Jahapp, lika bra att köra på det här temat när man liks börjat. All in är melodin för dagen.. Och ja! Jag befinner mig fortfarande på (o)känd ort..

Hemma hos föräldrarna..

Dagens lista:

• Minsta sonen upp kl 04.20
• Halvsover tlll 07.30
• Duschar ---> Jag blir ren(are)
• Mamma pressar färsk grapejuice till mig--->  Jag blir pigg och glad?!
• Mamma kokar gott kaffe till mig---> Jag blir GLAD!
• Jag börjar städa mammas kök---> Mamma blir glad!
• Pratar viktigt samtal i  telefon med dotter ---> Jag blir glad!
• Arg treåring somnar ---> ALLA glada!
• Palt till lunch ---> ALLA glada!
• Börjar städa mammas bokhylla ---> Mamma arg eller / och glad, osäkert vilket!
• Rensar fotografier ---> Skrattar och gråter!
• Åker till återvnninng ---> Känns bra!
• Hälsar på barndomskompis. Pratar och skrattar ---> Alla glada!
• Fortsätter rensa flera bokhyllor ---> Mamma blir stressad, sedan nöjd kanske lite glad?!
• En Lillebror kommer ---> Jag blir glad!
• Blir bjuden på ekologiskt vin. ---> Jag blir glad!
• Undrar om det är ok att dricka vin på nykterhetens dag?---> Jag blir fundersam! Och GLAD!
• Skriver ett blogginlägg medans jag väntar på mat ---> Undrar om någon läser?

Det var andra lediga dagen det!

Och jag måste säga att det är helt ok att vara ledig. Och inte nog med det: Jag har inte kollat vad klockan varit EN ENDA gång på hela dagen. Vojvoj, vilket i-landsproblem alltså: Vad-ska-jag-göra-med-min-lediga-tid-liksom?!

Nåväl..

Ja, jag har ingen kamera med mig menså här ser det ut: jag kör jag-är-ledig-och-bryr-mig-int-så-mycket-stilen:

Mjukisbralla a la takano..

80-tal

Bild i repris

(åttital, vad kunde gå galet?)

"I like Norrbotten"

Loppisfynd för 40 spänn!

Att leta bland gamla papper och hitta något sådant här.. Det känns i både hjärta och själ. Ett eko från en tid då världens bästa mamma var just en sådan. Nu är den mamman längre varken det ena eller det andra. Hon finns inte ens bland oss längre. Nåväl, det skrivna orden finns alltid kvar medans de sagda orden snabbt faller i glömska. Och tur är väl det? För tiden går och vi med den. Glöm inte att vara rädda om era nära och kära <3

Inte lika rent och fint som den där dagen för tio år sedan.. Måndag den 17e mars satt vi vid exakt det här bordet vid exakt den här tiden.. Vi visste inte då att vi skulle vara här igen med våra två fina smågrabbar tio år senare. Lite nostalgiskt faktiskt. Vad jag dock minns är att det INTE var så här smuligt.. Och högljutt haha.. Ännu en helt vanlig dag i våra liv! En vanlig dag med två ovanliga smågrabbar i släptåg :)

Att vara huvudperson i sitt eget liv innebär att alla andra blir statister!

Den bästa och största rollen Du någonsin kommer att spela, blir huvudrollen i filmen om Dig själv.

Dig själv i Ditt EGET liv....

Se till att göra filmen bra för den går aldrig i repris.

I filmen om mitt liv finns det inte så jättemånga statister, men de som finns gillar jag allihopa. Filmen kanske inte heller är så jättespännande, men den är ändå rätt trevlig.

När eftertexten rullar så kommer ingen att minnas filmen om just MITT liv.

Precis som det ska vara...

 ...svepte över mig idag.

En kär vän som jag hade en gång men som inte finns längre lämnade en gång efter sig något som jag av en ren slump hittade idag.

För mer än sextusen dagar och nätter sedan lämnade h*n efter sig några handskrivna bokstäver och siffror på ett ställe så hemligt att inte många skulle se det.

Men idag hittade jag det och vad jag kände är svårt att beskriva. Första känslan var något av en chock. Andra känslan var smärtsam sorg och den tredje känslan var glädje hur konstigt det än kan låta.

Smärtan över stället där jag hittade det, Sorg över att h*n inte finns längre men ändå glädje över att få en påminnelse om att h*n en gång funnits.

