Kategori: Betraktelser

Ingen årsredovisning detta år..

Av , , 2 kommentarer 13

…eftersom det har varit ett år som har gått så snabbt så att jag inte riktigt har hunnit med. Det kändes ju precis som nyss det var nyår 2016 och nu när jag tänker efter så kan jag knappt skilja månaderna från varandra… hmm..

Förra året vid den här tiden så gick jag ju igenom året ganska grundligt men nu vette tusan.. Jag bläddrade igenom årets foton för att se ungefär vad som skett och det är inte så mycket spännande egentligen:

Jag var några gånger upp till fjälls och åkte skidor. Jag åkte till Kreta. Min otursförföljda TV pajjade och jag köpte en ny. Jag gjorde mig av med ungefär hälften av allt jag ägde. Vi råkade ut för ännu en bilolycka. Jimmie blev skadad. Vi bytte ut delar av vårt umgänge. Jag blev mindre frekvent på bloggen. Sommaren var så jävla kall så att ingen nu levande människa upplevt något liknande.

Jag blev erbjuden nytt jobb och tackade Nej. Blev erbjuden ytterligare ett nytt jobb och tackade Ja. Jag lyckades bryta ner mitt sockerberoende till en nästan obefintlig nivå. Jag får en skyddsängel på riktigt (en fysisk person som inte ens VET att h*n är min skyddsängel, men som dyker upp där jag minst anar det stup i kvarten flera gånger i veckan) Jag bokar en resa till hela familjen. Jag drömmer om att flytta från Umeå, men eftersom Jimmie säger Nej så stannar vi kvar. Jag bestämmer mig för att inte äta kött mer än en gång i veckan (och lyckas bra). Jag skaffar nya glasögon och är riktigt duktig på att använda dem och Jo! Bastian fick också nya glasögon. Viggo blev tonåring och färgade håret lila och.. hmm.. … tjaaa… det var väl det mest intressanta som hände i mitt/vårt liv under året 2017

:-D

Ganska spännande va?

Så… har jag något nyårslöfte till 2018? Nope! Inte mer än det gamla vanliga: Att jag ska bli bättre på att göra det JAG vill och det JAG mår bra av. Jag ska också försöka att läsa fler böcker och att vara utomhus oftare. Inga svåra löften att infria och ganska rimliga krav som jag kan ställa på mig själv. Familjen ska som vanligt alltid gå först och ingen ska få störa varken min eller mina barns sinnesfrid eller stjäla tid och energi av oss.

Jag och Jimmie ska fortsätta vara ett lika starkt team under 2018 och vi ska försöka prioritera ännu mer tid för varandra. Kanske kan vi till och med få lite tid över att resa någonstans bara han och jag? Vilken dröm… kanske kan den bli sann? :-) *hoppashoppashoppas*

heart

I alla fall så har jag inte så mycket mer att säga just ikväll. Vi hörs någon gång nästa år och jag hoppas att Ni alla får en finfin nyårsafton och en riktigt bra start på nästa år. Eftersom det nya året börjar på en Måndag (som är min favoritdag på hela veckan) så kan det inte annat än att bli ett riktigt jäkla bra år :-)

IMG_1550

Bastians nya mössa som han INTE gillar, men som JAG tycker är ganska festlig haha….

Gott slut och ett supergott NYTT år!

picture

Fair and square!

2 kommentarer

Om jag hade en extra vägg i min perfekta…

Av , , Bli först att kommentera 12

Om jag hade en extra vägg i min perfekta...

Om jag hade en extra vägg i min perfekta lägenhet, i mitt perfekta liv, i min perfekta tillvaro.. skulle jag då hänga upp den här tavlan?

Jag har dock inte plats , så jag får nöja mig med att vara perfekt i mitt perfekta liv och bara visa upp det på nätet. Så himla bra!

Väldigt praktiskt måste jag säga.

 

Ironisk..?! Jag? Va?? ;-)

Bli först att kommentera

Gått i ide?

Av , , 3 kommentarer 14

Gått i ide? Joo.. nästan så kan man ju tro det. December månad hittills har varit ganska hektisk och det har varit fullspäckat med viktigheter mest varje dag. Vi alla följer familjealmanackan slaviskt och räknar ner dagarna mot jul, nyår och födelsedag då en viss person blir tonåring.

