Kategori: Personligt

Gått i ide?

Av , , 3 kommentarer 13

Gått i ide? Joo.. nästan så kan man ju tro det. December månad hittills har varit ganska hektisk och det har varit fullspäckat med viktigheter mest varje dag. Vi alla följer familjealmanackan slaviskt och räknar ner dagarna mot jul, nyår och födelsedag då en viss person blir tonåring.

Jag hinner inte riktigt med allt jag VILL göra, men jag hinner allt som jag MÅSTE göra och räknar kallt med att det blir tvärtom nästa år. Det ska bli mer gjort av det JAG vill och jag ska sluta göra saker bara för att andra vill eller för att det ”förväntas av mig”. Det blir lättare och lättare att säga Nej och jag kommer snabbare till insikt i svåra frågor som har med min framtid att göra.

Ingen annan än jag är ju huvudpersonen i mitt liv och i mitt liv bestämmer JAG hur jag vill ha det. Jag vet vilka jag vill dela mitt liv med och jag vet också vilka jag behöver akta mig för om jag ska kunna leva mitt liv fullt ut. Alla människor har sina kors att bära och bagaget fullt av sina egna erfarenheter och upplevelser. Vi människor har också olika sätt som vi hanterar dessa bagage på. Jag accepterar till hundra procent att saker förändras och att alla människor inte är kompatibla. Ibland utvecklas man åt olika håll och man måste ta farväl av varandra. Ibland blir man bortvald och ibland måste man välja bort någon.

Ibland kan det ta ett halvt liv innan man ens har någon aning om vem man själv är och hur man ska tackla sina svårigheter och inse vilket som är det bästa sättet att hantera dem på.

Jag insåg en dag att jag ska vara tacksam för mina erfarenheter som varit svåra för mig. Just av den enda anledningen att de faktiskt har lärt mig vad jag klarar av (och vad jag inte klarat av)

Det som jag inte har klarat av har jag slutat kämpa för och insett att jag är besegrad på en del plan i livet. Jag har accepterat att jag fått skador på både kropp och själ under tiden jag har försökt. Jag har gång på gång klivit upp i sadeln bara för att om och om och om igen bli avkastad. Efter många gånger så var det dags för mig att inse att nu är det slut. Jag går sönder om jag fortsätter att försöka… Och det var tro det eller ej, en befrielse att komma till den slutsatsen.

Jag dog inte, världen föll inte samman, vissa människor försvann, andra blev kvar.. Och jag?! Jag är ju fortfarande jag. Om än lite mer ärrad och nött i kanten, men med många värdefulla kunskaper som jag nu inser att jag förmodligen behövde.

Hur mår jag då? Jo, jag mår bra. Jag försöker hålla ett löfte till mig själv och avsätter tid då och då för att träffa de jag tycker om och för saker som JAG vill göra. Familjelivet AB rullar ju på per automatik och när det dyker upp en lucka i tillvaron så vill jag göra trevliga saker. FÖR mig själv och med mig själv.

Igår till exempel så var jag och min käre make ute på en härlig middag med två fina vänner som vi inte har träffat sedan i höstas. Vi åt gott och pratade i flera timmar innan  det var dags att skiljas åt. Sedan slank vi in på pressbyrån och köpte läsk innan vi drog hemåt och återigen gick i ide. Jag somnade vid midnatt med ett leende på läpparna och insåg att det behöver få finnas mer utrymme till allt det där trevliga som man vill ha (och förtjänar) i livet.

Man ska umgås med de man tycker om, man ska äta god mat, man ska skratta ofta, man ska värdesätta sig själv mer och framför allt så måste man inse när det är dags att släppa taget om allt det där svåra och jobbiga som inte behöver vara närvarande hela tiden i livet. Livet är för kort för att man ska fortsätta kämpa mot det omöjliga och livet fortsätter i vilket fall som helst. Oavsett man är med på tåget eller inte!

Jag har det så himla bra i mitt liv och jag ska börja fokusera på allt det jag faktiskt har istället för att fokusera på det jag inte har.

Härregu vilken fantastisk logik va?!

:-)

20131201-091418

Aj lajk it!

