Äntligen en ny vecka!

Denna vecka blir introduktionsvecka inför hösten. Smågrabbarna ska börja dagis och fritids. Jag och Jimpa ska pussla ihop tillvaron för oss alla och jag ska börja leva lite mer regelbundet från och med nu.

Har i sommar pusslat ihop två scheman där jag jobbat på två olika ställen för att försöka lappa ihop vad andra ställt till.

Nu börjar läget vara stabilt igen så nu ska jag bara jobbat på ett enda ställe och få lite mer stabilitet i min tillvaro. Känns toppen. Dessutom behöver jag inte jobba natt utan kan sova hemma.

Det har varit både roligt och spännande att ha två jobb i sommar och skillnaden mellan klientelet har varit slående. När man jobbar inom omsorgen med begåvningshandikappade vuxna så får man uppleva så otroligt mycket glädje och engagemang. Dessa människor har inte samma typ av bekymmer som vi andra, utan lever i nuet och gläds åt det mesta som vi andra kanske inte ens ser. De har fin sammanhållning och varma relationer med andra och ibland känner jag att vi har så mycket att lära av dessa människor.

På häktet blir det ju som alla förstår ganska skarpa kontraster. Människor är inte glada, människor är inlåsta, människor som har problem, människor i jobbiga situationer och människor som har det svårt och som har begått felaktigheter i sina liv.

Så visst är det helt olika världar. Jag trivs otroligt bra på båda ställena och det har varit förvånansvärt enkelt att "ställa om sig" och anpassa sig utifrån vilken verksamhet man skall befinna sig i för dagen.

Jag har toppenkollegor på bägge ställena och det bästa av allt: Jag får vara i rörelse hela tiden. I like it!

Nåväl, denna vecka kommer att bli skitbra och inatt har Kusinus Linus dykt upp och ska stanna i några dagar. Förhoppningsvis blir det ledighet och partaj i helgen om jag lyckas skaffa barnvakt.

Men DET.. får bli en annan historia. Ha en skön måndag allihopa. Det ska jag ha!

Kusinus Linus

Njaa.. Inte riktigt. Det är bara det att jag inte har ett endaste dugg att förtälja. Men eftersom jag ser att folk ändå spanar på bloggen rätt mycket varje dag så känner jag i detta nu att jag helt enkelt måste leverera något.

Läget är som följer:

• Det är ganska tröttsamt att befinna sig en miljö där allt och alla är inlåst. När man dessutom är ny på jobbet så innebär det att rätt mycket energi går åt till att ta in allt som är nytt. Jag trivs dock väldigt bra och det är ganska skarpa kontraster från det jag jobbat med tidigare. 
• Jag hinner inte vara så social med mina vänner som jag skulle vilja (Men Jag saknar Er allihopa!)

Vad mer? Joo..

• Barnen mår toppen. Det är bara synd att jag träffar dem så sällan numera. B har dessutom lärt sig MASSOR med nya saker som är bra att kunna som till exempel att kasta ut saker från balkongen. Tur att Viggo har snabba ben och gärna hämtar det Bastian kastar ut haha...
• Jimpa är ledig i sju veckor och går som vanligt väldigt, VÄÄÄÄLDIGT lättklädd (Läs: Kalsongklädd!) dygnet runt (någon förvånad?)
• Balkongmöblerna väntar vi fortfarande på. *suck*
• Kameran fortfarande på lagning, så denna sommar blir inte mycket dokumenterat.
• Mitt sockersug är så gott som bortblåst (Plötsligt händer det!)

Tjaa.. det var väl tyvärr inte mer än så jag hade att komma med just nu. Men jag mår bra och jag sover och äter ordentligt *skrattar* Kanske är jag rent av lite tråkig just nu?

Men håll ut.. intressantare tongångar kommer säkert inom kort (ööhh... hoppas jag ... haha...)

Jag och Jimmie för exakt ett år sen:

Jammen vaffan.. kameran är ju på lagning! Kunde int bättre än så här.

"Mi änd maj bejb"

 ...att hålla tummen.

