Vilken dag jag haft alltså.. Den här dagen kommer jag nog alltid att minnas. Egentligen har inget speciellt hänt, men ändå har det varit en så fantastisk dag. En trevlig dag då jag träffat TRE av mina vänner med tillhörande barn och en dag då jag fick ett mms av en vän som helt plötsligt gått och blivit fru! Grattis till min fina vän H och hennes nyblivne make!

Nåväl, lika bra att få ner dagens lista på pränt:

• Hela familjen med tillhörande sovkompisar får sovmorgon till halv8.
• Ovanligt mycket smulor efter dagens frukost. 
• Jag har fixat klart i Viggor rum.---> NÖJD mor OCH son!
• Treårs kontroll med lille B som är ledig idag. Vi konstaterade vad vi redan visste: Han är stor, stark och frisk men behöver hjälp med pratet.
• Hem och få besök av bästa Lisa och hennes storpojke.
• Gör en olycka i köket BIG tajm! (Se bildbevis)
• Vilar i Viggos nya rum --> HÖG mysfaktor där nu!
• Lagar JÄTTEMYCKET kycklingsoppa på 2 kilo kyckling ---> Redan less! *fryser in*
• Martin kommer och skrämmer livet ur mig i hallen. ---> Puls höjs avsevärt!
• Finaste farfar från Gällivare ringer mig *glad*
• Jag och Martin åker till Finaste flickorna på C-hem och tömmer ur en lägenhet och lagar mat. ---> Effektiva som f-n!
• Hämtar ett efterlängtat paket på Ålidhem från Bodystore.se
• Dricker te med Martin och pratar om blommor och terapi.
• Duschar. ---> De va på tiden! Haha..
• Bloggar. 
• Väntar på min käre make som är och tränar!

Ja, antagligen inte världens mest spännande eller upphetsande dag, men jag har ju snart varit ledig i en vecka och det börjar märkas nu.  Jag känner mig så otroligt nöjd över allt jag hunnit uträtta plus att jag börjar känna mig så där energisk och entusiastisk som jag  vill vara och som jag faktiskt är för det mesta.

Det mesta av vårtröttheten är borta och alla dumheter som uppstått i mitt liv under de senaste två åren börjar blekna hur konstigt det än kan låta. Jag känner mig ganska fri och även om saker och ting inte alltid gått min väg så har jag lärt mig massor och det kommer jag att kunna bära med mig. Sen kan folk säga och tycka vad de vill. Men jag orkar inte riktigt bry mig om det för jag har fullt upp med det vi kallar: Livet!

MITT liv...

Mindfulness = Medveten närvaro

"Ibland händer missöden.. Städa upp, skratta åt eländet och gå vidare!"

Ibland får man unna sig må-bra-saker för att orka med sitt liv.

Ja, det var min dag det och tack för att ni kikar in för att läsa det jag delar med mig av till just DIG / ER! Det är roligt att ha återkommande läsare och jag uppskattar varenda en av Er.

Ha en skön kväll!

Jahapp, lika bra att köra på det här temat när man liks börjat. All in är melodin för dagen.. Och ja! Jag befinner mig fortfarande på (o)känd ort..

Hemma hos föräldrarna..

Dagens lista:

• Minsta sonen upp kl 04.20
• Halvsover tlll 07.30
• Duschar ---> Jag blir ren(are)
• Mamma pressar färsk grapejuice till mig--->  Jag blir pigg och glad?!
• Mamma kokar gott kaffe till mig---> Jag blir GLAD!
• Jag börjar städa mammas kök---> Mamma blir glad!
• Pratar viktigt samtal i  telefon med dotter ---> Jag blir glad!
• Arg treåring somnar ---> ALLA glada!
• Palt till lunch ---> ALLA glada!
• Börjar städa mammas bokhylla ---> Mamma arg eller / och glad, osäkert vilket!
• Rensar fotografier ---> Skrattar och gråter!
• Åker till återvnninng ---> Känns bra!
• Hälsar på barndomskompis. Pratar och skrattar ---> Alla glada!
• Fortsätter rensa flera bokhyllor ---> Mamma blir stressad, sedan nöjd kanske lite glad?!
• En Lillebror kommer ---> Jag blir glad!
• Blir bjuden på ekologiskt vin. ---> Jag blir glad!
• Undrar om det är ok att dricka vin på nykterhetens dag?---> Jag blir fundersam! Och GLAD!
• Skriver ett blogginlägg medans jag väntar på mat ---> Undrar om någon läser?

Det var andra lediga dagen det!

Och jag måste säga att det är helt ok att vara ledig. Och inte nog med det: Jag har inte kollat vad klockan varit EN ENDA gång på hela dagen. Vojvoj, vilket i-landsproblem alltså: Vad-ska-jag-göra-med-min-lediga-tid-liksom?!

Nåväl..

Ja, jag har ingen kamera med mig menså här ser det ut: jag kör jag-är-ledig-och-bryr-mig-int-så-mycket-stilen:

Mjukisbralla a la takano..

80-tal

Bild i repris

(åttital, vad kunde gå galet?)

"I like Norrbotten"

Loppisfynd för 40 spänn!

 Frågade just mig själv om jag verkligen borde blogga ikväll? HAR jag verkligen något intressant att berätta om just nu?

Njaae..

Eller, ja det skulle väl vara detta då:

Jag och Linda har heft en skön förmiddag för oss själva på Ersboda då vi har handlat på biltema, barnens hus, Jula och Röda korset där vi också lämnade av en hel billast med kläder och prylar.

Så.. vad har jag då handlat för spännande då? Jo, detta:

En cykelkorg för 50:- på barnens hus där 8 år kan lägga sina böcker då han sover på "andra våningen" i sin säng. Fiffig och lättplacerad.

En wct jacka från HUMMEL för 20:- på kupan. I skick som NY till Viggo.

Second hand är verkligen det bästa! För mig & Dig och planeten jorden...

Och på tal om second hand... Jag har sålt för nästan SJUHUNDRA spänn på tradera idag. Helt otroligt. Jag hade räknat med tre eller fyra hundra men det blidde ju nästan dubbelt upp. Och detta på endast 3 auktioner. Aj lajk it! Ska verkligen jobba på att kränga bort allt som inte behövs och det är faktiskt rätt mycket det!

Mer då? Jo, sedan så har vi haft lekdejt på vår adress med Sanna och lilla M. Bastian hade så roligt och det är en fröjd att bara få sitta och se på när två skrattiga och svettiga 3åringar springer omkring och bara FINNS till. Jag ler inombords ännu.

Han somnade strax före klockan sju och eftersom jag har en jobbhelg framför mig nu så ska även jag hoppa i säng snart. Jag har haft en skön dag i ledighetens tecken med goda vänner nästan hela dagen och snart går jag till sängs med ännu en god vän.. eeh.. jag menar BOK!

Just nu läser jag denna:

"STALLO" av Stefan Spjut.

Den är ganska spännade emellanåt och den utspelar sig mestadels i norrbotten vilket är jättekul eftersom man känner igen flera av ställena han beskriver i boken. Dessutom har jag fått veta att min arbetsplats figurerar längre fram i boken och bara det ska ju bli kul att läsa om. Plus att jag fick berättat för mig om att författaren själv varit där och gjort research inför berättandet. Detta fick jag veta av en slump när jag redan börjat läsa boken.

Det är lite Stephen King över det hela och jag ser fram emot att orka läsa mer än bara några sidor varje kväll. Tröttaste mamman i stan som jag är emellanåt!

Nåväl, jag har inte så mycket annat att berätta ikväll och jag är riktigt glad över min trevliga dag. Idag bestämde jag mig också för att börja dra i en tråd som hängt lös ett tag nu. Jag har väntat länge nog nu och jag ska berätta framöver vad som händer ju mer jag drar i tråden... Kryptiskt? Javisst..

Och det kan bli nog så spännande!

Men nu äre ba Godnajt!

*vinkar*

 Debatten om näthat pågår ju för fullt och det är ju en bra grej. Många (unga som gamla) har ju ingen farstu och blir helt j***a dumma i huvudet så fort de sätter sig bakom tangenterna.

Värst är ju alla de anonyma idioter som inte ens kan stå för sina ord.

Jag har ju själv några små troll som går omkring i mitt kommentarfält och lämnar spår av SKIT som egentligen inte rör mig i ryggen eftersom jag oftast bara garvar åt deras låga intelligensnivå och deras halvhjärtade försök att irritera mig.

Jag skulle nog bry mig liiite mer om de inte var så fega och gömde sig bakom anonyma alias som egentligen bara säger mer om deras dumhet än om vilken kass och nersupen mamma jag är och så vidare... yadayada... 

*suuuck*

Men idag när jag berättade för min man om kommentaren som jag fick angående lille B och hans söta outfit häromdagen så rök en liten propp faktiskt.

Han tycker absolut inte att barnen ska synas det minsta på bloggen alls hädanefter varken bakifrån eller uppifrån trots att de varit rätt anonyma på bilder med märkliga vinklar där man inte sett mycket av grabbarna under senaste året.

Han menar att självklart har folk rätt till sina åsikter (vilket är helt sant) men när de sitter och skriver fula saker om vilka KLÄDER jag klär mina barn i och ondgör sig i kommentarsfältet på en treårings bekostnad så får man väl anse att nog är nog!

Absolut!

Det är ju trots allt MIN blogg och jag får hålla barnen utanför i framtiden vilket jag kommer att göra. Både av respekt för dem och för min mans åsikter men även för att jag tycker att det går till överdrift när någon spyr ut sitt (nät)hat mot mig genom mina barn...

Som att det inte vore illa nog att somliga sitter och skriver en jävla massa dynga om vilken dålig mamma jag är och så vidare.. Men det kan jag ta! Jag har ändå inte på långa vägar haft det så jäkligt som många andra haft det vad gäller näthatande. Jag har nog haft en lightvariant eftersom det mest är dumma fån som lämnar illa skrivna kommentarer men dessa kan jag leva med. Då och då dyker det dock upp kommentarer som jag raderar direkt eftersom man inte ens kan skratta åt dem. DÅ har de gått över min gräns i alla fall.

Men nu är alltså Jimpas gräns nådd och det blir således inga små roliga vardagsbetraktelser över second hand kläder till kidsen, små färgglada klickar i vardagen eller små glädjande inlägg med spralliga barn i fina och roliga outfits. Jag tror att lille B bidragit till många leenden med sin fina hatt och nu är det tyvärr slut med det.

Jäkla synd!