Jag hinner inte riktigt med allt jag VILL göra, men jag hinner allt som jag MÅSTE göra och räknar kallt med att det blir tvärtom nästa år. Det ska bli mer gjort av det JAG vill och jag ska sluta göra saker bara för att andra vill eller för att det ”förväntas av mig”. Det blir lättare och lättare att säga Nej och jag kommer snabbare till insikt i svåra frågor som har med min framtid att göra.

Ingen annan än jag är ju huvudpersonen i mitt liv och i mitt liv bestämmer JAG hur jag vill ha det. Jag vet vilka jag vill dela mitt liv med och jag vet också vilka jag behöver akta mig för om jag ska kunna leva mitt liv fullt ut. Alla människor har sina kors att bära och bagaget fullt av sina egna erfarenheter och upplevelser. Vi människor har också olika sätt som vi hanterar dessa bagage på. Jag accepterar till hundra procent att saker förändras och att alla människor inte är kompatibla. Ibland utvecklas man åt olika håll och man måste ta farväl av varandra. Ibland blir man bortvald och ibland måste man välja bort någon.

Ibland kan det ta ett halvt liv innan man ens har någon aning om vem man själv är och hur man ska tackla sina svårigheter och inse vilket som är det bästa sättet att hantera dem på.

Jag insåg en dag att jag ska vara tacksam för mina erfarenheter som varit svåra för mig. Just av den enda anledningen att de faktiskt har lärt mig vad jag klarar av (och vad jag inte klarat av)

Det som jag inte har klarat av har jag slutat kämpa för och insett att jag är besegrad på en del plan i livet. Jag har accepterat att jag fått skador på både kropp och själ under tiden jag har försökt. Jag har gång på gång klivit upp i sadeln bara för att om och om och om igen bli avkastad. Efter många gånger så var det dags för mig att inse att nu är det slut. Jag går sönder om jag fortsätter att försöka… Och det var tro det eller ej, en befrielse att komma till den slutsatsen.

Jag dog inte, världen föll inte samman, vissa människor försvann, andra blev kvar.. Och jag?! Jag är ju fortfarande jag. Om än lite mer ärrad och nött i kanten, men med många värdefulla kunskaper som jag nu inser att jag förmodligen behövde.

Hur mår jag då? Jo, jag mår bra. Jag försöker hålla ett löfte till mig själv och avsätter tid då och då för att träffa de jag tycker om och för saker som JAG vill göra. Familjelivet AB rullar ju på per automatik och när det dyker upp en lucka i tillvaron så vill jag göra trevliga saker. FÖR mig själv och med mig själv.

Igår till exempel så var jag och min käre make ute på en härlig middag med två fina vänner som vi inte har träffat sedan i höstas. Vi åt gott och pratade i flera timmar innan  det var dags att skiljas åt. Sedan slank vi in på pressbyrån och köpte läsk innan vi drog hemåt och återigen gick i ide. Jag somnade vid midnatt med ett leende på läpparna och insåg att det behöver få finnas mer utrymme till allt det där trevliga som man vill ha (och förtjänar) i livet.

Man ska umgås med de man tycker om, man ska äta god mat, man ska skratta ofta, man ska värdesätta sig själv mer och framför allt så måste man inse när det är dags att släppa taget om allt det där svåra och jobbiga som inte behöver vara närvarande hela tiden i livet. Livet är för kort för att man ska fortsätta kämpa mot det omöjliga och livet fortsätter i vilket fall som helst. Oavsett man är med på tåget eller inte!

Jag har det så himla bra i mitt liv och jag ska börja fokusera på allt det jag faktiskt har istället för att fokusera på det jag inte har.

Härregu vilken fantastisk logik va?!

:-)

20131201-091418

Aj lajk it!

Nåväl, jag kommer nog att komma ur mitt ide någon gång till våren och fram tills dess så fortsätter jag väl med att bygga det nya och sluta slåss mot det gamla. Förändring är ju ett positivt ord och även om det inte alltid blir som man tänkt sig så får man ta det som det kommer. Livet är ju en ganska spännande resa… även inifrån min boning där jag övervintrar.

Vi ses!