Ska iväg på en anställningsintervju om en stund. HIMLA spännande med tanke på att jag varit i kontakt med dem jag ska träffa innan de ens annonserade om att de behövde anställa. Jag slängde iväg ett litet spontanmail tidigare i våras och det visade sig att de faktiskt var i behov av personal. 

Sen har de annonserat efter någon att anställa och nu ska de träffa ett par stycken och jag är en av dem. Känns toppen faktiskt.

Det är så många faktorer som spelar in jst nu på hur jag kan, vill och orkar jobba och här skulle det bli aktuellt med att jobba dagtid. För jag har nästan alltid bara haft jobb där jag kutat runt under kvällar, helger och nätter och det är inte så kompatibelt med familjelivet faktiskt. Efter tredje barnet sa min kropp NEJ till att vara vaken nattetid.

Jag har även insett att jag inte passar på jobb där jag sitter stilla och vänder papper. Det GÅR helt enkelt inte. Jag måste få vara i rörelse och jag måste få träffa andra. Annars går det inte bra *skrattar*

Just nu jobbar jag som kriminalvårdare på häktet och det är ett tag sedan jag jobbade åt Securitas. Jag har under det senaste åren hoppat runt på alla mina jobb samtidigt som jag studerat lite och varvat lite med mammapengar från staten och fast jag är tretti PLUS (visst låter det bättre än "snart förti"?) så har jag inte riktigt vetat vad jag ska bli när jag blir stor eller vad jag ska göra.

Så håll tummen  för mig idag. Kanske får jag nytt jobb och kanske hittar jag precis rätt ställe för mig att spendera mina yrkesverksamma timmar på!

Hare fint alla jobbare och semestrare!

...ett nytt jobb!

*puh* Blev alldeles svettig av nervositet när jag darrande sträckte fram handen, greppade musen och tryckte på "skicka in din ansökan" knappen. 

Jag har faktiskt sökt ett jobb som ligger långt, långt borta från Umeå och det verkar inte helt omöjligt att kunna få in foten där eftersom jag har någon som kan tala för mig på insidan.

Och varför inte? Under det senaste halvåret har jag funderat på alla mina möjligheter inom karriär och yrkesval. Ett tag tänkte jag till och med på om jag skulle sjösätta min fot igen, men efter att ha pratat runt med forna kollegor som sökt sig väldigt långt ut i den vida världen så inser jag ju att det kan bli svårt att hitta ett jobb där man får vara i land en vecka och till sjöss en vecka vilket såklart hade varit det ultimata. Jobba mycket och intensivt = att vara ledig mycket och intensivt är det som passar mig bäst. Däremot vill jag inte vara ute så länge som månadsvis. Mina barn får ju inte glömma mig. Men på en futtig vecka så skulle de nog inte göra det i alla fall.

Nåväl, jag har funderat  så länge på det här nu och äntligen gjort slag i saken.

Jag har i mina tankar målat upp alla tänkbara scenarion om hur det skulle kunna iscensättas. Men eftersom jag har världens bästa man, världens bästa boende och alla förutsättningar till att faktiskt kunna lämna hemmet en vecka då och då så kände jag bara att: Varför inte?

Så nu är det gjort. Jag är glad och tillfreds över mitt beslut och nu gäller det bara att få jobbet såklart *skrattar*

Håll tummen för det!

...Jaa.. nu har jag nog gjort mitt sista nattpass ever på gamla Volvo lastvagnar. Dels för att bebben faktiskt gör entré när som helst och för att vi på Securitas inte längre kommer att vara vaktbolaget som vaktar ute på Volvo.

Från och med den första Mars så lämnar vi snällt över ansvaret till G4S. De kommer att göra ett lika bra jobb som vi gjort och jag önskar dem lycka till. Det kommer att gå finfint.

Men jag ska ärligt erkänna att jag kommer att sakna Volvo lastvagnar och allt som har med det att göra: Svetslukt, buller, traktorer, lastbilshytter och grabbigt snack i vaktlokalen. Jag har haft det toppen därborta och jag har trivts kanonbra.