Men lika bra...

Ni får helt enkelt hålla till godo med mig i framtiden. Och alla de som avskyr mig, men som inte kan låta bli att återvända till denna blogg gång på gång måste ju få vad de kom för.

För tänk så tråkigt de skulle ha om inte jag bidrog till deras irritation. Det vore nästan taskigt mot dem om jag skulle sluta blogga helt. Tänk så tråkigt de skulle få i sina liv... 

Nå mår mister najs gaj i mammas blogg...

F.U

 Ja, alla har vi ju en grå och tråkig vardag och varför skulle någon egentligen vara intresserad av just min trista vardag? Min vardag ter sig antagligen tråkig för de flesta men den är sällan grå i alla fall. Jag tycker att mitt liv rent allmänt är ganska färgglatt! Och eftersom det trots allt finns några stycken som läser min blogg så fortsätter jag att dela med mig av helt vanliga och ibland ovanliga saker!

I min vardag ryms det mesta som ett helt vanligt familjeliv innehåller och det är riktigt härligt. Min vardag är för det mesta ganska behaglig även om den emellanåt innehåller rätt mycket stök och bök som för all del kan vara tröttsamt.

Min vardag innehåller även såklart allt det där trista som handlar om att diska, städa, kasta sopor, slåss mot flottiga fingeravtryck och allt annat ett liv med småbarn innehåller så jag har inte tänkt att dela med mig av just de momenten. De är väl lika TRISTA hos dig som hos mig antar jag?

"Jag skiter i allt som är tråkigt i just DITT liv, för de där sakerna är minst lika tråkiga i MITT liv"

*skrattar*

Idag är sista lediga dagen i hemmakläderna och det har vi firat med en ovanligt färgglad söndagsfrukost :

Hallon, blåbär, kanel och honung kokas i tio minuter och serveras med...

..grahamspannkakor med cocosolja och havremjölk i.

Sedan trängs vi alla en stund bland kuddar, filtar och kramdjur i soffan.

Och som slutkläm så delar jag med mig av en riktigt jävlig Hårdag.

Och nu ska jag och 8 år dra iväg och fixa lite med både hans och min cykel. För nu är det dags att börja cykla. 

Aj lajk maj bajk!

Synes!

...på de flesta plan faktiskt!

Idag har jag bestämt att jag ska måla om det minsta rummet i lägenheten nästa gång jag får ett fixa-hemma-ryck. Det rummet var ju egentligen tänkt till mig och Jimpa men eftersom Piggopiggo istället flyttade in där när vi bott i nya lyan i fem månader och inget blev som vi tänkt så får vi helt enkelt rigga pojkrum där nu istället. Det ska bli vitt, grönt och rosa.

Det kommer att bli HUR coolt som helst och Viggo kommer att bli så glad. Han är ju faktiskt en stor kille nu och då är det bara att fixa rummet därefter.

Jahapp.. så vad händer annars i Fru NilssonSpringares liv tro? Ja, inte så jättemycket faktiskt. Jag jobbar, läser böcker, hänger runt hemma och slåss mot smulor, tvätthögar och synnerligen felplacerade legogubbar så jag har det precis så bra som en medelålders småbarnsmorsa ska ha det haha...

Jag har även börjat snegla så smått mot både min cykel och mina löpardojjer så snart händer det: Vintern är över och jag skakar igång kroppen igen efter vinteridet. Jimmie brukar i vanlig ordning få igång mig när våren kommer.

På vintern får jag helt enkelt finna mig i att "bara" få min vardagsmotion typ kuta på jobbet, ta trappor istället för hiss och lite sånt.

Mer då? Jooo... vi loggade in på skattekontot igår eftersom skatteverkets e-tjänst är öppen nu och vi kunde glatt konstatera att det blir en finfin 40 års present till mig själv och familjen: En resa till ett varmt ställe nästa januari! Helt underbart och när jag fyller år "på rikt" i maj så har jag redan gjort bort mitt firande så just på min födelsedag tänkte jag gömma mig nere vid Nydalasjön med en god bok och en kopp choklad i högsta hugg. Låter ganska najs va?

Nåväl, mer spännande än så här blir det faktiskt inte i den här tantens liv just nu. Men.. Jag fick en fin komplimang idag och den värmer verkligen. En tjej sa till mig att hon gillar mitt bemötande gentemot de personer som vi jobbar med.

Jag blev himla glad, för konstigt nog så är det ju sällan vi talar om sådant för varandra så man är ju inte riktigt van vid det. Det var roligt att höra i alla fall. Vi borde verkligen bekräfta varandra lite oftare i alla fall.. Och JA! Det gäller DIG också...

Jahapp.. Det var nog inte mer än detta denna fredagkväll. Gladiatorerna härjar på tv och här sitter jag och ordbajsar.

Men..

Nu slut!

Bajbaj..

Att va lite mer som... oss schälva..

<3

  ..är i vissa fall ganska enkelt. Speciellt när man på förhand bestämt sig för exakt hur man vill ha det.

Jag har lättare för att rycka på axlarna åt saker idag som kanske skulle vänt upp och ner på livet förut. Jag har inte samma bekymmer över små obetydliga ting som kunde störa mig som tusan förut.

När jag hör om de elaka ryktena som handlar om mig och min familj så har jag idag mycket lättare att skaka av mig det än vad jag skulle haft förut.

(Även om det såklart är jobbigt och jag hellre skulle vara utan)

Vad beror det på då? Ja, kanske beror det på att jag äntligen har FATTAT vad det innebär att acceptera sånt jag inte kan förändra.

Jag kan ju inte förändra det faktum att det pratas bakom min rygg om hur mycket jag dricker och slår mina barn till exempel. Jag kan inte heller förändra det faktum att det finns någon som av ren elakhet ringer till socialtjänsten och berättar om hur jag spöar mina barn ute på gården till ALLAS beskådan eller om att mina barn går halvnakna och fryser halvt ihjäl på vintern. Inte heller kan jag förändra det faktum att det finns dem som påstår att jag är alkis och att mina barn är livrädda för mig.

Jag skulle kunna rasa och skrika och gapa. Jag skulle kunna bråka och ringa upp folk och fråga "Vad FAEN de menar med att snacka skit" och jag skulle kunna ge igen på tusen olika sätt när jag hör vad vissa specifika människor håller på med. Jag vet ju vilka många är vid det här laget men jag har bestämt mig för att bara...

gå vidare....

För inget skulle ju bli bättre ändå. Jag vet ju själv vad som pågår i mitt liv och jag kan ju inte ödsla tid på att försöka övertyga kända OCH okända människor om vad som pågår bakom min stängda dörr. 

Jag har bestämt att deras illasinnade skitprat säger mer om DEM än om mig och det är faktiskt en liten tröst, tro det eller ej.

Jag försöker helt enkelt bara leva mitt liv efter mina egna val och visst, jag har bloggat i några år och jag har haft åsikter om vardagliga ting och jobbiga saker men det ger ju knappast folk rätten att förtala mig för det? Och är det verkligen så att även mina närmaste är helt grundlurade och inte inser vilken alkoholiserad psykopat jag är? Funkar det verkligen så?

Att jag har retat folk på olika sätt sedan jag föddes är ju ingen hemlighet och jag har för längesedan slutat fundera på varför det är så. Det bara ÄR så. Det har jag accepterat. Man kan inte vara omtyckt av alla. Långt ifrån.

Därför nöjer jag mig med att "bara" vara omtyckt av de som faktiskt existerar i mitt verkliga liv. Det räcker gott och väl.

Vad gäller den anonyma anmälan till socialtjänsten så var den nog inte så genomtänkt, för först uppgav anmälaren att denne själv hade barn i förskoleålder för att sedan göra bort sig och säga att denne inte "riktigt vet hur man pratar med barn i den åldern och således vill låta socialtjänsten sköta den biten"

Ja, vad säger man? Jag är tämligen säker på vem som gjort anmälan, men jag har inga konkreta bevis så jag får helt enkelt acceptera den här personens galenskaper på håll. Det kan lika gärna komma mer av den här varan så jag förbereder mig så gott jag kan. Dessutom så känns det som att socialtjänsten denna gång går rätt till väga. 

Jag har till exempel varit tvungen att berätta om det på jobbet för en av mina chefer och frågat om denne kan vara referens så att socialtjänsten kan ringa och kolla om det eventuellt finns belägg för påståendena om hur mycket jag super och eventuell frånvaro från jobbet. Dessutom så kan det vara bra att vara öppen om det från början med sina överordnade och jag tror ändå att det inger förtroende vilket är rätt viktigt på jobbet vad man än arbetar med. När ryktena når chefens öron kan det vara bra att ha berättat om det.

Jag har inte ens orkat blogga om det förrns nu eftersom det ligger en liknande historia i grunden men jag har bestämt mig för att börja berätta om det hela nu. Dels därför att jag har märkt vilken förståelse jag mött från omgivningen. Både kända och okända och när jag märker hur liten skara människor är som tror på skiten som pratas så känner jag mig så pass fri att jag vill och vågar prata om detta.

Kanske kan jag hjälpa någon i samma sits?

Dessutom så tror jag att det här är ett "problem" som blir vanligare och vanligare om jag ska vara ärlig. Folk ringer anonymt till socialtjänsten av ren elakhet och försöker ställa till kaos i människors liv bara för att vara jävliga...

Hmm.. det innebär då dessutom att de barn i till exempel missbrukande familjer som faktiskt BEHÖVER hjälp från samhället kanske inte får det på grund av att resurserna går åt till att jaga vanliga familjer som lever ett lugnt och stilla liv utan alkohol eller droger.

Och handen på hjärtat alla som vill lämna en kommentar om detta: Skulle du verkligen behöva vara anonym om du ringer till socialtjänsten för att berätta om ett barn som far illa?

Jag hoppas verkligen inte det för man ska stå upp för sin sak och inte gömma sig bakom anonymitet i ett fall där det handlar om ett barns välmående!

Detta blev verkligen ett långt inlägg och det kommer förmodligen mer av detta framöver. Men jag har inte tänkt att gömma mig eller bryta ihop, eller be folk dra åt skogen, eller bli deprimerad. Nä, jag ska fortsätta leva mitt liv på exakt samma sätt som jag gjort under de senaste åren. Jag trivs förbannat bra med mitt liv och med människorna i det. Jag är inte alkis och jag slår inte mina barn och sedan är det upp till andra att tycka och ha åsikter. Det är okej! Jag vet vem jag är och det räcker.

