Kategori: Bebisliv

Jag vill vara full…

Av , , 8 kommentarer 22

…av energi och förväntan denna höst, men tyvärr går det ju lite dåligt eftersom jag hamnat i en dipp då jag tappat mycket motivation, inspiration och kondition! *suck*

Inspirationen försvann då jag fick lite dåliga nyheter (väntar på nya, bättre sådana)

Motivationen försvann då jag insåg att jag numera ägnar mig åt saker som jag inte längre helhjärtat kan tro på! (När folk bara vill ha och ha och HA, utan att ge eller ens vilja hjälpa sig själva)

Konditionen försvann när småttingarna var här med snorpussar och plusmeny i form av diverse baciller. Sjuka blev vi allihopa, men det gör ingenting. När snorpussarna delas ut av världens sötaste små varelser så skulle de lika gärna ha kunnat vara radioaktiva: Jag skulle ha pussat dem ändå haha…

Senaste veckan har jag äntligen kunnat ta mig tillbaka till gymmet och trots att det var si och så med kondisen, så är styrkan intakt och till och med fenomenal om jag får säga det själv.

Numera när man får pryda en och annan buss i jätteformat så måste jag ju liksom hålla formen så att jag inte far omkring med osanning och falsk marknadsföring haha.. Tenton Marieberg är ju ett av mina favoritställen och tack vare gymmet så är jag ju i mitt livs bästa form!

Ska man sitta på bussen dygnet runt, så gäller det att vara i bra form 🤣

Vi blev fotade under en av sommarens varmaste dagar. Väldigt svettigt, men roligt faktiskt.

Jag insåg att det är väldigt längesedan jag skrev i bloggen och det har ju såklart hänt tusen och tusen saker som jag skulle kunna skriva om. Det har hänt en och annan grej som är helt för jävlig och det har hänt en del saker som är supernajs! Det som är skit ska jag inte alls skriva om, eftersom jag jobbar och lever efter devisen: Krymp det negativa, förstärk det positiva!

Vi har ju varit till Sandnes och Stavanger under hösten och som vanligt så var det ju helt fantastiskt där. Vi har ju skaffat oss ett par alldeles egna norrmän av extremt hög kvalité som visat sig vara en perfect match för hela vår familj. Tyvärr kan jag inte visa så många bilder eftersom det råder sträng sekretess.. Men en liten bild från när Jimmie pratade med en svan i Stavanger kan Ni ju för all del få se hehe…

New friend!

Annars så lunkar tillvaron på ganska bra. Jag lyckades fånga en skum grej på bild där det ser ut som att molnen bildat stora vindvågor på himlen. Jag kom hem från jobbet och såg dessa cloudwaves över mitt kvarter:

Hur coolt?!

Ja, jag försöker vara ute i naturen så mycket jag kan och hinner. Som tur är så har jag ju sällis av den fina husky-flikkan som är mitt fyrbenta (och första) barnbarn. Hon älskar också att vara ute och jag är så tacksam över att jag har henne till låns OCH en sjö runt hörnet i mitt alldeles vanliga liv och tillvaro.

Spaning vid sjön!

 

Och på tal om barnbarn… Mina barnbarn är så otroligt vackra och roliga så det är inte klokt! Jag skulle egentligen vilja berätta om allt skojigt som händer när det vankas bebisliv, men det kan varken kan eller vill jag. Det enda jag kan dela med mig av är att de får mig att skratta så att jag får ont i magen, att de luktar så ofantligt gott så att jag nästan svimmar, att de är så vackra så att jag kan börja gråta bara jag ser dem och att de helt enkelt fyller en betydande del i min tillvaro och i mitt hjärta. Jag har aldrig sett så fascinerande varelser i hela mitt liv! Eller, jo… såklart mina egna kids… Men det var ju så längesedan så kanske har jag liksom glömt lite av den där magin som faktiskt omger varje litet barn som är i sina tidiga levnadsår. De är som en portal in i en helt magisk värld och en spegling av hela universum.

Jimpa & Inez fixar babysnäx!

Jimmie är ju för övrigt min klippa (som vanligt) Han är min ständige beskyddare och vapendragare och vi har haft ett så himla roligt och fint år tillsammans. Sommaren och hösten har varit bäst och nu ställer vi om till vinterläge och går in i viloläge. Till våren väntar många festligheter och vi ska bara vila och smida planer inför dessa roligheter.

Jimmie… Han är klippan, jag är havet!

Jag har ju inte skrivit i bloggen på skitlänge och jag hittar varje dag saker som jag gärna vill skriva om. Världen är ju tammefaen helt jävla skev och synnerligen omöjlig just nu så nog finns det ju saker som jag skulle kunna skriva om. Men näe… jag orkar inte just nu. Jag vill bara njuta av mitt flow.

Jag jobbar ju som bekant en del på att inte spotta ur mig varenda tanke som passerar min hjärna. Min odiagnostiserade ADHD och mina autistiska drag får härja helt fritt, med undantag av att jag inte längre delar allt med Er. Jag har helt enkelt hittat andra kanaler!