Jag minns när vi var små. Det var en härlig tid. Vi upplevde massor med roligt tillsammans. Både bra och dåliga saker. Mest bra... Och jag minns Dig precis som Du var!

"Hur vi än mår.. så läker tiden alla sår"

...gör mig så trött, så trött.

Det mesta av min lediga tid går åt till att sova, vila, ta igen mig, lata mig, luta mig tillbaks och bara... jaa, ni fattar haha.. 

Jag är så förbenat TRÖTT och under det senaste dygnet har jag sovit nästan tolv timmar. Men jag är trött ändå.

Jag har gått igenom massor med pappershögar ikväll och har hittat en hel hög av gamla brev och diverse papperslappar som folk skrivit till mig. Både sånt som jag fått av gamla kompisar, men även sånt som mina barn skrivit. Åh de är så roliga, gulliga, smarta och fina. Jag sparar allt för att jag ska kunna ge tillbaks alla brev, teckningar och lappar när de blir stora. Barnen alltså.

Kanske kommer de att skratta och gråta lika mycket som jag gjort ikväll *ler* Mina älskade ungar! Tre helt olika individer, men lika underbara varenda en av dem!

Nåväl, annars händer inte mycket nytt under höstsolen och höstregnet. Jag ska åka både till Stockholm och till Gällivare inom kort och det ska bli så skönt att komma bort från Umeå ett tag. Jag älskar min lägenhet och jag gillar verkligen Tomtebo, men jag är så galet less på UMEÅ och vill bara lämna denna stad ett tag. Den är trist och tråkig och stökig och rörig. Bläääh...

Nåja! Lite nya infallsvinklar och lite ny energi och jag blir snart en gladare Helena igen. Det KAN helt enkelt inte misslyckas.

Höstbild från 2010

Den här bilden är väl ungefär tjugo år gammal skulle jag tro. Världens finaste lilla kille som är vuxen idag och fyller hela 31 år. Fantastiskt! Grattis Jimmie, du är bäst! En fin man, en otroligt närvarande pappa, en suverän livspartner och en riktigt god vän.. Så idag blire tårta och glass i stora lass.. Denna killen ska firas :) ba så ni vet.

 ...det är vi det. Fast om ganska många år.

Igår fyllde farfar B hela åttiofem år. Jag ringde på kvällen för att gratulera och som vanligt så pratade vi längelänge. Farfar har mycket att berätta. Han har jobbat som ordningsvakt och som företagsledare. Han har arbetat i skogsbruk och på kontor. Han har även uppfostrat många barn. Både andras och sina egna så det finns mycket intressant i farfars minnesbank.

Och det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på hur länge han har levt. Han har dessutom varit politiskt aktiv så han har ju massor av åsikter. Bland annat om vad som var bättre förr.

Det är så kul att prata med honom och det gäller att se till att ha tid för ibland diskuterar vi saker som tar ett tag att reda ut.

Han har en mörk och lite bullrig röst med norrbottnisk dialekt som inte liknar någon annan röst jag hört. Den gör mig varm i hjärtat och farfar är verkligen en speciell person på många sätt. Barn brukar älska honom och varför skulle de inte? Han har alltid varit en barnens riddare och det är nog det jag älskar mest hos honom.

Finaste farfar B

Jag vill också åldras med värdighet och bli så gammal så att jag kan berätta för mina barn och barnbarn om hur det var förr...

<3

...såg jag när jag kollade in Malmberget. Det är så sällan jag är där eftersom jag för det mesta håller mig nere i Gällivare.

Det jag såg nu fick mig att känna riktigt vemod. Hela kvarter med tomma hus, utslagna fönster och ståltrådsstängsel runt en stor grop som breder ut sig ju mer malm som bryts.

Ett helt samhälle i förfall och som till stor del ska rivas. Jag fick en akut känsla av något som i det närmaste var spöklik och jag kunde nästan höra viskningar från svunna tider i form av skrattande barn och människor som levde bakom de numera flagnande dörrarna och de bortryckta fönstrena.

Det var sorgligt att se och kanske förstärktes känslan av de isande vindarna, det gråa vädret med hot om snöfall och minusgrader.

Antagligen.

Malmfälten... Gällivare och Malmberget är på många sätt så otroligt vackert men ändå så vemodigt och hårt.