Jag lägger mig aldrig platt för folks dumheter och jag inbillar mig att jag kanske kan ingjuta lite hopp i dem som blir utsatt för samma typ av förtal och idioti.

Jag tänker vara stark och det gillar inte mina haters så jag fortsätter helt enkelt.. jag förstår att bara det retar upp folk.

"Jag gillar fortfarande att vara JAG"

Sedan fredag eftermiddag har jag spenderat över 40 timmar i horisontalläge. Det känns konstigt och jag undrar om det inte är begynnande liggsår jag anar här och där på kroppen?

*skrattar*

Men jag känner mig så svaaag... Hilfe!

Nä fy, men nu har jag gjort bort två vidriga sjukor på mindre än en månad och jag hoppas att jag fyllt årets kvot nu för jag har varken tid eller ork till att vara sjuk. Men nu är jag uppe om än på något stapliga ben. Jag är allt annat än representativ och jag kan berätta att huden har en vitgrå ton med en touch av röda prickar. De mörka ringarna under ögonen skrämmer vilken vampyr som helst och jag bara är.. skruttig och ovanligt spinkig från topp till tå. Håret är tussigt, tovigt och alldeles för långt. Den kanariska solen gjorde ju håret så fint så fint, men nu är det bara ett minne blott.

*vojvoj*

Så nu ska jag sluta upp med klagolåten och smyga iväg på svaga, darriga ben och ta mig ända bort till frisören. Hälften av håret ska bort och sedan ska jag sminka mig och försöka vara (se ut som en iaf)  männscha de återstående lediga dagarna innan det blir hektiskt spring på jobbet igen.

Update:

Scary shit!

Sorg: Alla böcker om Harry Hole är nu utlästa!

(Några titlar saknas på bilden)

Om du inte redan läst dem: LÄS!!

Sportlovspojke på jakt efter scooby doo film

Smoothies med bär, havremjölk och honung har hållit oss vid liv under magsjukeveckan from HELL!

Ja, vad säger man? Det är hopp om livet ta mig tusan... Hoppas ni läsare sluppit influensa och magvirus.

Lejter!

Två av mina grabbar...

Stora man & Lilleman för ca åtta år sen.

Den lille har alltså fyllt ÅTTA år idag och jag insåg att det "bara" är tio år kvar tills han blir arton.

Vojvoj..

Känns konstigt. Det var ju nyss han föddes ju?! Var tar tiden vägen? Dessutom så kallar jag ofta Viggo för "Sjuår" hmm.. Jag måste nog lära om mig nu.

I alla fall så har vi haft en grejt dag. Det blev braklunch på Kina och sedan blev det ett besök på Lekia där han köpte en actiongubbe som han länge letat efter.

"Den HÄR är det ju jag ska ha mamma! Nu blev jag glad!"

Han tittade inte ens efter något annat och travade snabbt iväg till kassan. Sedan blev det fika på Schmäck där han fick träffa en av sina favoriter. Väldigt mysigt!

Och nyss har han haft bordet FULLT med glass och besök av några familjevänner. Dessutom har han ju morbror Fedrix här. Kan ju inte bli bättre.

Superbebis + eight years...

<3

"Vad gjorde jag innan jag blev morsa? Inget särskilt tror jag för jag minns det  knappt.."

Idag vill jag egentligen bara stanna hemma men som den stora massan så måste även jag ut och handla julmat och hämta nödvändiga saker på apoteket och systemet.

(Innan du lämnar en sur kommentar: Julen ska naturligtvis vara VIT, men annandagen blir blöt)

Vi ska vara hemma hos oss och det krävs ju sin lilla planering. Dessutom fyller Viggo åtta år om bara några dagar så det ska fixas en och annan present också, men kalas blir det inte tal om. Det får helt enkelt vänta till nästa år. Som vanligt!

NO stress!

Så inom närmsta veckan så har vi jul och födelsedag plus att alla mina syskon kommer att dyka upp i en jämn ström från norr till söder. Första brodern kommer idag, andra brodern kommer på julafton och den tredje brodern kommer på annandagen och då blir det FEST och krogliv för den här mamman!

Så jo, jag ska nog hinna med en del roligt också mitt i julstöket. 

NO stress!

Annars händer inte mycket. Livet går i normalfart just nu och jag är väldigt glad för det. Bastian surrar som en humla och snart blir nog surret till riktiga ord.

Nåja, nu ska jag inte tomsurra som en tomtehumla i sajberspejs: Jag ska ut och trängas i affären bland alla laxar och ostar haha... Vi ses kanske!?

NO stress!

Trevlig helg och glöm INTE lördagsgodiset!

4 years ago...

NO stress!

...ja rent ut sagt elak känner jag mig just nu.

Lille B vill ha något att äta och han tittar på mig som att jag vore tokig när jag säger nej. Han förstår ju inget av att man inte får äta före en operation.

Åh jag tycker det är så hemskt. Så just nu sitter han i pappas famn och bara blänger på mig *suck* Inte lätt att förstå för en liten kille på snart tre år som inget hör att: "Det är för ditt eget bästa"

Och vilka barn fattar det förresten? Oavsett ålder?

Jag minns när jag var fjortis. Då tyckte jag att alla vuxna var FIENDER bara för att de ville att jag skulle äta ordentligt, sova på nätterna, inte röka eller dricka och inte umgås med konstiga typer.

Och inte nog med det... dessutom ville de att jag skulle klä mig varmt när det var kallt ute..

*skrattar*

Men eftersom jag var en obstinat unge med ett jättestort ego så trodde jag naturligtvis att alla vuxna bara gjorde allt för att jävlas. Jag kunde liksom inte i min vildaste fantasi tro att de älskade mig och brydde sig så mycket om mig.

Men det fattade jag såklart till slut. Så idag är jag inte bara tacksam för att lille B ska få sina öron fixade. Jag är också tacksam för alla vuxna som brydde sig om mig och som orkade med mig när jag var yngre.

<3

Detta kommer att bli en BRA dag!

Japp!

Sant?

Japp! Det var så jag tänkte och jag hoppas verkligen att fler vill vara med. Annars blir jag riktigt besviken faktiskt. För jag TROR att alla hushåll som inte är "fattiga" kan skrapa ihop åtminstone en påse eller en liten låda med schyssta grejjer som kan glädja andra.

Det här tänker vi i vår familj bidra med:

Herrkläder, damkläder, barnkläder i olika storlekar, skor, böcker, sängkläder, gardiner, leksaker.. Sånt som de allra flesta hushåll har mycketmycketmycket av.

Familjen NilssonSpringares bidrag so far:

"För liten & stor båd kläder & skor"

Gör nu en insats och visa att vi Umebor tänker på varandra lite extra när det närmar sig jul.

Va bra! Ser fram emot att se vad just DU bidrar med...

Så glöm inte att lämna en kommentar med länk till DIN blogg!

;-)

Yep! *nickar* En sådan har jag idag.

Jag har inga högtflygande planer alls. Jag KANSKE åker ner på stan för social träning med minstingen och jag KANSKE städar och julyntar och jag KANSKE tar en öl ikväll med en god vän och jag KANSKE kollar in en innebandymatch... Dessutom KANSKE jag äntligen målar sista varvet på vardagsrumsbordet som lille B karvade hål i.

Men bara kanske...

Kanske.. Dagens bästa ord! Dessutom sover Jimmie än så jag och småglina har soffläge så det är faktiskt inte alls läge för planering överhuvudtaget.

Det är i alla fall fantastiskt skönt att vara ledig och jag verkligen njuter av livet idag. Jag ska absolut inte låta gamla sorger få förstöra tankegångarna och jag ska leva som jag lär. Jag ska hålla i mina positiva tankar och jag ska skicka iväg mina negativa tankar för de kan inte göra något för mig, alltså behöver jag dem inte.

Man kan kanske inte helt och hållet förlåta vissa saker som andra gjort, men man kan bygga något mjukt runt det jobbiga och låta det finnas kvar utan att det skaver hål på en totalt. Det gör att det blir lättare att acceptera och gå vidare.

För i slutändan är vi alla ändå ensamma när det gäller ansvaret för vårt eget liv och vi ska själva bära det som är både jobbigt och svårt i våra egna liv.

Just därför måste vi vara tacksamma för de stunder då vi klarar att leva HÄR och NU och alltid göra det bästa av saker som till synes verkar svåra och outhärdliga. Sorg till exempel... Till och med det lär man sig leva med till slut.

Jag kan ändå bara leva mitt eget liv och ingen annans..

Jag accepterar alltid allt som händer i mitt liv, eftersom jag tror på att allt som händer har en mening. Klart att det måste vara så?

Just därför är jag alltid glad över min konstanta känsla av HÄR och NU!

Mys & lek.. Nya soffan klarar allas behov...

Barnkanalen & rottingelefanten (Vad tycks Lisa? Ska jag spraymåla elefanten vit? Haha...)

Nä, nu prasslar det i pappans säng och lille B är puts väck.. hmm.. verkar som att sovmorgonen är över för pappan i huset? Haha..

Ha en skön Lördag allihopa!

Japp, en sådan har jag haft idag.

Den här dagen började med att vi ALLA försov oss. Inte ens lille B vaknade i "vanlig" tid, det vill säga: halvsex i ottan. Närå, halvåtta vaknade JAG och insåg att katastrofen NÄSTAN var ett faktum (fast bara nästan) Alla hann iväg i tid och jag gick faktiskt och la mig igen eftersom jag var galet trött efter en natts joxande med lille B.

Jag hade en inbokad intervju i eftermiddags och jag ville ju vara pigg, alert OCH välkammad inför denna intervju.

Sagt och gjort, jag sov en stund och sedan gav jag mig iväg till den stora staden UMEÅ eftersom jag först hade en viktig dejt inbokad med en mycket viktig person. (Före den viktiga intervjun asså...)

Vi gick iväg till fantastiska SCHMÄCK där jag tänkte konsumera skrämmande mängder med koffein som jag kände att jag skulle behöva denna mörka och halvdystra dag.

Vi satte oss vid fönstret, ni vet det STOOORA fönstret som vetter ut mot kungsgatan... Då händer följande:

Två män går förbi men tvärstannar utanför fönstret och tittar in på oss. De kommer in på schmäck och ställer sig vid vårt bord och den ena mannen vänder sig mot sin kompis och säger:

"Kolla... det här är ju Helena.. Hon som jag berättade om! Hon är så jävla bra..."

Jag blev först lite stum...

Vad säger man liksom??

Men sen bytte vi några artiga fraser och de två männen gick vidare.

