Ja, ibland måste man bara pausa litegrann. När verkligheten pockar på och behöver tid. Tid är ju som bekant ingen bristvara, utan snarare en måttstock i hur man prioriterar i sitt liv. Det är ju så att varenda människa har exakt lika mycket tid på sitt dygn och ingen blir i detta avseende diskriminerad. Här kan vi alla pusta ut och glädjas över att det faktiskt är lika för alla. De som anser att de ”inte har tid” prioriterar helt enkelt för dåligt.

Jag har en ganska tydlig bild av min egen prio-ordning och tycker själv att jag har en rätt okej balans mellan alla mina vardagsbitar.

När man är mamma och fru så går ju den mesta tiden och engagemanget åt till den närmaste familjen, men jag är också kollega, vän, syster, dotter, barnbarn och lite annat diverse så jag har ju såklart annat jag vill kunna göra när jag är ledig. Jag vill träffa vänner, jag vill träna, jag vill läsa böcker och jag vill också kunna prioritera att göra INGENTING.

Tyvärr är det ju mer sällan jag kan prioritera just detta: Ingentinget! När man har ”ingenting-tid” så kan man fördriva sån tid med att till exempel hasa omkring helt ensam i morgonrock hemma och bara njuta av tystnaden och stillheten samtidigt som man spanar ut genom sina fönster och filosoferar över diverse eller hur vädret ska bli.. Man kan också ligga extra länge i badkaret ända tills badvattnet blir kallt… eller… varför inte bara ta en liten dagstupplur på sofflocket?! 🙂 Ibland har jag specifika ”sovdagar” som innebär att jag helt enkelt sover några timmar när det ingen är hemma och om jag är ledig mitt i veckan

Att få ha lyxen att göra ingenting är en företeelse som sällan får upplevas. Tyvärr.

Förra helgen kände jag mig tvungen och gå in och göra en insats hemma hos en person trots att h*n har personal som ska hjälpa till i alla vardagsbestyr. Fast jag själv hade jobbhelg så kände jag mig tvungen att ingripa på direkten och jag la ner mer än tio timmar på min obefintliga fritid för att måsta fixa till sådant som andra har betalt för att göra.

Jag var såklart helt slut efter den helgen och hela min egen så välplanerade tid rök ju såklart all världens väg. Veckan som varit efter den överjävliga helgen har jag varit allt annat än pigg. Allt jag ville göra under veckan fick stå tillbaks för att återhämta mig själv och även för att försöka få ner saker på pränt för att skicka till ansvariga för att få någon klarhet i VARFÖR?

Dels har jag varit arg, men också uppgiven över hur saker bara kan få hända om och om igen. Uppenbara orättvisor är fan det värsta jag vet och det går liksom inte att vara tyst.

Vi måste tala för dem som har en svag röst eller ingen röst alls. Att inte göra det är oacceptabelt.

Det är inte alltid det hjälper att höja sin egen röst, men man ska åtminstone försöka.

”Helping one person might not change the whole world, but it could change the world for that one person”

För några dagar sen gick jag genom stan med en vän.

Som väntat så var det ju inte så mycket folk i farten. Umeå har ju under de senaste fem åren förändrat sig ordentligt. Till det sämre enligt mig: stadskärnan är numera en ful, tråkig och ödslig plats där man inte gärna hänger om man inte måste.

Det blir mer och mer sällan jag besöker stan men de få gånger som jag gör det så känner jag mig inte helt nöjd.

Jag känner mig invaderad på flera sätt. Jag kan till exempel inte gå obehindrat i min egen bubbla utan att bli ansatt av flera olika romska kvinnor som numera börjat komma närmare än de gjorde förr och ja, jag förstår att även deras situationer också blivit jobbigare och att de stångas med sin fattigdom vilken på många sätt gör dem desperata.

Men det får mig att känna mig otroligt begränsad när de kommer fram till mig och vill göra anspråk på mina pengar. Jag upplever det som obehagligt och i vissa fall även lite skrämmande.

Jag ger aldrig något i handen på tiggare eftersom jag inte vill befästa deras situation och därmed låta det fortgå. Jag tror att varje krona vi ger i handen upprätthåller slaveri och organiserad människohandel på flera olika sätt.