3 kommentarer

Skapa harmoni i jul

Av , , 2 kommentarer 10

Jahapp… här sitter jag! Fortfarande iklädd morgonrock och ett riktigt glatt lördagshumör.

Inatt har lille B haft två kompisar på ett ”sova-över-party” och vi har dansat disco och ätit popcorn och haft det hur mysigt som helst. Vi missade ett klassdisco igår så vi fick fixa disco hemma istället. När klockan var 21 så sov kidsen och jag kollade på flera avsnitt av ”Sex and the city”. Tänk att det är lika roligt att se så här 20 år senare… dilemman som ser exakt likadana ut och kvinnor och män som talar helt olika språk och ibland befinner sig på helt olika planeter  ;-)

Jag fick i alla fall skratta högt igår och det var ett tag sedan jag såg något riktigt KUL på tv.. Alla som känner mig vet att om det är tråkigt på tv / film så somnar jag rätt snabbt haha…

I alla fall så ska jag gå på mitt årliga biobesök just ikväll och jag ska kolla in ”Solsidan”. Eftersom jag älskar solsidan och filmen har fått bra kritik så kan jag ju säga att förväntningarna är skyhöga!

Annars då? Jooorå.. det knallar på! Vardagarna smyger förbi och det är underbart att vi äntligen gått in i december månad. Nu vet vi var och med vilka vi ska fira jul med och det känns skönt. Julen krymper ännu mer detta år och mer än någonsin så har vi fokus på det som är rätt för oss.

Det blir god mat, glada barn, inga julklappar (annat än ett par stycken till ungarna), trevligt sällskap, ingen stress, och bara allmän feelgood känsla.

Jul är en högtid som är så jobbig för många och jag avskyr tanken på att så många är ensamma och olyckliga och därför så vill jag (för min egen skull om inte annat) att mina framtida traditioner ska handla om gemenskap, samvaro och glädje.

Julen ska INTE handla om överflöd i julklappar och mat. Julen handlar inte heller om något som helst religiöst för mig eftersom vi inte håller på med sådant i vår familj. Jag har absolut förståelse för dem som tycker att julen handlar om när Jesus föddes och han var säkert en trevlig kille under sitt liv, men det är alltså inget för mig och därför försöker jag modifiera julen så att den ska passa mig lite bättre i framtiden.

Dessutom så blir julen bättre och bättre för varje år och detta år ska inte bli något undantag.

IMG_5374

Tårta med svettig tomte..

Hoppas att Ni alla som läser har det bra! Det har jag även om jag har haft en trött vecka med en ond muskelsträckning på höger skuldra med lite andningsproblem som följd. Men det går över och jag vill också passa på att säga att det här med att vara ödmjuk inför det självklara kan vara en bra grej..

Var ödmjuk och tacksam om du kan gå själv, äta själv, gå på toaletten själv etc…

Var ödmjuk glad och tacksam om du får vara smärtfri, om din kropp fungerar som den ska och om du kan sova skönt på nätterna…

Var ödmjuk inför det faktum om Du och de Du älskar får vara friska..

Jag har läst Gabriellas blogg och det är ganska tydligt att hon inte mår bra. Hon är sjuk och lider alla helvetes kval i händerna på sjukvård som ibland funkar och ibland inte. Hon kämpar på och orkar mellan varven till och med slänga in ett inlägg i sin blogg där vi får en glimt av det hon upplever just nu.

Jag tror att det enda hon önskar sig till jul är att få må bättre och situationen hon befinner sig i tycker jag att vi alla borde reflektera över lite grann:

En ung människa som är så sjuk att hon just nu inte klarar sig själv gör i alla fall mig väldigt ödmjuk inför det faktum att jag har min fysiska hälsa helt intakt förutom en och annan liten pytteskavank som inte ens är värd att nämna!

Jag och Gabriella gick på samma högstadium en gång i tiden i vad som känns som en evighet sedan och massor har hänt sedan vi var femton år. När man är femton år gamla så tror alla att det man känner då kommer man alltid att känna. Vi tror att det alltid kommer att vara så där sorglöst och roligt jämt. Vi tror också att vi är odödliga och ödmjukhet kan väl knappt en femtonåring ens beskriva vad det innebär?

