...Sådana här berättelser är ju egentligen inte roliga att läsa förutom för dem man känner (och knappt det)

Så jag tänkte göra en "snabbvariant" av förlossningssagan som slutade med att vi fick vår fina Bastian!

En RIKTIGT snabb berättelse..

• In på koll klockan 13
• In på kontroll nr två klockan 16
• klockan 17 tar de hål på hinnan och vattnet går
• klockan 18 får jag värkar. HEMSKA värkar
• Ingen smärtlindring, men det går ändå
• strax före kl 21 kommer HAN
• Jag blir kär

Ja, precis så gick det till. Jag bjuder på några ganska så rumsrena bilder också.

Förberedelserummet

Förlossningssalen några timmar senare

Världens godaste fika?

Stoltaste pappan i stan

Hemma med syrran

Brödraskap

Så nu är vi hemma allihopa och vi mår toppen allihopa förutom att en viss person i familjen har ont i precis HELA kroppen *skrattar* Gissa vem? Men.. som ni alla vet så är det ju värt all smärta och alla tårar.

*LYCKA*

...in till förlossningen på en liten check-up. Det känns ganska tryggt med tanke på att jag öppnat mig flera centimeter utan att ens vara medveten om det och eftersom det kan gå ruskigt snabbt när det väl händer så känns det ju skitbra att man får komma och ta en titt.

Igår gick hela kroppen in i ett slags låsning och jag har gruvligt ont i ljumskarna. Nästan så att jag inte kan röra mig. Känns ju inte alls roligt. Sitta, ligga eller stå är alla lägen lika smärtsamma så nu är det faktiskt inte kul att vara på tjocken längre.

Så nu hoppas jag att allt mitt babbel om mitt fysiska tillstånd ska upphöra. Snart tvingas ni väl läsa rad efter rad om babydreggel, bajsblöjor och ömma bröstvårtor...

*skrattar HÖGT*

Nej för fasn.. Stanna kvar och läs.. jag bara skojade fattar ni väl? Jag som själv avskyr att läsa rosaskimrande babybloggar med lyriska mammor som beskriver avkommornas avföring i flera rader. Mammor som utförligt förklarar varende rörelse som deras telningar gör.. Näe.. fy så trist! Jag LOVAR verkligen att jag ska sköta mig hyfsat här i bloggen haha...

Men nåt som  jag faktiskt vill visa er nu på en gång är den lestadianska vaggan som jag fått från morfar som växte upp i en sträng, norrbottnisk lestadianfamilj. Den är otroligt vacker i sin enkelhet och visste ni att de norrbottniska vaggorna vaggar barnet från huvud till tå, medans de västerbottniska vaggorna vaggar barnet från sida till sida? Visst är det lite coolt? I denna vagga har det hunnit ligga många barn kan jag lova. Hursomhelst, även denna bild har Christian Örnberg tagit på oss:

Visst är vaggan fin? Och visst är Jimmie söt i sin ceriserosa t-shirt?

Ha en bra dag alla som läser! Nästa gång jag skriver så HOPPAS jag att familjen blivit större. Kram H

...fotograf Christian Örnberg dök upp i min brevlåda idag. Tack Christian! Vi blev jätteglada och bilderna är hur fina som helst.

Spana in några av dem:

Finaste familjen i skönaste soffan!

Min fina bojfränd

Så nu ska vi leta fram en riktigt bra bild och göra lite förstoringar. Jättekul med riktiga proffsbilder ju.

I övrigt kan jag ju bara säga att ikväll blev vi bjudna på mååånga våfflor hos Sara och hon övertygade mig att det skulle sätta fart på bebisen haha.. så nu tänker jag inte horisontalläge och bara... eeh... vänta helt enkelt. Låter som en plan va?

Ha en skön kväll alla som läser! :-)

...väntar vi fortfarande. Det lustiga är att så fort jag somnar på kvällen så avtar alla värkar och sammandragningar och så får jag liksom börja om på morgonen. SNOPET är ordet!

Så idag har jag bestämt mig för att inte tänka på förlossning, bebis och värkar överhuvudtaget. Istället har jag gjort studiebesök hemma hos mig själv och hittat saker som jag inte sett eller märkt på ett tag...

Check this out:

Snoppen är borta på min fina keramikgubbe. VAR är den och VEM är skyldig..?

Två tavlor som min fantastiska konstnärsdotter gjort. Helt underbara. Har hängt dem där de numera syns bättre!

Lättklädd sambo städar.. me like!

Mitt träd växer så det KNAKAR.. Bilen "kungen" från cars får vara med också.. ett "städfynd" som kommer att göra Viggo glad!

Sist men INTE minst...

DENNA.. ska jag INTE.. tänka på idag! Jag lovar!

Jaa.. ni märker ju att jag är rätt så uttråkad men som tur är så har man ju den lilla bloggen att avreagera sig på *skrattar*

"Hävv a najs dej evribaddi"

...vad gör man då?

Jag som sett fram emot snabba svängar vad gällde den här okända lilla personen *suck*

Snopet sitter jag nu här och har ont ända ner i ljumskarna och riktigt jäkla illa mår jag också.. Blääh..

Jag borde inte ha tagit för givet att detta skulle gå snabbt och smärtfritt bara för att det är nr 3, för det verkar ju helt klart kunna gå X antal timmar till trots att jag idag provat just... ALLT.. och lite till. Har till och med varit ute och skottat snö och hackat is på gården. Jag har småsprungit små bitar under mina promenader och jaa.. allt annat man skulle göra också.

Så nu tänkte jag helt sonika lägga mig raklång i soffan och bara oja mig en stund. Ska försöka prata förstånd med magen och kanske även försöka mig på att muta bebisen på något vis. Måste bara göra mig säker på att jag blir förstådd haha...

"Kom ut nu kompis, du får bestämma vad vi ska se på TV i en hel vecka.. eller så lovar jag att du får vilken mat du vill heeeela veckan lång haha..."

Väskan står packad i hallen och kläderna ligger där de ska så när det väl händer så är det bara att hoppa i kläderna o grabba väskan och spurta iväg.

Nåväl, uppdateringen blev tyvärr inte mer spännande än så här. Hoppas på mer spännande nyheter nästa gång!

Och som den ömma moder man är så kommer det ännu en liten bild på mina två underbara barn som snart blir det magiska TRE.. ett lyckotal om ni frågar mig såklart!

Favvobilden på stor syster och liten bror

...som man aldrig förr träffat, men som skall få en egen plats i en redan existerande familj är ju ganska speciellt ändå.

Bebisen har varit med oss alla i många, långa månader och har varit både nära och långt borta på samma gång.

