Kategori: Jobbet

Dagens känsla är något svår att definiera

Av , , Bli först att kommentera 13

Dagens känsla är något svår att definiera

Dagens känsla är något svår att definiera. Jag har jobbat min sista dag och det kändes verkligen vemodigt när jag gick.

Jag lämnade idag ett jobb som varit helt fantastiskt på många sätt. Och ändå sa jag upp mig..
Men jag har följt min magkänsla och inre röst och jag är så övertygad om att jag ändå gjort helt rätt.

Men ändå.. jag har också lämnat de bästa kollegor jag nånsin haft och den här bilden får förmedla det jag känner och tänker just nu: Mångfald, gemenskap, rätten att få vara annorlunda och ansvaret vi har både för oss själva och våra medmänniskor! Både de stora och de små…

Klumpen i halsen vill inte riktigt ge med sig ännu men jag vet också att den beror på lika delar glädje och sorg.. men mest glädje! Tack till mina fina före detta kollegor. Ni är så TOPPEN! Kreativiteten och energin är något jag kommer att sakna hos Er!

Tack!!

 

heart

Bli först att kommentera

”Belöningen är stor”….?

Av , , 6 kommentarer 15

Ja, den frasen dök upp när jag surfade och spanade på lite artiklar som handlar om att våga ”kliva ur sin trygghetsbubbla”. Dvs, sin comfortzone..

Handen på hjärtat: Visst ÄR det skönt att ha SITT hus… SINA vänner… SIN anställning… SINA pengar…  SIN bil… SIN familj… SIN trygghet… etc..??

??

Jodå.. så är det! De flesta av oss är säkert också nöjda med att ha sin inrutade tillvaro med allt som är tryggt, förutsägbart och… bra…(?)

Men jag talar om egen erfarenhet och i exakt detta NU.. så har jag våndats och velat och virrat och vimsat och stött och blött och funderat i flera veckor och till slut konstaterat ATT:

Jag, Helena faktiskt har vågat mig på några staplande steg utanför min comfortzone. Jo då! Jag har på skälvande och darriga ben bestämt mig för att göra något så oväntat och drastiskt idag som att säga upp mig!!

*skriiiiik-ehh-vad-gjorde-du-sa-du??*
 
 
 

Jodå! Ni läste rätt… jag har idag gjort något så galet som att säga upp mig! Och varför har jag gjort det? Och varför skriver jag om det så här offentligt? Ja, dels för att jag vill dela med mig om varför jag gjort det och vilka infallsvinklar jag haft och dels för att jag vill berätta om var jag befinner mig just nu.. (i tanken OCH tillvaron alltså)

Jag har sagt upp mig därför att jag har blivit erbjuden ett nytt och spännande jobb som innebär att jag kommer att fortsätta jobba med de människor som befinner sig i exakt den målgrupp som är intressant för mig och min livsåskådning och som placerar mig i facket ”rätt ställe, rätt tillfälle” (Ni som känner mig vet PRECIS vad jag menar!) och så har jag faktiskt bestämt mig för att gå vidare från det jag är verksam i just nu!

Det har varit några veckor med en lång och ganska jobbig tankeprocess där jag har gråtit och skrattat och bollat med nära och kära om varför jag gör som jag gör och varför jag bestämt mig för att gå vidare från något som jag älskar och känner mig trygg i. Men… plötsligt händer det helt enkelt!

Jag har haft ett par ”aha-upplevelser” under de senaste dagarna och de gjorde att jag plötsligt  tänkte att jag faktiskt behöver gå vidare i min egen process och att jag VERKLIGEN måste göra det jag tror på!

Jag har under ett par år arbetat i en organisation som värnar om socialt utsatta människor i olika sammanhang; Människor i aktivt och i före detta missbruk, psykiskt sköra personer, ensamma människor, våldsutsatta kvinnor, barn med anhöriga intagna inom kriminalvården, arbetstränande män och kvinnor och andra människor som befinner sig fastklämda i samhällsklyftorna och dess avgrunder.