PS: Jag har mailat ansvariga för VK-bloggen för flera veckor sedan och frågat var statistiken tagit vägen och varför det inte går att se topp-20 listan. Är det någon som vet? Vad som hänt och varför ingen på VK vill svara på frågor? Let me know… De få gånger man nu bloggar så kanske man ändå vill veta om någon stackare varit förbi och läst. Eller hur? Men oh, well… Ni som läser kan väl för all del lämna en tumme åtminstone så vet jag om och när Ni varit här!

Hoppas att alla mår superbra! Kram och på återseende!

 

Tacksam för tacksamheten..

Av , , Bli först att kommentera 14

Av alla tusen tankeballonger som svävar ovanför mitt huvud… Vilken ska jag skriva om just idag??

Kanske om den där tanken om att jag är så himla tacksam för tacksamhet! Att jag ÄR tacksam för så himla mycket. Speciellt just nu över att till exempel bo i en del av världen där vi har den bästa sjukvården (om man bortser från köer, missnöje och underbemanning) för när det verkligen handlar om att leva eller dö, så överlever människor när de blir omhändertagna akut av sjukvården.

Eftersom jag har extrem sekretess när det gäller nära och kära för tillfället så kan jag bara säga att jag är fruktansvärt tacksam idag över just detta: Att vi lever i ”rätt” del av världen. Jag ska aldrig ta något, eller något av vår välfärd för givet igen. Jag ska vara tacksam varendaste dag. Faktiskt!

Jag vill också berätta om att jag har lärt mig att vara tacksam över tid jag fått tillsammans med någon. Som det här med att man möts och att man skiljs. Inga konstigheter egentligen.. Men istället för att vara ledsen över att jag ”måste” skiljas från någon, så kan jag istället välja att vara glad över att jag har fått HA den här fina personen i mitt liv si eller så länge..

Kloka personer finns det inte så himla gott om, men jag tröstar mig med att veta att denna kloka person kommer att ersättas av en annan klok person och ja, det får väl vara plåster på såret för jag är ändå tacksam över att våra vägar korsades! Oavsett när och var det hände. Dessutom behövs h*n på ett annat ställe framöver..

Ja män geeeuu vilket klämkäckt inlägg kanske Du tänker nu, men näjjee.. det är på inget sätt så jag menar! Jag ville bara belysa det faktum att jag möter så många var och varannan dag som inte har förmåga att känna tacksamhet och det är bara så sorgligt. Sån vill jag inte vara. Men jag vet också att jag inte kan påverka andra. Bara mig själv.

Alla jag någonsin mött har lärt mig något. Något jag verkligen, verkligen, verkligen behövt lära mig och oftast genom ”the hard way”.

Det blir till och med lätt att vara tacksam över alla dåliga människor jag mött i mitt liv eftersom de hade något mycket viktigt att förmedla och som jag behövde lära mig: Nämligen vad jag inte behöver och vill ha i min tillvaro.

Nåja, för övrigt så rullar tillvaron på. Det är en och annan vägbula, men inget som inte går att lösa. Numera ids jag inte hetsa upp mig utan tar dagen som den kommer. Var och en har ett ansvar över hur dagen blir och jag väljer att vara min egen lyckas smed. Vem fan ska annars vara det liksom? Haha… jamen, Ni fattar.. Jag vill inte vara hjälplös så alltså måste jag välja att vara stark osv…

Jaja. Nu har jag flosklat färdigt för denna vecka. Påminner mig om att jag har mycket att se fram emot och om bara några veckor så blir det 3-dagars party med min fina man i den vackra huvudstaden. Gissa vem som är laddad? Wohooo… och tacksam såklart!

Bild från i fredags när vi försökte oss på att spana på en ”festlig” tillställning här i Ume. Det gick sisådär haha.. Vi gav upp redan vid 22-tiden. Fast å andra sidan så har man väl inte roligare än vad man gör sig så jag får väl schylla mä schälw helt enkelt.

Men så blir det när man blivit ännu mera skalman nu för tiden. Mat och sovklockan pockar på och minsta avsteg kan ge stora konsekvenser. Träningen faller, humöret rasar och kroppen strejkar! Så ska man ut och roa sig så ska det fanimig vara värt det!!

Men när jag har lediga dagar så blir det oftast pyjamashäng med både stora och små människor och de dagarna förgyller mitt liv så mycket så jag finner inte riktigt ord för att förklara det hela. Det är sjukt mysigt i alla fall och nåt viktigt jag har lärt mig alldeles nyligt är att det är ganska noga att ha på sig gummistövlarna när man borstar tänderna, för annars vet man ju inte riktigt vad som kan hända.. haha… KOlla bara på den här stjärngossen:

Lille L visar mommoz hur det går till när man ska borsta på riktigt..

😁

Ja hörni..

Hoppas att Ni som läser här också mår bra och att Ni hittar de där små glädjeämnena varje, varje, varje dag..

Vi ses!

Många midsommarbarn i Mars..

Av , , 4 kommentarer 16

Japp! När folk har sex kring midsommarveckan så resulterar det ju 9 månader senare i en hel del barn som föds i mars *skrattar*

I mars har vi faktiskt flest födelsedagar i vår familj.. Både den yngsta och den äldsta i vår brokiga klan fyller alltså år samma månad!

Lilla prinsessan rosenknopp aka Baby Inez har nu fyllt ett helt år och eftersom hon vilken dag som helst ska börja traska här på jorden på riktigt med sina små fötter, så kände jag att hon bara måste ha ett par grymma sneakers. Närmare bestämt ett par Adidas Jeremy Scott med vingar. Ja, självklart ska bebisflickan ha ordentliga skodon. ETT år är ju faktiskt hur stort som helst. Då måste man ha inspirerande skor helt enkelt.