Det vill jag inte vara en del av. Men.. Jag har hjälpt många utsatta människor (bland annat romer i Umeå) på andra sätt. På sätt som känns rätt för mig och för det jag tror på.

Men att bli antastad på stan är inget jag vill vara med om.

Något annat som jag inte heller vill vara med om är att behöva lyssna på kvinnan som mitt på torget, utrustad med mikrofon och högtalare skriker ut sina budskap om Jesus till alla som går förbi.

Många gånger låter hon aggressiv och ibland skriker hon saker som: ”VÅGAR DU STÅ HÄR NÄR JESUS KOMMER TILLBAKA??“

Jag tänker på människor som kanske är sköra och mår dåligt på olika sätt och hur hon kanske påverkar på fel sätt.

Jag förstår inte hur det kan vara okej att en enda person i religionens namn kan få kidnappa det offentliga rummet på detta sätt.

Minns ni snubbarna som för några år sen betedde sig likadant?

De blev både lagförda och avvisade från city vad jag minns, så varför får hon fortsätta med det här?

Alla som är intresserade av det här med Gud och Jesus kan säkert hitta sig en trevlig kyrka med likasinnade där alla är frivilligt och kan prata med varandra om alla teologiska spörsmål som var och en funderar på.

Varför tillåts hon störa ordningen i centrum på det här olustiga viset?

Om jag skulle komma dragandes med mikrofon och högtalare en dag och kliva upp på det där lilla podiet och säga till kvinnan:

”Nu är det min tur att prata, nu får du faktiskt kliva ner” Och så hade jag börjat skrika ut över torget varför jag INTE tror på religioner överhuvudtaget så kan man ju undra vad som skulle hända?

Cred till kvinnan för hennes engagemang. Absolut. Men helt ärligt. Nog tycker jag och kanske många med mig att det finns lämpligare ställen än city.

De få gånger jag är nere i stan vill jag kunna röra mig fritt utan att bli antastad av någon! Det är min rättighet kan jag tycka.

Vad tycker Ni andra?

Och när det kommer till slutresultatet av hur Umeå till slut blev efter allt grävande å byggande, så kan jag inte låta bli att undra om inte pengarna gjort bättre nytta någon annanstans..

…eller hamstra saker. Det är ju i princip samma sak kan jag tycka.

För visst borde väl de flesta FATTA att om de börjar handla onormalt mycket av saker som riskerar att ta slut så betyder det ju faktiskt att andra människor blir helt utan.

Tänk att många är så förbannat osolidariska med sin omgivning i tider som de här.

Jag undrar lite hur det kommer sig att vi inte bara kan försöka ha ett köpmönster som innebär att alla försöker tänka på att allt från toapapper till mat ska räcka åt alla och inte bara till ”Mig, mig MIIG och MIIN familj”

Fy fan, ibland är folk bara så jävla pinsamma och dumma och i tider som dessa visar många verkligen upp sina rätta ansikten. Precis som att det absolut viktigaste för en människa i tider av smittor och sjukdomar är att kunna torka sig i arslet!?

Ja.. vad ska man säga? Ids int skriva mer om det här.. ni förstår säkert min poäng.

Ingen kan göra allt,  men alla kan göra något. Se till att alla får en liten del av kakan istället för att äta hela själv men OM du äter hela kakan själv, ja då är det ju viktigt med toapapper förstås.

(Ont i magen? Ja, så gåre när du tar hela kakan)

”Bryr du dig ett skit,  eller ÄR du en skit?”

Människor och dess beteenden är ovanligt intressant så här i Corona-tider haha…

😀

Läs mer →

Synnerligen oönskade samtal får jag rätt ofta nuförtiden. Åh vad jag stör mig på dessa.

Min blocklista i mobilen är numera milslång och jag gör mitt bästa för att artigt, men bestämt tacka Nej till allt möjligt innan jag avslutar samtalet och blockerar numret som samtalet kom från.

Men igår fick jag ett samtal som hittills irriterat mig mest i kategorin ”oönskade samtal”

Det var Margareta, som helt fräckt ringde mig från hemligt nummer för att hon ville informera mig om Jehovas vittnens hemsida.