Jag gillar verkligen mina vaktkollegor (johopp, de allra flesta iaf)  som jag haft på Volvo och jag hoppas att alla ni får det helkul på era nya uppdrag, vad dessa än månde bliva!

Så nu går jag och sover efter mitt sista nattpass som "Volvovakt"

Godnatt / Godmorgon, vad som passar bäst för just DIG!!

:-)

...lite skönt ändå får man säga.

Barnen ser sina julklappsfilmer på den nya familjemedlemmen, det vill säga tvn som med hemmabioanläggningen har ett HISKELIGT ljud som får det att krulla i tårna fast man sitter ända borta i köket. Huvva.

Helgens projekt blir att hänga upp tvn på väggen och hoppas att man aldrig mer måste vara med om något liknande. Nu i efterhand så spelas scenen upp i mitt huvud fast denna gång så hamnar någon UNDER tvn. Usch, det känns hemskt.

Nåväl, nu har det hänt och det är ingen idé att gräma sig över det. Julen har flutit smidigt annars med god mat, trevliga julklappar och familjen i soffan.

De närmsta dagarna skall tillbringas med barnen i snön samt lite nattjobb på securitas. Känns kul att få komma ut och jobba lite extra. Dessutom börjar jag ju få upp mitt usla hb så jag känner mig faktsikt ganska pigg. Och mitt mål är att kunna jobba en del så länge jag kommer i min uniform och jaa.. nog kan jag än så länge klämma in mig i väktarbrallan.

Reglementsenlig uniform?

Ett par lånade byxor och ett par hål-senare-i-bältet senare så går det fortfarande finemang. Ser nog mest ut som att jag ätit för mycket julmat bara. Men det får man bjuda på. Jag har ju haft en hiskelig tur även denna gång och sluppit gravidkrämpor såsom foglossningar och annat otyg så det är lika bra att passa på att kunna göra det man ska medans man orkar.

Jag vill jobba så länge jag kan och det innebär förhoppningsvis några veckor till i alla fall.

Nåväl, önskar alla en god fortsättning i alla fall. Fridens liljor på er. Vi hörs!

...en övernattning och julbord för två på Hotell Forsen i Vindeln. Hur grymt härligt var inte det?

Jag tror jag är inne i ett "bra-karma-stim" så det gäller att smida medans järnet är varmt. Kanske jag rent av ska köpa mig ett par lotter också?

Jag och Martin spelar ju på lotto varje vecka och vi har planerat att vinna X antal miljoner. Fast några hundringar skulle man ju också bli glad över förstås.

Annar händer inte så jättemycket. Jag har börjat räkna ner dagar som jag har kvar att jobba i växeln där jag sitter fast i en månad till.

Vantrivseln sitter som en vass klo och det ska bli skönt att sluta där. Kollegorna är toppen och jag gillar varenda en, det är inte det. Men nu har jag gjort mitt där. Jag vill inte jobba under någon som gör saker för att försöka misskreditera mig hos andra arbetsgivare. Det är helt enkelt åt helskotta. Det sitter som en liten tagg och det är något jag inte tänker glömma i första taget. Hade gärna slutat tidigare, men det gick inte att lösa så det är bara att sitta tiden ut. Därav nedräkningen.

Men som tur är så säger det mer om henne än om mig som gör på det sättet så egentligen borde jag inte bry mig. Ska sluta bry mig.. snart.. när jag slutat jobba där!

Och annars då? Jorå.. Planerar in min lilla Ikearesa för att komplettera mitt nya fantastiska vardagsrum som blev så fint, så fint efter tapetseringen. Jag är skitnöjd, men jag lovar att allt tar tid eftersom man numera har formen som en bowlingkägla *skrattar*

Tur jag fick det gjort innan jag blev förvandlad till ett bowlingklot.

"Karma gillar mig för tillfället.. Härligt!!"

...knäckt idag. Började jobba redan klockan sex imorse, men det kändes helt okej. Har saknat att jobba på Volvo. jag gillar att vara där. Det känns finemang att man inte behöver vara så välklädd och välkammad hela tiden. Det är bara att kasta på sig uniformen och borsta tänderna så kan man med gott samvete börja arbetsdagen. Det är lite skitig industrimiljö, men jag trivs jättebra där. Ibland jobbar jag i helt andra miljöer där allt ser mer välputsat ut... På ytan! Men under ytan döljer sig saker som gör att det kan vara svårt att trivas till hundra procent.