Nu nalkas snart myggor och midnattssol men idag ser det alltså ut så här:

Kaptensgropen och Fabiangropen har förenats...

Focushuset till höger.. folk har hoppat därifrån mot en säker död. Sorgligt, otäckt och sant!

Pampiga gamla kåkar som ska rivas..

Inte ens spökena kommer att få finnas kvar..

Det är så sorgligt allting och kanske beror det på att man som barn ändå minns ett samhälle som var någorlunda helt och intakt? Antagligen. Det påminner mig kanske om att jag själv ska rivas och försvinna helt en vacker dag.

Men DET...

..får bli en helt annan historia!

 Det som är så roligt med barn i en viss ålder är att de säger så roliga saker och att vissa saker kommer så spontant.

Man hör när något kommer från hjärtat i alla fall.

Mr Viggo, sju år och snyggast i stan sa idag:

"Kan vi hälsa på F nån gång? Eller kan hon hälsa på mig snart? Jag vill det! Jag saknar henne SÅ mycket"

Man riktigt hörde riktigt på rösten hur mycket han saknar F.

(Det gör vi ju allihopa!)

Men i förrgår handlade vi på Teg och då sa han: "Där borta bodde ju M. Ska vi hälsa på henne någon dag?"

Jag svarade: "Nä, hon har flyttat jätte-jättelångt bort från Umeå och kommer inte tillbaks"

Han funderade en liten stund och sa sedan med besvikelse i rösten: "Åååååh... Jag kommer att sakna tv-spelet... Och katterna"

Haha... Ja, ibland är det ju faktiskt så. Att en människa inte gör mer avtryck hos en liten grabb annat än att bli förknippad med ett roligt tvspel. 

Men så är det väl. En del människor som passerat i ens liv glömmer man snabbt och andra minns man hela livet beroende på varför man minns dem.

Nu när jag var i gällivare sist fick jag en bunt brev av min mormor. Det var brev som jag skrivit till henne mellan 1983 och 1988. Jag har skrattat så mycket och ibland ville jag bara gråta. Underhållande läsning var det i vilket fall som helst. I breven har jag skrivit om någon som jag umgicks med och vad vi gjorde och det läskiga är att jag inte kan minnas alla som jag skrivit om. Så antingen kan man dra den slutsatsen att jag har ruggigt dåligt minne eller helt enkelt att människorna jag umgicks med på den tiden  inte riktigt gjort något bestående intryck.

Lika bra det kanske haha..

En rolig grej var i alla fall att när min mormor fyllde femtio så hade jag skickat massor av tomma godispapper till henne eftersom hon var på hälsohem just då och inte skulle äta godis.. Och så skrev jag: "Att det är tanken som räknas" *skrattar*

Ja, det var rolig läsning längs minnenas aveny eller vad man ska säga. Nostalgi när det är som bäst.

Jag minns i alla fall hur mycket jag längtade och väntade på att få svar på mina handskrivna brev. En härlig känsla!

Hoppas alla har en finfin kväll!

Idag blir det nostalgi större delen av lördagen. Vi har ju fantastiska bibliotek där man helt gratis får låna både böcker och filmer. Det ska vara kvalité på det man låter barnen titta på tycker jag och helt ärligt så ska jag erkänna att jag är rätt less på skräniga barnprogram där ungarna inte lär sig ett skit. Hedvig och Helge lärde mig en hel del om bokstäver och ord faktiskt och vad gäller Katitzi så minns jag bara att det var otroligt spännande. Få se om jag tycker det idag också.. Hoppas alla har en skön Lördag! :-)

Inspirerad av Helenas passfoton som hon la i sin blogg häromdagen. Min finurliga mormor skickade en påskhälsning bestående av några intressanta foton... Haha.. Jag måste säga att jag såg rätt så kul ut. Men visst var jag väl lite söt med flätorna ändå? Men på min tid (gammal som man är) så var man ju just: Barn! Det var en härlig tid. Jag skulle gärna få vara barn igen. Om så bara för en dag :-) Fast jag skulle nog slopa flätorna *skrattar*

..det är grabbarna det! För att vara två bröder som kommer från samma mor och far så är de förvånansvärt olika varandra. På ALLA sätt. Både till sätt och utseende. (Kan de verkligen vara Jimpas grabbar bägge två??)

Men när de sover är de kusligt lika varandra. 