De lämnade i alla fall en varm känsla hos mig trots att jag inte känner någon av dem. 

Jag blev väldigt glad över det mötet och jag kommer att minnas det alltid.

Sedan konsumerade vi i vanlig ordning massor av koffein och utbytte lite positiv energi med varandra innan det var dags för min intervju. Den gick rätt bra vill jag tro och även om jag inte blir erbjuden den interna utbildningen som jag gärna vill gå, så har jag ju redan en fot inne så oavsett hur det går så är jag glad och nöjd över att ha blivit påtänkt för en intervju.

Det blir vad det blir helt enkelt.

Och när jag kom hem så låg det ett fantastiskt besked i min brevlåda: Nämligen en operationstid för lille B. Yippiiiee.. *gör vågen*

Innan jul så kommer min minsta prins att höra lika bra som andra barn. Världens bästa julklapp eller vad? Åh, jag är så glad!

Hoppas att just DU har haft en lika bra dag som jag har haft!

Avslutar med en intetsägande bild på min nya mössa...

Som jag fått Gratis på Konsum:

HEJ... på alla möjliga språk!

Fin eller hur?

Årets utmaning:

Julen ska få kosta MAX 1500:- Och då ska det inkludera julklappar OCH julmat. Dessutom ska det mesta i julklappsväg vara second hand.

Förra året var det bara några julklappar som var begagnade som jag lyckades hitta, men som var i skick som nytt. Jag skyller på att vi hade flyttstök strax innan jul, så jag hann helt enkelt inte leta efter de perfekta julklapparna. Den bästa second hand julklappen förra året var en svart stickad sjal / halsduk som jag hittade för 20 spänn på ett loppis i Boden. Den gav jag tyvärr till helt fel person men detta år har jag faktiskt tid till att kika efter de perfekta julklapparna till de rätta människorna.

Julklappen till Jimpa blir dock sprillans ny och den har jag beställt från Karmaloop idag eftersom dollarn ligger hyfsat lågt och eftersom de kan erbjuda roliga saker som inte alltid går att hitta i en stad som Umeå. Jimpa sliter för hårt på vissa saker så där går det inte alltid att hitta bra saker som är begagnade.

Julisarna till barnen är fixade och klara och alla utom EN är second hand. De ska få tre julklappar var av oss. Lagomt!

Jag blir lika förvånad varendaste år när jag läser om att julhandeln slagit nya rekord i miljardsiffror. Usch.. det känns inte riktigt bra med tanke på att det mesta ändå inte uppskattas. Med tanke på att det finns så många som lider under julen i sin ensamhet så vill jag inte att julen ska handla om överflöd och vräkighet.

För.. julen verkar ju handla mest om konsumtion för de flesta men så vill jag inte att det ska vara hos oss. Julen ska handla om gemenskap och glädje. Julen ska vara den tiden på året då man samlar ihop sin familj och bara myser.

Julbordet ska vara sparsamt. Julklapparna ska vara få och det ska inte vara överflöd någonstans. Julen ska även vara den tiden på året då vi tänker lite extra på andra som kanske inte har det så bra.

Planeten jorden vill nog också ha lite julstämning!

Nåväl, det är det som är så bra med att vara vuxen. Att man får skapa sina egna traditioner med sin egen flock.

Jag minns med fasa julen 1998. Den värsta julen i mitt liv. ALLA närvarande barn fick mer än fyrtio (!!) julklappar var. Till och med bebisen som bara var trettio dagar gammal. Riktigt vidrigt!

ALLA vuxna var på dåligt humör, barnen var odrägliga, alla var stressade och irriterade. Stämningen var så dålig att den gick att skära i med kniv och jag ville bara gråta när ingen såg.

Nä, med den referensramen så vet jag EXAKT hur jag vill ha det under jularna.

För... det är ju jul bara en gång per år och min snälla kollega tog min julafton som jag egentligen skulle jobba så att jag får vara hemma, ledig och kramas med mina barn.

Vad tror ni? Går det att få en rolig och fröjdefull jul för relativt lite pengar och minimalt med stress?

Julbord 2011

Lampfötter 40:- second hand

Julkram 2011 

<3

Tid är ju som bekant en bristvara i vår moderna tid.

Egentligen lite konstigt med tanke på hur mycket tidsbesparande attiraljer vi har i samhället: Bil, tvättmaskin, diskmaskin, microvågsugn, supersnabb induktionshäll, snabbmat, shop express kassor... och så vidare...

(Men inte FAN hart vi mer tid för det?!)

Efter att i alltför många år jagat med i detta hamsterhjul och äntligen insett att jag ändå inte HAR mer tid hur jag än gör så har jag lärt mig följande:

Att prioritera!

Idag till exempel börjar jag jobba först halvtolv. Och då var frågan: Skulle jag vara hemma och tvätta kläder och sortera ungarnas kläder i allt virrvarr som uppstod vid garderobsbytet?

Eller... ska jag åka ner på stan och ta en lång fika med en av mina bästa vänner som jag inte träffat på flera veckor?

Tvätt, stök och virrvarr finns ju kvar, men en trevlig stund med min kära vän kan ju dröja länge innan det kommer en NY stund eftersom vi vuxna som bekant har så fullt upp jämt.

Det är jobb, det är hemarbete, det är barn som ska skötas och massor med saker som vi vuxna har ett ansvar för. Så när det dyker upp roliga saker så ska jag banne mig prioritera dessa. Och det bästa av allt är att jag inte ens har dåligt samvete över det.

"Livet är för kort för att inte ta en lång fika med en vän en torsdagmorgon"

När köket är så HÄR välstädat så behöver man i alla fall inte ha dåligt samvete när man sticker hemifrån...

Gissa vem som fixat? Inte då jag i alla fall... haha..

Yes.. Jag lever!

Har ju gömt mig i de mörkaste vrårna här i norrbotten så inte ens bloggen har kunnat uppbringa intresse *skrattar*

Imorgon åker jag i alla fall hem och jag skulle ljuga om jag sa att jag längtar hem... för i ärlighetens namn: Jag skulle gärna ha stannat helgen ut.. meeen.. *suck* Jag jobbar helg. Bara gilla läget och dra hemåt.

Nävål, ikväll har jag ätit renkött, druckit lite rödvin och haft fantastiska samtal med min mormor. Hon är så klok den kvinnan *måtte jag bli som henne när jag blir "gammal"* haha...

Ingen idé att återge något. Ni skulle ändå inte uppskatta det.

Hursomhelst: Imorrn går tåget hemåt. Men jag har som vanligt gjort grymma fynd här i Gällkatown.. Till exempel denna tavla för tvåhundra pix som jag hittat i en lågprisbutik. Den ska hänga uppe i mitt eget vardagsrum och jag ska elakt härma min brorsa litegrann (Sorry Nocke)

Ser ni skillnaderna från originalet?

Jag bara ÄLSKAR att Marilyn är enda tjejen....

Min manliga favorit är NATURLIGTVIS  Jonny Weissmuller (Tarzan) 

Och..

...så har jag köpt en sådan här i Gällivare också...

En LÅÅÅNG, lång dunjacka..

Det enda rätta! (Om man ska överleva den grymma kylan)

Bild lånad från Kari Traa.

Annars har jag inte mycket spännande att förtälja förutom att lille B har varit torr i brallan sen vi kom hit. Även nattetid. DET ni... Med tanke på att han "bara" är 2.5 år är ju det helt makalöst bra. Jag är superstolt!!

Nåmer då? Näe... Jag ska försöka ta mig hit strax efter jul också. Jag är ju van att åka hit ofta och det vill jag gärna fortsätta med.

Hare fint alla!

Vi hörs..

:-)

Ja, det är ju en sak vi aldrig riktigt kommer att få ett bra svar på.

Men under tiden vi väntar på svaret så får vi bara leva med, le och se glad ut. Om vi kan alltså...

Alla kan ju inte det och just nu verkar det vara rätt många som lider av den årliga höstdeppen. Allt är jobbigt, allt är tråkigt, allt är skit och så vidare.

För min egen del är jag bara väldigt trött och allmänt förvirrad. För lite sömn i kombination med inskolning på nytt jobb plus lite förkylningstjorv med huvudvärk varje dag har gjort att även jag hamnat i det tillfälliga gnällfacket. 

Därav de frånvarande inläggen på bloggen. Ingen idé att skriva när man bara är trött och låg. All ledig tid går ju åt till att göra allt det som måste göras hemma bland annat. Att sova står högt på priolistan, så det händer absolut inget alls just nu som är värt att tala om.

Men det enda jag själv, personligen behöver för att inte den här tiden ska vara så jobbig är ett fåtal enkla saker: 

• Något att se fram emot (Gällivare, here we come! Snart!)
• Tystnad (Varje kväll efter kl 20)
• Ny varm jacka (på väg!)
• Tända ljus (Varje morgon, varje kväll)
• Trevligt sällskap! (Varje dag!)
  
• Gott att äta! (Oftast!)
• Vitaminer! (Varje dag!)
• Ingen tv. Bara prat! (mysigt!)

Japp. En slags överlevnadslista igen. Den funkar rätt bra och jag mår ganska bra, trots allt som varit.

Livet innehåller mycket stress ibland, men det vi oftast missar är att vi med enkla medel faktiskt KAN eliminera en stor del av stressen. Det är bara att prioritera rätt.

Börja med att fråga dig själv: VEM är viktigast i MITT liv?

Det rätta svaret borde vara: JAG själv! 

För om du inte ser dig själv som viktigast i ditt liv så kommer du inte heller att må så bra som du borde. För om du hela tiden prioriterar andra så kommer du inte att vara glad. Oavsett vilken årstid du hamnar i.

Nu ska jag till örondoktor med lille B och fortsätta resan mot hörseln med honom. Det blir kul. Nu ska det hända saker i öronen hoppas jag.

Hare fint idag alla som läser!

Vi ses och hörs...

Varm och skön och LÅNG jacka! Me like...

adidas.com

...varför lille B inte pratar så mycket. Vi var på öronmottagningen imorse och där konstaterades vad vi redan visste: Vätska bakom trumhinnan som inte verkar vilja försvinna av sig själv. Inte konstigt att han inte utökar sitt ordförråd som han borde när han inte riktigt hör vad andra säger.

Han säger mest HEJ! Och HEJA! Även DÄR och MERA är användbara ord för en liten kille på två och ett halvt år.