På jobbet förväntas man passa tider, samsas med kollegor, göra sitt jobb och följa de regler som finns. Sånt är självklart. Ibland gör man misstag och då är det bara att stå där och ta sitt ansvar. Erkänna sina fel och försöka göra bättring.

Har jag förtjänat kritik av en vän, en släkting, en kollega eller chef eller kanske rent av min mamma så tar jag den kritiken. Helt klart gör jag det.

Men något hände här om dagen som fick mig att börja fundera på vad som är okej och vad som INTE är okej! Jag tänkte på det hela dagen igår och jag kunde inte riktigt släppa det. Jag behöver nog älta det i någon dag till innan jag skakar av mig skiten och går vidare.

Men det skulle ju kunna bli en dråplig situation att göra någon slags sketch av.. trots att det inte är ett dugg kul.

En vuxen människa till en annan vuxen människa: -"Jag har ringt och skvallrat till den-och-den att du gör si-och-så på jobbet... Jag ville göra dem "uppmärksamma" på ditt och datt...

-"Jahaaaa...? Vem var det du pratade med då??

-"Näe, det minns jag inte vad han hette..."

-"Nähä.. då var det ju egentligen ingen idé att du talade om det för mig heller"

-"Sen har jag ringt och skvallrat till din pojkvän att du tittar på andra snygga killar"

-"Jaha.. men jag tror inte att han har så himla mycket emot det.. titta kan man väl få göra?"

-"Och sen har jag även ringt och talat om för din mamma att du svär alldeles för ofta"

-"Jaa.. jag vet, men jag försöker tänka på att INTE göra det, men det är inte så lätt.. jag är ju trots allt inte så gammal. Jag är ju bara trettiofem år"    

Sensmoral: Irrelevant skvaller blir ingen glad av!

Nä, nu känner jag att tröttheten gör sig påmind och snart kommer Jimpalimpa hem också. Lillebror har passat mina barn och det ser ut som att de haft en riktigt mysig lördagkväll i soffan. Lite avundsjuk är jag..

Godnajt!

...finns ju överallt i vårt samhälle. Men vid vissa tillfällen kan man ju vända på steken och fundera på: VARFÖR är jag så sur på p-vakten? Jo, för att jag fick en parkeringsbot.. Men VARFÖR fick jag den då måntro? Jo, för att jag felparkerade. Ahh.. vad kan jag dra för slutsats av det då?

Antagligen att man gjort ett misstag och den man borde vara grinig på är sig själv.

Förra våren åkte jag på FETA böter på nästan TRE tusen spänn då jag kört 19 km /h för fort förbi designhögskolan öst på stan. Det sved som attan och jag blev sjukt irriterad.. På MIG själv. det var ju JAG som satt bakom ratten. Poliserna var där och gjorde sitt jobb och dessutom är de avlönade av oss (läs: skattepengar) så inte kan jag vara förbannad på någon annan än Mig. Och kanske.. (men bara kanske) så lärde jag mig något också.

Vi ska vara glada för att det finns personer i samhället som gör vad de kan för att bringa ordning. Även om det "bara" handlar om parkering. Sen tycker jag att oavsett vad man jobbar med så ska man kunna ha yrkesstolthet i vad man gör. Och det ska du kunna ha vad du än arbetar med. Har du ett jobb och du gör det jobbet bra, ja då ska du vara stolt.

Det händer att man får mindre trevliga kommentarer när man är  iklädd väktaruniform oavsett om man lappar bilar eller ej.

Jag låter det rinna av mig och fnyser inombords. Det är trots allt inte jag som äger problemet. Jag gör bara mitt jobb. Och att det sedan finns griniga puckon överallt? Ja, det är inget jag kan göra något åt eller bryr mig om. Sådana otrevliga människor har kanske sina problem vad vet jag?!