Jag älskar verkligen mitt jobb och jag trodde nog att jag skulle stanna i några år till, men vissa faktorer har ändå gjort att jag har haft mina antenner ute och när väl rätt jobb dök upp så kände jag mig helt redo för att söka det och (såklart) få det! Dels för att jag så starkt känt att jag  behöver nya infallsvinklar och dels för att jag tror att jag redan gett allt till min nuvarande arbetsgivare! Just nu kan jag nog inte riktigt sträva efter utveckling eftersom jag redan uppfyllt exakt alla mål i min verksamhet som jag personligen ansvarat för och där jag redan gjort allt som förväntas av mig!

Jag har nått en enorm individuell utveckling på kort tid och jag:

  • Har gjort stora åtgärder som inneburit stor ekonomisk vinning
  • Har knutit ovärderliga kontakter
  • Har utfört en fantastiskt rolig renovering på egen hand och jag har både målat och tapetserat och inrett en jättekåk mitt i stan
  • Jag har dessutom haft turen att få ha lärt känna MÅNGA fantastiska människor och
  • Jag har lärt mig massor om både mig själv och andra
  • Jag har också fått styra mitt eget arbete och jag har skapat något väldigt positivt både för mig själv och andra!
  • Dessutom har jag haft (jag ljuger inte) V-Ä-R-L-D-E-N-S bästa kollegor nära mig och de har alla gett mig så otroligt mycket kraft och energi! Tack till alla Er.. Vilka fantastiska människor Ni är! Jag kommer att sakna Er enormt mycket..

Men nu klappar jag mig själv på axeln och skryter (offentligt dessutom) om att jag bidragit till ett fantastiskt samhällsarbete där både människor och djur värnas om, och jag har helt enkelt fått göra det jag har trott på och det som varit viktigt ur MITT samhällsperspektiv!

Men något som jag specifikt tar med mig är ett uttryck som min före detta chef Magdalena myntat:

”Alla människor är viktiga alla dagar”

 

Hon har varit en stor inspirationskälla under min tid i denna organisation och jag kommer alltid att se henne som en ledstjärna på många sätt. Att kunna se människor och dess potential i allt från det stora till det lilla är något som hon verkligen kunde och var väldigt bra på och som såklart inspirerade mig enormt mycket och kanske är det just därför som jag också kunde hitta modet till att faktiskt våga ta steget och hoppa på ett nytt tåg mot en ny och okänd (och förhoppningsvis mycket SPÄNNANDE) destination.

Och jag tror att det är så.. När man har gett allt och lite till så kommer man till slut till en hållplats där det är så tyst och tomt att man inte ser någon annan utväg än att söka sig vidare! Och nu har jag gjort det ta mig f-n!!

 

:-)

Så ni kan ju fatta att jag inte har så mycket att skriva så här i offentlighetens ljus… Det händer så mycket i mitt privata liv att jag blir alldeles andfådd haha.. Och tyvärr så varken kan, eller vill jag dela med mig av det som är viktigt.

Men jag kan dela några bilder så får Ni se på ett ungefär hur jag har det nu för tiden haha…

IMG_8249

”….eller så tar du steget och vågar det du annars kommer att ångra att Du INTE gjorde….”

 

Men förutom det så räknade vi vår second-hand /loppis kassa och konstaterade att den räcker till en vistelse på canary Islands… igen :-) Få se om vi hinner innan december! *hoppas*

 

IMG_8261

Lille B räknar kosing.. han började om varje gång han passerade tjugo… haha…

IMG_8262

Lille B hjälper i alla fall pappan med hans rehab-träning och nu är det också bestämt att Jimmies stackars knä skall opereras efter jul!! *hurv*

Och sist men inte minst så minns Ni kanske att vi hade femårig bröllopsdag i Fredags!