Sötaste tjejen 1 år ❤

Min fina mormor har fyllt 85 år och det fick vi också fira tillsammans här i Umeå eftersom hon är och hälsar på. Otroligt mysigt! Jag lyckades dessutom med konststycket att få både mina barnbarn OCH min mormor på samma bild. Inte helt lätt med två högenergiska småttingar haha… tur att även jag är ganska energisk! Men rätt coolt ändå. Att både vara mormor och att få ha en mormor. Det är en härlig känsla att vara en av 5 generationer.

Ja, mars månad har bjudit på en hel del och verkligen varit hektisk på många sätt. Men det har ändå varit skoj och jag har sakta men säkert återfått min hälsa efter att ha varit jävligt sjuk. Det var en ganska tuff pärs eftersom i princip hela februari försvann i tomma intet, men jag är ändå glad och tacksam över att jag är frisk igen och att jag har människor runt mig som hjälper till och ställer upp när det behövs. Mina barn är också friska och glada och tjaa.. vad mer kan man begära liksom?

Det är ingen idé att gnälla. Bara bita ihop och komma igen. Som tur är så har jag också den lilla huskytjejen som ser till att jag kommer ut i friska luften och kan andas obehindrat. Det har nog hjälpt mig att bli frisk snabbare än om jag inte haft henne hos mig ❤ En riktig winwin för alla två och fyrbeningar!

”Snäääälla mommoz.. vi kaaan väl gå ut.. en gång till?”

😎

Tiden går ju alltför snabbt och vår och sommar är under planering för fullt. Jag har storslagna planer på det mesta och vi får se hur det går helt enkelt.. Jag har köpt nya resväskor och förhoppningsvis får jag resa både lite hit och lite dit. Lite kryptiskt kanske, men som med så mycket annat i tillvaron så är det ibland bäst att hålla vissa saker för sig själv. För tänk att än i denna dag så finns det läsare av denna blogg som gärna är här inne och läser.. helt frivilligt, men som sen väljer att öppet klanka ner på mig och mitt sätt att leva och som inte drar sig för att tala illa om mig och dessutom vara taskig mot mina barn.

Näjj.. Sånt orkar jag inte med längre och jag väljer mer och mer att stänga dörren ut till det offentliga. Sociala medier är ju såklart på både gott och ont, men jag märker ju helt klart att mitt liv blivit bättre och bättre ju hemligare jag blivit. Även om jag självklart har ett litet behov av att då och då glänta liiite på locket ut till vk-bloggen.. haha… så helt försvunnen är jag ju inte! Ännu.. Men vi får väl se.

Just nu läser jag mer än vad jag skriver och det känns bra. För mig! Plus att de som stör sig på mig också får vara ifred från mig och mitt ”svammel” haha..

Men i alla fall. Hoppas att alla som läser här mår bra. Ta vara på livet varje minut och var rädd om de du älskar. Vi går mot ljusare tider nu. Gläds, förundras och njut… Varje dag!

Vi ses och hörs!

 

 

 

Då var då och nu är nu..

Av , , 4 kommentarer 15

Tänk att halva februari nästan passerat.. Har ju knappt märkt av det eftersom jag varit sjuk på ett ganska utmattande sätt.

Förra vintern blev det ju en härlig cocktail av lunginflammation, RS-virus och covid på en och samma gång och tja, tydligen så skulle det bli något liknande även denna vinter. Jag har kämpat hårt för varje enskilt andetag, men nu är jag så pass kry att jag ska ta mig tillbaka till jobbet och tillvarons rutinbundna vardagslunk.

Jag längtar efter dagsljus, fysisk styrka och en hyfsad kondition och det är ju inte för mycket begärt tycker jag.

Igår eftermiddag strax innan det skymde så märktes det liksom på dagsljuset att nu är det dags för livsandarna att vakna. Det var ovanligt.. magiskt på något sätt. Fast i och för sig så är ju universum alltid magiskt, men igår kändes det så påtagligt i varenda liten nervbana och i alla små celler i min stackars vintertrötta kropp.

Jag var ju en blixtvisit i Gällivare för någon vecka sedan och det var kring 24 minusgrader då vi kom dit. Jag kände mig djupfryst inifrån och ut under min vistelse där och det berodde nog inte bara på den isande kylan.

Trots att jag trodde att jag sett Malmberget för sista gången i höstas så blev det ändå en liten tripp upp till ruinerna som fortfarande står där. Fotade lite, men det går inte att fånga den där creepy-feelingen på bild.

Vid ett tillfälle kom det en gigantisk flock fåglar som flaxade olycksbådande över oss och flög mellan rivningskåkarna.

Zombiefeeling deluxe alltså!

Dundret ser ju (som alltid) fantastiskt ut, men för två veckor sedan sålde jag hela min slalomutrustning och jag kommer nog inte att ställa mig på slalomskidor på ett bra tag framöver. För trots att jag alltid älskat utförsåkning så har jag liksom tappat lusten till det. Konstigt ändå, men förmodligen en påminnelse om hur fort saker och ting (och människor) kan förändras.