...innebär, precis som det låter: Att det är Fredag och att jag fryser så förbenat. Mår aningens risigt fortfarande men det kan ju ha att göra med JÄTTEbuffén som jag och Jimpa var och tryckte i oss till lunch. Sen har jag  varit ett par timmar på jobbet idag och kan numera titulera mig som "auktoriserad  sjukhustelefonist" hmm.. jaa.. det kanske somliga tror, att det bara är att sätta sig bakom en telefon och svara på samtal på löpande band men så är alltså inte fallet. Att hantera samtal på ett snyggt, proffsigt och korrekt sätt kräver faktiskt både det ena och det andra. Vem som helst kan INTE göra det. Så det så!

När certifieringen skulle börja så satt jag där som en körskoleelev som skall göra uppkörning.. haha... alltså ganska nervöst men det flöt på bra och vips så var det över.

Nu sitter jag mest och väntar på att det ska bli kväll på riktigt så att jag kan tända lite ljus och mysa i soffan med mina killar. Dottern är bortrest över helgen och det är så tomt, så tomt. Tur att jag har en sprillans ny IKEAkatalog att bläddra i. Fånigt tänker ni kanske, men jag är barnsligt förtjust i IKEA faktiskt. Kanske för att jag lever och bor på liten yta där många personer ska samsas om utrymmet.

Smarta IKEA, ajlajkitalåt (kan även stavas: I like it a lot)  ;-)

Telefonen på jobbet ringer:

Kvinna säger: "Hej, mitt kort verkar inte funka. Jag kommer inte in och ändå har jag tryckt koden och allt... Varför funkar det inte?"

Kollegan svarar: "Jaa... Du vet, det är ju sen det här med elfte september..."

Kvinnan i telefonen: "Jahaaaa... (något skeptiskt) Men kan du öppna åt mig sen då?"

Kollegan: "Ja, det är bara att ringa... Hej då"

*KLICK*

Hahaha... Ja, efter att ha jobbat ett tolvtimmars pass i vakten igår så kan jag ju upplysa om att det där var det roligaste som hände under hela dagen.  :-)

Vardagshumor när den är som bäst.

...till och sen får jag äntligen ligga under mitt fluffiga duntäcke bredvid min varma man nattetid.

Det känns lite snopet att lämna familjen på kvällen för att gå iväg på jobbet och börja med att inta "morgonkaffe" Jag lovar att man blir helt tidflippad och man vet inte om man är sugen på brakfrukost eller middag.

Idag har jag bara sovit två timmar efter nattens jobbpass och det känns lite i kroppen kan jag lova. Jag drog iväg på en av stadens stormarknader för att konsumera nödvändigheter såsom oboy, morötter, makaroner och annat livsviktigt som behövs för att vår brokiga familj skall funka optimalt.

Jag märkte att jag borde stannat hemma när jag tyckte att ALLA var i vägen, ALLA luktade illa, ALLA körde bil som krattor, ALLA var irriterande idioter som borde stannat hemma och lagt pussel istället för att hänga på obs när JAG var där..? *host*

Jaa.. så tänkte säkert många om mig med men nu var det ju JAG som var huvudpersonen så det så. Och dessutom var jag nyduschad så inte luktade jag illa i alla fall.

Nåväl, ikväll är det nattpass på Securitas som gäller. Ska se till att kära gamla Volvo lastvagnar inte brinner upp, blir attackerat av aliens eller på annat sätt tar skada. Ska göra vad jag kan i alla fall och tro vad ni vill, men Volvo är ganska trivsamt och mysigt nattetid och så kan man alltid gå och hitta på små historier om zombies som morrandes och flåsandes hasar sig fram på monteringen i mörkret så blir det genast mer spännade att jobba när det är dax att ronda i fabriken helt allena. Det gäller att hålla fantasin i gång haha...

Många frågar mig om jag inte är mörkrädd när jag jobbar mina väktarpass som ofta utspelar sig i mörker... Nope, det är jag inte. Men ibland kan jag känna mig lite småskraj att jag ska göra illa mig på något som inte syns. Man får utmana sig själv då och då helt enkelt.