Hur mysigt som helst…

IMG_8239

Vi är ett riktigt tjusigt par om jag får säga det själv… hihi…

heart

Men nu har jag nog inte så mycket mer att avhandla… Jag ville bara berätta om min nya spännande sits!! Jag känner ny energi och ny tillförsikt… Min tillvaro är både rolig och spännande, men ändå så full av harmoni och rutiner. Livet som bokstavsmänniska fortsätter och jag tackar allra ödmjukast till Er som läser mina skrivna rader här på webben!

Kram å vi ses!!

:-D

 

 
 
 
 
 
 
 
 
6 kommentarer

Måndagsfilosofi…

Av , , 2 kommentarer 4

Äntligen en ny vecka!

Denna vecka blir introduktionsvecka inför hösten. Smågrabbarna ska börja dagis och fritids. Jag och Jimpa ska pussla ihop tillvaron för oss alla och jag ska börja leva lite mer regelbundet från och med nu.

Har i sommar pusslat ihop två scheman där jag jobbat på två olika ställen för att försöka lappa ihop vad andra ställt till.

Nu börjar läget vara stabilt igen så nu ska jag bara jobbat på ett enda ställe och få lite mer stabilitet i min tillvaro. Känns toppen. Dessutom behöver jag inte jobba natt utan kan sova hemma.

Det har varit både roligt och spännande att ha två jobb i sommar och skillnaden mellan klientelet har varit slående. När man jobbar inom omsorgen med begåvningshandikappade vuxna så får man uppleva så otroligt mycket glädje och engagemang. Dessa människor har inte samma typ av bekymmer som vi andra, utan lever i nuet och gläds åt det mesta som vi andra kanske inte ens ser. De har fin sammanhållning och varma relationer med andra och ibland känner jag att vi har så mycket att lära av dessa människor.

På häktet blir det ju som alla förstår ganska skarpa kontraster. Människor är inte glada, människor är inlåsta, människor som har problem, människor i jobbiga situationer och människor som har det svårt och som har begått felaktigheter i sina liv.

Så visst är det helt olika världar. Jag trivs otroligt bra på båda ställena och det har varit förvånansvärt enkelt att "ställa om sig" och anpassa sig utifrån vilken verksamhet man skall befinna sig i för dagen.

Jag har toppenkollegor på bägge ställena och det bästa av allt: Jag får vara i rörelse hela tiden. I like it!

Nåväl, denna vecka kommer att bli skitbra och inatt har Kusinus Linus dykt upp och ska stanna i några dagar. Förhoppningsvis blir det ledighet och partaj i helgen om jag lyckas skaffa barnvakt.

Men DET.. får bli en annan historia. Ha en skön måndag allihopa. Det ska jag ha!

Kusinus Linus

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Offlajnad och nerstängd?

Av , , 2 kommentarer 7

Njaa.. Inte riktigt. Det är bara det att jag inte har ett endaste dugg att förtälja. Men eftersom jag ser att folk ändå spanar på bloggen rätt mycket varje dag så känner jag i detta nu att jag helt enkelt måste leverera något.

Läget är som följer:

  • Det är ganska tröttsamt att befinna sig en miljö där allt och alla är inlåst. När man dessutom är ny på jobbet så innebär det att rätt mycket energi går åt till att ta in allt som är nytt. Jag trivs dock väldigt bra och det är ganska skarpa kontraster från det jag jobbat med tidigare. 
  • Jag hinner inte vara så social med mina vänner som jag skulle vilja (Men Jag saknar Er allihopa!)

Vad mer? Joo..

  • Barnen mår toppen. Det är bara synd att jag träffar dem så sällan numera. B har dessutom lärt sig MASSOR med nya saker som är bra att kunna som till exempel att kasta ut saker från balkongen. Tur att Viggo har snabba ben och gärna hämtar det Bastian kastar ut haha…
  • Jimpa är ledig i sju veckor och går som vanligt väldigt, VÄÄÄÄLDIGT lättklädd (Läs: Kalsongklädd!) dygnet runt (någon förvånad?)
  • Balkongmöblerna väntar vi fortfarande på. *suck*
  • Kameran fortfarande på lagning, så denna sommar blir inte mycket dokumenterat.
  • Mitt sockersug är så gott som bortblåst (Plötsligt händer det!)