Nåväl, nu ska vi bara avvakta lite till och försvinner inte vätskan bakom trumhinnan så blir det att söva grabben och punktera lilla trumhinnan. Stackars lille B. Håll tummarna för att det torkar upp i örat snart!

Annars då? Njae.. inte så mycket faktiskt. Jag och Vilde V har varit och köpt ny innebandyklubba och socialtränat på Ersboda av alla ställen. Det gick hur bra som helst och han är verkligen trevlig att ha med sig när man handlar. Glad, hjälpsam och artig är han och det är så kul att få ha honom helt för sig själv emellanåt.

När vi hittade nya gympadojjer lät det så här:

-"Mamma.. ska du verkligen köpa de där åt mig?"

-"Japp, dem ska vi köpa"

-"Ååh, nu älskar jag ju dej jättemycket mamma"

haha.. Ja, vad ska man säga? En toppendag med småkillarna trots att det var lite ledsamt med lillebrors hörsel förstås.

Men.. det kommer att ordna sig. Såklart!

Annars är jag väldans glad och nöjd ikväll över att ha gjort en dryg tusenlapp på två par gamla jeans och en silverring som dök upp i mina gömmor. Fatta vad härligt att gammalt junk bortglömt i en garderob kan bli någon annans fynd på Tradera! I LIKE IT!

Vi hörs! 

...är ett i det närmaste okänt begrepp i detta hushåll.

Imorse klockan fem kom en meterhög liten människa tassande med famnen full av vovve och kanin. Han kravlade sig upp och lade sig till rätta mellan mor och far och där bökade han runt i någon timme innan han slutligen klev upp och själv hämtade vällingburken och slängde ner den i sängen.

Ibland blir till och med storebror förargad på den lilla brodern som galopperar omkring som en yster hundvalp (finns rätt många likheter faktiskt) och när han väl kliver upp så är han inte så jättepigg.

MEN...

När alla väl är vakna och sitter runt frukostbordet (oftast dukat av storebrodern) så har vi det hur mysigt som helst. Varendaste dag så tar det bara några minuter att glömma de där första dimmiga sekunderna då man skulle ge sin högra hand för att få sova en stund till. Bara en liiiiiten stund till...

*Gäääspar*

Och nu är barnen borta. Hemmet är smått stökigt, smulorna ligger över hela köket, disken står kvar på bänken, diskmaskinen behöver tömmas, kläder borde vikas...

MEN...

Jag skiter i det just nu!

För jag har sovmorgon, fast utan sömn. Jag har en underbar "för-mig-själv-morgon" hemma. Jag börjar jobba först halvtolv så jag tänker verkligen inte slösa dessa dyrbara timmar på att göra sånt som kan vänta...

Näpp, jag ska koka kaffe och bädda ner mig i soffan och bara mysa. Känna lugnet och bara suga åt mig varenda sekund av lugn och ro. Det är inte ofta man får känna det så man ska passa på.

"Skjut upp det du kan göra SEN till SENARE"

Haha... Hoppas alla får en topendag!

Breakfast by 7 year old...

Hellre frukostmys än fredagsmys... 

 Det blev nästan sjuhundra riksdaler för mig och Viggo på barnloppiset på strömpilen idag. Helt okej, med tanke på att vi mest hade småbarnskläder och bebisprylar med oss. Folk orkar inte riktigt vända på alla plagg om man har för mycket framme på bordet så det ska jag tänka på till nästa gång.

Nu när lille B blev den sista bebisen i familjen så är det bara att göra sig av med allt och lite till. Det mesta är faktiskt borta nu och det som är kvar ska ******* få till sin bebis som kommer i Mars månad. Åh vad jag längtar!

En del av bebiskläderna som jag har sparat är sådant som jag av nostalgiska skäl inte kunnat sälja eller ge bort och det är plaggen som ALLA mina tre barn haft när de varit små. En del av plaggen härstammar till och med från dinosauri... Förlåt, från MIN tid någon gång på sjuttiotalet *skrattar*

Vissa saker bara måsta jag spara eftersom dessa klenoder skall plockas fram den dagen jag blir mormor eller farmor men det hoppas jag är MINST femton år bort. Eller åtminstone tio.

Nåväl, Jag och min kompis hade en trevlig dag med våra loppislådor och barnen. För pengarna handlade jag sedan massor med gott på Ica Maxi och sedan hämtade jag burgare till hela familjen på Big Boy. 

Kvällen har spenderats med fina vänner på vår adress, men nu sover alla kids och det är dags för soffhäng och tända ljus.

Jag mår så otroligt bra just nu och ibland känns det som att vissa vill ge mig dåligt samvete för det. Men varför skulle jag inte må bra? Jag har kämpat hårt för att få må bra så länge och nu när jag äntligen gör det så ska ingen komma och försöka få mig att tro annorlunda.

Enligt en vän till mig så är detta år förändringens år och efter lite efterforskningar så är jag benägen att tro på detta jag med.

Människan kommer att ha stora framgångar men kan även räkna med krascher. Det som tänks idag är framtid som påverkar livet...

"En del blir så sura när någon mår bra.. Men inte jag..

Jag mår bra och jag vet att jag är värd det"

Yep! *nickar*

Ha en skön Lördagkväll!

Igår samlade jag ihop de flesta händer och fötter och armar och ben som jag kunde hitta i lägenheten. En hel timme satt vi och kikade på Alfons Åberg och tecknade Mr Bean. En stund att minnas och ett tillfälle att stanna upp och betrakta sina små när de faktiskt sitter stilla en stund. Fantastiska smågrabbar i en lika fantastisk soffa i ett helt underbart tillstånd i det som kallas livet. Jag trivs! Jag gläds åt de små sakerna, jag uppskattar vardagen och jag bara.. Trivs! Gör Du?

...så dyker det hux flux upp saker som jag känner att jag både kan och vill dela med mig av.

Som till exempel vad min senaste vecka bestått av. Mestadels höstblåsor och då menar jag INTE nya höstklänningar haha.. Näe, det är nämligen lille B som haft denna åkomma och han har varit så sjuk, så sjuk. Under några dagar kunde han inte ens gå eftersom fötterna såg ut på detta sätt:

Höstblåsor under fötterna

Så jag och Jimpa har sovit i omgångar och tagit hand om den lille sjuklingen som bott i våran säng i nästan tre dygn. Självklart är det ju bästa platsen i hela lägenheten eftersom han kan se och höra allt och vad alla gör samtidigt som han kan bädda ner sina leksaker, hoppa i sängen, göra kojor och spegla sig i den gamla pigtittaren så tro inte att det gått någon nöd på honom. Glass varje dag och buren av mor och far hela tiden. Kan ju inte bli bättre för en två-och-ett-halvt-åring.

Under denna vecka har han även börjat gå och göra sina toalettbesök själv utan alltför stora missöden. Plötsligt händer det och vi är så stolta över den lille mannen! 

Sedan har jag gått och blivit blond igen. Det känns så skönt och hur råttfärgad jag än är under fuskfärgen så trivs jag bäst i blont. Det kan inte hjälpas. Anna Å på klippsalongen Mariehem gör mig som vanligt inte besviken.

Jag brukar också roa mig med att fota mig själv ibland. Måste bero på att jag är både omogen och självupptagen och man kan ju undra VEM som tog hand om mina barn då jag gjorde detta?

*garvar*

Och tänk vad IRRITERADE somliga kommer att bli bara för att jag SJÄLV tycker att jag ser både pigg, fräsch och snygg ut i min nygamla hårfärg.

"Självupptagnare mamma får man ju leta efter"

Näpp, ingen Jantelag hemma hos oss!

Mer då? Jo, jag har umgåtts med tre fina flickor i helgen. Två av dem hängde jag med på krogen igårkväll och en av dem cyklade jag hem till idag på min nya cykel som jag nyligt köpt av en kompis. Vi satt ute med alla kids och fikade i gräset under en blå himmel och en varm sol. En härlig avslutning på en trevlig helg som avslutade en ganska jobbig vecka.

Annars så kan jag berätta att jag mår otroligt bra (NEEEJ... det säger jag INTE för att någon ska känna sig dålig eller mindre bra) Jag har sovit i massor och hur jäkligt saker och ting än kan te sig så tar man sig igenom både sina egna (och andras) svårigheter bara genom ett positivt tänkande.

Jag har skrattat gott åt alla sura kommentarer som dykt upp senaste veckan och hur märkligt det än kan låta så ser jag kommentarerna som ett tecken på att det jag skriver är bra! Annars skulle ju inte folk försöka så hårt att få mig att tro annorlunda.

Men det är kul att veta att man gör någon skillnad för någon. Även de som hatar mig och som sätter kaffet i vrångstrupen så fort de äntrar min blogg. Mår ni bättre av att spy lite galla så får jag helt enkelt bjuda på det. Jag har råd att bjuda på det och för tillfället så känner jag mig riktigt stor och stark och inte avsmullen i en park *skrattar*

Ikväll ska jag kramas och äta popcorn.

Så nu vet ni läget!

PS: Jag drack VIN hos min kompis igår...

(Så hur ska det gå för mina stackars barn?)

Hahaha...

...gör mig så trött, så trött.

Det mesta av min lediga tid går åt till att sova, vila, ta igen mig, lata mig, luta mig tillbaks och bara... jaa, ni fattar haha.. 

Jag är så förbenat TRÖTT och under det senaste dygnet har jag sovit nästan tolv timmar. Men jag är trött ändå.

Jag har gått igenom massor med pappershögar ikväll och har hittat en hel hög av gamla brev och diverse papperslappar som folk skrivit till mig. Både sånt som jag fått av gamla kompisar, men även sånt som mina barn skrivit. Åh de är så roliga, gulliga, smarta och fina. Jag sparar allt för att jag ska kunna ge tillbaks alla brev, teckningar och lappar när de blir stora. Barnen alltså.

Kanske kommer de att skratta och gråta lika mycket som jag gjort ikväll *ler* Mina älskade ungar! Tre helt olika individer, men lika underbara varenda en av dem!

Nåväl, annars händer inte mycket nytt under höstsolen och höstregnet. Jag ska åka både till Stockholm och till Gällivare inom kort och det ska bli så skönt att komma bort från Umeå ett tag. Jag älskar min lägenhet och jag gillar verkligen Tomtebo, men jag är så galet less på UMEÅ och vill bara lämna denna stad ett tag. Den är trist och tråkig och stökig och rörig. Bläääh...

Nåja! Lite nya infallsvinklar och lite ny energi och jag blir snart en gladare Helena igen. Det KAN helt enkelt inte misslyckas.