Och som vanligt är det INTE zombien som är med i bloggen som skrivit detta inlägg utan det är JAG. Zombien på bilden är en fd Volvoarbetare som tidigare jobbat här, men som försvann under mystiska omständigheter och nu går igen... Törstandes på människokött. Gärna från kvinnliga väktare.

mouhahahaaa...

...eftersom jag inte kunde ta något personligt ansvar för hennes problem så fick jag låta det rinna av mig som vatten på en gås. Jag har insett att jag är ruggigt bra på den typen av situationer. Kanske något att skriva i ett framtida CV?! Hursomhelst.. Jag tar bara skit om jag gjort mig förtjänt av den, vilket som tur är inte händer så ofta. Men så här gick det till här om dagen:

Arg Kvinna:  "Jag vill låna en sån där"

Jag: "Det går tyvärr inte, de där stolarna skall vara här"

Arg kvinna: "Men jag behöver låna hem en sådan NU!! FATTAR du det?!"

Jag: "Ja, jag förstår ju det... men..."

Arg kvinna: "Men vad äre för jävla FEL? Fattar du inget?"  Hon börjar gå iväg, men kommer tillbaks efter några sekunder:

Arg kvinna (nu väldigt, väldigt upprörd):  "Ring hit din chef NU! Jag ska prata med din chef! FATTAR du det?!"

Jag: (Vänligt)  "Varken jag eller min chef har något med det där att göra, men du kan få telefonnumret till den som är ansvarig för de här frågorna om du vill?"

Arg och nu hyperventilerande kvinna: "Jag blir så förbannad, ingen fattar ju NÅT!"

Jag: "Jag förstår att du är arg, men det hjälper inte att skrika.. vill du ha numret till den som är ansvarig?"

Kvinnan, nu ilsken som ett bi: (skriker) "Jag ska gå till tidningarna med det här.. vilka jävla idioter och ni är LIKADANA allihopa"

Jag: "Jaha.. Tack.."

Varpå kvinnan klampar iväg i vredesmod. Jag hinner tänka: "Bara hon inte får en hjärtinfarkt eller nåt"

Ja, vad ska man säga. Ibland är folk frustrerade helt enkelt och låter det gå ut över första bästa människa. Tur att jag  är så väldigt snäll och vänlig och inte så argsint av mig.

Observera att det INTE är kvinnan på bilden som skrivit brevet som är med i filmen.. (Minns ni Tv-serien Bullen?)

:-)

...med den nya MMS funktionen. Jag antar att det är på grund av mobiloperatören. Det strular jämt med mms och sånt eftersom jag INTE har Telia eller Halebop eller vad det nu är man måste ha för att det mobila livet ska funka smärtfritt haha...

Nåja, nu ska jag försöka varva ner min rosenrotsspeedade stackars kropp så att jag kan gå och sova en liten stund. Har suttit och hostat på jobbet hela natten och har säkert skrämt slag på alla doktorer med min häxläskiga röst som börjar låta mer och mer som.. hmm.. Ulf Lundell..?!  

Jag som annars har en ganska ljus och ljuv (nåja) stämma i vanliga fall. Läste i alla fall ut boken om hunden Marley inatt och ögat var ju inte riktigt torrt där på slutet. Vilken underbart bra bok. Filmen skall jag dock INTE se och nu ska jag kramas med Piggopiggo en stund och sen sova. Wohoo va skönt! Godnajt / gomorron alla som läser //H

Mamman & Frejsson

...en halv ledig dag GULD värd. Speciellt när det dessutom är stekväder och hela familjen kan cykla iväg till en badstrand som ligger alldeles runt knuten.

Nu har jag laddat mina batterier tillräckligt för att orka jobba tre nätter på raken. Numera jobbar jag sällan mobilt, utan sitter på ett och samma ställe hela dagarna.

Jag ska verkligen inte klaga, men eftersom jag är så van att jobba rörligt, både till fots och i bil så är det faktiskt (tro't eller ej) ganska påfrestande för kroppen att vara helt stilla. Nu har jag dock vant mig hyfsat och jag har ett schysst jobb på ett fint kontor med jättetrevliga kollegor.
Men jag saknar ju såklart mitt jobb inom det sociala och jag kan inte låta bli att tacka ja till diverse extrapass inom Securitas. Jag älskar ju att vara i rörelse och att få kuta i trappor, klättra i stegar, springa över tak och hoppa över staket.. Åh va kul!

