Kategori: Kärlek

Ännu en årsdag

Av , , 4 kommentarer 15

Ännu en årsdag

Ännu en årsdag..
Idag är det 16 år sedan jag träffade Jimmie för första gången:

Han, en fri och energisk 21 åring.. och så jag, en 28årig ensamstående morsa med tankeverksamheten full av tillvaron med en fyraåring samt seriösa funderingar över ”vad ska jag göra med mitt liv?”

Att träffa någon som jag skulle dela mitt liv med fanns inte på kartan just då men så blev det.

Några timmar efter vårt första möte så skickade han ett sms till mig där han upplyste mig om att vi i framtiden skulle både gifta oss och skaffa barn.. han avslutade med frågan: ”eller tycker du att jag är för ung?” :-)

Tänk.. det tyckte jag inte alls att han var, så vi gjorde slag i saken och styrde ihop oss på alla sätt vi kunde. Konstigt nog så känns det inte som att det gått så ”länge” som 16 år utan snarare som alldeles nyss.

Kanske beror det på hans fantastiska förmåga att gå vidare varje dag och aldrig blicka bakåt. Han är en ständig påminnelse om våra löften vi gav varandra när vi gifte oss: ”Alltid leva för och med varandra och våra barn, alltid här och nu tills tiden skiljer oss åt”

Ja, det går fortfarande framåt så vi kör på.. sexton år till.. minst.. haha..

Vi är fortfarande ett starkt team och vi har ett skönt liv tillsammans och fantastiskt fina barn. Mer än så kan man inte begära av livet. <3

Länge leve kärlek och omtanke och var rädd om de du älskar och som älskar dig tillbaka. :-D

4 kommentarer

Hjärta är smärta

Av , , Bli först att kommentera 12

Hjärta är smärta

Hjärta är smärta..
Jo, men så är det ju!

Idag på alla hjärtans dag måste det bli fokus på allt det jag har och allt det som fyller mitt hjärta med värme och kärlek..

Och allt det där andra, som tidigare skapat kyla, tomhet, smärta och sorg får helt enkelt krympa ännu mer och ta mindre plats än förr. Inte för att det någonsin kommer försvinna helt.. men ändå. För varje dag tar svåra saker mindre och mindre plats i mitt hjärta och i mitt sinne.

Det är ändå allt det där tunga och svarta som till slut ändå har gjort att jag uppskattar mitt liv så himla mycket idag.

Svåra förluster verkar, (hur konstigt det än kan låta) kunna få mig att liksom glädjas åt det allra minsta som andra kan tycka är helt utan betydelse. Märkligt, men ändå så jävla fantastiskt. Livet pågår varje minut och här är jag.

Mitt i livet. Mitt och ingen annans :-D

Glad alla hjärtans dag till alla Er! <3

Bli först att kommentera

Olämplig bild?

Av , , 4 kommentarer 10

Olämplig bild

Olämplig bild? Ja, kanske.. haha.. men å andra sidan så är den kanske liite rolig ändå? :-D

Tänkte att det kunde vara bra att visa upp Jimpa lite mer här i bloggen eftersom en och annan tror att vi separerat. Det har vi alltså inte gjort. Men bara under senaste månaden så har jag fått frågan några gånger.. lite skumt ändå haha..

Men i alla fall, Jag kan absolut förstå att sådana rykten uppstår ibland.. men livet tillsammans rullar på.. typ.. nästan som vanligt. Ibland ses vi ju knappt eftersom vi bägge jobbar under dygnets alla timmar och precis som vilken annan Svenne-banan som helst så har vi ju bägge två också egna saker som vi vill göra utanför familjen vilket också blir lättare och lättare i takt med att smågrabbarna blir större och större..

Vi har det alltså så bra som det går allihop. Och dessutom så har vi ett eget badkar! Som vi faktiskt BADAR i ibland!! (Wow!) Så ja, bättre än så kan det väl knappast bli i en helt vanlig, men ovanlig familj. :-D ha det bra. Nu går jag och sover. Godnajt!

4 kommentarer

Vi är alla bara tillfälliga..