Nu, snart trettio år senare vet vi att livet har massor med obehagliga överraskningar för oss alla och ibland innebär det elände i alla möjliga skepnader. Vi kan inte välja bort vissa saker, men vi kan välja hur vi ska tackla våra svårigheter! Ibland går det bättre och ibland sämre.

Med det vill jag bara säga: Ha en skön helg och var rädda om Er. Var glad över allt du har och var tacksam över livet. Livet går inte i repris och vi kan inte heller spola tillbaks vissa sekvenser och uppleva dem igen.

 (Tack och lov för det.)

Kram till alla som behöver!

heart

2 kommentarer

Gilla grönt glitter

Av , , Bli först att kommentera 8

Gilla grönt glitter

Gilla grönt glitter…

Ja, inte behövs det mycket för att man ska känna sig fin i vardagen. Lite grönt glitter på naglarna och saken är biff liksom. :-)

Lite flärd måste man ju få unna sig så här i slask å galon å ”Fy-fasn-vilket-väder” tider liksom..

Inte mycket som behövs egentligen och grönt glitter passar så himla bra till mina hemmabrallor å inte nog med det.. i helgen blir jag och Jimpa barnlediga tillsammans ända tills på söndag!!

Tjohoo .. *glad*

Bli först att kommentera

Obehagligt men sunt?

Av , , 1 kommentar 8

Jag har under ett par veckors tid haft ovanligt ”livliga” drömmar och ibland har jag vaknat helt vimmelkantig och undrat vad som pågår. Jag är ju på många sätt precis som Skalman och somnar före klockan 22 i princip varendaste vardagskväll och sover mina  8-9 timmar precis som sig bör. Jag har också den underbara förmågan att somna både snabbt och lätt och jag sover jäkligt bra i en superskön säng.

Så..? Vad är problemet?

Jo, jag har haft så märkliga drömmar under en kort och intensiv period som väckt så många tankar hos mig så att jag rent har börjat undra hur djupt mitt undermedvetna egentligen är. Drömmarna har varit ovanligt detaljerade och jag har drömt om både roligt och jobbigt. Men… en natt så vaknade jag helt brutalt av att jag blev skjuten (!!?)

Jag blev skjuten rakt i huvudet och smällen var så hög så att jag vaknade och hjärtat slog så hårt så att det såg ut som att det skulle stånga sig ut ur bröstet! Vansinnigt obehagligt och det tog en lång stund för mig att somna om. Drömmen var så otroligt verklig.

Jag kan inte minnas att jag tidigare drömt om att jag har dött och den här drömmen hade en sådan effekt på mig att jag inte riktigt kunde släppa det hela så nu har jag frågat min vän google om ”att tyda drömmar” och jag har hittat några teorier som jag ändå gillar och som känns helt logiska och som fått mig att acceptera min dröm som något bra och att mitt undermedvetna vill berätta något för mig:

 

Din egen död indikerar en ny början.Jag gillar tolkningen!

 

Vem dör? Vad dör? Om du dör i drömmen – vilken sida av dig dör? Ditt starka friska jag eller en gammal attityd som är uttjänad? Jag gillar tolkningen!

 
Drömmar om döden kan vara en symbol för att du är inne i en process i ditt liv som handlar om en förvandling, pånyttfödelse. Jag gillar tolkningen!

 
 Om du drömmer att du är död ska du snart bli gift och du kommer att lyckas med nästan allt du företar dig. För en redan gift person varslar denna dröm om många lydiga barn, som kommer att bli till glädje för sina föräldrar.  Jag gillar ÄLSKAR tolkningen!

 
Ofta symboliserar den här sortens drömmar förvandlingsfaser i livet – att någonting dör för att ge plats åt någonting annat och som alla arketyper så ger Dödens närvaro i en drömscen en mycket starkare laddning. Jag gillar ÄLSKAR tolkningen!

 

Ja, vad ska man säga? Jag gillar ju att det kan vara positiva tolkningar i skrämmande och till synes helt obegripliga saker  :-D Men det sägs att drömmar är den bästa terapi man kan få och dessutom är den lättillgänglig och helt gratis så egentligen ska man nog bara vara väldigt tacksam för levande och livliga drömmar.