Höstbild från 2010

..men hemma bäst.

Vi har varit på en minitripp med barnen till övik för bad och mysig tillvaro utan måsten och krav. Vi har gjort sånt som vi absolut inte gör hemma eller till vardags:

Vi har ätit popcorn i sängen, ätit ute flera dagar i rad, varit uppe sent, lyxat ordentligt och unnat oss mycket av det goda, jag har sträckläst en bok (Liza Marklunds "Du gamla du fria" om någon undrar. MYCKET bra!)

Jag har varit otillgänglig på telefonen och jag har njutit av min ledighet och min familj. Blev det någon shopping i övik tror ni? Jo, en plattång till mitt stökiga hår och en förpackning dammsugarpåsar *skrattar* Ingen annan shopping för någon av oss och vi var inte ens på second hand butikerna som är himla trevliga just i övik. Shopping är bara så jobbigt. Fika med chokladbollar och kaffe är mycketmycket trevligare. Eller hur?

Nu är vi hemma igen och jag mår så BRA! Känner mig rätt pigg och kroppen verkar nöjd. Imorgon är det dags för jobb igen och jag ser fram emot att få kliva i lite rutiner. Det är lätt att lata till sig så det får inte bli för mycket av den varan *skrattar*

Nåväl, nu kommer det att bli tomt i bloggen i några dagar och jag kommer att vara rätt så osynlig och offlajnad i säkert en vecka. I have somethings to deal with och eftersom dessa är av det jobbigare slaget så ska jag inte orda om dessa. Jag ska helt enkelt genomlida eländet och så återkommer jag med ny kraft om någon vecka.

Ibland är det dessutom skönt att vara både hemlig och osynlig...

Avslutar i alla fall med en nattlig bild på två små som sover så gott när de får sova tillsammans bland gosedjur som kossor och kaniner...

Stor & Liten

<3

Äntligen en ny vecka!

Denna vecka blir introduktionsvecka inför hösten. Smågrabbarna ska börja dagis och fritids. Jag och Jimpa ska pussla ihop tillvaron för oss alla och jag ska börja leva lite mer regelbundet från och med nu.

Har i sommar pusslat ihop två scheman där jag jobbat på två olika ställen för att försöka lappa ihop vad andra ställt till.

Nu börjar läget vara stabilt igen så nu ska jag bara jobbat på ett enda ställe och få lite mer stabilitet i min tillvaro. Känns toppen. Dessutom behöver jag inte jobba natt utan kan sova hemma.

Det har varit både roligt och spännande att ha två jobb i sommar och skillnaden mellan klientelet har varit slående. När man jobbar inom omsorgen med begåvningshandikappade vuxna så får man uppleva så otroligt mycket glädje och engagemang. Dessa människor har inte samma typ av bekymmer som vi andra, utan lever i nuet och gläds åt det mesta som vi andra kanske inte ens ser. De har fin sammanhållning och varma relationer med andra och ibland känner jag att vi har så mycket att lära av dessa människor.

På häktet blir det ju som alla förstår ganska skarpa kontraster. Människor är inte glada, människor är inlåsta, människor som har problem, människor i jobbiga situationer och människor som har det svårt och som har begått felaktigheter i sina liv.

Så visst är det helt olika världar. Jag trivs otroligt bra på båda ställena och det har varit förvånansvärt enkelt att "ställa om sig" och anpassa sig utifrån vilken verksamhet man skall befinna sig i för dagen.

Jag har toppenkollegor på bägge ställena och det bästa av allt: Jag får vara i rörelse hela tiden. I like it!

Nåväl, denna vecka kommer att bli skitbra och inatt har Kusinus Linus dykt upp och ska stanna i några dagar. Förhoppningsvis blir det ledighet och partaj i helgen om jag lyckas skaffa barnvakt.

Men DET.. får bli en annan historia. Ha en skön måndag allihopa. Det ska jag ha!

Kusinus Linus

Ibland undrar jag hur vi människor är funtade egentligen. En cynisk och lite elak tanke om oss själva och hur jävla dumma vi är.

Kanske är vi månne labbråttor i något annat solsystems gigantiska laboratorium där konstiga varelser studerar oss samtidigt som de skakar på huvudena och tänker: "För dessa idiotiska och dumma varelser finns inget hopp"? Ja, vem vet.. Kanske är det så.

Vi förstör våra kroppar, vi överkonsumerar, vi förstör vår miljö, vi brukar våld mot varandra och dödar varandra i krig, vi föder upp massor av djur för att äta samtidigt som vi kastar massor med mat trots att många dör av svält inte ens ett halvt klot bort, vi avlar barn som vi skiter i, vi låter oss bli utnyttjade, vi skaffar oss fetma, vi super ihjäl oss, vi knarkar, vi plastikopererar oss, vi tittar på livesänd mobbing och förnedring, vi njuter av att plåga andra och MASSOR med annat skit...

Och allt detta sker varenda jäkla dag?! Och numera är det ett slags "normaltillstånd" så många är bara likgiltiga och bryr sig inte ens?

Vaffan äre för FEL på oss?

Att vi människor idag är så felinställda och felbalanserade så att vi knappt orkar med livet om vi inte överkonsumerar och beter oss som ytliga skitstövlar där allt bara handlar om egotrippen.

Samhällsklimatet hårdnar och håller på att bli jääävligt kallt. Så om någon har ett tips på hur man värmer sig i detta kyliga klimat:

Let me know. Dela med dig...

HUR gör vi för att göra bättring?

Ingen kan göra allt, men alla kan ju göra något och en liten liiiten förbättring kan väl de flesta bidra med?

Här kommer ett par små och relativt lätta tips som du kan göra för att känna dig lite bättre:

• Tacka NEJ till de billiga skräpsakerna som följer med barnboxarna på hamburgerhaken. Dina barn blir ändå inte lyckliga av dem. Moder jord kommer att tacka dig!
• Lär barnen att uppskatta även begagnade saker.
• Överkonsumera inte och skit i allt vad mode heter. DU är unik oavsett vad du har på dig.
• FÖRSÖK sluta med tobak. Tänk på barnen som arbetar i tobaksindustrin.
• Se dina medmänniskor. Prata med någon som verkar ensam på bussen. Det kan göra stor skillnad. DU kan göra skillnad för någon just idag!
• Stäng av tvn en kväll. Prata med varandra istället. En fantastisk upplevelse.

Ja, mer än så tänker inte jag bidra med just ikväll i alla fall. Hoppas alla har det fint! Själv ska jag mingla med svärmor och svärfar ikväll.

Vi hörs!

Jimpas tips: "Låt en häst pussa Dig"

Haha...

Det är en fras som jag sagt till alla mina barn många, många gånger. För det är så sant!

Om man skulle ha "KUL" dygnet runt så blev ju allt det där roliga bara vardagsmat ändå till slut. Om man fick äta godis dygnet runt så smakar det nog inte lika gott till slut. Om man ständigt fick göra bara roliga saker så blev de nog bara trista till slut.

Så varför är så många semesterfirare så otroligt ivriga att hinna med ALLT det där ROLIGA från morgon till kväll all ledig tid? Som många gånger säkert ändå slutar i katastrof eftersom det bara uppstår stress och irritation?

Så att vissa människor är så trötta efter en hysteriskt "ROLIG" och fullspäckad semester så att de bara längtar tillbaks till jobbet efter en hemsk och jobbig ledighet.

Jag anar att en och annan ler lite igenkännande nu för det känns nästan lite tabu att göra absolut "INGENTING" när folk frågar vad man ska göra på sin ledighet *skrattar*

Förväntningarna på sina egna och andras semestrar verkar bara skyhöga och vem skulle inte få prestationsångest av det?

Jimpa glider omkring med ungarna just nu på hemmaplan och minglar med folk i lekparkerna. Går och köper glass, tar bussen ner till stan ibland för socialträning med barnen, träffar sina polare med barn som också är lediga, matar ankor vid sjön osv..

Han har medvetet valt att "bara" ta dagen som den kommer medans det är min tur att jobba denna sommar och kanske blir det en stor utsvävning någon dag och vi faktiskt hoppar på tåget och drar till ö-vik eller något hyfsat närliggande resmål om tid och lust infinner sig.

Men att rent planera in det? Njaae.. känns inte som någon idé eftersom samtliga familjemedlemmar är så otroligt NÖJDA just nu.

För visst är det väl så det ska vara? Jag gör hellre små roliga saker då och då än att försöka hinna med ALLT under sommaren för egentligen är det ju mest på vinterhalvåret man behöver göra lite roliga saker. På sommaren räcker det ju gott och väl att...

BARA VARA!!

Bara...Vara!

Najs...

Liseberggrönalundlegolandsemestergodisballongertivolivännäsdagarnaåselemarknad piteådansarochlerskellefteåfestivalengothiacupkolmårdensdjurparkskansenullared wheelsrixfestivalenhultsfredtivolicampinghusvagnartältamedbarnenstrandenhavsbadm edeltidsveckanivisbyvarbergtennisveckanibåstad...

*phew*

Blir alldeles svettig haha...

"Min tur att va ledig me kidsen mååånga veckor i sommar?"

(Bild från förra sommaren då vi bodde i lilla skolådan)

Vilken karl jag har... WOW!

Njaa.. Inte riktigt. Det är bara det att jag inte har ett endaste dugg att förtälja. Men eftersom jag ser att folk ändå spanar på bloggen rätt mycket varje dag så känner jag i detta nu att jag helt enkelt måste leverera något.

Läget är som följer:

• Det är ganska tröttsamt att befinna sig en miljö där allt och alla är inlåst. När man dessutom är ny på jobbet så innebär det att rätt mycket energi går åt till att ta in allt som är nytt. Jag trivs dock väldigt bra och det är ganska skarpa kontraster från det jag jobbat med tidigare. 
• Jag hinner inte vara så social med mina vänner som jag skulle vilja (Men Jag saknar Er allihopa!)

Vad mer? Joo..

• Barnen mår toppen. Det är bara synd att jag träffar dem så sällan numera. B har dessutom lärt sig MASSOR med nya saker som är bra att kunna som till exempel att kasta ut saker från balkongen. Tur att Viggo har snabba ben och gärna hämtar det Bastian kastar ut haha...
• Jimpa är ledig i sju veckor och går som vanligt väldigt, VÄÄÄÄLDIGT lättklädd (Läs: Kalsongklädd!) dygnet runt (någon förvånad?)
• Balkongmöblerna väntar vi fortfarande på. *suck*
• Kameran fortfarande på lagning, så denna sommar blir inte mycket dokumenterat.
• Mitt sockersug är så gott som bortblåst (Plötsligt händer det!)