Vi lever i förändringens tid både på gott och ont. Förändring kan vara smärtsam eller positiv. Ibland är den både och, fast man fattar det inte förrns det gått ett tag. Förändring som varit smärtsam kan visa sig ha positiva effekter långt efteråt och det går inte att förstå före man varit med om det själv. Alla måste ju göra sin egen utveckling i sin egen takt. Var sak har sin tid liksom..

Det blir också ganska påtagligt att ”Det nya är NU” när man ser två pyttesmå människor växa upp mer och mer för varje dag framför näsan på en.. Det finns så mycket löften om allt det nya i en liten person som är nyfiken på livet och tillvaron runt omkring.. Som har förmånen att få se varje dag som ett spännande äventyr och som gläds åt allt roligt som går att upptäcka. I helgen hade vi några superhärliga dagar med småttingarna och trots det skrala hälsoläget så vågade vi oss ändå ut på en miniutflykt i närheten.

Lille L fixar fika!

Nydalasjön är bäst på sommarn, men vintertid är den också helt ok 😎

Premiärprovade min nya jacka också. Helt underbar och jag behöver INTE frysa haha…

Snygg färg eller vad?

Ja, det var väl det lilla jag hade att berätta just nu. Hoppas alla som läser här mår bra och slipper diverse åkommor som tycks cirkulera vintertid!

Vi ses & hörs! Kram

 

Lifechanging bizniss..

Av , , 3 kommentarer 8

När det händer extraordinära ting så bara måste man ju in hit och pränta ner en rad eller två.

För några dagar sedan så kunde jag lägga till ytterligare ett barnbarn till min samling som numera uppgår till hela två stycken. En av varje: En förtjusande liten pojke och en bedårande liten bebiflicka. Riktiga små guldkorn i the flow of life.. Jaa..  helt enkelt makalösa. Inga ord kan ens beskriva dessa små varelser fullt ut. De bara är helt fantastiska och naturligt nog så har deras ankomst fått andras närvaro att blekna så till den milda grad att jag knappt minns vissa männschors namn längre.. Haha.. jaaa, visst är det märkligt ändå? Märkligt men ändå naturligt på något härligt vis ❤

Som vanligt så är jag ju väldans partisk, men kolla..  nog är det väl något särskilt med de här små universala fröna:

Lilla storebrorsan

Just här så väntar han faktiskt på sin pinfärska lillasyrra som förmodligen kommer bli hans best friend 4ever..

New magic friend…

Den vackraste lilla flickan jag sett på drygt 23 år faktiskt. Splirrans ny och bara helt underbar ❤ Allt man kan önska sig!

Ja, egentligen skulle jag ju kunna skriva hur mycket som helst om dessa underverk men som alla vet så är det ju bara mest kul för den som skriver haha.. Jag försöker att inte bli alltför uppslukad (men det är svårt haha..)

Annars är tillvaron ungefär som sist med undantag av några små saker som jag inte kan göra så mycket åt just nu. Min hälsa är fortfarande lite lurig och jag har nyligt varit och gjort en lungröntgen för att kolla läget på mina stackars syrepåsar som tagit för mycket stryk under senaste halvåret. Jag försöker verkligen att göra allt jag vill och allt jag är van vid att vilja göra men jag har insett mina begränsningar och anstränger mig verkligen för att acceptera det faktum att jag faktiskt ÄR tröttare nu för tiden vare sig jag vill eller inte.

Tyvärr så är det ju oftast vid sådana här ansträngande tillfällen i livet då det dyker upp en och annan kaktus som passar på att göra vad de kan för att punktera mina ballonger men jag har insett att det bara är att acceptera det.

När livsenergin tryter så kan det faktiskt ibland vara klokare att fly än att illa fäkta och det enda jag kan kontrollera i en sådan trist situation är var jag själv sätter mina fötter. Acceptans är allt liksom. Ibland går det helt enkelt inte att göra rätt. Typ! Det är trixigt ibland men så är ju livet. Man kan aldrig kontrollera andra, men man kan alltid kontrollera sig själv.

Men oh well…

”Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

 

Och det är ju helt klart dagens sanning haha.. Men en sak vet jag i alla fall och det är att jag får tillbaks några tusingar på skatten och för den pengen så ska jag fasiken göra något kul. Antingen så drar jag till Grekland, eller så köper jag en partyweekend i Stockholm eller så tar jag med familjen till någon ny destination eller så sticker vi till Norge eller så bara äter vi på restaurang i några veckor eller så hittar jag på nåt som verkar passande!

Jag ska i alla fall INTE tatuera mig igen som jag tänkte först för det gjorde alldeles för ont förra gången så nu tror jag faktiskt att det får vara klart för denna livstid. Det är fasiken inte värt det.. puh.. jag blir helt kallsvettig bara jag skriver detta haha… Men den är fin.. min senaste tattoo: Smörflygarn 🦋

Är det en kvinnokropp med fjärilsvingar eller är det en fjäril med kvinnokropp? Ja, det vet jag faktiskt inte, men jag älskar den i alla fall och hur skrynklig jag än månde bliva i mitt liv så ska jag ändå minnas den här tiden med glädje trots pandemier och annat jävla skit!

Butterflielady or Lady butterfly?