Av , , Bli först att kommentera 15

IMG_20190103_085817

 

Våra liv är bara tillfälliga och tiden som vi människor får leva och existera är utmätt..

Tillfälligheterna styr våra sköra små människoliv och varje morgon när vi vaknar så BORDE vi egentligen vara tacksamma.

Tacksamma för varje ny dag som vi får uppleva här på jorden. Men ändå är det så mycket vi bara tar för givet varje dag.

Jag har (som vissa kanske märker) sett Jonas Gardells miniserie ”De dagar som blommorna blommar” och ja, den gick ju rakt in i hjärtat och jag grät några tårar.

Tårar av så många anledningar!

Jag som är född på 70-talet kände igen så mycket av miljön i serien, jag kände igen den fasansfulla känslan kring någon man älskar som väljer drogerna framför människorna..

Jag vet också hur det känns att bli kvar med frågorna när någon man älskar väljer att ta sitt liv.

Det var också ganska känslosamt att serien också skildrar Estoniakatastrofen. Jag träffade en av mina stora kärlekar på just den båten bara några år innan den sjönk och med tanke på att hela den relationen var en katastrof i sig så kändes just de scenerna från båten som en riktig smäll rakt in i mitt känsloregister. Sorg och vemod bara vällde över mig. Både för vad som hände med karaktärerna i tv-rutan, men även som en påminnelse om de tillfälligheter som ledde mig ombord på just den båten och som på många sätt har fört mig hit, där jag är idag: dvs.. exakt just här och nu med de tankar och känslor som jag upplever just idag.

Ja, om Ni inte redan sett serien på svt så rekommenderar jag Er verkligen att se den!

Den kommer garanterat att lämna några avtryck och väcka både känslor och tankar på vad vi gör med våra liv och i våra liv… jag själv är i alla fall oändligt tacksam för varje ny dag. Jag är tacksam för allt jag ÄR och allt jag HAR för jag vet att när som helst kan så kan det ju faktiskt bara försvinna.

För vi alla är ju bara tillfälliga…

Bli först att kommentera

It’s over..

Av , , Bli först att kommentera 12

..eller ja, nästan i alla fall! Julen alltså.

Nu har jag ätit julmat i två dagar och kanske blir det en tredje gång imorgon så jo, nog får det gärna bli ”vanliga” dagar igen. Julen gick stillsamt förbi och hade det inte varit för lille B så hade vi förmodligen skippat julen helt och hållet och käkat tacos på julaftons kväll :-D

Men nu styrde han ju upp det så bra så det blev en lagom jul ändå. Men nästa år blir det kanske att göra slag i saken på riktigt och ordna en längre resa som sträcker sig över både jul och nyår. Vi pratar ofta om det, men det blir liksom ändå att vi drar iväg till solen strax före eller efter jul.

Nu har i alla fall brännan börjat blekna så smått, men känslan sitter fortfarande i. Jag ler inombords varje dag numera och känner faktiskt att mina batterier är hyfsat fulladdade.

Jag är betydligt lugnare både inuti och utanpå och min priolista har krympt med ungefär 90 %.  Jag känner inga (orimliga) krav på mig själv som jag ändå inte kan leva upp till och jag har slutat att försöka påverka alla de där omöjliga sakerna.

Numera lutar jag mig tillbaks och betraktar saker utifrån på ett helt annat sätt än vad jag tidigare varit van vid. Ibland tar det tid för en del tankar och funderingar att landa, men när de väl gjort det så får de snabbare rötter och kan växa till något betydligt mer hållbart i mitt inre än vad jag haft tidigare erfarenhet av.

Åh härregu så himla flummigt va?  *skrattar* Jo, jag vet det! Men JAG vet ju vad jag menar och det är ju huvudsaken med tanke på att den här bloggen funkar som en märklig slags dagbok där det passar utmärkt att lämna av både små och stora tankar för att slutligen gå vidare mot nya filosofiska mål!

heart

I övrigt så går tillvaron lite på halvfart. Jimmie är krasslig och hänger i soffan, jag jobbar dag i veckan och kidsen har till 95% jullov. Vi mår alla så bra som det går här hemma. Det känns bra.