På tal om att sova förresten: Bägge grabbarna gillar att sova och de somnar snabbt och lätt före klockan åtta varendaste kväll. 7 år frågar till och med ibland:

-"Mamma, kan vi inte sova snart? Det är ju så mysigt när du killar ryggen"

Sötkillen! Men när jag säger: -"Nu kan väl du killa min rygg en liten stund?"

Så svarar han oftast: -"Nä, jag är för liten"

*skrattar*

Favoritboken Karius och Baktus går varm vid läggdags denna vecka. Den var för övrigt en av mina favoritböcker när jag var liten. Den är skriven på femtiotalet om jag inte missminner mig *googlar* Wow! Skriven 1949 minsann. En klassiker som alla barn borde få ta del av.

Jag tycker så synd om alla barn som bara matas med skräptv all ledig tid och som aldrig får någon kvalité i form av fina barnböcker eftersom föräldrarna har fullt upp med sig själva.

Astrid Lindgren till exempel skapade massor med fantastiskt i min barndom och det är jag otroligt tacksam för!

Nåväl, nu sover grabbsen så nu blire föräldramys...

(Vah? Hur menar du då? Det kan man ju tolka precis som man vill haha...)

"Lillprutt & Storskrutt"

...månader ungefär tills det börjar smälta, töa och våras! Tänk på det alla köldklagande människor.

Vintern ÄR kall och vi brukar ha svinkallt periodvis under detta halvår. Klä dig ordentligt, gilla läget och tänk på att snart blir det faktiskt varmare *nickar*

Jopp! Jag lovar.  

Kyla är otäckt och jag dricker inte ens gärna "kylda drycker". Jag är allergisk mot kyla men någonstans kan jag ändå känna att  denna kyla kan vara bra på många sätt:

Människor kommer närmare varandra i sitt kurande. Vad annat kan man göra än att mysa hemma med tända ljus överallt?

Alla dumma sjukbaciller torde väl frysa ihjäl nu så att vi slipper rundgång  av tex magsjuka.

Kylan gör det vita så gnistrande vackert så att det värker i hjärtat.

Kylan känns frisk på något sätt. Lite vicks blå över det hela tycker jag.

När jag var liten så hade vi allt som oftast närmare trettio minus grader på en del ställen hemma i Gällivare men det hindrade inte oss ungar från att glada i hågen ta sparken till stallet dit vi kom fram med noll känsla i våra nedfrusna fötter. Ibland var det så kallt så att vi inte ens kunde röra fingrarna fast vi hade vantar på oss.

Vi satte oss och värmde oss med hästarnas kroppsvärme och jag kan inte en enda gång minnas att vi gnällde eller klagade. Vi tog sparken hem några timmar senare och skjuts eller hämtning var det inte tal om. Det var vårt eget ansvar. Ansvar som jag är glad över att jag fick ta.

Och tänk, detta var under tiden då det inte ens fanns mobiltelefoner och vi lyckades ju överleva på något sätt ändå *skrattar*

Vi hade det så jäkla bra trots att vi inte var söndercurlade av våra morsor (tack och lov) som så många ungar tyvärr är idag och jag minns just kylan i norrbotten som att den vore ett slags utmaning.

Jag och mina hästkompisar utmanade kylan varenda dag och vi vann jämt. Kylan fick aldrig hindra oss från att göra det vi ville!

Rätt inställning och rätt kläder och du klarar kylan galant!

"Jag, Jimmie och Bastian i magen"

Kärlek värmer!

...måste ju vara den sötaste poplåten jag hört... EVER! Jag älskar deras inlevelse och killen som sjunger är så söt så att jag nästan överväger om jag inte rent av ska slå på stort och bli religiös..

*host*

Nä, det tror jag inte. Tyvärr så är jag varken kristen, religiös eller kompis med någon som omnämns i bibeln men jag är ju bra ändå så jag är nöjd.