Så konkret för oss stora, men kanske mer abstrakt för de mindre i familjen. Och inte heller har vi den minsta aning om det är en syster eller en bror därinne.

Nu har vi väntat med spänning i många och långa dagar. Bebisen är som en present till oss alla som tar alldeles för lång tid att öppna. För den här bebisen gör minsann tvärtom än vad nummer ett och två gjorde. Nämligen: Tar god tid på sig *skrattar*

Så nu är vi ruskigt övervänt allihopa. Men idag KAN ju vara dagen då H*N kommer eftersom jag är halvvägs öppen (om inte mer till och med) och har ordentliga känningar till och från. Så idag får det mer än gärna hända! Ska bara fara iväg och hämta en bilstol på NTF först för det har vi glömt (!)

Håll alla tummar och tår vettja :-)

"Tisdagsbarn är älskvärdhet. Tisdagsbarn gör allt med fart.
De som är födda på en tisdag, är vanligen starka och handlingskraftiga, men de är ofta krigiska och går anfallsvis tillväga"

Låter spännande tycker jag...

Dessutom är dessa två Tisdagsbarn!

Snart är de TRE...?

...bästa lekpark, Äventyrslekparken vid Nydalasjön. Det är en lagom prommis för en tjockis som jag med några hundra steg bara.

Jag plockade med mig både varm och kall dryck i de nya termosarna och parkerade mig själv på ett liggunderlag i solen där jag kunde beskåda sonen var han än sprang i parken. Ett mycket angenämt söndagsnöje vid en fin sjö.

Och vips, så har man fördrivit ett par timmar i solen surrandes med trevliga mammor och pappor utan att egentligen ha behövt anstränga sig så himla mycket. Den största ansträngningen var ju att ta sig ner i Jimmies täckbyxor.

Men den enda ungen som ville hänga med sin tjocka morsa idag var ju såklart Mr ViggoSnyggo. Han missar aldrig en tur till lekparken. Fsson hade viktigare saker för sig med sina polare *suck* Man är liksom inte en självklar nummer ett för henne längre. Var tar tiden vägen?

Tur att jag har min lilleman som fortfarande diggar att hänga med sin morsa haha...

Nåväl, nu är vi hemma igen och jag har lite värkar med jämna mellanrum. Har nästan slutat tänka helt på det här med förlossning så nu lär man väl bli väldigt överraskad när det väl händer *skrattar*

Att plumsa i snön som jag gjort idag kanske gör susen?

*fortsätter hålla tummarna*

Nåväl, hoppas ni alla har en finfin söndag!

...på att det är på G??

*hoppashoppashoppas*

Jag har ONT, jag mår ILLA och jag är GRINIG som en tok...

*suck*

Stackars familjen idag alltså. Nåväl, jag ska försöka vara snäll resten av dagen i alla fall hade jag tänkt.

Jimmie ska på inflyttningsfest här på Tomtebo, så han är ju i alla fall i närheten om det brakar lös och börjar födas barn här i krokarna haha...

-"Ska ni ut sen då?"

-"Ja, det blir nog Cover"

-"Ok, men glöm INTE o kolla telefonen varje halvtimme typ"

-"Närå, de e lugnt och jag ska inte dricka så mycket heller"

Hur typiskt vore det om det hände just ikväll / inatt när Jimpa för en gångs skull ska ut med polarna? Han som nästan aldrig är ute annars?

Nåväl, tur att stan är hyfsat liten och att det går snabbt att ta sig både hit och dit haha...

Min plan är att snabbt föda barn och förhoppningsvis få åka hem snabbt. Jag får kalla kårar bara av att se lassa och jag bor ju faktiskt nära NUS, så håll tummarna för att allt går som det ska så att jag får åka hem fort.

...eller vad man ska kalla oss? För just nu är det knappt att man känner sig mänsklig.

Jag och min gravidsympatisör (Sanna, på pricken EXAKT lika gravid som jag) har ätit lunch på Sagami, ränt runt (läs: Vaggat) på stan och försökt få inspiration till att köpa något viktigt, vilket resulterade i två små söta termosar till mina barn på Clas Ohlson.

Blivit lite uttittade och utskrattade har vi också hunnit bli men det får man väl bjuda på helt enkelt när man ränner på stan i långkalsongliknande byxor och en jacka som inte ens täcker halva kroppen haha...

Vi gick faktiskt in på Gina Tricot också och försökte spana på något vårfint till oss själva.. ööh.. det gick... si sådär kan man säga. Vi tappade lusten för shopping bland alla rosenkindade, söta och fräscha småtjejer och kände väl mest att: "Hallåååå... var e alla storlek XXXXXXXXXL?"

Vi gav upp och gick därifrån. Vi ville ju inte förarga omgivningen genom att riva stället med våra magar för det var ju nästan så att vi gjorde det.

Nåväl, det bästa med hela dagen var kaffe och glass på Tomtebo. Skit samma att vi e tjocka. Vi är glada ändå. Dessutom så är vi inte tjocka så länge till.. SÅ det SÅ!!

HOT mamas...?? *LOL*

Jamen vaddårå? Lite coola e vi väl?

..här hemma, så jag MÅSTE ju storhandla idag *suck*

Ända sedan de gjorde om Konsum på Ålidhem så storhandlar jag nästan aldrig. Det är mycket trevligare att handla på Konsum Ålidhem eftersom de har ett stort utbud av ekologiska varor som INTE är hutlöst dyra som på alla andra ställen. Ekologisk mjölk till samma pris som "vanlig" mjölk och lite såna saker.

Kundvagnarna och korgarna är gjorda av gamla PET-flaskor vilket är lite kul tycker jag. Och att sedan personalen är hur trevlig som helst gör ju inte saken sämre. Så jag tycker att det är värt några hundralappar extra i månaden att få handla i "sin" närbutik och faktiskt känna att man har råd, än att hetsa runt på stormarknader där det inte alls är lika gemytligt att shoppa sin dagliga mat. Dessutom är vårt lilla konsum på Ålidhem KRAV-auktoriserat. Låter bra va?

Fast idag blir det dock OBS Stormarknad (jaaaaa... jag VET att det heter Coop forum, men jag BRYR mig inte haha...) för jag måste ha en grej från byggen plus att lilla Alva fyller tre år idag så vi ska shoppa present också.

Nåväl, bara att samla mod och kraft så att man orkar plöja runt bland hyllorna med inköpslistan i högsta hugg. Och lika bra att fylla kyl och frys så att man slipper gå hemifrån i onödan när bebben väl kommer vilket jag hoppas blir SNART!

Hade gruvliga värkar igår när jag la mig på kvällen, men idag verkar h*n ha ångrat sig så då kan jag ju lika gärna göra nån nytta haha...