Tjaa.. det var väl tyvärr inte mer än så jag hade att komma med just nu. Men jag mår bra och jag sover och äter ordentligt *skrattar* Kanske är jag rent av lite tråkig just nu?

Men håll ut.. intressantare tongångar kommer säkert inom kort (ööhh... hoppas jag ... haha...)

Jag och Jimmie för exakt ett år sen:

Jammen vaffan.. kameran är ju på lagning! Kunde int bättre än så här.

"Mi änd maj bejb"

...är ju onödigt att bli men ibland är det svårt att låta bli.

Barnen har alla fått sina årliga sommarpresenter nu och lille B fick en helt egen kickbike. En fin blå kick med tre hjul så att han ska kunna hålla balansen ordentligt när han ska försöka svischa fram lika snabbt som storebror. Men gissa vad som händer? Jo, en mutter fattas så det genererade ju såklart lite ilska när jag skulle knåpa ihop den *suck*

Så jefla typiskt liksom. Nåväl, jag fixar det imorrn. 

Viggo fick i alla fall en fin fotbollsdress och en ny fotboll och F:sson fick en schysst jacka, en tavla och ett läppglans.

Sommarpresenterna till barnen är en årlig tradition som vi införde för några år sedan. Detta mest på grund av att två av barnen fyller år så pass nära jul men även för att fira sommarlovet och sommaren. Dessutom får de sällan grejer i onödan så sommarpresenterna är mycket uppskattade faktiskt.

Nåja, nu ska jag inte hänga läpp över de små sakerna. Jag ska faktiskt ta mig ett litet glas vin (ojojoj.. vad skulle socialen tycka om det?) och krypa upp i soffan och stirra på Nydalasjön en stund.

Visst låter det väl himla trevligt? Sen blire snarklåda för den här morsan som ska upp tidigt imorrn!

Bajbaj!

Jag bara älskar sjöar. Detta kort tog jag i Tönnebro förra veckan. Klockan var tre på måndagmorgonen och dimman rullade lite lätt över sjön. Otroligt vackert. Bara synd att man så sällan har tid att bara sitta och spana på all skönhet som naturen har att erbjuda.

...så är det ju rätt ofta.

*suck*

Skulle åka till Stockholm idag med min kära bror. Praktiskt med samma avgång och allt. Men näääe då. Det var fullbokat idag och även på brorsans plan så jag tar mig till storstaden först imorrn. Men dit ska jag även om det blir en supersnabb visit där.

I Stockholm ska jag:

• Ägna mig åt mig själv
• Umgås med min fina bror
• Glo på folk
• Handla lite saker till barnen
• Träffa min gamla pojkvän Stefan som jag fortfarande gillar SKITMYCKET!
• Ta en sovmorgon
• Gå på spa om jag hinner
• Äta på restaurang
• Sitta på en uteservering och dricka några ÖL

Vad sägs? Visst låter det gudomligt trevligt, roligt, mysigt och nödvändigt? Jag bara toklängtar. Börjar snart på ett nytt jobb och jag känner att jag måste boosta mig ordentligt och ta en time out från min vardag som jag för all del älskar men som har varit lite högljudd på sista tiden (Två minimänniskor har skruvat upp ljudvolymen rejält på sistone)

Annars har jag inte mycket att förtälja. Hängde runt på krogen igår med två galanta damer och min vackra bror. Vi hade skitkul och vi träffade den däringa BigBrotherkillen som hade konstigt hår... Jag trodde helt klart att det var en mössa haha... Sen tog vi nattbussen hem och fick höra några bekännelser som jag för all del hade kunnat vara utan.

Imorse blev det uppstigning klockan sex och sen knattematch i fotboll så nu är jag TRÖTT! Hmm.. kanske inte blir så dumt att ta nattbussen inatt till Ståkkålm ändå?

Hoppas alla mår lika fantastiskt idag som jag gör..

Vi HÖRS!

Tydligen ett svårt val för en del mammor och pappor.

Jag har kompisar. Både i min egen ålder, men även ett par yngre och en och annan som är äldre än mig. Alltså behöver jag inte (tack och lov) vara kompis med mina barn. Jag är ju faktiskt deras morsa och det är ju mitt jobb att vara just.... Mamma. Med allt vad det innebär.

Till exempel att säga Nej när det behövs. Att lägga mig i en del saker (men inte allt) Att förmana och att bry mig om. Att begränsa och att hindra. Men även att lära dem viktiga saker så som att hjälpa till hemma, att respektera folk, att följa regler och så vidare. Dessutom vill jag att alla mina barn ska bli självständiga individer som en dag ska klara sig själva här i livet.

Är det konstigt? Ja, somliga tycker faktiskt det. Efter tre barn så känner jag mig tämligen säker i min roll som morsa även om jag vet att vissa saker skulle jag valt att göra annorlunda om jag bara fick chansen och om jag vetat bättre DÅ vilket jag med gott samvete kan säga att jag vet nu.

Jag har aldrig tvekat att vara fysisk med mina barn och de gånger jag haft småbarn som levt om inne på en affär, eller bråkat och skrikit på offentlig plats eller hemma har jag inte tvekat en sekund att bära ut i bilen eller upp på sina rum.

En del har tittat ogillande på mig när jag travat iväg med ett argsint, vrålande och sprattlande barn under armen, medans andra har tittat gillande på mig och nickat så där lite uppmuntrande med en blick som säger: "Jag vet hur det kan vara.. stå på dig bara" Från en förälder till en annan.

Jag känner mig tillräckligt säker i min föräldraroll för att jag ska bry mig om vad folk säger. Dyker det upp en konflikt så tar jag den. Vissa gånger är det jobbigt och obekvämt men jag gör det ändå. Jag bryr mig tillräckligt om alla mina barn så jag orkar helt enkelt med även det där som är SKITJOBBIGT ibland. Men visst, nog vore det lättare att inte bry sig. Men än så länge så fortsätter jag. FAST det är jobbigt då och då..

Ibland har man varit helt slut, både fysiskt och mentalt och visst vore det enklare att bara ge efter och köpa det där som barnet skriker efter eller att bara mata ungarna med godis för att vara "snällaste morsan i stan" eller varför inte låta ungarna vara vakna till midnatt och se hemska filmer på tv? Eller serva ungarna med allt de vill ha hemma och lyda deras minsta vink samtidigt som jag låter mig behandlas som en skitig dörrmatta...

Men nej tack! Jag är deras mamma. Inget annat! Och för all del, kanske blir vi "kompisar" när de blivit vuxna? Ja kanske. Men det vet jag ju inget om ännu eftersom jag fortfarande "bara" har barn som är små och ett som har ett antal år kvar till myndighetens underbara artonårsgräns.

Jag har sett hemska exempel på när föräldrar är sina barns kompisar. Och vissa beteenden som de barnen uppvisar mot sina föräldrar är ingen vacker syn.

Mamman som ständigt belönar sin lille son med leksaker och godis trots att han har ett beteende som skulle behöva en ordentlig förälder som orkar och kan sätta gränser. Han tackar sin mamma genom att använda våld i massor mot henne. Hon fortsätter vara polare med grabben och matar honom med ännu mera glass och godis och höjer aldrig ens rösten. Och stackaren bara skriker efter gränser.

Eller Pappan som spelar våldsspel på datorn med sina barn och där ungarna får frispel när pappa inte har tid eller om de inte får sitta vid datorn.

Eller mamman som går på ständig shopping med sin dotter och lär henne allt om hur man blir "lycklig" genom att äga massvis med märkesprylar. Hmm.. det blir jobbigt när hon blir arton.. vem ska upprätthålla den standarden? Ooops...

Eller den lata tjejen som ringer sin mamma jämt och domderar henne och bestämmer över den stackars kvinnan TOTALT.. Och sorgligt nog lyder mamman hennes minsta vink. Sjukt eller vad? "Handla det, skjutsa mig hit o dit, gör det o det, var min SLAV"

*fnyser*

Eller grabben som får hänga med sin morsa som nån liten partypolare och hänga runt på fester vid vilken tid på dygnet som helst.

Är man förälder eller kompis då? Vad funkar bäst?

Nä, barnen får ha sina egna polare så har jag mina. Jag är deras mamma och de är mina barn och jag har ett jävligt viktigt uppdrag som morsa.

Att vara förälder är det viktigaste uppdrag man har i livet.

Väljer man att bli förälder ska man ta det ansvaret som följer med också!

(Med detta inlägg vill jag poängtera att jag fortfarande skiter i vad folk tycker om mitt föräldraskap som jag vet avhandlas i stugorna då och då)

Håll till godo!

...av både människor och trängsel så jag skippar kulturnatta och allt vad det innebär.

Jag tog mig ju en tur på stan igår för lite socialträning med ungarna och jag var helt SLUT efteråt. Mr sjuår har ju högsta betyg i uppförande på stan och uppför sig alltid mycket bra. Inga problem, men lille B var helt galen igår och passade på att försöka visa mig vem det var som bestämde:

HAN!

(Tyckte han själv alltså)

Han klättrade upp på ett bord inne på Costas och kastade sin napp, han ställde sig och retade en liten flicka som skulle äta, han gormade och var väldigt missnöjd med allt och lite till. Men han är väl som jag som inte alls tycker om att vara på stan och det visade han på alla sätt och lite till.

Nåväl, skam den som ger sig. Han kommer att bli lika duktig på att uppföra sig som sin storebror och vi ska socialträna så ofta vi hinner. Han är ju ändå bara två år och då vill man ju helst gå sin egen väg hela tiden och göra lite som man vill.

Idag blir det också träning för B. Det blir storhandling och shopping av det obligatoriska lördagsgodiset. Både jag och Jimmie är ledig tillsammans hela helgen och det blir hemmaläge för hela slanten. Otroligt skönt!

Stora svarta soffan beställdes igår förresten och det blir en Lexus 105 k. Vi har byggt den i helt perfekta moduler och den kommer att passa detta rum som en schmäck. Modellen är samma som på bilden, fast med en lite smalare divan plus att hela soffan kommer att bli drygt tre meter lång. Tyget blir svart/gråspräckligt och den här soffan kommer att bli hela familjens myshörna. Visst är den fin? Dunstoppning i kuddar och sitsar= MYYS!

Jag kommer att bli en soffpotatis!

Wohoo...

Bild lånad från mobeljakt.se

Ha en trevlig helg allihopa!