Nåväl, jag kommer nog att komma ur mitt ide någon gång till våren och fram tills dess så fortsätter jag väl med att bygga det nya och sluta slåss mot det gamla. Förändring är ju ett positivt ord och även om det inte alltid blir som man tänkt sig så får man ta det som det kommer. Livet är ju en ganska spännande resa… även inifrån min boning där jag övervintrar.

Vi ses!

3 kommentarer

Tack och LOV..

Av , , 2 kommentarer 10

För att inte internet fanns i var människas ficka och tillvaro i mitten av nittiotalet när jag var som gaalnast haha… Jag har ju som bekant ägnat mångamånga många timmar åt att förfasa mig, garva hejdlöst för att sedan förpassa vissa fotografier ner i soporna under den senaste veckan och ett par bilder sparar jag ju förstås men jag måste säga att jag är glad över att det ”bara” finns papperfoton som ligger gömda (men tyvärr inte glömda) i lådor i diverse förråd och källare.

Jag hade nog skämts ihjäl om vissa av bilderna skulle nå dagens ljus idag och därför tycker jag lite synd om dagens unga människor som (kanske) kommer att tycka att vissa bilder på nutida händelser kommer att te sig galet pinsamt om sisådär tjugo år… Och då finns de kvar för alltid på nätet. Turbofyllor och diverse pinsamheter som aldrig kommer att blekna eller kastas i en fysisk soptunna.

Vojvoj.. jag kan ju tycka att vissa saker som jag skrivit om och visat bilder på kan vara nog så pinsamt idag och ändå tycker jag att jag är (ganska?!) rumsren och visar inte upp allt för mycket av mina sidor som kanske är mindre smickrande *ehrm*

Jag har ju hittat bilder på många olika personer och det är inte vackra saker må jag säga… Det är olika grader av både fyllor och nakenhet och diverse dumheter som är preskriberat så här 20-30 år senare (som tur är) och om just DU vet att du förmodligen finns på bild bland några av alla mina tusentals foton och faktiskt vill se dem så hör av dig så skickar jag dem till dig ;-)

IMG_1434

Jessi, Jag & Ulle.. 4ever young??

I think NOT!!

heart

(Nittiotals mode? NEJ tack.. Haha… förmodligen för att jag inte skulle komma undan med det så här 20 år senare :-D )

Sedan hittade jag en bild på Jimpa också.. Han var väl sisådär 7 år eller något? Otroligt söt pojke och just den här bilden bara måste jag dela med mig av här. Härregu vilka sammetsögon alltså.. och vilket hår..

heart

IMG_1430

”Frukt e inte godis”

:-D

Ja huvvaligen.. Nog är det mycket roliga saker som minnesbanken har bjudit på i några dagar, men också en del av de sorgligare slaget. Men sånt är livet för oss alla. Det finns ljus och det finns mörker. Både i vårt förflutna och i vår framtid! Och det som kan vara viktigt att komma ihåg är att det som tycktes ljust då, kan kännas som ett mörker idag. Och tvärtom förstås…

Kryptiskt?

Jomenvisst! Precis som vanligt  ;-)

Ha det bra!

2 kommentarer

Kan November bara gå över snabbt?

Av , , Bli först att kommentera 9

Kan November bara gå över snabbt

Kan November bara gå över snabbt? Mörker och åter mörker.. mörkt ute, mörkt inne men ljus i hjärta och sinne :-)

Det finns rätt många ljusglimtar i tillvaron och kanske ser jag dem extra tydligt nu bara för att det är så mörkt?

För Ni vet: Ljuset kan ju inte existera utan mörkret. En ganska vacker tanke om man är filosofiskt lagd.

Jag är nog inte så väldans filosofisk av mig, men ibland.. som ikväll så får jag en släng av tankar så djupa att jag nästan drunknar i dem.. konstigt nog så infinner sig dessa tankar extra ofta i November så det får gärna snabbt bli December haha..

å nu: Godnajt!! *hoppar i säng med en bok av Coelho*
(Lagom djupt)

Bli först att kommentera

Tele-fån-haveri

Av , , 2 kommentarer 10

Japp, jahapp.. då har det hänt igen!

Telefonen har inte bara svimmat eller blivit tillfälligt medvetslös… Den har DÖTT! En brutal telefondöd helt enkelt.