Nämen fy… nu börjar jag spåra lite känner jag haha.. bäst att hoppa i säng. Jag ska ju faktiskt upp och jobba imorrn och nu låter det som att familjen stillat sig lite. Vi har haft magsjuka in da house i några dygn och *pepparpeppar* nu verkar det som att vi kommit över värsta puckeln av elände!

Vi tajmade ju inget vidare så samtidigt som vi hade barnbarnshäng och bebis-väntande så lyckades alltså 3 av 4 bli magsjuka här på fairytaleroad, men jaa… that´s life helt enkelt 😉

Nästa vecka har jag semester och det är sportlovsvecka och jag ska bara göra ROLIGA saker, så jag har inte tid med virusar och grejs.

Men, nu har jag gjort en liten appdejt. Mest för mig själv men jag vet ju att andra tycker att det är kul också och jag tänker varje vecka att jag ska skriva mer men jag orkar liksom inte.

Fast nu gjorde jag ju det ändå! Hare gött alla!

Puss & kram vi ses på stan!

 

 

 

 

 

Bebisar & betraktelser..

Av , , Bli först att kommentera 19
Jag vill gärna hålla liv i bloggen, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det? Nu har det återigen gått några veckor sedan sist och självklart så händer det massor med saker som jag egentligen vill skriva, men när jag sätter mig och försöker skriva så bara GÅR det inte vilket antagligen är ett tecken från universum om att jag INTE ska skriva just då haha..
(härregu så flummig hon blivit tänker Ni kanske nu? Men ja, så kan det ju va)
Nu har jag ju också varit supersjuk ett tag och energin är tyvärr inte på topp ännu. Huvudet vill massor, men kroppen säger blankt Nej, vilket jag absolut försöker att respektera och acceptera. Jag är åtminstone tillbaka på jobbet och det känns fint för även om jag kanske borde vara hemma ett tag till så känner jag ändå att jag hellre är på jobbet än att jag ligger hemma i pyjamas och får liggsår i soffan framför dumburken. Energinivån blir ju inte direkt bättre av att gå hemma och låta luftrören damma igen. Min astma har blivit sjukt elak mot mig efter lunginflammationen. Blää..
I alla fall så är livet rent allmänt ganska skönt just nu om jag bortser från virus & elaka baciller. Jag har en behaglig tillvaro som lunkar på i lagom fart och jag har frivilligt börja samla på ovanligt många vuxenpoäng. Till exempel så var jag tvungen att köpa en ny diskmaskin nyligt och borde väl egentligen vara sur över att den gamla pajjade, men istället är jag larvigt glad över den nya diskmaskinen och känner mig glad varje gång jag ser den 😄
Tacksamhet kommer i de mest oväntade och ovanliga former och en grej som jag också upplever stor tacksamhet över är att jag inte är slav under någon eller något: Inga substanser eller beteenden som förstör min kropp eller själ. Jag vet ju att det bor en liten beroendepersonlighet inom mig, men den lilla personen är numera extremt liten och jag verkar kunna hålla min hjärna i schack och att mitt belöningssystem inte låter sig kidnappas. Just nu i alla fall. Rätt skönt ändå. MEN… det KAN drabba vem som helst, när som helst!
Jag vet ju att det finns många som brottas med beroenden av olika slag och det är lika ledsamt varje gång någon förlorar kampen mot främst droger och alkohol. Det är jobbigt både för den som drabbas, men det är också en stor sorg för de anhöriga. Ibland måste man ju släppa taget om man själv ska överleva.. För livet kan inte bara handla om att man ska överleva sina dagar. Man måste få känna att man LEVER. Stor skillnad på att leva eller ”bara” överleva.. Ja, Ni vet ju..
En enda persons missbruk kan ju som bekant prägla otroligt många människor och dessutom påverka över flera generationer. En del återupprepar dessa mönster, medan andra väljer att kapa vissa band för att skapa något annat i sitt eget liv. Visst kan det kännas ensamt ibland, men det här med sinnesro kan ibland vara mer värdefullt än att till exempel hålla liv i en del relationer trots att de bara påminner om en enda persons missbruk. Det är egentligen både sorgligt och nödvändigt på en och samma gång. Men det ingår väl i det här med vuxentänkandet att faktiskt inse att våra liv är blixtsnabba här på jorden och det förhåller jag mig till mer och mer och tjaa… det beror säkert på min stigande ålder haha..
Men visst är det märkligt ändå? Att sånt man aldrig reflekterade över som ung kan vara sånt man tänker på hur ofta som helst ju äldre man blir. Märkligt ändå.. men nödvändigt.
På tal om ålder förresten: Bebiskungen fyllde ETT år i fredags och han övar ju stenhårt på balansen (så i det avseendet är vi ju rätt lika varann) och han har så skön stil i det mesta han gör och han är så ofantligt rolig och vacker så att det gör ont i hjärtat varje gång jag ser honom (självklart är jag ju partisk som vanligt, men ändå..)
Han fick en söt bebisdocka i ettårspresent och trots sin ringa ålder så ser man redan att han är en väldigt empatisk liten person och det är en egenskap som ska vattnas och värnas om för är det är ju något vi inte kan få för mycket av i denna värld..
Hursomhelst, han är en fantastisk unge och en starkt lysande stjärna på familjehimlen! Kolla bara:
”Life is all about balance”

When life gives you lemons.. Squeeze!