Min älskling är ledig också. Så vi får nog ta oss en liten jubileumsfika också.. och fira våra 7 år tillsammans.

Kan bli en mysig dag!

...tänker jag på just nu! Nämligen:

• Mina beiga pilotbrallor
• Mina vita adidassneakers
• Min jeansjacka
• Mitt nitbälte
• Mina ordinarie underkläder haha...
• Nyvaxade ben
• Min suveräna kondition (som fanns en gång i somras)

Ni ser.. Det behövs bara så lite för att göra mig glad just nu. Allt det ovanstående KAN faktiskt bli verklighet redan i Maj månad. Åh, så underbart. Jimpa får vara min personlige tränare och se till att formen återfås relativt snabbt.

Jag längtar!

Idag har jag i alla fall gjort en massa kul. Jag har först och främst fått hem min lilla/stora tjej som varit i Stockholm. Underbart! Åh, vad Jag har längtat!!

Jag har hattat runt med Sara och hasat omkring i massa affärer (men kom "bara" hem med glass och apelsinjuice...)

Jag har fikat och promenerat med Liw och gullat med hennes bebis som fick mig att bli myyycket motiverad att föda snart.

Och sist men inte minst, så har jag tagit mig ett bad med en GRÖN badbomb. Mycket trevligt må jag säga.

Nu återstår inte mycket annat än: Pyjamas, mys i soffan med mina grabbar och ett gäng apelsiner för att sedan hoppa i säng.. wohoo..

Ännu en spännande dag lider mot sitt slut. Vi hörs och störs allihopa!

Att bli storebror är ju minst lika stort som att bli mamma eller pappa.

Viggo gör vad han kan för att övertala sin lillasyster eller lillebror att komma ut.

Snälla.. kom ut!!

Han har bestämt att till sommaren så skall snön försvinna, han ska lära sig att cykla utan stödhjul och den lilla bebisen ska hoppa studsmatta med honom. Han har ganska konkreta planer för oss allihopa och jag försöker att förklara att den lilla bebisen inte kommer att kunna så mycket från början. Då säger han bara:

-"Men jag ska krama den och sköta om den..."

Vilken kille va?

...på den gigantiska magen *skrattar*

Jimmie tog den imorse innan vi gick ut och jag kan upplysa om att 24 kilo plus på mittersta delen av kroppen inte är någon lek att bära runt.

Nu har krämporna börjat flytta sig neråt på kroppen och tro mig när jag säger att jag med nöd och näppe får på mig mina skor eftersom fötterna blivit.. eeh.. läskiga, stora, svullna och INTE speciellt samarbetsvilliga med resten av kroppen. Knäna håller på att krevera och jaa.. Bebisen bökar runt som en liten vilde och gör så att jag knappt kan kissa... *suck*

Lägg även märke till min lite apatiska blick som tycks säga:

"Hjääälp.. Denna kropp kan inte töjas mer nu"

X-tra BIG size med PLUS meny..?

Fast en grej som är riktigt kul är att jag har fått lite boobies.. haha.. DET har man ju aldrig varit bortskämd med. Känns lite pubertetsaktigt, men fasn va kul det var att köpa en bh modell STÖRRE! Det är alltid lika kul. För nu ser jag inte längre ut som en tolvårig pojkspoling i kroppen.

*skrattar*

Man måste ha lite (mycket) humor för att orka med en graviditet!

Så det så!!

...åka till Hörnefors ikväll? Jag törs ju inte åka för långt bort från lassa om bebben helt plötsligt känner för att göra storstilad entré. Vill ju helst inte föda i en bil efter E4. Det vore smått trist känner jag.

Nu har jag gått i två dagar och känt att det KAN vara på G men sen blir det bara.. stilla..

*skrattar*

Jaja, är det så h*n vill ha det så åååkej.. gärna för mig. Får väl rulla tummarna ett tag till.

Igår var i alla fall Helena här med sina barn. De hade med sig hembakade chokladkakor och lite annat gott. Vi fikade och gick sedan ut i solen så att ungarna fick leka av sig ordentligt. Men jag kan lova att jag var helt galet sockerspeedad själv hela gårdagen. Inte bra. Så idag blir det nyttiga linjen hela dagen. Känns bäst så!

Orkar inte vara något hälsofreak, men det är nog bra om jag kan hålla kosten ordentligt nu så att man orkar föda barn. Jag och Fsson käkar i alla fall havregrynsgröt varje morgon med äpple och kanel. HUR gott som helst faktiskt.

Och en till grej.. Jag har varit utan kaffe i två månader nu. Det känns helt okej så jag antar att jag kan vara utan i ett par månader till. Lisa kommer ju snart med ett nytt thélass till mig från Gustavsberg också. Har ju fortfarande inte hittat någon butik i denna stad som säljer MIN favvosort "Four o'clock"

Har någon sett den här sorten någonstans här i Umeå? Please let me know! Jag försöker tjata på farbror Konsum att ta hem det, men.. jaa.. vi får väl se helt enkelt.

Nåväl, kanske dax att sluta svamla och börja göra frukost. ALLA är hemma denna morgon och det är så mysigt.

Ha en jätteskön söndag allihopa!

...och vad drar vi för slutsats av det?? Jo, att man blir lite knäpp(are) av att vara sprickfylld med en bebis som inte har anständigheten att masa sig ut någon gång.

*skrattar*

Närå, jag härdar nog ut någon dag till men nu märks det att även lillemannen börjar tappa tålamodet:

"-Nuuuuu kommer bebisen mamma"

Säger han mest varje dag och ser så där övertygande ut som att det verkligen kommer att hända just då, bara han är tillräckligt övertygande. Lilla gubben min.

Ska ta och masa mig iväg och hämta lille sonen alldeles strax. Och jag har faktiskt promenerat ända bort till Corona och tillbaks idag. Det tar tid och det ser verkligen inte snyggt ut, men jag GJORDE DET!! Wohooo..

Så ikväll blir det myspys hemmavid med barnen. Hade först tänkt åka till badhuset, men jag vågar nog inte det om inte Jimpa är med. Man vet ju aldrig vad som kan hända under den närmaste tiden haha.. Mitt i allt så ligger jag i något hörn och föder barn. Min första förlossning tog ju bara 1,5 timme. Bebbe nummer 2 tog knappt 45 minuter på sig att komma ut så jag känner mig liiiite ängslig för att vara för långt från förlossningen. Eller hemifrån för den delen. Vill ju inte att Bejbiz nummer 3 ska måsta ramla ut i brallan innan man ens hinner hemifrån *skrattar*

Racerförlossningar är ju i och för sig bättre än 48 timmars, men i vissa fall blir det ju nästan läskigt.. brrr...