Den var i och för sig snart två år, men tydligen så är det pensionsålder för en telefon så nu är det så här att jag förvisso är tillgänglig eftersom jag fiskat upp en gammal telefon ur leksakslådan i barnrummet. Ljud och bild funkar ibland, men det går att prata i den precis som man gör med telefoner… Om man använder den som telefon vill säga.

Tyvärr så har jag ju under det senaste året blivit mer och mer telefånig och använt telefonen till allt möjligt annat än att bara låta den vara just en telefon *suckar-och-skyller-mig-själv* så nu fick jag ett ganska brutalt uppvaknande när jag inser hur mycket av ”mitt liv” (nåja) som faktiskt finns i den där jäkla plast-å-elektronik-prylen.

Men skit samma.. De flesta människor som jag själv behöver nå via telefon kan jag säkert leta upp på eniro när jag behöver deras nummer och allt annat får jag väl lösa eftersom.

För tillfället är jag alltså satt ur bruk vad gäller mina favorit-appar ”wordfeud” och ”whatsapp” så där tänkte jag mig att det kan vara nyttigt för mig att nu vänja tillbaks mig till tillståndet att inte alltid sträcka mig efter telefonen så fort den pockar på min uppmärksamhet.

Jag inbillar mig att detta var en bra grej och att jag nu ska bli totally REBOOTAD!! Något ofrivilligt i och för sig, men å andra sidan så är det ju de jobbigaste förändringarna som i slutändan ofta visar sig vara de bästa :-)

Det svider idag, men imorrn kommer jag (hoppas jag) att känna fördelarna… typ så! Haha.. men nu vet Ni att jag härmed blir lite mer offlajn än vad jag brukar vara! Tänk vad mycket tid jag kommer att ha… och tänk vad mycket frid som kommer att infinna sig och tänk vad SKÖNT det kommer att bli att slippa se och höra allt. Och nästa gång jag blir med telefon så är jag förhoppningsvis så pass avgiftad att jag faktiskt kommer att se den som en telefon med några extra funktioner bara :-) Jag är inte jätteförtjust i telefoner som blir smartare och smartare i takt med att folk i allmänhet blir dummare och dummare.. (Vaddårå? Det är ju SANT!)

Så nu vet Ni, att tills vidare så nås jag via mail, vanliga telefonsamtal och kanske sms. Sms kan jag ju inte alltid se så det kan ju vara bra att ha i åtanke!

Men så äre! Ha det bra så länge. Vi kanske hörs…

heart

sur

Telle-fåne= Jag!

:-D

 

2 kommentarer

Bolibompatips..

Av , , 2 kommentarer 8

För ett tag sedan så zappade jag förbi barnkanalen där jag fastnade i ett program där ett gäng småglin lagade mat. En av ungarna hade ett fenomenalt recept på fisk som vi testade idag och tyvärr så tog jag ingen bild på maten, men jag kan ju ändå berätta vad det var för det var så himla gott!

1. Skär torskrygg i bitar (samma storlek som nuggets typ)

2. Blanda sesamfrön, paprikapulver, salt och peppar i en tallrik.

3. Vispa upp ett par ägg i en annan tallrik

4. Panera fiskbitarna genom att först doppa i ägget och sedan sesamfröröran.

5. Stek i MYCKET olivolja (blir som en slags fritering)

Åh, vi åt det med knallgult ris (gurkmeja och kokosolja i risvattnet) och en fetaostcreme (mosad fetaost i naturell yoghurt+lite oregano) det var så galet gott alltså.

Jag behöver verkligen lite ny input vad gäller matlagningen och jag är inne i en period när jag tycker att det är smått tråkigt att laga mat vilket innebär att jag lagar JÄTTEMYCKET mat på en gång så att det räcker några dagar haha…

I vår familj så kan vi inte alltid heller laga och äta vad som helst eftersom alla fyra äter så olika saker: En äter bara råa grönsaker och vägrar äta tillagade / varma grönisar, en vill absolut inte äta ”blandig mat med sås”, en annan äter inte griskött (jag) och någon vägrar äta vegetariskt… suck… Ja, ibland blir det lite utmaningar och speciellt nu när det verkar vara tillväxtspurt på ALLA i familjen (inklusive mig själv)

Men maten idag blev i alla fall storslam för samtliga så det var kul!