Av , , Bli först att kommentera 22

Ja det där slitna gamla uttrycket är ju ändå rätt så talande.. Nog för att jag gillar citroner. Men ändå, alla fattar ju vad som menas: Ta nåt negativt och vänd det till något positivt. Typ!

I alla fall, nu är det ju tack och lov December och året lider mot sitt slut. Året i stort har ju varit toppen på många sätt, men sen kom den eländiga November och körde såna käppar in i mina hjul så att jag flög all världens väg. Jag har i ärlighetens namn nog inte riktigt återhämtat mig ännu faktiskt.

Jag ser fortfarande mig själv som en positiv person men nog var det en del prövningar som jag gärna kunnat vara utan, men å andra sidan så har jag varje gång frågat mig själv: ”Jahapp, vad vill universum säga mig den här gången då?”

Haha.. jaa.. sån är ju jag 😁

Det kom ett stort stim av skit som jag var helt oförberedd på och som faktiskt golvade mig totalt vilket har fått mig att i princip sova bort hela november. Både skönt och lite läskigt på samma gång. Det viktigaste har ju såklart alltid blivit gjort, men jag har helt klart ifrågasatt vad som ÄR viktigt och varför.

Jag tog en paus från hela livet kan man nästan säga och när jag precis börjat kravla mig tillbaka i riktning mot ”normaltillståndet” så fick jag lunginflammation också. PANG! Golvad igen liksom.. *suck*

Jag hade just börjat se mig själv som den glada, starka och friska person jag är i grunden och så får jag ändå nöja mig med denna hålögda Novemberversion av mig själv när jag kollar mig själv i spegeln.

Kilon har rasat, hår har tappats, muskler har försvagats, kondition? Vad är det? Ja listan kan göras lång och jag sörjer verkligen att jag inte kunnat träna, cykla eller ens orkat umgås med nära och kära. Mat har jag bara petat i mig för att jag ”måste” och inget har kunnat ge mig min vanliga aptit.

Nä fy, det har varit en riktig pärs ett tag faktiskt men nu tänkte jag att den här pärsen får vara över för nu orkar jag liksom inge mer. Jag ska äta upp mina 40 kåvepenintabletter som en duktig flicka för att bli av med den här lunginflammationen  som blev den vidrigaste finalen på den här hösten och sedan ska jag kamma till mig och fortsätta livet igen.

Livet så som JAG vill ha det.. självklart står det massor av jobbiga förändringar framför dörren men jag accepterar även dessa (för att jag måste) och trots att jag inte kan styra allt så kan jag åtminstone styra mig själv och hur jag ska reagera på saker och ting för att hålla mig själv på banan.

Tiden har sin gång och oavsett vad som händer i världen så är och förblir jag den viktigaste personen i mitt liv och det måste jag påminna mig om då och då. Ingen är oumbärlig så är det ju bara oavsett vad vi tror om den saken.

En dag kom frågan om jag var deprimerad, men näe.. inte alls. Bara så himla, himla, himla trött över att genomgått en så lång och jobbig period som tagit extra mycket kraft och energi av mig. Energi som gått åt till att ”bara” hålla sig ovanför den berömda vattenytan.

Jag älskar ju mitt liv och alla människor som finns i min tillvaro. Önskar bara att det fanns ett större och starkare batteri så att jag kan leva precis på det sättet som jag vill men det finns tyvärr inte. Inte just nu i alla fall.

Så istället så har jag bantat ner min tillvaro så att jag har det jag behöver och mår bra av. Jag har insett att jag inte har samma energi som förut och många som jag tidigare räknat som mina närmaste har tyvärr fått förpassa sig längre bort i ledet vilket såklart är helt okej. De flesta jag umgås med vet trots allt varför jag behöver prioritera som jag gör.

Våra liv här på jorden är trots allt blixtsnabba och superkorta och därför måste man vara jävligt medveten om precis allt man gör och varför.

Nåväl, nu är det fan slut på mina flummiga torsdagstankar. Nu ska jag gå och göra den där berömda lemonaden som man ska göra när ”life brings you lemons” och jaa.. C-vitaminer är ju alltid nyttigt för en eller hur?  😉 haha..

Låt nu december bli en skön månad och låt energin äntligen få komma tillbaka..

Två av mina fina favoritpojkar ❤

Minstingarna.. (men inte länge till för snart kommer en ny minsting)

Mindre än en vecka..

Av , , 2 kommentarer 12

..kvar på semester!

Det blev hemester med undantag för kortare avstickare runt om i Västerbotten. Vi har varit norrut, söderut och västerut. Ja, tre väderstreck fick räcka för i år och nästa gång vi reser så hoppas jag på många hundra mil söderut, men vi får väl se hur det blir med det. Saker börjar sakta te sig mer och mer ”som vanligt” men man ska ju som bekant inte ropa HEJ förrns man är över bäcken eller hur det nu var.

Men semestern då.. så otroligt härlig! Trodde ju att det skulle bli jobbigt att vara ledig så länge, rastlös som jag är. I ”vanliga” fall så brukar jag bara vara ledig ett par veckor på sommaren för att kunna åka till solen två gånger varje vinter, men nu var det ju lika bra att ta hela sommaren ledigt och ja, jag har inte varit ledig en hel sommar sen jag gick i åttonde klass men faktiskt… det var riktigt kul 🤩

Jag har INTE blivit lat

Jag har INTE blivit less på familjen

Jag har INTE gjort av med massa pengar

Jag har INTE tittat på klockan så mycket

Jag har INTE dragit igång tjorviga hemmaprojekt

Jag har INTE haft tråkigt… osv..