Nåväl, ha en skön helg i solskenet alla glada! Vi ses och hörs.

Bebis nr ETT, elva år senare

:-)

Jaa.. faktiskt så känner jag mig lite lurad just nu. Imorse kändes det ju rent av som att det var något på G i min sprickfärdiga kropp och nu helt plötsligt så känns det inte längre som att det är förlossning på gång.

Det är bara att vänta vidare. Men jag vet att kidsen också väntar otåligt. Men jag fördriver tiden så gott jag kan. Idag till exempel så har jag varit på ett möte i skolan, postat ett brev, kämpat mig till och från förskolan, haft Sara och lilla Alva på middag och nu... Jaa.. nu vet jag inte vad jag ska göra riktigt.

*suck*

Någon som har ett tips till en uttråkad tjej som inte tänker på annat än bebisankomster just nu?

Nä, om man skulle göra något så ofantligt spännande som att ta tag i middagsdisken? Och sedan kan jag ju med gott samvete lägga mig och läsa i min spännande bok! Ska tipsa om den när jag lyckats kravla mig upp i mitt anletes svett upp till sovrummet.

*skrattar*

Har suttit och bläddrat runt i gamla foton och jag hittade detta:

23 kilo och 9 månader tidigare...

Haha.. inte nog med att det var SOMMAR (vackert ord det där) jag var även rörlig och kunde andas ordentligt. Underbart!

Jaja, det är bara att sikta på samma form till sommaren. Försöka duger i alla fall!

Ha en skön kväll alla!

Jag frågade just Jimmie om vi har något "viktigt" på tapeten under de närmaste dagarna, förutom Viggos kalas imorrn.

Och se, det finns faktiskt inte ett endaste MÅSTE under närmaste veckan så nu börjar faktiskt operation Bebis-ut-ur-kroppen på allvar... oiioooo så spännande. FAST jag gjort det två gånger tidigare så känns det ändå som att det vore första gången. Jag ska ju få träffa och lära känna en helt ny människa. Hur coolt är inte det liksom?

Jag tjuvstartade lite idag på kulturcentrum och dansade afrikansk dans med kidsen *skrattar*

Vilken syn alltså... (NEJ, det finns INGA bildbevis.. sorry...) Magen var helt med på noterna och nu känner jag liiiiite vibbar komma smygandes i korsryggen så nu jobbar vi vidare på det efter morgondagens kalas. För nu är det dax.

Jag säger bara: Klaaara... Färdigaaa... GÅÅ!!

Snart är jag inget gravidmonster längre utan en trebarnsmorsa med skrynklig mage. Fasn vad jag längtar! Wish me luck för nu börjar vi.

"Lilla barn, kom ut nu för vi längtar efter att få träffa Dig. Jag hoppas att Du ska trivas hos oss och vi har en speciell plats här bara för Dig"

...mitt usla hb på väg UPP!! Wohoo.. det låg på hela 112 igår så det närmar sig det magiska 120 sträcket. Allt annat ser också finfint ut. Bejbizen är fixerad och jag ligger snäppet över alla kurvor och DET, mina vänner.. betyder att jag INTE alls tänker gå tiden ut. Jippiiie får jag väl lov att utbrista känner jag.

Det verkar vara en osedvanligt stark liten människa som ligger där inne i min stackars kropp. H*n sparkar hårt som tusan och här om natten så vaknade Jimpa av att han blev kickad i ryggen av magen. H*n tyckte kanske att pappan låg lite för nära haha... Dessutom suger H*n åt sig det mesta av vad även jag behöver. Men det bjuder jag så gärna på. Jag bygger ju kvalité och det är klart att sånt kostar på. Kroppens byggstenar är dyra men helt fantastiska.

Har ingen känsla för om det är en tjej eller kille heller. Jag tror nämligen olika från dag till dag. Men OM det är en kille där inne så innebär det alltså att jag kånkar runt även på en liten penis dagarna igenom vilket vissa i familjen haft ofantligt roligt åt.

*skrattar*

Ja, nog är det hur kul som helst. Men jag får be lite om ursäkt för numera känns det ju som att det enda jag babblar om är bebisar, graviditeter och annat som har med sådant att göra. Jag som INTE skulle bli sådan.. HA!! Så mycket för det löftet va?

"Att bygga en bebis börjar med grunden gjord av Kärlek, sedan bygger man resten av mat"

Haha.. kul va??

...men idag har jag faktiskt både ork och energi för att göra massor (nåja, ett par stycken i alla fall) med småsaker här hemma.

Det ska bli riktigt kul att få fixa och dona lite hemma efter ett par dagar av fullkomlig trötthet.

Jag ska städa tvättstugan och märka barnkläder (wow, så spännande va?!)

Jag ska byta sängkläder

Jag ska skotta lite snö

Jag ska städa ur kyl och frys

Jag ska byta en och annan gardin

Jag ska hämta ett par prylar i garaget och bygga en lampa

Jag ska rensa ur alla badrumsskåp

Jag ska skicka några viktiga mail

Ni ser vad jag vill göra trots att jag är TJOCK haha... Kolla bara:

Vad sägs? Låter riktigt ambitiöst va? Jag känner riktigt hur energisk jag är och den här fetknoppen (läs: Magen) ska inte få hindra mig i mina små projekt idag. Det enda jag INTE ska göra själv idag är att hänga upp tvn på väggen. Har ingen lust att ringa till försäkringsbolaget fler gånger nu. Det börjar ju nästan bli pinsamt.

Sen ska jag och Fsson åka och hämta min lilla mor efter jobbet och sen ska vi dra ut till henne i Hörnefors. Vi ska ha myskväll endast för tjejer och kolla lite film och äta god mat.

Viggo och pappan ska ha också ha en myskväll utan oss tjejer, för nu börjar det vara ont om tid att få hänga med en unge åt gången och de tillfällena kommer nog att bli färre i framtiden.

Okej, slutsvamlat för idag. Måste genast sätta igång känner jag. Ska bara dricka upp mitt thé och läsa vk's bloggar en stund till.

So long!!

...min bebis ska komma kring den 6:e mars. Det är om tjugofem dagar. För jag har insett att om om jag går längre så kommer jag att antingen kvävas eftersom jag aldrig får ordentligt med syre, eller så kommer jag att ramla och bryta kroppen eftersom tyngdpunkten flyttat sig så mycket att jag inte ens vet vad som är bak och fram på mig själv längre.