Idag har vi hängt i en helt annan del av stan än vad vi vanligtvis gör och vi har haft det så trevligt med glada barn och härligt sällskap. Jag behövde det väldigt mycket, för veckan som gick var ganska tuff på många sätt. Jag ska inte gå händelser i förväg eller oroa mig i onödan men jag önskar verkligen att jag och min familj kan få vara ifred ett tag nu.

Att leva med barn är ju som en berg-och-dal-bana. Speciellt om man har barn som har särskilda behov.

Oftast upplever jag att saker går skitbra och att min familj är ganska lättjobbad men vissa människor och dess okunskap stör mig så enormt mycket och ändå kan jag inte göra något åt det… Så jag borde VERKLIGEN inte bry mig.

Fast Ibland är det svårt att inte bry sig.. Skitsvårt faktiskt! Men jag tar det som det kommer och försöker att göra det bästa som går att åstadkomma ur varje situation.

Ibland skulle jag också vilja vara mer öppen med vissa saker för att människor i allmänhet ska fatta hur det verkligen är. Och kanske skulle det vara en bra grej rent generellt för att få folk mer upplysta om hur det är att leva med dessa speciella barn. Men näe..

Jag kan inte det. För även om det skulle gagna vissa att få lära sig mer så kan jag ju inte hänga ut mina barn hur som helst. Men ibland dyker det ändå upp tillfällen då jag får anledning att informera och jag får mycket positiv feedback såna gånger. Det är kul!

Men en sak är säker… Och det är att i vår familj så finns det verkligen extra mycket av ALLT!

Framförallt massor av energi…

För det mesta positiv sådan…

IMG_1254

Life is like a swing… it goes up and down..

:-D

IMG_1263

Tripp, trapp, trull…

Alla goda ting är tre..

heart

Ja, det blev inte mer spännande än så här denna helg. Ha det så bra alla som läser och kom ihåg att det är dagarna som går som ÄR livet..

Time flies..

*kram*

.

2 kommentarer

En selfie framför brasan kanske man kan kalla…

Av , , Bli först att kommentera 12

En selfie framför brasan kanske man kan kalla...

En selfie framför brasan kanske man kan kalla för ”eldfie”…?? Haha.. Jo, men lite kul var de väl? :-)

I bakgrunden kan Ni se min lilla mormor som i vanlig ordning hänger över sina supersvåra korsord.

Själv hänger jag framför en brasa med en god bok (Jenny Rognebys tredje bok om Leona) i famnen och ett glas spanskt vin i handen.. alltså ett fullkomligt oemotståndligt tillfälle för en selfie.. haha..

Idag har varit en dag då jag inte för ett ögonblick brytt mig om tid eller Klockslag.

Jag har bara befunnit mig mitt i tillvaron och följt min egen historias vingslag.. jag har träffat några härliga släktingar och jag har varit och tänt ett ljus vid en grav där en barndomsvän ligger. H*n gick bort alldeles för tidigt och alldeles för längesedan och ändå kändes det idag som att det vore igår jag såg h*n sist..

Faktum är att det är precis ett halvt liv som redan gått sen sist vi möttes. Liv och hälsa kan vara flyktigt så är nog bra att vi tänker på det ibland.

Vad som är viktigt här i livet alltså… :-)

Ha en skön lördagkväll alla Ni som läser.

Bli först att kommentera

Varken börjat eller slutat…

Av , , 2 kommentarer 14

…sommaren alltså!

Jag tror att vi ”betalar” sommaren 2014 nu. Den var ju liksom för bra för att vara sann så jaa… nu har vi fått bakslaget helt enkelt. Eftersom vi tycks vara de mest väderkänsligaste människorna i hela världen så kan det ju tyckas jobbigt för de flesta och nog har man hört gnället från nio av tio som man mött och resonerat väder med.