Men håll med om att låten är cool och att killen är SÖT:

*trallar*

Trettiosju år efter att den här bilden togs så kan jag inte låta bli att undra över vilka märkliga vägar livet kan ta ibland. Jag har varit ett barn och nu är jag vuxen och har egna barn som en gång ska få barn som kanske också får barn.. Lite existensiella funderingar så här på kvällskvisten. Ibland undrar jag varför så många barn har så bråttomt att bli vuxna. Vad är det som gör att de huvudstupa vill kasta sig in i en vuxenvärld där det inte är lika varmt, ombonat och mysigt som i barndomen? Visst. Jag var likadan själv.. Men det man inte fattade då var ju att när man en gång lämnat barndomen så kom den ju aldrig åter. Jag saknar den ibland. Barndomen var mjuk, varm och härlig. Det är mycket hårdare och kantigare att måsta vara vuxen jämt *suck* ibland tänker jag för mycket. Jag befinner mig i början på en jobbhelg och blir ledig först på måndagmorgon. Det är jobbigt att vara från barnen. Samtidigt som det är skönt. Dubbeltydigt? Japp, men så är det ju att vara vuxen!

...Ajnes såg jag idag. Hon skottade snö längs vägen då jag kom körande. Jag fick en liten chock faktiskt.

Hon såg E-X-A-K-T ut som då hon jobbade på Trummans dagis här i Gällivare. Men... HUR kan det komma sig? Sjuttiotalet är ju faktiskt jävligt längesedan nu kan man tycka.

Det är ju över trettio år sen för tusan! Hon hade exakt samma solbruna hud och exakt samma vita hårfärg i exakt samma frisyr och ett riktigt jävlaranamma i kroppen för att orka skotta den tunga snö som ligger överallt.

Jag blev i alla fall grymt imponerad. Frågan är om hon hade tyckt att jag var mig lik?

*skrattar*

En illa klippt liten tös, med röda manchesterjeans, hemstickad tröja och slicka-sig-runt-munnen-på-vintern-sår i hela fejset och fula filttofflor på fötterna.

Jorå, säkert hade hon tyckt att jag var mig lik!

Annars finns inte mycket att förtälja annat än att jag hade en trevlig fikadejt med Sara & Alva idag plus tvillingsyrrorna. Sedan var det dags för de obligatoriska fynden jag alltid gör i Gällivare. Idag blev det goodyearskor (liknande kuoma) för endast 250 spänn (!!) två par skinnsandaler till Viggo för 25 spänn styck (!!) och ett par bedårande basketskor med MASSOR av bling på till lille B för 80 spänn! Det stod dessutom: "I love you" på dem. Ganska oemotståndliga faktiskt.

Det ni!!

Och nu är det OVER and OUT för den här morsan!

Kram till alla som behöver!

En liten bunt nostalgi med en fläkt av svunnen tid.. Jag läser, myser och önskar att dagens tidningar för unga tjejer var lika oskyldiga som underbart söta starlet. Me like!! Vad sägs om den här festliga frasen: "Jag tycker killar som dricker blir larviga, skrytiga, bråkiga och dumma. De dansar illa, pratar strunt och luktar skunk" *skrattar* Ganska gulligt va? I en liknande tidning idag skulle väl en motsvarande fras vara: "Maxa sexet och hoppas du slipper klamydia. Blanda rätt drinkar och få ragget på fall" Cynisk?! Ja, kanske lite.. Det är svårt att låta bli när man läser de här oskuldsfulla små tidningarna.

Jag har hittat en låda med massa underbara saker. Bland annat en liten bråkdel av alla mina Agent X9, Mad, Seriemagasinet och svartvita gamla fantomen.

*lycka*

Nog för att jag såg ut som en spinkig liten grabb när jag var barn, men jag ska ärligt säga att jag läste starlet också. Fast de var inte lika bra som mina svartvita tidningar om manliga hjältar *skrattar*

Det gick ju inte att spara alla mina serietidningar så det var några säckar med bland annat marvel seriehjältar, colt och Buster som blev offer vid en flytt någon gång när jag gick på mellanstadiet. Dessa sörjer jag än idag. Men som sagt, det GÅR ju inte att spara allt.

I min samling med utvalda pärlor som jag kånkat varje flytt och inte förmåtts skilja från hittade jag även denna pärla:

En FIB aktuellt från 1974, mitt födelseår

Den kostade TRE kronor i Juli 1974 och innehåller rätt coola saker om man jämför med alla irriterande reklammagasin som folk glada i hågen betalar en femtilapp för idag och som mest får oss att må kasst eftersom vi ändå inte kan leva upp till de ideal som tidningarna tutar i oss. Och inte nog med det, nakenbilderna på brudarna är otroligt fina om man jämför med alla "silikon-monster-som-är-stöpta-i-samma-form" som fläker ut varenda hudveck idag och lär vår tids generation pojkar hur man på bästa sätt förnedrar och gör illa en tjej.