Nu väntar vi in den stora fjortisdagen då min älskade tonårspojke tar nästa steg och blir FJORTIS  :-D   (Fast så ska man väl egentligen inte säga va?!) haha.. Jag kan inte fatta att han blir myndig om fyra år. Det är ju helt orimligt! Nåväl, jag tröstar mig med att det är en ny bebis på ingång i familjen på annat håll så jag antar att man ändå kommer att få sin beskärda del av det jag själv gjort bort, men ändå saknar ibland *Var tog mina bebisar vägen?*

Nåväl, nu ska jag göra mig klar för soffhäng och sällskapsresan och på tal om sällskapsresan så får jag väl lov att visa lite bilder på min egen sällskapsresa:

IMG_3389

Lillebror & Storebror såklart på samma lag i vattenpolo!

IMG_3395

Jag vill som vanligt INTE va me *Avskyr bollsport i alla former* haha..

IMG_3429

Brottningsmatch i Maspalomas. Den lille vann. Såklart..

IMG_3451

Maspalomasöknen är något utöver det vanliga (och Nej, jag menar INTE nakenstranden haha…)

Sanden är varm, på gränsen till FÖR varmt och mjukare sand har jag nog aldrig satt mina fötter i tidigare!  Mysigt som tusan..

IMG_3509

En vecka går som vanligt alltför snabbt när man har det gött i solen..

:-(

IMG_3512

På Las Palmas airport finns ett stort hajgap till någons stora förtjusning!

:-D

Men nu blire Lasse Åberg och sällskapsresan!!

Adios!

Bli först att kommentera

Kyla..?

Av , , 2 kommentarer 15

Kyla känns ju totalt avlägset just nu när jag ligger här och väntar på taxin som snart ska köra oss till Las Palmas Airport..

Men jag har ju sett en å annan vintrig bild hemifrån så jag försöker göra mig beredd  :-)

Veckan i solen gjorde som vanligt susen och vi har haft det (som alltid) så himla bra. Ljus och värme har förhoppningsvis lagrat sig tillräckligt i kroppen för att vi ska kunna härda ut det sista av 2018 som tyvärr bjudit på en del trista saker så här mot slutet. Men det är bara att hålla ut och trots allt så längtar jag efter min vardag och min tillvaro hemma i Umeå.

Jag älskar att åka bort en vecka då och då, men jag älskar också att komma hem…

På måndag är det återigen dags för lille B att ännu en gång få nya rör i öronen (igen..!!).  Han kämpar tappert med sin tillvaro och han om någon behövde verkligen den här semestern! Vi andra fick liksom hänga med som en liten bonus  :-D

Jag är så tacksam för den här veckan i solen och tiden som jag fått med kidsen från morgon till kväll i värmen.. För det har trots allt funnits en period i mitt liv när jag inte kunnat ta en ”vanlig” vardag med mina egna barn för givet och därför är jag så otroligt glad för varje dag när jag får göra helt ”vanliga” saker med min helt ”vanliga” familj som för övrigt är helt fantastisk!  <3

Å nu ska jag väcka Jimmie som ligger här bredvid och sover så gott. Ännu lyckligt ovetande om hur många minusgrader som väntar i Ume haha..

IMG-20181212-WA0009~2

 

2 kommentarer

Vattniga varelser..

Av , , 2 kommentarer 14

Läskiga, roliga, knasiga och helt fantastiska varelser lyckades jag fånga på en och samma bild idag. Det händer inte så ofta.

Men i alla fall… vi har det oförskämt bra här på Gran canaria och vi har som alltid på semester hittat en del roliga människor att hänga runt med. Nästan en hel vecka kvar också  :-D   *lycka*

Hoppas Ni också har det bra  <3

IMG_20181209_141434

2 kommentarer

Tänkte bara berätta

Av , , 2 kommentarer 12

Tänkte bara berätta

Tänkte bara berätta… att jag inte HAR något att berätta.. haha..

Det här med att blogga. Är det på väg att försvinna? Alla verkar ju hänga mest på instagram numera och många av de bloggar jag har följt (både nya och gamla) verkar mer och mer överge det här med att blogga. Varför?