När jag läser om vad vissa saker betyder (enligt dem som tydligen kan tyda drömmar) så blir jag nästan lite frestad att lägga papper och penna bredvid sängen så att jag kan skriva ner saker direkt när jag vaknar för att sedan kunna analysera det hela. Fast samtidigt vill jag ju inte hålla på att överanalysera saker och ting. För det mesta är mina drömmar bara allmänt trevliga om än något abstrakta emellanåt och det är sällan jag drömmer obehagliga saker så jag tror att drömmarna får stanna i huvudet natt efter natt. Det kanske är lika bra?!

Ibland är det nog bäst att inte veta allt för mycket eller att analysera och övertolka allt för mycket. Jag konstaterar bara att det är jävligt spännande hos mig när jag sover.

På tal om att tyda drömmar och symboler..

En morgon så dök den här ankan / fågeln upp i min glastallrik som jag alltid käkar havregrynsgröt i..

Visst var den lite gullig? Jag vet att det är trevligare med ”före” bilder när maten är intakt, men det här är också lite roligt.

;-)

IMG_1303

Ja, det var ett lite flummigt inlägg men det kan inte hjälpas. Ibland ter sig tillvaron lite diffus emellanåt och då kan det ju vara bra att få plita ner några rader. Min blogg har ju varit lite av en dagbok, men numera är den mer som en anteckningsbok bara och det passar mig ganska bra för tillfället.

Hoppas att Ni som läser mår bra och att helgen blir precis som Ni vill att den ska vara!  Kram till alla som behöver!

heart

:-)

.

1 kommentar

I Januari kan man behöva vidga sina vyer

Av , , 4 kommentarer 10

I Januari kan man behöva vidga sina vyer

I Januari kan man behöva vidga sina vyer.. och nu i November behövs egentligen bara att man bestämmer VAR man ska vidga dem för att man ska bli en gladare människa :-D . Viktigt är i alla fall att vyerna innehåller gröna palmer och massor av blått vatten. Ja, jag vet! Jag begär inte så mycket av livet haha.. men Fy fabian vad glad jag är just nu. :-) Just sayin! Tjohoo..

4 kommentarer

Som på räls?

Av , , Bli först att kommentera 7

Det betyder ju på ett ungefär ”utan problem”…

IMG_0687

Och det fattar ju alla att när saker går som på räls så är det liksom inga problem. Allt går skitbra.. Typ!

Men helt plötsligt så spårar tåget ur… vad gör man då? Eller vad händer om det blir försenat? Eller… att det behövs spårarbete? Haha.. Jaa.. metaforerna är många. Men vad vore livet egentligen om det bara gick ”som på räls” exakt hela tiden?

Vore det inte lite trist och tråkigt om det aldrig någonsin dök upp lite utmaningar längs vägen.? (förlåt.. längs rälsen menar jag ju..)

När helt oväntade saker bara händer och drabbar en med full kraft och det känns som att man blivit påkörd av ett tåg så borde man väl ändå vara lite glad när man märker att man ändå klarade av det och hittade ett sätt att ta sig vidare både uppåt och framåt?

Speciellt då man är behövd av andra människor. Då finns det liksom varken tid eller möjlighet att lägga sig i ett dike och tycka synd om sig själv.

Kanske är det därför jag själv börjar bli smått allergisk mot människor som ständigt vältrar sig i självömkan och aldrig någonsin vill släppa taget om sin snuttefilt som består av det egna lidandet.??

Livet ÄR tufft emellanåt och det är det för precis ALLA oavsett vem man är. Jag har svårt att tro att det finns en enda människa någonstans i världen som ständigt är lycklig och mår bra. (Möjligtvis Dalai Lama kanske? Men även han har säkert en dålig dag emellanåt)

För varje gång en människa golvas av motgångar i livet så förändras sättet denne hanterar motgångarna på. Det skapas (förhoppningsvis) fler och fler verktyg i bagaget och det föds nya erfarenheter att luta sig på. Så är det för alla.

En del människor har lättare för att hantera sina motgångar, medan andra nästan krossas av dem. En del människor behöver ingen hjälp alls, medan andra behöver hjälp med precis allt. Personligen vill jag så gärna tro på att det kommer styrka ur motgångar, men tyvärr så finns det ju vissa personer som bevisat precis motsatsen. Deras gnäll orkar jag inte lyssna på längre.