Tjaa.. det var väl tyvärr inte mer än så jag hade att komma med just nu. Men jag mår bra och jag sover och äter ordentligt *skrattar* Kanske är jag rent av lite tråkig just nu?

Men håll ut.. intressantare tongångar kommer säkert inom kort (ööhh… hoppas jag … haha…)

Jag och Jimmie för exakt ett år sen:

Jammen vaffan.. kameran är ju på lagning! Kunde int bättre än så här.

"Mi änd maj bejb"

 

 

Nu gäller det…

Av , , 5 kommentarer 16

 …att hålla tummen.

Ska iväg på en anställningsintervju om en stund. HIMLA spännande med tanke på att jag varit i kontakt med dem jag ska träffa innan de ens annonserade om att de behövde anställa. Jag slängde iväg ett litet spontanmail tidigare i våras och det visade sig att de faktiskt var i behov av personal. 

Sen har de annonserat efter någon att anställa och nu ska de träffa ett par stycken och jag är en av dem. Känns toppen faktiskt.

Det är så många faktorer som spelar in jst nu på hur jag kan, vill och orkar jobba och här skulle det bli aktuellt med att jobba dagtid. För jag har nästan alltid bara haft jobb där jag kutat runt under kvällar, helger och nätter och det är inte så kompatibelt med familjelivet faktiskt. Efter tredje barnet sa min kropp NEJ till att vara vaken nattetid.

Jag har även insett att jag inte passar på jobb där jag sitter stilla och vänder papper. Det GÅR helt enkelt inte. Jag måste få vara i rörelse och jag måste få träffa andra. Annars går det inte bra *skrattar*

Just nu jobbar jag som kriminalvårdare på häktet och det är ett tag sedan jag jobbade åt Securitas. Jag har under det senaste åren hoppat runt på alla mina jobb samtidigt som jag studerat lite och varvat lite med mammapengar från staten och fast jag är tretti PLUS (visst låter det bättre än "snart förti"?) så har jag inte riktigt vetat vad jag ska bli när jag blir stor eller vad jag ska göra.

Så håll tummen  för mig idag. Kanske får jag nytt jobb och kanske hittar jag precis rätt ställe för mig att spendera mina yrkesverksamma timmar på!

Hare fint alla jobbare och semestrare!

Jag har sökt…

Av , , 8 kommentarer 8

…ett nytt jobb!

*puh* Blev alldeles svettig av nervositet när jag darrande sträckte fram handen, greppade musen och tryckte på "skicka in din ansökan" knappen. 

Jag har faktiskt sökt ett jobb som ligger långt, långt borta från Umeå och det verkar inte helt omöjligt att kunna få in foten där eftersom jag har någon som kan tala för mig på insidan.

Och varför inte? Under det senaste halvåret har jag funderat på alla mina möjligheter inom karriär och yrkesval. Ett tag tänkte jag till och med på om jag skulle sjösätta min fot igen, men efter att ha pratat runt med forna kollegor som sökt sig väldigt långt ut i den vida världen så inser jag ju att det kan bli svårt att hitta ett jobb där man får vara i land en vecka och till sjöss en vecka vilket såklart hade varit det ultimata. Jobba mycket och intensivt = att vara ledig mycket och intensivt är det som passar mig bäst. Däremot vill jag inte vara ute så länge som månadsvis. Mina barn får ju inte glömma mig. Men på en futtig vecka så skulle de nog inte göra det i alla fall.

Nåväl, jag har funderat  så länge på det här nu och äntligen gjort slag i saken.

Jag har i mina tankar målat upp alla tänkbara scenarion om hur det skulle kunna iscensättas. Men eftersom jag har världens bästa man, världens bästa boende och alla förutsättningar till att faktiskt kunna lämna hemmet en vecka då och då så kände jag bara att: Varför inte?