Nä, det har varit riktigt fint! Familjehäng i fokus såklart och massor av sol och bad. En hyfsad solbränna har jag lyckats skrapa ihop också.

Jag har träffat många fina människor i sommar och en och annan är faktiskt sådana som jag inte haft så mycket kontakt med under de senaste åren men plötsligt så korsas vägarna och det blev lätt att bara ta vid där man slutat några år tidigare. Himla roligt i alla fall.

Å vad mer då? Jaa.. jag har läst ungefär åtta böcker och jag har kollat 2 hela serier på Netflix. Haha… ett riktigt slackerliv med andra ord.

Fast vissa dagar har vi cyklat flera mil och jag har haft hela träningsdagar då jag kört stenhårt både på inne och utegymmet. Balansen är ju som bekant viktig och jag har verkligen fifty / fifty i mitt liv vad gäller fysiska aktiviteter och vila. Jag har inte heller varit så bestämd på när jag ska göra vad. Dagsformen har fått bestämma helt enkelt och både vi vuxna samt kidsen har verkligen bara gjort vad vi ville och när.

Kidsen förresten.. Nu finns det ju som bekant ytterligare en kid i familjen och trots att det inte är min egen bejbiz så blir det ju ändå rätt mycket bebisliv för oss allihopa. Det är fantastiskt att vara mormor och man blir ju lika stolt över barnbarnets framsteg som man en gång i tiden blev över sina egna små telningar. Numera kryper han ju också den lille mannen.

Superkompetent Lillkille på G

Finaste killarna…

 

Nog är det härligt med bebisliv alltså. Men trots en hel del bebishäng så har jag hunnit partaja ett par gånger i sommar också. Senast i Lördags och det var en väldigt märklig känsla att göra en hel krogrunda på fyra olika ställen och träffa massor av folk. Det ringlade långa köer utanför varenda hak och alla var glada. Det var nästan orealistiskt. Men förbaskat kul! Bara känslan av att få sminka sig och känna förväntan stiga när man cyklar ner på stan med vind i håret och solsken i blick haha..

Ni som känner mig vet ju att jag ofta använder mina gamla kläder tills de faller sönder och i Lördags var inget undantag. Min svarta kortärmade polotröja köpte jag på rea för en femtilapp innan jag ens träffade Jimmie. Alltså nästan 20 år sen.. polokragen håller på att säcka ihop eftersom stretchen för längesedan gett upp haha…

Det långa svarta spagettilinnet som jag har ovanpå köpte jag för kanske femton år sen på JC i Kungspassagen och tja, det är praktiskt att vara klädautistisk men det är ledsamt när kläderna faller sönder och jag inte kan få tag på liknande plagg. Det låter kanske fånigt, men kläder måste vara 100% rätt för mig annars går det inte att ha skoj ute på krogen!

Japp, så äre! 😎

Smink & paljetter krävs när man gör krogpremiär efter pandemi!!

Jag hade i alla fall med mig det festligaste sällskapet och det var längesedan jag skrattade så mycket. Jag var hemma först klockan 3 på natten och jag lyckades också undvika att bli bakis tack och lov!

Hursomhelst, nu lider sommaren mot sitt slut och jag ser fram emot att börja jobba igen. Jimpa har redan börjat jobba så jag försöker att börja räta ut rutinerna och sakta men säkert dra tillbaks gå-och-sova-tiden lite tidigare för varje kväll. Det går väl sisådär.. haha.. Nåväl, jag försöker i alla fall.

Hoppas alla mår toppen. Vi ses och hörs!

Kram!

 

 

 

Jag är riktigt bra på…

Av , , Bli först att kommentera 17

…att vara ledig. Jag blir till och med bättre och bättre på det varje år. Kan det vara en åldersgrej? In a good way förstås..

Förut var jag ju som sagt hela tiden på väg någonstans utan att ens veta var..

jag letade alltid efter något utan att veta vad och så vidare..

Numera stannar jag hellre upp och tittar mig omkring istället för att fortsätta jaga runt. Jag struntar fortfarande i allt som verkar tråkigt och denna semester har jag verkligen inga måsten. Jag gör vad jag vill när jag vill liksom. Det är så himla skönt. Jag låter mig inte styras av människor, väder, pengar eller tråkigheter. Jag låter mig själv ticka på i samklang med min egen lilla inbyggda klocka och det är så jävla gött.

Igår läste jag förresten ut en bok som jag läst under några dagar. Den tog lite längre än vad jag är van vid, eftersom den innehöll otroligt mycket tankeväckande som jag var tvungen att processa både en och två gånger innan jag kunde läsa vidare. Jag älskade denna boken och den gav mig rätt många insikter om hur vi människor är i ständig förändring livet igenom. Vi tror så jäkla mycket om oss själva och ibland glömmer vi bort att goda tider inte varar för evigt. Det gör för övrigt inte ungdom och skönhet heller. Egentligen en befriande tanke och en påminnelse om att vi bör njuta av det vi har medan vi har det. ALLT i livet, precis ALLT är förgängligt och flyktigt och det mesta kan vi inte styra över hur mycket vi än intalar oss det. Åldrande drabbar ju alla hur mycket man än försöker att undvika det.