Och allt från vecka 37 till vecka 42 anses ju "normalt" så då tänkte jag att jag skulle ta mig ett par joggingturer om dagen kring den 5:e-6:e mars. Och jaa, det har ju funkat förr så jag hoppas att det gör det även nu. Jimpa får väl göra vad han kan för att hjälpa till också och jag tror inte han lär vara så svårövertalad *skrattar*

Jag ska absolut inte överdriva, men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa naturen lite på traven så att jag äntligen får träffa min nya lilla kompis plus att jag får tillbaks lite av min egen kropp också. Jag ser verkligen fram emot det.

Bägge mina barn har ju haft den goda smaken att komma några dagar före beräknad förlossning så jag hoppas, hoppas, hoppas och tror att nummer tre brås på sina mycket vackra och intelligenta syskon och gör samma sak för sin otympliga moder.

Vad tror ni? Kommer jag att lyckas?

:-)

...har hänt idag. En ganska skön dag där jag lyckats sova två timmar efter att ha skottat gården. Det är så skönt med fysisk aktivitet, men jag tror att bejbizen blev lite purken efter en halvtimmes skottande för jag fick lite läskiga sammandragningar så det blev sängen. Schöööööönt kan man säga.

Lisa kommer hit ikväll och dricker lite thé med mig. Härligt! Så får jag vädra lite intellektuella tankar. Ska bli trevligt känner jag.

Fsson håller för fullt på att städa sitt rum och hon har kommit ner med jämna mellanrum med massor av plagg och sagt:

"Mamma, sälj det här på tradera. Jag vill inte ha så mycket kläder"

Ja, där har vi en liten bissnisstjej alltså. Så nu ska vi lägga upp massor av annonser så att hon får tjäna sig några hundringar. Hon verkar ha kommit på att det är roligare att ha pengar att GÖRA skojiga saker för med polarna än att bara köpa saker. Mammas flicka minsann.

Men närmaste aktivitet blir nog att försöka kamma till sig lite så att man ser mänsklig ut när Lisa kommer haha...

Ha en finfin kväll!

...enligt MIG och min hemliga bebbe.

• Varma bad med linfröolja i
• Niferex
• Nötter i alla former
• Mörk choklad
• Varma sockar
• Pregnant body oil från GERD & co i Jokkmokk (finns på creative lounge här i stan)
• Bubbelvatten
• Elektrisk värmedyna
• Värmeljus
• Snälla barn
• Massage MINST en timme i veckan
• En st underbar man
• Hudvårdsprodukter från världens bästa märke DERMANORD!
• Nära till biblioteket
• Masajskor
• Fiskoljekapslar

Jaa.. det var nog det mesta tror jag.. En sån här lista är ju egentligen kul bara för mig och för dem som känner mig, men kanske finns det nåt litet tips som kan hjälpa något mammamonster med bulle i ugnen någonstans därute.

Håll ut! 40 veckor går snabbare än man tror bara man har några saker på sin överlevnadslista.

Och... trevlig kväll till alla förresten :-)

...i sängen tror jag. Tro det eller ej, men jag har gått upp 20 kilo (!) Jopp, det är sant! Och allt verkar sitta kring magen av naturliga skäl.

På morgonkvisten när den lilla mannen i familjen vill mysa hos mamman och pappan en liten stund så är det inte lika självklart längre att det finns plats i den lilla 160 cm breda sängen. Imorse ramlade han ner och jag frågade:

-"Oj, var det lubben som knuffade ner dig? Eller var det mammas mage?"

Varpå ungen svarar:

-"Nä, det var nog jag själv"

Ett gott skratt fick vi oss allihopa och idag ska jag fira att det är MINDRE än 60 dagar till kläckning eeh.. förlåt, förlossning heter det ju.

Jag kommer snart att kunna leva som vanligt och ta upp saker från golvet, knyta mina skor, ligga på mage, cykla, krama mina familjemedlemmar ordentligt och allt annat sånt där som kan vara bra!

Nedräkningen har börjat... "It's the final countdown" Wohooo...

Ha en finfin dag allihopa för det ska jag ha.

..trodde jag att jag hade när jag vaknade imorse (UTAN väckarklocka) ända tills jag insåg att jag faktiskt är tjej och inte kan ha morgonstånd haha..

Ni vet alla de där skumma drömmarna man har när man är gravid som jag berättat om tidigare? Nu kan jag lägga ännu en till listan. Nämligen att jag inatt drömde att jag hade en JÄÄÄÄÄÄÄTTESTOR snopp!

*skrattar*

Det var verkligen en annorlunda upplevelse må jag säga. Och verklig också för den delen. Nog för att det var ett tag sedan jag såg hur jag såg ut mellan benen, magen är så gigantisk att det är helt fysiskt omöjligt att se något.

Men lite lättad blev jag när jag till slut hajjade att jag drömt. det känns som att jag passar bäst som tjej och att jag faktiskt trivs ganska bra som det också!

Nä, nu tar jag mitt inbillade morgonstånd och sticker iväg på Volvo och jobbar hela dagen. Är inte ett dugg trött utan känner mig pigg och kry. Skönt. Hmm... det måste bero på allt jag drömde inatt... haha.. Men detaljerna får ni hitta på själva.

Hörs och störs alla med och utan snoppar!!

:-)

..idag! Och jag tror absolut på att det beror på att jag börjat äta mina Niferex på allvar.

Idag har jag fått massor gjort på att-göra-listan, till exempel:

Bytt kolsyrepatron till bubbelmaskinen

Bytt hallmattan

Fixat hyllplan till garderoberna

Hämtat en hatthylla till hallen

Fixat present till Viggos kompis som fyller år

Ja, ni märker ju själva.. AJMBÄKK kan man ju nästan säga haha... Borta är den hålögda och eländiga mammavarelsen. Nu ska jäklar anamma ordning bringas i huset och jag ska orka göra massor med roliga saker innan bejbizen kommer.

Och en annan grej.. Idag har jag varit utan kaffe i två veckor. Vad sägs om det va?

..."Jaa, det får det!"

*slår näven i bordet*

Jag VILL ju så mycket, men kroppen låter mig inte göra det. Jag vill absolut inte gnälla, men det verkar som att kroppen med sina små elaka egenheter inte vill vara min kompis denna säsong.

Jag har varit utan järntjuven koffein i över en vecka nu, jag har varit ute i friska luften och knatat varje dag, jag äter rätt, skippar godis, sover regelbundet och faktiskt tar hand om mig själv vilket jag inte gjort på mycket, mycket länge.

Och ändå tappar jag bort halva dagar ibland genom att bara slockna som ett ljus på soffan. Visst, det är skönt att sova och säkert behöver jag göra det också. Men som sagt så VILL jag ju göra annat också.

För nu vet jag liksom inte vilka metoder jag ska ta till för att slippa vara ett hålögt och gnälligt mammamonster.