Tar det för lång tid? Är det för krångligt? Ids man inte skriva? Eller vad beror det på ..??

Jag gillar instagram, men det känns ändå som att det är för mycket bilder och för lite text.. jag märker också att jag själv har blivit ÄNNU mer benägenhet att ibland ”bara” använda emojis. Det känns inte riktigt bra på nåt vis och jag undrar vad alla mina svensklärare som jag haft under åren skulle tycka om det hela? :-D

Ja, det får jag nog aldrig veta. Men i alla fall så tänkte jag mest bara säga Hej. Just nu har jag faktiskt gömt mig inne på disco-toaletten (ja, vi har en sån) för att beundra mitt hår, ta en selfie och blogga en liten trudelutt. Jobbhelgen är officiellt över och nu ska jag köra tvärs över hela stan för att krama min man som är på sitt jobb ända tills imorgon..

Att få säga Godnajt och ge någon en kram på riktigt är i alla fall roligare IRL än via bloggen.

Periodvis så möts vi bara i dörren på väg till och från jobbet men snart får vi umgås alla fyra i en hel vecka! SOM jag längtar! Ha de bra <3

2 kommentarer

Balansen återvänder sakta men säkert

Av , , Bli först att kommentera 15

Balansen återvänder sakta men säkert

Balansen återvänder sakta men säkert..

Jag har fått umgås med alla mina tre killar mest hela helgen och vi har haft det så jäkla bra!

Vi har hunnit med kalas, uteträning, hemmadisco med grannbarnen och vi har inte gjort något vi måste utan bara sånt vi VILL :-D

Förra veckan var en riktig skitvecka på många sätt och min känslobägare var fylld med allt möjligt jobbigt: ilska, vanmakt, sorg, besvikelse, otrygghet och andra allmänt negativa känslor.

Men.. i helgen så lyckades jag faktiskt städa bort det sista av alla dessa känslor som egentligen inte ens ska tillhöra mig!

Vissa saker som händer i världen kan jag inte påverka.. inte heller det faktum att jag kommer att träffa på olika människor mest varje vecka som jag inte alls gillar eller kommer överens med och att jag också påminner mig själv om att det absolut inte är nödvändigt att alla jag möter behöver gilla mig heller.. haha..

Men det viktigaste av allt som jag blivit påmind om i helgen: Den enda människan i hela världen som jag faktiskt KAN påverka till det bättre i slutändan är mig själv!

Sen får alla andra göra samma sak om de vill och kan :-)

Bli först att kommentera

Tänka sig

Av , , 2 kommentarer 16

Tänka sig

Tänka sig.. idag har det har gått hela sju år sedan vi gifte oss!

Det är nästan overkligt hur snabbt tiden har gått under de här åren. Vi har upplevt så mycket roligt tillsammans och vi har också haft vår beskärda del av sorger och besvär (precis som alla andra vanliga människor har det)

Vi har gjort så mycket både för och med varandra och för varje år som går så verkar tillvaron bli både lättare och roligare (tro det eller ej)

Att vi gifte oss mitt under den mest kaotiska perioden i vårt liv hade många anledningar.. men den största anledningen var ju såklart kärlek. Kärlek både till varandra och till våra barn. Men vi ville också visa omvärlden att vi fortfarande stod stadigt.. tillsammans!! För det fanns de som ville krossa oss med ALLA medel.. men vi överlevde! Tillsammans  <3 och nu handlar livet äntligen om att LEVA istället för att bara överleva. BIG difference! Tillsammans förresten.. ett underbart ord. Eller hur?

Jimmie är i alla fall den mest fantastiska man jag någonsin mött. På honom blir jag aldrig trött.. haha..

Ps: Jag tyckte att JAG var ganska brun i somras.. och sen hittade jag den här bilden från när vi var på Teneriffa! Jimmie har helt galet pigment. Man behöver bara säga: ”solsken” så blir han brun haha.. och på tal om det.. snart blire solresa igen :-) tjohoo..

Ha det bra alla som fortfarande spanar här inne!

2 kommentarer