Men i alla fall… Läs den om du vill få lite att fundera över. Bengt Ohlsson har i alla fall levererat sommarens (hittills) bästa bok. Vanliga människor med helt vanliga liv är de som fascinerar mest.

Bästa sommarboken

 

På tal om åldrande förresten. Jimmie fyller snart 40 och vi styrde upp en liten fest i helgen där vi bokade in oss på Rött. Himla kul faktiskt att få göra något skoj som innefattar att faktiskt TRÄFFA människor. Det var ju kul att få klä sig lite fint, sitta ner vid dukat bord och faktiskt umgås och prata med andra vuxna. På nattkvisten dök det dessutom upp helt nya  ansikten också. Så roligt och riktigt spännande!

Jag köpte till och med nya skor.. Med paljetter på. Är det 40års kalas så äre.. 🤩

Jag körde paljettskor och Jimpa paljett-tisha. 

Ja, det var en helkul kväll. Efter att åskan rullat över oss hela lördagskvällen så stack vi hemåt vid halvtvå på natten och när vi väl kom hem så stack vi och badade i sjön. Några av oss med kläderna på men det finns det ju som tur är inga bildbevis på haha.. Tur också att vi bor nära sjön och att inte så många såg oss gå varken dit eller hem haha..

Ja, det var en helt magisk natt i det norrländska nattljuset och tillsammans med den roligaste och snyggaste mannen jag känner så blev ju denna lördagsnatt verkligen något att minnas för livet

Jo, jag träffade ju en jättestor groda också.. men den var inte så intresserad av mig! Men söt var den.

På tal om söt förresten… Kolla in den här bejbizen:

Babybossen

Han hänger runt en del och blir bara roligare och sötare för varje dag som går. Självklart är jag ju partisk, men det är något visst med somliga små varelser. Bebisar är ju bara så fantastiska. Så perfekta och så oförstörda. Så magiska liksom.

Japp, så äre faktiskt och nu ska jag inte skriva mer. Jag ska gå och kolla sista avsnittet på ”Bloodline” (så jäkla bra serie i 3 säsonger) och sen ska jag fikadejta en eller två gånger idag med en och annan fin kvinna.

Fifan vad livet är gött just NU!

Hoppas att Ni som läser också har det bra.

En stilla sommarbris…

..är väl det härligaste man kan uppleva i dessa dagar.

Den tryckande värmen börjar lätta något och kroppen kan så sakta veckla ut sig någorlunda igen. Jag blir i det närmaste helt passiv av värmen och det är ju knappt att jag orkar kravla mig ner till vattnet och svalka min stackars lekamen.

Träning har det ju inte ens varit tal om och enda gången jag egentligen rör mig är när armen öppnar kylskåpet för att se om det finns något kallt att äta eller dricka.

På tal om det så har jag förresten ett bra tips: Köp hem ett gäng små lådor med fryst mango. Perfekt att äta bara någon minut efter framtagning från frysen. Kall frukost är ju det bästa just nu, så det blir frysta hallon och fryst mango i en skål med cocosdryck. Varm frukostgröt lär ju inte bli aktuellt förrns till hösten och det är ju nätt och jämt att det ens går att dricka kaffe haha…

Annars har semestern hittills varit över förväntan. En hel vecka har snart gått och vi alla chillar på våra egna små sätt.

Jag kollar sällan på klockan och den enda hållpunkten under denna semester är att Jimpa fyller jämt senare i sommar. Dock så ska vi fira lite redan nu i helgen innan folk drar iväg på egna håll. Det ska bli så roligt att få styra upp lite festligheter och träffa lite folk. Mest Jimpas folk, men ändå.

Kan bara inte fatta att han blir hela 40 år! Han har ju snart varit min Jimpa i halva sitt liv (!!?) Galet alltså!

Världens bästa Jimmie fyller 40

Sen blir det ju en del bebishäng denna semester också. Lillkillen är inte så himla liten längre och han visar stort intresse för omvärlden. Kan inte fatta att det är mer än tio år sedan jag själv hade en bebis i den här storleken. Det är i alla fall himla mysigt!

Lille L vill ha påtår 😎

Ja, som Ni ser så har vi det himla bra. Det verkar som att det blir mestadels hemester även detta år även om vi har lite lösa planer på att åka iväg. En av två vuxna i vår familj är fullvaccinerad, en av oss är halvvaccinerad och kidsen har haft covid så jaa.. vi borde kunna åka iväg eftersom Västerbotten (just nu) är en grön region. OM vi kan åka iväg utan krångel så kommer vi ju bara att leva familjeliv med två personer till och vara coronasäkrade i ett enda hushåll så det skulle ju vara så himla härligt om vi tog oss iväg men det vet vi ju inte riktigt ännu.

Det blir i så fall en sista-sekunden-bokning i så fall. Det är två år sedan sist vi besökte vårt grannland trots som att det känns som alldeles nyss.

Annars har jag just inget annat att förtälja. Jag sover, äter och läser. Där emellan umgås jag bara med såna jag gillar och lever livet på mitt egna lilla vis.

Hoppas alla som fortfarande läser här mår skitbra!