Håhåjaja.. Man kan ha trevligt utan sol också (Joo.. det är SANT!!) och när man har en sjuåring och en tolvåring så kan man i alla fall vara säker på att få sin beskärda del av sommar. Till exempel så har vi badat i princip varenda dag den här sommaren oavsett väder och den lille killen är den största optimisten jag känner.. haha.. Till exempel så behöver solen bara titta fram en centimeter bakom ett regntungt moln med isande vindar som viner och så utropar han lyckligt: ”Titta sooolen… nu KAN vi ju fara å bada!” fast man hellre kurar inomhus med en bra bok :-D

En enda dag lyckades vi haffa en riktig stranddag med riktig högsommarvärme och den dagen kommer jag att leva lääänge på…

IMG_1038

Långgrunt som vanligt på favvostället…

”Walk on water”

Ja, det är fantastiskt att vi har så nära till skog, sjö och hav och kan njuta av det när vi vill. Den här sommaren har varit väldigt intensiv på många sätt och jag har vidgat mina mentala vyer rätt grundligt. Saker som jag trott har varit ”sanna” har visat sig vara skit och en hel del som jag tidigare trott vara skit har visat sig vara något som jag ville ha och faktiskt behövde.

Jag har varit något av en sökare i hela mitt liv och vissa saker som jag trott mig behöva kommer jag aldrig att hitta, medans andra saker bara händer och dyker upp när jag minst anar det!

Något kryptiskt för den som är oinvigd, det förstår jag ju men huvudsaken att JAG vet vad jag menar i alla fall :-D Tyvärr är det ju hopplöst sällan jag skriver här i bloggen numera, men jag tänker mig för minst tio gånger numera innan jag skriver och därför blir det inte riktigt lika spontant. Och det är också av den anledningen att jag vet att det finns dem som kollar min blogg och läser in massor med konstiga saker mellan raderna och hittar på alla möjliga dumheter och det skrämmer mig ibland om jag ska vara ärlig.

Jag har också blivit mer och mer fundersam över vad som händer med människor som exponerar ALLT på nätet.. Jag (och miljoner andra) har på sistone till exempel sett Lady Dahmers blodiga binda i hennes blogg, jag har läst om Alex Schulmans äckliga fötter, Jag har sett en alldeles för ung och omogen mamma hota sin ettåring med stryk, jag har sett hennes kille visa ballen, jag har sett Anna Book skämma ut sig (mer än vanligt) Jag har sett unga människor förstöra sina utseenden för all framtid innan de ens är ”vuxna” på riktigt och jag har fått ta del av den ena otrohetsaffären efter den andra (både på nätet och irl) och jag blir ju bara så… trött till slut!

*TRÖTT*

Det risiga vädret har ju tyvärr inbjudit till mer scrollande på mobilen än vanligt och det är så tragiskt att det mest är skit man får läsa om eller se. Vissa dagar har jag helt sonika gömt bort min mobil och ibland önskar jag att internet inte var så fruktansvärt tillgängligt i var människas ficka.

Jag tror absolut att vi kommer att se en ny typ av utbrändhet hos människor och främst då unga människor. Tillgängligheten och behovet att visa upp ALLT kommer på sikt att skada mer än vad vi faktiskt förstår just nu.

Men, jag kan bara sopa framför min egen dörr och blunda för det jag fortsättningsvis INTE vill läsa om på internet.. Svårare än så behöver det ju inte vara :-D

Nåja, jag ska inte gnälla om varken väder eller beteenden på sociala medier nå mer ikväll. Jag ska lägga mig på yogamattan en stund och fokusera på mig själv ett tag. Men först ska jag visa mina nya brallor som jag köpte på Kappahls barnavdelning för 80 spänn:

IMG_1049Trasiga jeans ska man INTE betala för mycket för

;-)

Och slutligen så ska jag ge Er ett superbra tips:

IMG_1041

Lägg ner en hel kanelstång i en tillbringare med vatten och drick ett glas då och då under dagen.

Smakar gott och är en riktig hälsobomb! Kanel hjälper till att stabilisera blodsockret och kan faktiskt hjälpa till att motverka diabetes! För min egen del hjälper det också mot själva sötsuget och sedan jag slutade äta godis i Februari så kan jag ärligt säga att de få återfall jag haft sedan dess går att räkna på fem fingrar *stolt* Men som sagt… Kanel hjälper!

Kan vara värt ett försök i alla fall.

Ha en skön Lördag så ses vi!

heart

2 kommentarer

Pappan och oturen

Av , , 6 kommentarer 12

Pappan och oturen

Pappan och oturen..

Ännu en bilolycka och ännu en knäskada. Samma knä som gick sönder när den hemska innebandyolyckan inträffade i höstas.. typiskt!
Kan man ha mer otur? Näe.. jag tror inte det.