I Love it!

Jag har än så länge tillräckligt med energi för att orka jobba mer än heltid varje vecka och sen blir det ju såklart himla roligt när lönen kommer plus att man inte hinner göra av med så mycket pengar eftersom man jämt jobbar. Istället får man unna sig den där guldkanten när man väl har tid med sin lilla familj och det blir mycket restaurangbesök. För inte fasiken tänker jag slösa för mycket tid inomhus när jag väl är ledig. :-)

Jag ska verkligen ta till vara på all tid. Det har jag lovat både mig själv och mina barn.

Näpp, nu får det bli en liten minitupplur ute på gräsmattan så att man orkar med att jobba inatt.

Dagens sämsta: Jag har nog bränt näsan lite tror jag.

Dagens bästa: Närheten till Nydalasjön.

...nyss hemkommen efter tredje nattpasset. Sitter och väntar på att kidsen ska vakna så jag kan portionera ut dem till dagis och skola. Och sen får jag äntligen sova. Har ju ännu ett nattpass framför mig så det gäller att sova effektivt idag.

Helgnätterna har jag i alla fall spenderat ute på volvo och för en gångs skull så gick de annars ganska långa tolvtimmars passen ganska snabbt. Har jobbat med en ganska skojig typ och vi har avhandlat en hel del: Pornografi, Sociologi, Filosofi, Energi, schizofreni och lite andra viktiga saker som man oftast resonerar om nattetid.. Ni vet, ju senare tid på dygnet desto lägre nivå.. En nivå som passar mig alldeles utmärkt.

För vem fan orkar vara superseriös dygnet runt? Inte jag i alla fall. Det är alltid roligt att garva och det är ju inte alla kollegor man kan göra det med... eller ÅT heller för den delen ;-)

Så, på det stora hela har det varit en rätt ok helg. Förutom en liten ''epilepsincident'' som fortfarande kan skrämma skiten ur mig fast det nästan aldrig händer numera tack och lov.

Men well, nu hör jag prassel och mummel en trappa upp. Dax att sätta fart på familjen så att jag själv kan få kasta in handuken och få inta den stora snarklådan... ZZZzzZZzz...

Ha en skön måndag alla som läser. Vi hörs o störs //H

....sova gott hela natten och jag sov till och med längre än jag brukar. TROTS att jag var så galet arg igår. Jag drömde lite grann om den röriga soppan som en sällsynt korkad människa ställt till med i mitt liv.
Min planering sprack så det bara sjöng om det.

Men när måndagen kommer så ska jag sätta mig och försöka pussla ihop alla pusselbitar som hon på ett par sekunder hällt ut över ett stort golv. Det kommer att ta lite tid men jag tror att det kommer att bli bra till slut i alla fall.

Det enda tråkiga i det hela är att jag planerat in att kunna jobba dagtid under en lång tid framöver till mina barns och sambons stora glädje men nu blir det alltså inget med det. Men å andra sidan så har jag alltid fixat att jobba under dygnets alla timmar så jag är inte orolig!

Sen är det ju förstås tråkigt att jag måste lämna alla trevliga människor jag lärt känna senaste tiden bakom mig och det känns skönt att veta att även de är besvikna. Det visar väl om inte annat att jag var rätt person på rätt plats men nu är det dags att gå vidare...

Igen!

Och nu ska jag släppa det där och ägna mig åt den glada sonen som kan bryta ner det sämsta humöret hos vem som helst. Det går inte att hänga läpp när man har en sån kul kille hemma :)

....allt som händer har någon mening. Det har alltid varit min övertygelse och fast det ibland händer jobbiga och tråkiga och ibland hemska saker så vet jag att det finns nån mening med det.