Synnerligen likt mig!

Tips tages tacksamt emot.

Jag tittar längtansfullt på mina gamla jeans och tänker att till sommaren, DÅ ska jag minsann vara smal och alert igen. Jag ska vara fylld med energi och jag ska vara en sån där pigg och glad morsa som gör massa kul med ungarna. Hmm.. Visioner är ju alltid bra *skrattar*  Jaja, kommer jag i mina gamla jeans så kommer jag att vara jätteglad bara för det.

Jag lovar!

"Någonstans inne i denna sälformade och trötta stackars kropp, gömmer sig en pigg, glad och ganska smal morsa som längtar ut. Kanske ses vi redan till våren?"

Igår när jag och Lisa var ute på promenad igår så pratade vi om MAMMOR. Och hurdana mammor det finns.

Typen som alltid vet bäst om allt är väl den jobbigaste sorten. Men oftast tycks de inte ens förstå hur jobbiga de är, utan spyr sin "kunskap" över nyblivna eller blivande mammor och över dem som inte har lika mycket erfarenhet. I folkmun även kallade: "rabiata familjelivsmorsor"

De vill säkert bara väl, men det kan ju bli så himla fel. Att vara lyhörd och att kanske hålla inne med sin OFANTLIGA kunskap kanske kunde vara en idé?

Åtminstone tills "kunskapen" efterfrågas? Att vara / bli mamma är ju det största man kan vara med om och det kanske man vill göra i sin egen takt?

Jag minns när jag väntade Fsson försnart tolv år sen. På båten där jag jobbade fanns en kvinna som gärna slog sina klor i mig varenda kafferast och berättade om blodiga och smärtsamma förlossningar och andra hårresande saker som fick mig att gråta varenda dag fram till min egen förlossning. Eller så prackade hon på mig sin "kunskap" om vad hon ansåg att jag borde/skulle göra/köpa/äta och så vidare.

Jag kände mig totalt hjälplös och så fort jag själv klarat av min första förlossning och insåg att det inte var så hemsk som den där draken ville få mig att tro så lovade jag mig själv detta:

Att aldrig hålla på med sådana dumheter och att visa respekt för mina medsystrar som skall äntra moderskapet.

Man kan vara ett stöd utan att för den skull vara påträngande. Och man kan vara ett stöd bara genom att säga: "Om du vill så finns jag här om du vill prata eller fråga om något"

Sen tror jag att det är viktigt att inte alltid utgå från sig själv och sina egna erfarenheter. Alla är vi trots allt otroligt olika. Och tur är väl det.

...kaffe och socker! Går riktigt bra, men helt superbra mår man ju inte.

Läser fastebloggen här på vk och blir riktigt inspirerad även om jag inte kan eller får fasta nu när jag är gravid. Men jag gör de ändringar jag kan i kosten för att få kroppen och må lite bättre och en del saker går ju att anpassa efter magen och bebisen. Främst handlar det ju då om att helt enkelt utesluta det som inte är riktigt bra för oss (bägge) det vill säga: För mycket koffein och socker.

Att kroppen är van vid detta blir extra tydligt nu på tredje dagen då jag fått lite ont i huvudet. Men det går över. Jag brukar göra ett koffein-socker uppehåll ca tre gånger per år och jag mår kanonbra efter en månad utan.

Idag är vi ju dessutom hundvakt åt den vita, mjuka, fluffiga, ulliga och bulliga vovven Nelly. Så det blir ett gäng hundpromenader i detta milda (!) vinterväder. Låter hurtigt och bra va?

Men först ska vi gå och spana på pappan som har bortamatch så nära som i Sjöfruhallen bara ett stenkast bort. Det blir en kul lördag FAST jag ska skippa lördagsgodiset. Det får väl bli fruktsallad istället helt enkelt.

"Du är vad du äter är ju inte bara ett tvprogram.. Det är ju faktiskt sant också"

Idag ska jag och barnen roa oss med att städa bort allt som har med julen att göra. För nu är vi nog alla lite less på tomtar och julgranskulor.

Samtliga i familjen var i alla fall helnöjda att få komma hem igen. Speciellt barnen.

Vi har haft det jättemysigt i Gällivare och kylan bekommer oss egentligen inte så jättemycket. Vi som är uppvuxna norr om Norra polcirkeln kan ju det här med bitande kyla och vad vi ska göra för att skydda oss mot den. Ibland ÄR det kallt på vintern, det borde ju inte direkt komma som en plötslig chock tycker man. Vi lever ju trots allt i ett nordligt land. Så lite road är jag faktiskt av att det slås upp så stort överallt i nyhetsrapporteringen. Såg ett inslag där en vädertjej till och med lät oss höra hur det knarrade under hennes skor när hon gick och gjorde världens grej av det..

*skrattar*

WOW liksom.. snacka om att idiotförklara en stor del av folket  som faktiskt bor i Norrland. Jaa.. vi HAR snö.. och Jaa.. det ÄR kallt! Dessutom är vi vana vid det, så alla stackars sörlänningar som "lamslås" av kylan osv osv... Jag säger bara: *suck* Vintern kan vara kall, vatten kan vara vått och solen är ganska varm. Inte mer med det liksom...

Vinterkylan ÄR skitjobbig om man inte har ordentliga kläder och skor så det kanske kan vara en idé att lägga sina modekrav åt sidan nu? Och dra på sig pälsmössan och de fula vinterkängorna? Själv insåg jag just att jag inte har ett enda vinterplagg som jag ryms i nu.. *suck* Jag får nog ta och låna Jimmies helt enkelt. För annars slutar det väl med att jag bara går hemma i min grymt fula morgonrock och det vore ju inte så passande nu när jag faktiskt lovat mig själv MINST en rask promenad om dagen. För nu jäklar ska här rustas kondition inför förlossningen har jag tänkt. Nu är det motion, bra mat och mycket sömn som gäller för mig ett tag framöver. Börjar se fram emot att få tillbaks min kropp. Är lite less på den här sälformen just nu.

"Snö, kyla och isiga vindar hör vintern till, klä dig ordentligt så slipper du vara en lipande sill..."

:-)

...lite skönt ändå får man säga.

Barnen ser sina julklappsfilmer på den nya familjemedlemmen, det vill säga tvn som med hemmabioanläggningen har ett HISKELIGT ljud som får det att krulla i tårna fast man sitter ända borta i köket. Huvva.

Helgens projekt blir att hänga upp tvn på väggen och hoppas att man aldrig mer måste vara med om något liknande. Nu i efterhand så spelas scenen upp i mitt huvud fast denna gång så hamnar någon UNDER tvn. Usch, det känns hemskt.