Så nu är det gjort. Jag är glad och tillfreds över mitt beslut och nu gäller det bara att få jobbet såklart *skrattar*

Håll tummen för det!

8 kommentarer
Etiketter: , ,

Hejdå Volvo!

Av , , 4 kommentarer 6

…Jaa.. nu har jag nog gjort mitt sista nattpass ever på gamla Volvo lastvagnar. Dels för att bebben faktiskt gör entré när som helst och för att vi på Securitas inte längre kommer att vara vaktbolaget som vaktar ute på Volvo.

Från och med den första Mars så lämnar vi snällt över ansvaret till G4S. De kommer att göra ett lika bra jobb som vi gjort och jag önskar dem lycka till. Det kommer att gå finfint.

Men jag ska ärligt erkänna att jag kommer att sakna Volvo lastvagnar och allt som har med det att göra: Svetslukt, buller, traktorer, lastbilshytter och grabbigt snack i vaktlokalen. Jag har haft det toppen därborta och jag har trivts kanonbra.

Jag gillar verkligen mina vaktkollegor (johopp, de allra flesta iaf)  som jag haft på Volvo och jag hoppas att alla ni får det helkul på era nya uppdrag, vad dessa än månde bliva!

Så nu går jag och sover efter mitt sista nattpass som "Volvovakt"

Godnatt / Godmorgon, vad som passar bäst för just DIG!!

:-)

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Så var det över för denna gång…

Av , , Bli först att kommentera 2

…lite skönt ändå får man säga.

Barnen ser sina julklappsfilmer på den nya familjemedlemmen, det vill säga tvn som med hemmabioanläggningen har ett HISKELIGT ljud som får det att krulla i tårna fast man sitter ända borta i köket. Huvva.

Helgens projekt blir att hänga upp tvn på väggen och hoppas att man aldrig mer måste vara med om något liknande. Nu i efterhand så spelas scenen upp i mitt huvud fast denna gång så hamnar någon UNDER tvn. Usch, det känns hemskt.

Nåväl, nu har det hänt och det är ingen idé att gräma sig över det. Julen har flutit smidigt annars med god mat, trevliga julklappar och familjen i soffan.

De närmsta dagarna skall tillbringas med barnen i snön samt lite nattjobb på securitas. Känns kul att få komma ut och jobba lite extra. Dessutom börjar jag ju få upp mitt usla hb så jag känner mig faktsikt ganska pigg. Och mitt mål är att kunna jobba en del så länge jag kommer i min uniform och jaa.. nog kan jag än så länge klämma in mig i väktarbrallan.

Reglementsenlig uniform?

Ett par lånade byxor och ett par hål-senare-i-bältet senare så går det fortfarande finemang. Ser nog mest ut som att jag ätit för mycket julmat bara. Men det får man bjuda på. Jag har ju haft en hiskelig tur även denna gång och sluppit gravidkrämpor såsom foglossningar och annat otyg så det är lika bra att passa på att kunna göra det man ska medans man orkar.

Jag vill jobba så länge jag kan och det innebär förhoppningsvis några veckor till i alla fall.

Nåväl, önskar alla en god fortsättning i alla fall. Fridens liljor på er. Vi hörs!

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Jag har VUNNIT…

Av , , 10 kommentarer 0

…en övernattning och julbord för två på Hotell Forsen i Vindeln. Hur grymt härligt var inte det?

Jag tror jag är inne i ett "bra-karma-stim" så det gäller att smida medans järnet är varmt. Kanske jag rent av ska köpa mig ett par lotter också?

Jag och Martin spelar ju på lotto varje vecka och vi har planerat att vinna X antal miljoner. Fast några hundringar skulle man ju också bli glad över förstås.

Annar händer inte så jättemycket. Jag har börjat räkna ner dagar som jag har kvar att jobba i växeln där jag sitter fast i en månad till.