Förstår om ni tycker att det låter som dumflum.. MEN, jag resonerar som så att när det händer något jobbigt så händer det för att du ska lära dig mer om dig själv. Förhoppningsvis blir du starkare av en jobbig händelse och kommer du ur som en hel person? Ja, då har du ju blivit starkare och med ännu en erfarenhet du kan tillföra på din livslista.

Är det något jag har bittert fått erfara mer än en gång så är det att det sällan blir som man tänkt sig. Så även idag.

Men, eftersom jag är den jag är och VÄGRAR låta mig nedslås av en person med märkliga prioriteringar så känner jag mest att förlusten inte är min och det är en skön känsla. I slutändan kommer det att komma nåt bra ur det här. Men VAD vet jag ju inte riktigt än? Det får vi se nästa vecka antar jag.

I helgen ska jag i alla fall vara ledig och njuta av en helg med sonen och ägna mig åt honom så mycket jag kan. För det händer inte ofta kan jag säga.

Men nu ska jag dra iväg med min trogne vän och vapendragare Martin och hämta helgens skräpmatsranson. Tack och lov för hamburgare och suveräna vänner.

Jag orkar inte vara grinig nå mer nu... det är ju FREDAG föffan... :)



 

....det mesta idag.

Till exempel så vägrar jag låta mig behandlas som en idiot som inte vet mitt värde. Oavsett vad folk må tycka om mig och mitt sätt vissa gånger så säger jag alltid vad jag tycker och det är inte alltid bekvämt för folk...

Men som tur är så är det ju inte mitt problem?!

Jag är ändå glad över att jag kan säga nej när det inte känns bra. Det är något jag lärt mig först i vuxen ålder och det är absolut ett måste för att jag ska må bra.
Att säga Nej är något många borde bli bättre på.

Kom ihåg att det är jävligt viktigt att vara snäll mot sig själv och inte bara snäll mot alla andra som ändå bara passar på att ge dig en mental käftsmäll när du minst anar det.

Nåja, ingen idé att grubbla för mycket. Det enda jag kan konstatera idag är att det finns för mycket prestige i vad en del människor gör. Och när prestigen sitter i ett par hundralappar? Ja, då kan det vara för min del. Stolthet kan också vara en bra sak att ha :)

Tycker jag i alla fall.

 

Pour some sugar on me...

...Tack o lov!!

Har jobbat hela helgen och klivit upp i ottan klockan fem både lördag och söndagmorgon så nu när det är söndagkväll så känns det precis som att det vore fredag.. i alla fall i min lilla värld haha..

Eftersom jag tillbringat stora delar av arbetstiden i en söt liten bil så har jag hunnit reta mig lite på följande: Min trasiga telefon, vädret samt puckad reklam på idiotiska radiostationer.

Jag passar härmed på att slå ett slag för P3. Vilken kvalité alltså. Trevliga radiopratare, massor me SKITROLIG humor. (Jag säger bara 'Mammas nya kille' wohoooo så jäkla bra!!)
Och hyfsad musik. Ok, jag erkänner att 'Rockklassiker' har musiken i min smak... men *suck* vilket dryyygt babbel... Jag tyar inte längre så det får bli zappande mellan P3 och Rockklassiker då.

Och en låt som satt sig lite på hjärnan sen denna helgen är Def leppards 'Pour some sugar on me'. Det översätter vi genast till 'Häll lite socker på mig' Helskön låttitel ju, eller vad?

Nåväl. Veckan som kommer kommer att bli kanoooooners! Imorgon blir det nämligen sushi och vin med världens bästa Lisa som har flyttat till Stockholm, men som förärar gamla Ume me ett litet besök då och då. Och senare i veckan dyker Jessi upp också. Min bejb från Pite som ska vara hos mig några dagar.. Aj lajk it a låt!

Well, nu får de bli soffläge me min andra bejb. Han som jag bor med men som jag väldigt sällan träffar.. Han som sover när jag är vaken och tvärtom... Han som är världens bästa ni vet? Och dessutom så hör jag att han prasslar me en godispåse.. Hmm.. kommer genast att tänka på 'Häll lite socker på mig' igen. Ingen bra låt, men en förbannat rolig fras på svenska. Kommer att garva åt det hela kvällen.

Bajbaj *vinkar*