faktiskt. :-)
      Allt jag är och har idag är ju det som räknas och med tanke på hur krokig min väg hittills varit så uppskattar jag verkligen alla raksträckor som kommer oftare numera haha… Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>