Kategori: Dagens dikt

”Ett liv”

Av , , 2 kommentarer 9

Hej bloggen och alla som läser… Jag har fått ett mail med en berättelse som jag gärna vill publicera. En gripande historia som är unik i sig, men tyvärr inte helt ovanlig på det sättet att det finns alltför många barn och unga som lever med missbruk i sin närhet.

Jag har bytt ut vissa saker för att skapa anonymitet för den som skrivit det här. Läs och fundera.. Om hur saker och ting kan te sig ur ett barnperspektiv. En sak är då säker i alla fall och det är att personen som skrivit detta är värd ALL beundran.. och lite till.

Ett liv

För 28 år sedan föddes jag, tänk vad fantastiskt att få komma till denna värld.
Att få ha sin Mamma, Pappa, sina syskon, volvo, villa, hund. Svenssonliv.

Jag vet inte vad det är.

Mitt första minne av min pappa är att han ligger på en bår i ambulansen helt blodig, han har blivit misshandlad och är full och han har det där konstiga uttrycket i ansiktet som vuxna kunde ha, ganska ofta var det så. Han ville att jag skulle ta hans hand innan han åkte iväg men den var blodig och jag var rädd så jag gjorde aldrig det.

Tog aldrig hans hand. Jag var 3 år då.

Min mamma, så stark och med världens största hjärta. Vid henne fick jag alltid sova bredvid och fick snutta på hennes naglar och aldrig fick hon släppa taget om mig. Tills den dagen då Han kom in i bilden. Han hade ofta det där konstiga uttrycket i ansiktet och luktade konstigt.

Aldrig mer fick jag sova bredvid min mamma, hon var Hans nu och det skulle gudarna veta.
Min mamma var ofta nu både gul och blå, min fina mamma.
I vårat fina hus på Ballongvägen 7 bodde vi, där grät jag mig till sömns varje natt och hade nallebjörnar runt hela sängen och fick höra min mamma bli misshandlad, därifrån fick jag rymma från mitt egna hem mitt i natten så många gånger att jag har tappat räkningen. Ballongvägen är nu rivet.

Min flykt var min Pappa, så ofta jag fick och kunde var jag där. Min älskade Pappa, så stark och hela mitt hjärta hade han. Även fast att han var full så var jag där, sov i hans rum på fåtöljen, ville vara nära, ville vaka över han så han andades. Min pappa dog i cancer när jag var 10 år. Men under cancern fick jag ha min vanliga pappa, och jag var och kommer alltid att vara hans minsting som han alltid sa. Där och då försvann min värld, min trygga värld.

När jag var 12 år skapade jag min egna värld som kallas alkohol. Å gud vad min värld var skön! Spelade ingen roll hur mycket trauma som hamnade på listan så länge jag fick försvinna, för en dag eller två.

Jag tror jag tappade allt på riktigt när min Mamma valde att gå tillbaka till Han för tusende gången och valde att flytta till Danmark och lämna allt, Även mig. Jag valde själv att stanna men som 16 åring hoppades jag att hon skulle välja mig. Det blev inte så. Även om det bara varade i 6 månader så hade jag tappat all tillit för vuxna och så tyvärr kom det aldrig tillbaka. Min Mamma hade förlorat en del av mig. Jag önskar så att jag skulle ha hunnit förlåta henne medans hon var frisk, Men idag i mitt minne är hon min starka och älskade Mamma och jag kan förstå henne bättre idag.

Dom luddiga dagarna var nu inte bara 1 eller 2, kunde försvinna i 3, 4, 5 dagar eller 1 vecka eller 2.
Dom sakerna jag gjorde och människorna jag sårade mellan 12-22 år var för att gräva min grop djupare. Hade jag fått som jag ville då så hade jag inte levt idag, jag ville inte leva något rockerliv utan jag ville försvinna från världen, leva i ruset

.
Idag har jag snart varit nykter i 6 år.

Livet är inte en dans på rosor men jag hoppas att mina kommande 28 år ska vara lättare, mer kärlek och mindre våld. Jag kommer aldrig att bli av med mitt ärr i hjärtat, Men jag kan lära mig att leva med det.
Jag tycker inte synd om mig själv utan jag känner mig stark och kämpar för ett bättre liv. Jag strävar inte efter rikedom och ett flådigt hus, Jag strävar efter lycka och kärlek.

Med det här vill jag säga att allt går, med vilja och bra människor som vill hjälpa en. Detta går även att förhindra om vuxna i t.ex skolan ser efter tecken, den tysta och tillbakadragna eleven, den bråkiga eleven, den som aldrig är i skolan. Dem kanske bara väntar på att bli sedda och vill höra någon fråga Hur mår du?

Om jag kan hjälpa en enda genom att berätta min historia så är allt värt.

Med kärlek/ H*n i huset bredvid

113994-425x277-AlcoholismStats

2 kommentarer
Etiketter: , , ,