Vantrivseln sitter som en vass klo och det ska bli skönt att sluta där. Kollegorna är toppen och jag gillar varenda en, det är inte det. Men nu har jag gjort mitt där. Jag vill inte jobba under någon som gör saker för att försöka misskreditera mig hos andra arbetsgivare. Det är helt enkelt åt helskotta. Det sitter som en liten tagg och det är något jag inte tänker glömma i första taget. Hade gärna slutat tidigare, men det gick inte att lösa så det är bara att sitta tiden ut. Därav nedräkningen.

Men som tur är så säger det mer om henne än om mig som gör på det sättet så egentligen borde jag inte bry mig. Ska sluta bry mig.. snart.. när jag slutat jobba där!

Och annars då? Jorå.. Planerar in min lilla Ikearesa för att komplettera mitt nya fantastiska vardagsrum som blev så fint, så fint efter tapetseringen. Jag är skitnöjd, men jag lovar att allt tar tid eftersom man numera har formen som en bowlingkägla *skrattar*

Tur jag fick det gjort innan jag blev förvandlad till ett bowlingklot.

"Karma gillar mig för tillfället.. Härligt!!"

 

10 kommentarer
Etiketter: ,

Galet långt arbetspass har jag….

Av , , 4 kommentarer 0

…knäckt idag. Började jobba redan klockan sex imorse, men det kändes helt okej. Har saknat att jobba på Volvo. jag gillar att vara där. Det känns finemang att man inte behöver vara så välklädd och välkammad hela tiden. Det är bara att kasta på sig uniformen och borsta tänderna så kan man med gott samvete börja arbetsdagen. Det är lite skitig industrimiljö, men jag trivs jättebra där. Ibland jobbar jag i helt andra miljöer där allt ser mer välputsat ut… På ytan! Men under ytan döljer sig saker som gör att det kan vara svårt att trivas till hundra procent.

På jobbet förväntas man passa tider, samsas med kollegor, göra sitt jobb och följa de regler som finns. Sånt är självklart. Ibland gör man misstag och då är det bara att stå där och ta sitt ansvar. Erkänna sina fel och försöka göra bättring.

Har jag förtjänat kritik av en vän, en släkting, en kollega eller chef eller kanske rent av min mamma så tar jag den kritiken. Helt klart gör jag det.

Men något hände här om dagen som fick mig att börja fundera på vad som är okej och vad som INTE är okej! Jag tänkte på det hela dagen igår och jag kunde inte riktigt släppa det. Jag behöver nog älta det i någon dag till innan jag skakar av mig skiten och går vidare.

Men det skulle ju kunna bli en dråplig situation att göra någon slags sketch av.. trots att det inte är ett dugg kul.

En vuxen människa till en annan vuxen människa: -"Jag har ringt och skvallrat till den-och-den att du gör si-och-så på jobbet… Jag ville göra dem "uppmärksamma" på ditt och datt…

-"Jahaaaa…? Vem var det du pratade med då??

-"Näe, det minns jag inte vad han hette…"

-"Nähä.. då var det ju egentligen ingen idé att du talade om det för mig heller"

-"Sen har jag ringt och skvallrat till din pojkvän att du tittar på andra snygga killar"

-"Jaha.. men jag tror inte att han har så himla mycket emot det.. titta kan man väl få göra?"

-"Och sen har jag även ringt och talat om för din mamma att du svär alldeles för ofta"

-"Jaa.. jag vet, men jag försöker tänka på att INTE göra det, men det är inte så lätt.. jag är ju trots allt inte så gammal. Jag är ju bara trettiofem år"    

Sensmoral: Irrelevant skvaller blir ingen glad av!

Nä, nu känner jag att tröttheten gör sig påmind och snart kommer Jimpalimpa hem också. Lillebror har passat mina barn och det ser ut som att de haft en riktigt mysig lördagkväll i soffan. Lite avundsjuk är jag..

Godnajt!