Nåväl, nu har det hänt och det är ingen idé att gräma sig över det. Julen har flutit smidigt annars med god mat, trevliga julklappar och familjen i soffan.

De närmsta dagarna skall tillbringas med barnen i snön samt lite nattjobb på securitas. Känns kul att få komma ut och jobba lite extra. Dessutom börjar jag ju få upp mitt usla hb så jag känner mig faktsikt ganska pigg. Och mitt mål är att kunna jobba en del så länge jag kommer i min uniform och jaa.. nog kan jag än så länge klämma in mig i väktarbrallan.

Reglementsenlig uniform?

Ett par lånade byxor och ett par hål-senare-i-bältet senare så går det fortfarande finemang. Ser nog mest ut som att jag ätit för mycket julmat bara. Men det får man bjuda på. Jag har ju haft en hiskelig tur även denna gång och sluppit gravidkrämpor såsom foglossningar och annat otyg så det är lika bra att passa på att kunna göra det man ska medans man orkar.

Jag vill jobba så länge jag kan och det innebär förhoppningsvis några veckor till i alla fall.

Nåväl, önskar alla en god fortsättning i alla fall. Fridens liljor på er. Vi hörs!

...på morgonkvisten med tända ljus, hett thé och en prasslande VK. Låter mysigt va?

Vaknade för en timme sen av att jag lågt totalt inklämd mellan en liten pojke och en stor. Nog är det ju smått mysigt att få ligga nära sina älsklingskillar, men numera så har ju som bekant mitt omfång ökat så det går liksom inte att hitta samma bekvämlighet bland alla armar och ben som ligger huller om buller i sängen.

Så efter att ha vridit och vänt mig ex antal gånger och bebisen sparkat igång mig från insidan med det tydliga budskapet: "jag är  HUNGRIG" så var det ju bara att kliva upp och här sitter jag nu och njuter av en stund av mitt eget sällskap. Känns riktigt trevligt faktiskt.

"Morgonstund har GULD i mun och ditt eget sällskap är ej att förakta"

...som jämt ska vara till förtret. Sedan jag fick mitt första barn så har jag haft ett luktsinne som är helt extremt bra. Alla sa att det skulle gå över efter graviditeten.

Men inte...

Då sa alla som "visste" att det "går över efter jag slutat amma"

Men inte...

Och det värsta är att det blivit VÄRRE för varje barn. Jag kan komma hem och redan i hallen känna vad för sorts godis barnen äter. Jag kan vakna på övervåningen och känna att Jimmie sitter och äter en macka med salami på. Jag kan till och med känna när någon i min närhet har mens (Äckligt, jag vet...)

Jag känner lukter som "normal-luktande" människor hävdar icket existerar. Jag luktar och sniffar, gräver fram bevis för att sedan kunna överbevisa att det VISST var så som jag trodde. Min näsa och mitt luktsinne ljuger nämligen aldrig.

Nu när jag är gravid så är denna förmåga eller kanske jag ska kalla det förbannelse ÄNNU jobbigare än vanligt.

Jag kan bli hyperirriterad på lukten av papper (!!) och odören av otvättat hår på någon kan nästan väcka aggresivitet hos mig. Nyinköpta kläder fullkomligt stinker kemikalier och att gå in på till exempel KICKS är i det närmaste omöjligt. Dofterna sätter sig som hullingar i näsan och gissa hur det känns att förnimma dålig andedräkt i en hiss där man står med andra människor? Läskigt eller vad?

Min näsa är ganska så användbar i vanliga fall, en riktig superförmåga faktiskt! Men nu... i samband med graviditeten så är den bara till förtret. Jag håller på att bli KNÄPP!! (are?)

Så gott folk där ute: Glöm inte att tvätta håret är ni snälla. Det kan ju hända att jag råkar gå förbi och får ett "lukta-smuts-anfall" hahaha...

"Att vara gravid är som att befinna sig på en annan planet där de enda som förstår en är andra tjockisar med bulle i ugnen"

Stor, jag vet. Men det är inte bara bebis.. Faktiskt tre hämtningar från julbordet också! Jag skyller på det haha.. Nu ska vi lata oss på hotellrummet och bara mysa. Ha en fortsatt trevlig kväll allihopa :)

...gör inte så här mot mig. Du och jag ska ju vara snälla mot varann?

Jag gör faktiskt så gott jag kan när jag äter rätt, sover mycket och har trappat ner på allt hysteriskt jobbande. Jag har ju till och med börjat träna igen.

Så varför, varför, VARFÖR tar du inte upp järn som du ska? Att bebben tar massor med järn VET jag ju, men för tusan.. JAG ska ju leva också! Det är läskigt när man är så trött att en prommis till ålidhem och tillbaks får mig att känna som att jag bestigit ett berg. Och det är läskigt att bara somna direkt man lagt ifrån sig kniv och gaffel efter maten. Och sen är det inte kul när folk frågar:

"Är du sjuk? Du ser inte kry ut..."

Usch och fy... Men, nu vet jag i alla fall vad jag önskar mig i julklapp. Nämligen en burk NIFEREX:

Nu ska jag peppra järnet med järn och förhoppningsvis bli stor, stark och pigg igen (nåja, två av tre borde ju gå?)

"Bebisar byggs inte bara av kärlek, utan även av kroppsliga byggstenar.."

...att köpa barnvagn. Usch.. har ju redan gjort ett par tappra försök att testa, titta på och undersöka diverse vagnar på både barnens hus och Eriksson center i Gällivare, samt plöjt X antal annonser på blocket plus att jag till och med tagit hem en vagn via ett internetköp som inte blev vad jag tänkt mig så den fick åka tillbaks igen.

Idag ska jag göra ett litet besök på babyproffsen och se om de har något som faller mig i smaken. Det är bara det att en vagn idag inte bara är en vagn. Finesserna är oändliga och priserna därefter.

*suck*

Denna gång känner jag inte riktigt samma entusiasm vad gäller "babyshopping". Jag vill ju bara ha min bebis och inte kuta runt och handla massa saker. Fast som tur är så är det ju "bara" vagnen och diverse småpryttlar som fattas nu. Det mesta finns ju redan. Vagnen ska i alla fall uppfylla vissa krav och det är att den ska vara tålig som tusan eftersom den ska rulla många, många mil. Den får heller inte vara tung eller krånglig. Inte för mycket begärt va?

Ja, ni ser.. ännu ett i-lands problem att lösa haha.. Nåväl, ska i alla fall börja denna dag med ett besök på gymmet. Ska försöka hinna få på mig lite mera muskler på överkroppen innan den lille vännen kommer och tar över all min tid. jag har en känsla av att denna bebis kommer att vara stor så det gäller att skaffa sig lite biffigare armar haha...