Svarade att jag absolut inte är intresserad av någon hemsida och avslutade samtalet för att fortsätta mitt ordinarie samtal IRL över en kopp kaffe med min fina vän som jag har VALT att umgås med.. Jag hade absolut inga som helst planer på att prata religion med en för mig okänd person.

Jag försöker att inte låta mig provoceras, men ibland är det svårt.

Någon kanske minns när jag (helt oönskat) blev uppringd av en mäklare här i stan som hade den oerhörda fräckheten att ringa upp mig på min dyrbara kvällstid för att göra anspråk på både min tid och mina pengar.

Så sjukt oseriöst och allt annat än professionellt.
Men visst, Margareta från Jehovas vittnen hade säkert inga ekonomiska anspråk och jag får väl ge henne liiite cred för att hon så entusiastiskt orkar hålla på att ringa folk så här och på så sätt försöka ragga nya vittnen.

Men allvarligt.. nog är det väl bättre att folk själva kan få ha det egna mandatet att söka sig till vilken religion de nu kan tänkas vara intresserade av?
Att folk som ska sälja sina bostäder själva kan få undersöka vilken mäklare de vill välja? Och så vidare…

Fan.. jag är så less på oönskade telefonsamtal oavsett vem de kommer ifrån.

Så om du inte känner mig och mest troligt bara vill åt min tid, mina pengar eller på annat sätt bara irritera mig.. var vänlig ring nån annan.

Margareta från Jehovas vittnen kanske? Nä just det ja.. hon ringde ju från privat nummer haha..

Nåväl, hare bra allihopa! Med vänliga och lite småsura hälsningar från arga tanten 😀

På tal om Vasaplan…

Jag är genuint nyfiken på hur man tänkte när man ”designat” det här horribla gångunderlaget?!

Tror den som ritar upp den här typen av idiotiska lösningar att det inte finns människor som gillar skor med klackar i Umeå?!

Tänk er ett litet lager snö här.. och så dyker det upp människor som har brådis till bussen… Och kanske är det också mitt i natten på en lördag och alkoholhalten kanske är lite högre hos vissa bussresenärer.. och vips, så fastnar nån stackars tjej ( eller kille för den delen) i nåt av hålen med en smal klack och bryter foten..

Ja, jag vet inte om det finns fler än jag som tycker att det här är en av flera skitdåliga saker på nya Vasaplan. Så less jag blir.

För övrigt så gick jag ner med en klack på Renmarkstorget förra vintern utanför dåvarande Allstar eftersom ägarna (?!) borrat ca 10 cm stora hål i marken utanför entrén. (För staket eller uteservering eller vad de nu hade hålen till)

Mina skor blev förstörda eftersom utsidan på klacken gick sönder på grund av det där jäkla hålet och jag gick faktiskt in på Allstar för att fråga om de tog något slags ansvar för sina hål utanför (de finns fortfarande kvar)
Men svaret jag fick av en snubbe i baren var: ”Du får väl själv ta ansvar för var du sätter dina fötter”

Sjukt dålig stil i alla fall, men det är nog bara en tidsfråga innan både klackar och fötter går sönder i de här metalliska hålen på Vasaplan.

PS: Tittar man ner i hålen så ser man en brokig flora av fimpar och snus. Helmysigt alltså!

Blä och tummen ner för Vasaplan och den som hittat på det här! *Tack och lov att jag har bil*

Efter påsken gick luften ur tror jag..

På fler än ett sätt: igår när jag cyklade till jobbet så fick jag låna Viggos nya räsercykel och vad hände? Jo, punktering på väg hem imorse  🙁  suck!

Sen har jag två andra i-landsproblem i form av trasig golvvärme samt en jävligt irriterande navel som gör ont så fort jag skrattar eller tränar hårt.

*Suckar igen* nåväl, snart får jag förhoppningsvis åtgärda både trasig kropp samt badrum och sen kanske jag slipper det här trista gnället haha.. men, det är trots allt min egen lilla blogg och då kan jag väl få gnälla litegrann ändå. 😀

I alla fall, det var vad jag hade att bjuda på ikväll: Gnäll! Men ja, tack för att just DU ville läsa om min klagan! Ha det gött å sov när du blir trött!! Kram