Bilen lär vara i alla fall vara mer lättlagad den här gången.

Och vad hände? Jo, Någon körde på våran lilla bil när vi just parkerat och pappan och hans stackars onda ben kom i kläm. Men det kunde faktiskt ha varit värre.. benet sitter fortfarande fast på pappan och bilen går att köra till verkstad. :-)

Sådana här gånger så känner jag mig faktiskt ganska glad.. glad för att ingen skadat sig allvarligt och glad för att vi har varandra vad som än händer..

En olycka händer både snabbt och lätt så var rädda om varandra och om tid Ni får tillsammans.. Även om det är på en tråkig akutmottagning!

Som tur är så finns det i alla fall en å annan leksak till barnen och MASSOR av tidningar om trädgårdsskötsel haha… (hjälp! Var är de traditionella damtidningarna??)

Älskade i-landsproblem alltså :-D

6 kommentarer

Alldeles tyst..

…blev det hemma hos oss idag.

Vi har haft besök i en hel vecka och det har varit ett gäng vuxna och barn i en salig blandning. Det har varit intensivt som tusan och vi har ju inte kunnat vara ute så mycket eftersom det varit isande nordanvindar som fått oss allihopa att bara vilja kura hemmavid.

Men idag åkte gästerna hemåt och ett av mina barn har passat på att åka på semester utan oss. Det andra barnet åker iväg imorgon och jag och Jimpa blir alldeles ensamma i tystnaden… haha… HUR ska det gå? :-D

Vi är verkligen inte van vid att vara utan kidsen men när det väl händer så kan man riktigt höra hur tyst det är.

I alla fall så tar vi dagen som den kommer och framöver så ska vi åka både söderut och norrut. Frågan är bara i vilken ordning… Men en sak är säker: Familjens ledighet tillsammans är så efterlängtad och trots att det är rena rama vintervarningen på vädret vissa dagar så njuter vi av sommaren ändå.

Vi var i valet och kvalet om vi skulle ha farit på en sista minuten resa igen, men hur kall och jäklig svensk sommar än är så känns det ändå som ett bättre alternativ att spara utlandsresorna till vår / vinter / höst.

Annars då? Ja, vi har det bra allihopa och det har hänt galet mycket för samtliga familjemedlemmar här hemma, men inget av det som händer lämpar sig för bloggen. Varken det som varit positivt eller det som varit negativt men att saker och ting händer i rätt ordning är det inget snack om och jag är glad över att fula och dåliga saker kommer fram i ljuset utan att jag själv behöver vara delaktig.

Numera ids jag inte heller tycka så jäkla mycket i det offentliga rummet utan läser mest vad alla andra tycker och tänker. Jag träffar ibland människor som undrar ”varför jag så sällan skriver numera” och självklart blir jag både glad och smickrad över det, men just nu så har jag liksom fastnat i mitt ”IRL” och det händer så pass mycket där att jag inte har tid att skriva.

Jag har fått många nya insikter och även omvärderat gamla vilket såklart gör att jag ibland känner att jag vill skriva om det, men eftersom jag lovat både mig själv och min familj att bli lite mer hemlig och tillbakadragen så här på internet så får jag ju stå för de valen helt enkelt. Även de gånger som det kliar i fingrarna då jag vill skriva och berätta om vad som pågår.. . Livet och tillvaron förändras ju för varje dag. Ibland till det bättre och ibland till det sämre.

Men just nu befinner jag mig i ett flow där mycket har förändrats till det bättre och den vågen vill jag fortsätta surfa på. Jag har också många tankar om hur jag ska förhålla mig till mitt skrivande här på internet och jag inser att jag fortfarande har massor att lära mig trots att jag har bloggat i många år. Dessutom är mina kids numera väldigt stora och har väldigt många egna åsikter om precis ALLT och jo, jag vet och förstår att jag inte ska eller vill skriva om dem i samma utsträckning som förr på grund av många orsaker.

Det blåser många vindar och det innebär att förändring är på ingång. Det känns både lite läskigt och spännande på samma gång men jag känner att jag har rätt mycket medvind just nu och vissa av mina val känns både självklara och tillfredsställande.