Livet och alla händelser som utspelar sig i det kan vara tuffa som fasen. Get over it liksom.. Det är bara att acceptera och försöka hitta sätt att ta sig igenom det som är svårt. Med eller utan hjälp.

Life is tough my darling…

But so are you..

So are YOU!!

Människor som gått igenom svåra händelser i livet och som lyckats skapa positiva saker av följderna inspireras jag oerhört mycket av. Jag önskar att de fanns fler sådana människor. Sådana som borde släppa taget om sitt eget miserabla lidande och försöka se världen med nya ögon.

Kanske behöver de hoppa på tåget till en helt ny destination helt enkelt??

Haha…

Bara de ser till att försöka få plats i 1:a klass vagnen i så fall för det skulle i alla fall jag ha gjort..

;-)

Ha en finfin Tisdag och kom ihåg att man ”bara” kan hjälpa dem som VILL hjälpa sig själva. Annars blir det svårt. Skitsvårt (läs: omöjligt)

Kram

heart

Bli först att kommentera

En föränderlig tid…

Av , , Bli först att kommentera 9

Att saker ändras och förändras är ju inte så konstigt. Det sker hela tiden och man reflekterar inte så mycket. Men ibland när man kommer till ett ställe som så brutalt slitits upp och förändrats totalt så blir man rent av chockad ibland!!

Vojvoj.. Vad sägs om centrum i Gällivare där de helt enkelt har grävt ett stort hål mitt i stan?! Ett hål som får Umeås hemska ”stadsförvandling” att blekna för det här känns snäppet värre… Kolla bara:

IMG_1171

Vars faen är MDs?? Världens bästa hamburgerhak som funnits sedan 50-talet i Gällivare… Puts väck..

(Här grät jag lite inombords)

Ja, något chockartat för mig som inte fattat hur mycket som pågår i gamla Gällkatown haha… Men sedan blev jag liiite gladare för jag HITTADE faktiskt MD´s på andra sidan stan… Dock helt ur bruk och upp-pallat så där lite provisoriskt för att det sedan tydligen ska återuppstå som en drive-in på ny adress.

IMG_1170Haha… ja, vad ska man säga? Gällivare känns ganska mycket som klipp och klistra just nu och inget är sig likt!

Och att inte kunna köpa en anständig burgare känns ju lite trist förstås. Nåväl, det blir nog bra till slut. Det känns ju tråkigt om jag bara ska bakåtsträva hela tiden ;-)

IMG_1165

Vi var och hängde runt lite i skogen och där var sig allt likt!

Skönt.. å ingen snö har hunnit falla heller.

IMG_1150

Utanför Nattavaara var jag tvungen att tvärnita mitt i gatan för att fota några eländiga renar.. Men det var så roligt med en vit ren så jag kunde inte låta bli. Kände mig dock lite e-lack eftersom jag bara en timme innan jag tog bilden åt upp en av deras kompisar (F’låt)

Jag var på ”renkok” som det numera kallas… Man får tydligen inte säga ”lapp-kok” längre eftersom det anses rasistiskt eller olämpligt eller jaa… vad det nu var! Men det var i alla fall jääähhäävligt GOTT!!

:-D

IMG_1149

I de här krokarna ligger morfars barndomshem. Hur mysigt som helst!

heart

Jag skulle kunna tänka mig att ha en liten stuga i dessa trakter men Jimpa tycker NEJ!!

(Än så länge…)

Jag åkte till en grav som jag inte besökt på länge och det var så vackert och fridfullt på hela platsen. Det kändes bra att få åka förbi och tända ett ljus och lämna av lite tankar och ord. Jag blir väldigt ödmjuk inför livet och även inför det faktum att det finns dem som inte orkar med sina egna liv ibland. De som inte gör det måste vi hjälpa och våga sträcka ut en hand innan det är försent.

Alla människor har ett syfte här på jorden.

IMG_1145

”So close, no matter how far
Couldn’t be much more from the heart
Forever trusting who we are
And nothing else matters”

Nu är jag hemma igen efter en helg i Lappland och batterierna är laddade. Det är skönt att åka bort ibland, men det är ännu härligare att komma hem och det är väl så det ska vara? Nu är det sista rycket på hösten så ta vara på de sista färgsnuttarna nu innan tillvaron bara blir grågrågrågrå osv… (Och förhoppningsvis vit sen.. kanske!)