Avslutar dagens blogg med en bild till Farmor Lena. Kolla modiga killen:

...ungefär... Jag säger ungefär, för mina två barn som jag hittills fött har haft den goda smaken att komma några dagar innan beräknad förlossning. Tack och lov för det.. Så jag antar, hoppas och tror att bejbiz nr tre också tänker göra mig den tjänsten och lämna magen lite tidigare.

Jag ska inte vara supertråkig och skriva massa trista saker om min graviditet som egentligen bara är intressant för mig, men.. jag tittar mig själv i spegeln ett par gånger om dagen och tänker:

"HUR i helskotta ska detta gå??"

Man får frågor redan nu om: "Nu är det väl dax när som helst?"

och:

"Är du SÄKER på att det bara är en bebis därinne?"

"Men herregud så stor du är redan"

*suck*

Ja, Jag VET att jag blivit stor. Större än jag vanligtvis är när det är HUNDRA dagar kvar. Men vad göra? Jag vaggar på och hoppas som sagt på att jag slipper gå så länge som etthundra dagar. För visst låter det länge?

Inget är ju som väntans tider sägs det men jag önskar bara att jag kunde leva hyfsat som vanligt medans jag väntar. Men numera känner man sig som en sköldpadda på rygg och det är både svårt och jobbigt att ta sig upp från liggande till sittandes.

Men skam den som ger sig.. Jag bjuder familjen på goda skratt varje dag och jag ska verkligen inte klaga för jag mår toppen förutom att jag inte får plats med lungorna ibland.

*skrattar*

Sen tycker jag också att folk har lite dåligt ställt med vanligt hyfs och respekt för oss gravida. Vi är INTE allmän egendom bara för att det bor en ny liten människa i våra kroppar. Kom ihåg det alla som ska, klämma, känna, skoja, skämta, nypa och tafsa. En vacker dag åker ni på en propp..

(slempropp?? haha.. hur kul va inte den??)

Bild: vardguiden.se

Mitt okända barn som jag ännu inte har någon aning om vem det är verkar i alla fall må fantastiskt bra här i Lappland. Bebisen sover mycket och verkar växa så det knakar. Jag låter helt enkelt bilden tala för sig själv. Jag vågar i alla fall påstå att jag INTE kommer att vara gravid till slutet av Mars. Bara så att ni vet! Och jag själv?! Jo tack. Jag behövde miljöombyte. Jag mår helt suveränt och det var längesen jag kände sådan harmoni i kroppen. Ibland måste man få komma bort för att kunna längta hem. Jag har även insett att saker och ting måste omstruktureras i mitt liv för att tillvaron ska funka. Tänk vad kloka tankar som orkar ända fram när man är här. Jag måste åka hit oftare.. Hoppas ni har de bra i Ume också!

...Ja, nu börjas det. Alla nojjor som har med kroppen att göra *suck*

"Vid graviditet mjukas tandköttet upp och risken för bla tandlossning kan öka"

Hjääääälp.. Kändes det inte som att ena tanden va lite lös? och hjääälp.. det blöder när jag borstar.

Men vafan.. kan inget bara vara som vanligt? Varför ska kroppen hitta på så mycket dumt som man hellre kan vara utan?

Varför kliar mitt skruttiga skinn så infernaliskt?

Varför ska jag jämt vara sugen på så konstiga saker att mina kollegor nästan ryggar tillbaks när de ser mig?

Varför känns det som att hela kroppen håller på att vändas ut och in hela tiden?

Varför fiser och rapar man hela jäkla tiden till omgivningens förtret?

Och VARFÖR.. är man kissnödig 20 timmar per dygn?

*SUCK*

"Nog är det ju en jädra tur att man glömmer allt hemskt från graviditet till graviditet.. Annars fanns det ju ingen som skaffade mer än ett enda barn"

...Ja, är det något som förpester min tillvaro just nu så är det denna evinnerliga KLÅDA som är en mindre trevlig bieffekt av graviditeten. Huden hinner väl inte riktigt med antar jag, men jag ska erkänna att just detta var något som jag faktiskt hade förträngt sen sist jag var på tjocken.

Jag har inhandlat "gravidolja" och en speciell lotion för "den gravida kvinnan" som dessutom sägs förhindra bristningar.. haha.. trodde dom ja! Det är ju faktiskt hormonellt och det kan ingen lotion i världen råda bot på. Men den luktar gott och känns helt okej.

Jag försöker äta bra mat och petar dessutom i mig linfröolja för att hålla huden mjuk och "klådfri" från insidan och det funkar väl sisådär *kliar mig*

Den annalkande vinterkylan gör väl sitt till också förmodar jag.

Nåväl, idag ska jag pillra ner min gravida, kliande, runda och än så länge sprickfria mage i lite nya kläder och sticka iväg och inhandla en ny tv tror jag. Om vi hittar nån som faller oss i smaken. För om några dagar blir det IKEA och lite nya möbler till tv-rummet. Redan nu ska tv hörnan barnsäkras.

För känner jag min yngste son rätt så blir nog prio ett att lära nya bebisen hur man snabbast tar sig runt i huset utan att röra vid golvet och då kan det vara bra med tvn fastskruvad i väggen.

Och ikväll blir det jobb i växeln som vanligt.. Men inte länge till. Jippie.. snart är jag friiii.. haha..

Ha en skön dag allihopa!

...vinkade till mig och Jimmie igår när vi var på ultraljud för att få titta in hos den lill* bebisen som bor inne i mig.

H*n såg ut att vilja förmedla: "Hej mamma och pappa. Jag har det finfint här inne och jag stannar gärna här inne ett tag till. Men jag kommer ut i Mars månad och då ses vi. Tills dess: Ha de bra"

Jopp! Det var preciiis det som bebisen ville säga. Tänker inte lägga ut ultraljudsbilden i alla fall. Känns ju lite skumt att låta er få se underverket innan det är färdigbakat. Det känns helt enkelt lite.. jaa.. weird?!

Men det var fantastiskt roligt att göra ultraljud. Man blir medveten om det otroliga som sker inne i ens egna kropp. Numera kickar h*n mig med jämna mellanrum också som för att påminna mig:

"Mamma, glöm inte att ta det lugnt.. JAG ligger ju här inne"

Och nu börjar det bli ganska påtagligt. Numera är det fler sovtimmar som gäller för mig, mindre cykling, något mindre jobbande och inte så mycket MÅSTEN.. Nu är jag bara så nöjd att få vara hemma och göra absolut ingenting. Gärna i sällskap med mina barn och med den fantastiska barnafadern som också gläds åt det nya lilla livet.

"Livet blir vad du gör det till"