När dåliga saker händer och man måste omvärdera både människor och situationer så medför det oftast i slutändan att det dåliga försvinner för att göra mer plats för det som är positivt.

En klok person sa till mig sa här om dagen: ”Det är ju egentligen helt självklart att ingen har rätt att stjäla tid och energi från dig, men det är bara du själv som kan säga ifrån men om du inte sagt ifrån förr så får du räkna med att folk blir arga på dig när du väl börjar göra det”

Ja, det är nog sant men ibland kan det ta lite tid innan man förstår hur man ska göra och vissa rullgardiner går snabbare än andra att dra upp.

Det är en konst att leva i nuet och det finns nog ingen som behärskar den konsten till fullo. Ibland går det bättre och ibland går det sämre. Framtid och dåtid kan ibland dominera vårat nu och förblinda oss för det mest enkla och då får man vara glad att man har kloka personer i sin närhet som påminner oss om var vi är och varför. Jag är tacksam just NU för att NU blir mer och mer tydligt och inget annat spelar någon roll.

I alla fall inte för mig… Inte här och inte NU!

:-)

Mäh… så flummigt” kanske ni tänker nu..?

Men det är helt okej. Det är liksom meningen haha…

IMG_3710

”Maj gadd wat a pörsånälity”

(Ja, jag vet!)

Vi ses!

:-)

 

 

 

Bli först att kommentera

Spöken & chockeffekter

Av , , Bli först att kommentera 12

Ibland när saker och ting i min tillvaro är smått ”tungjobbade” så brukar det hända rätt mycket små, oförklarliga saker som man inte alltid varken förstår eller kan förklara.

Vissa saker är rent av både ologiska och svårtydda och man kan inte alls förklara dem.. Men det är sällan dessa händelser känns läskiga eller obehagliga och jag har snarare valt att tolka dem som en så enkel sak som att ”någon” vill visa att h*n finns här hos mig.

En gång träffade jag en person som berättade för mig att jag ständigt är omgiven av ”några” som ser till att stöka och busa lite i min tillvaro bara för att få mig på andra tankar de gånger det behövs… Och vem är jag att säga emot? Jag har ju aldrig SETT ”någon” eller något… bara varit med om saker som flyttat sig, ramlat, gått sönder framför mina ögon utan att jag sett någon i närheten. Bara sedan vi flyttade hit till Sagovägen till exempel så har det hänt massor med spöklika händelser.

En tunna med kläder som välter i hallen fast ingen är där, ett glas som går av i köket fast ingen står i närheten av diskbänken, blommor som ramlar ner fast ingen är i närheten, lampor som tänds av sig själva, leksaker som flyttar på sig när man vänder ryggen till, tvättmaskinsluckan som öppnar sig själv framför mina ögon, trasiga lampor som börjar fungera, saker som försvinner spårlöst för att senare dyka upp på helt andra ställen osv…

Vi vet ju att det finns saker som inte går att varken bevisa eller motbevisa och just den där händelsen med gitarrsträngen var ju ganska påtaglig och dessutom fanns det två personer till som fick vara med om det! Så varje gång jag / vi är med om något oförklarligt så tänker jag mest att ”nu var det någon som ville busa igen”. Jag är inte rädd och jag tycker inte heller att det är läskigt. Jag tycker mest att det är lite spännande…

Men inatt!! Vojvoj… Inatt hände det något som faktiskt var lite läskigt! Precis just exakt när jag hade somnat så drar en av lägenhetens två brandvarnare igång med sitt tjutande! Fatta vilken adrenalinkick jag fick? Dessutom var jag ensam hemma med kidsen och innan jag har dragit fram en stol och klättrat upp till brandvarnaren… ja, gissa om mitt hjärta slog snabbare än vanligt?

Lyckligtvis kunde jag somna om hyfsat snabbt ändå. Trots att denna ”någon” väljer att leva om så här extremt mitt i natten så känns det ändå bra. För jag tror att det betyder något… fast jag kan inte riktigt komma på exakt VAD ännu haha… H*n berättar i alla fall för mig att jag inte är ensam även om det ibland känns så.

Bildresultat för spöke helena springare ghosts

”Någon” kanske rent av borde få en egen kategori i bloggen?

Fast näe… då försvinner nog tjusningen med det hela :-D

*buuuh*

Bli först att kommentera