IMG_1138

Ha det bra!

//Helena

Bli först att kommentera

Mellan toppen och botten?

Av , , Bli först att kommentera 10

Ja där emellan befinner vi oss allihopa. Ibland är ju allt skitbra och ibland är ju allt bara eländigt. För det mesta befinner man sig precis mittemellan (åtminstone gör jag det) och det är väl då man ska kalla sin tillvaro ”normal” (Åh, vilket knäppt ord egentligen)

Ni vet, då när tillvaron liksom går sin stilla lunk och det inte händer så mycket som får pulsen att höjas. Det är det läget man helst vill åt eftersom det är det som får vardagen att funka så bra den bara kan. Självklart så vill jag ju att dagsläget ska vara liite mer åt ”toppen” och oftast är det ju så. Man känner sig sådär vardagsglad och nöjd över det mesta. Det är ju helt klart det bästa läget.

Men ibland är det ju faktiskt inte så. Men eftersom jag är en kombinerad optimist / realist så funkar livet även när jag själv eller någon i familjen eller någon jag tycker om är närmare botten istället för toppen.

Då blir tillvaron en kamp där även det mest ”vanliga” blir lite svårt att fokusera på. Ibland är jag helt maktlös inför det faktum att jag helt enkelt inte KAN göra annat än att stå bredvid och erbjuda en utsträckt hand och det är väldigt lätt att jag själv glider en liten aning ner mot botten i min vilja att hjälpa.

Men.. det som är positivt är att jag fortfarande orkar och vill tänka på att vi alla behöver de dåliga dagarna också eftersom allt behöver sina motsatser och så länge de positiva och härliga dagarna i livet är fler än de svåra och jobbiga så går ekvationen ändå alltid ihop om hur jag vill att livet ska vara.

Jag imponeras i alla fall idag av hjältar i vardagen som vet vad de ska säga för att någon ska må bättre. De finns överallt och ibland så förstår de inte ens att de har gjort något stort bara genom att fälla en vänlig kommentar som kunde få en annan människa att orka ta sig uppåt mot toppen igen.

Det jag däremot inte imponeras av är sådana som sviker och vänder ryggen när de egentligen behövs som mest. Speciellt de som man har ställt upp på i vått och torrt som senare har visat sig vara riktiga bottennapp när det verkligen gäller och visst skulle det vara lätt att bli bitter och ledsen över det men det skulle jag aldrig tillåta mig själv att bli. Eftersom det är i motvind en drake kan lyfta så måste man också se och förstå att en förlust man lider idag senare kan visa sig vara en vinst.

Men man lär så länge man lever och livet så som det ter sig idag kan vara HELT annorlunda om ett år eller två. Just därför är det väl ännu mer viktigt att man lever i nuet och inte rusar iväg alltför mycket i sina tankar.

Förut hade jag lite svårt att hålla i mina tankar en åt gången, men idag är det lättare. Kanske är det ålder eller visdom eller lite grann av bägge? ;-)

Hur som helst… hösten är både vacker och vemodig på samma gång. Jag trivs. Jag mår bra. Jag befinner mig ganska exakt mitt emellan just nu. Kanske aningens närmare toppen än botten och tur är väl det för annars hade nog detta blivit en riktigt tråkig blogg att läsa.

Jag kan inte skriva lika mycket om min familj som förr och jag vill inte göra det heller. På grund av jättemånga anledningar. Men vi lever allihopa och vår tillvaro är fortfarande väldans inrutad och vår vardag tillsammans är ordentligt inarbetad. Vi kämpar alla på med stort och smått och just därför så känns det som att jag vill återta lite av allas vår integritet som jag tyvärr varit lite för frikostig med under årens lopp och kanske kommer det att komma tillbaks till mig på ett negativt sätt eller…inte. Det vet jag ju inte ännu, men jag känner att jag måste börja någonstans och var går egentligen gränsen? Det vet nog ingen!

I alla fall. Hoppas att Ni som läser mår bra och att även Ni befinner Er närmare toppen än botten! :-)

IMG_0834”Ibland är det skönt att stå på botten om det inte är så djupt…”

:-D

Bli först att kommentera