Nä, jag säger det än en gång.. vissa saker VAR faktiskt bättre förr.

Hörs å störs!

...från 1996 till 2001 håller jag på att läsa igenom just nu. Det är verkligen.. hmm.. underhållande läsning må jag säga *skrattar*

Fast det känns som att det var helt nyligt så är det ju faktiskt ganska många år sedan nu. Jag får upp en bild av mig själv som jag TROR att jag var och såg ut men ändå vet jag ju att det är ljusår från den person jag är idag.

1997 verkar mest handla om krogarna i Göteborg (där jag verkade spendera all vaken tid haha..) vilka kläder och skor jag shoppade, polarna och alla jobb jag hoppade runt mellan.

Jag skrattar högt när jag väldigt ingående i detalj skriver om vem jag umgås med, vem jag pratar med i telefon, vem jag shoppar med, vilka jag jobbar med och så vidare. Det enda ordentliga jag verkar ha gjort på den tiden var att jag körde spinning tre till fyra gånger i veckan. Kanske var därför man orkade hålla igång som man gjorde?

Jag ser framför mig en spinkig blondin (Jag..? Kan det vara möjligt?) med tajta jeans, höga klackar, alldeles för stort hår, piercad navel och bara så pass intellektuell att det enda jag läste var drinklistorna var vi än åt eller drack. Nattklubbar, svartklubbar, tvivelaktiga vänner, skumma polare som använde olagliga substanser, otaliga partyn med glittriga och ytliga vänner (vad hette du nu igen?) Marlboro lights, snakebites, snygga killar och flirtiga dörrvakter. Rena rama "6&city" ju. Fast i svensk miljö.

Ett fåtal namn känner jag inte ens igen och jag kan för mitt liv inte minnas vem till exempel "Madde" eller "Malin"  eller "Jeppe" eller "Hasse" är.? Hmm.. "Pernilla" känner jag igen. Henne jobbade jag ju med. Likaså "Micke" som var en återkommande bekant som verkade bra att känna då! Smått läskig motorcykelkille med tvivelaktiga bekantingar. (Vad tänkte jag med?) Sara, Jennie och Jessica var trogna flickvänner och vi hade sjukt roligt tillsammans.

Nu är jag halvvägs genom 1998 och läser om min förväntan då jag väntar mitt första barn som jag kallade för "astronauten" då hon låg i min mage.

Hälften av alla krogpolare verkar ha försvunnit i en grisblink och jag blev antagligen jävligt trist att umgås med men jag verkar nöjd ändå och allt verkar handla om just: Min lilla "astronaut" *ler*

Det är lite terapi att läsa igenom alla dagböcker och en del av dem kan jag nog efterlämna utan att skämmas. En del kan till och med vara bra att ha i framtiden. Om inte annat för att vara ett avskräckande exempel haha..

Nu vore ju faktiskt ett bildbevis på sin plats, men jag har ingen scanner så det får vänta.. men jag lovar att ni kommer att få ett gott skratt hihi..

...hoppas jag att åtminstone några sjuttiotalister minns!

Jag älskade det barnprogrammet och jag lärde mig massor. Jajamänsan, det gjorde jag..

*nickar och ser glad ut*

En del av det jag lärde mig av Magnus & Brasse samt av Urcellen Ellen & Lisa det sitter som berget och är faktiskt ovärdelig kunskap.

Gissa om jag blev glad häromdagen då jag hittade denna dvd:

En riktig kultklassiker

Helt underbart barnprogram. Eftermiddagen har gått i nostalgins tecken och jag blev än en gång den där lilla tjejen med fula tänder, bruna plyschbyxor och noppriga röda frottémockasiner.. Lite vemod kände jag faktiskt också när jag insåg att den lilla flickan aldrig kommer tillbaks, även om hon bor inom mig och alltid kommer att finnas på något sätt. Aningens sorgligt faktiskt.

Viggo tyckte också om Urcellen och hennes fnissiga sätt att förmedla viktig kunskap. Känns härligt att han inte bara vill se tragisk skräpkultur som faktiskt inte alls är bra för honom i för stora mängder. Vissa filmer får han se en gång varannan vecka och en del filmer får han se när han vill.

Detta är en sådan film..

Älska urcellen Ellen..

Fler 70 talister som känner igen..?