 Äntligen är det klart i grabbarnas rum.

Nu är det sorterat och uppdelat i storpojke / lillpojke kategorier i varsina rum. Inte för att jag har så stor förhoppning om att ordningen kommer att vara särskilt länge för killarna leker ju alltid tillsammans.

Däremot är det faktiskt så, att när man blivit sju år så räknas man som storpojke och då gäller det att ha ordning. Att lillebror sedan stjäl legobitar och flyttar runt bland alla actiongubbar är ju inget man kan göra så mycket åt. 

Vi har i alla fall märkt att bägge grabbarna har några få föremål som är riktiga favoritsaker. Det tycker jag är bra för det bevisar ju att om ungarna "bara" har lite prylar så är de mer rädd om sakerna PLUS att de kan urskilja och hålla reda på sina saker.

Det blir mycket mer lättstädat också. Sen märker man att pojkarna är mer harmoniska om de inte har för mycket saker.

Jag önskar bara att jag hade anammat det här med lite saker när det gäller mitt första barn. Men där gjorde jag snarare tvärtom.. Mycket av ALLT var det som gällde och hon skulle inte sakna något och jag gav henne allt hon pekade på och lite till. Både vad gällde kläder och leksaker. Det ångrar jag idag, men jag visste faktiskt inte bättre då. Men nu vet jag att för mycket prylar kan stressa barn likaväl som det kan stressa vuxna. Dessutom blir man ju inte lyckligare av att äga massor med döda ting. Snarare tvärtom.

Man lär sig med tiden. Och tur är väl det?

Sju år och ägare till ALLT detta!

(Lagomt tycker jag)

Eget skrivbord kan vara bra att ha när man snart blir skolpojke på RIKT...

(Hörrö Lisa.. Kolla in rottingelefanten..)

Och sedan så blev lille B's rum hux flux det största rummet med minst innehåll. Men å andra sidan så har han ju plats när han ska dansa sina regndanser och kasta runt med sina pingisbollar som han ÄLSKAR och som är väldans inomhusvänliga.

2 år och ägare till ALLT detta...

(Fast lagomt tycker jag)

Finaste sängen har lille B

(Stolen till vänster gjorde min mammas morfar till mig när jag var liten)

Det är i alla fall väldans skönt att barnrummen är i ordning nu. Så har man mer tid över till att LEKA!

Ja, idag har jag inte mycket annat att förtälja än detta. Hoppas alla har det jättebra för det har vi.

Höres och störes!

:-)

 Ännu en dag som smyger sig förbi. Nästan omärkligt..

MEN..

Idag lever vi i en liten bubbla jag och lille B. För igår var det dax för ännu en kramp och ambulans till akuten. Från att vara pigg, frisk och glad till att få 40 graders feber på bara ett par minuter. Klart man blir rädd. Jag och virvelvindspojken var och storhandlade och hade just belönat oss med mat på sushihaket när pappan ringde.

Vi slängde oss i bilen och spurtade upp på akuten där pappan och lille B låg och såg ynkliga ut. Denna gången fick vi dock åka hem. Ganska skönt och eftersom vi bor så pass nära lassa så kändes det ändå ganska tryggt.

Inatt har jag sovit med lille B och natten har varit lite knackig eftersom mammaöronen reagerar direkt han rört på sig i sängen så idag kan jag ändå känna att det är ganska skönt att ha en hemmadag.

Jag och B har haft det så mysigt och nu sover han så gott efter lunchen så självklart måste jag ju passa på att göra lite studiebesök hemma hos mig själv *skrattar*

Så man kan  ju säga att det blir ett hemma-hos inlägg idag...

(Jag struntar i alla smulor som tycks föröka sig i köket idag...)

Denna ska upp... 240 cm och 4 konsoller...

...för att få ordning på allt detta...

Ska även passa på att fixa pappershögen..

..men Viggos garderob är klar i alla fall..

Bastians nya stol likaså..

Blommorna jag fick av Bästa Maria står ännu..

Och här är Bastians samling av ambulansnallar. Fast jag hoppas att det inte blir fler nu! (Ännu ett tack till ambulansen i umeå!)

Slutligen: Denna fantastiska outfit har jag på mig idag. Underbara byxor som kommer från Stradivarius och som är helt NYA! Kostade mig 25 spänn på kupan i Gällka. Aj lajk... Bortse gärna från den dåliga hårdagen (Frissabesök bokat!)

Hoppas alla läsare mår skitbra trots att vädret är skruttigt. Själv är jag ändå rätt nöjd över min mysiga hemmadag trots att omständigheterna kunde varit bättre. Men lille B är glad och nöjd och då mår jag också bra såklart!

Var rädda om varandra och var glada över allt ni har framför er i detta NU!

På återhörande. KRAM H

Förändringar är oftast bra och ibland är de rent av nödvändiga.

Har sålt iväg lite större saker som en säng och en garderob från Viggos nya rum. För nu har grabbarna fått varsitt rum och jag kan härmed bekräfta att jag från och med nu har två hemmavarande barn hemma. Eftersom den äldsta redan sen tidigare sagt ifrån att vara med i bloggen så kommer jag inte att säga mer om hennes flytt annat än att vi inte är ämnade för att leva tillsammans och att det inte var mitt val att hon skulle lämna oss.

Hon har flyttat ut för gott så nu planerar vi om lägenheten och anpassar efter de två små grabbarna som får lite mer plats och utrymme.

Fast de fått varsitt rum så hänger de ju mest tillsammans ändå. Lillebror gillar ju Storebrors lego och Storebrorsan gillar ju faktiskt att mysa i lillebrorsans rum. Så jag antar att man kan säga att de två har två rum tillsammans nu och vem som är var verkar inte spela så stor roll.

Den här klenoden från min barndom står dock i lille Bs rum:

Sötaste och trognaste pållen.. Gunghäst från BRIO. En av mina kära vänner från 70-talet.

Min filosofi gällande barnen är i alla fall enkel. Jag vill att barnen inte ska ha för mycket saker och att de ska vara rädda om allt de har. Jag vill att barnen ska kunna ärva saker efter varandra och jag vill lära dem hur man tänker hållbart och miljösmart. Jag vill att mina barn ska dela med sig av sina saker och jag vill att de håller ordning på sina rum. Jag vill också lära dem att man kan laga sånt som är trasigt istället för att köpa nytt i onödan. Jag vill att barnen ska få ta mer plats än vad saker och prylar gör. Jag vill att mina barn ska få vara kreativa. Jag vill inte att mina barn ska bli bortskämda. Jag vill att mina barn ska uppskatta glädje och gemenskap hellre än materiella ting. Jag vill också lära mina barn att man inte alltid kan få allt det man vill ha. Jag vill också lära dem att det är långt viktigare med friska relationer till människor än sjuka relationer till döda ting.

Jaa.. jag tycker att det var ganska enkla saker i alla fall.

Och en specifik "rege"l som vi har angående barnens rum är att hur mycket de än stökar så får de aldrig slänga böcker på golvet. Böcker är värdefulla saker och man ska läsa dem. Inte leka med dem... Så ja, jag förstår ju om alla ni som är under femton nu tycker att jag är den elakaste och konstigaste mamman i stan men sån är jag.

'Cause nothin' lasts forever
And we both know hearts can change
And it's hard to hold a candle
In the cold November rain

Guns N'Roses, November rain

 Jag sitter ensam i mitt kök med bara datorn som mitt enda sällskap. Idag hände det så otäcka saker vid middagsbordet så att jag ryser vid minnet av det.

Som jag sa igår så har jag och min man kommit fram till att det inte blir fler bilder på smågrabbarna här i bloggen i framtiden.

Jag har till och från under åren rannsakat mig själv och ibland känt mig kluven angående detta med mina barn i bloggen. Precis som alla andra mammor så är jag offantligt stolt över mina små avkommor och jag har länge delat en del av vår vardag med Er, mina bloggläsare.

Men trots att jag personligen tycker att jag hållit mig innanför schyssta ramar vad gäller bildpublicering på smågrabbarna kommit fram till att detta är något som jag gjort på eget bevåg. De är ju faktiskt så pass små att de inte kan välja själva huruvida de vill vara offentliga eller ej och dessutom så känner jag att jag inte har den rätten över dem trots att de är små.

Jag har aldrig visat kränkande bilder på dem när de är nakna eller pottränar eller hängt ut dem och skrivit elaka och dumma saker om dem. MEN.. trots att jag själv tycker att jag alltid skriver positivt och kärleksfullt om småkillarna så är det ju inte säkert att DE uppskattar detta skrivande om sisådär tio år eller något. Det kan jag ju faktiskt inte veta NU! Eller hur?

Nåväl, detta är tyvärr inte den enda anledningen till varför det är stopp för barnbilderna i bloggen. Det är egentligen något mycket tråkigare som ändå gjorde att jag slutligen bestämt mig! Nämligen detta:

Det finns personer som stjäl bilder på MINA barn (utan att ens fråga först) och publicerar dem på bland annat facebook. Dessa personer har även bilder på MIG (!!!) på facebook trots att jag inte tycker att det är okej. Jag har inte blivit tillfrågad och jag tycker absolut inte att det är okej.

För mig är detta fullkomligt oacceptabelt av många anledningar. Dels vill jag inte figurera hos dessa personer eftersom det är människor som jag inte alls vill ha i mitt liv. Varken IRL, eller i cyberspace. Jag vill absolut inte förknippas med dessa människor överhuvudtaget och jag vill absolut INTE att mina barn ska göra det.

I höstas polisanmälde Jimmie en person som stulit bilder på våra barn och lagt ut dem på flera andra sociala medier. Inget hände och inget kommer antagligen att hända. För sådana brott prioriteras inte alls. PUL (personuppgiftslagen) känns på många sätt ganska tandlös och vad menas EGENTLIGEN med tex en "kränkande bild"?

Personligen tycker jag att det är otroligt kränkande att jag själv måste figurera på en persons facebook utan att vara tillfrågad. Speciellt när det handlar om en person som håller på med både knark och prostitution. Jag vill INTE förknippas med sådana personer alls och jag vill definitivt inte att mina barn ska finnas på bild på den här personens facebook. (vilket de faktiskt gör i skrivandes stund)

Så nu behöver jag inte känna mig kluven längre. Jag har helt enkelt bestämt mig för att det är HELT rätt av mig att sluta publicera bilder på småkillarna. Det händer alldeles för mycket med bilderna på dem som jag aldrig kan kontrollera, för trots att det är fina bilder på grabbarna så kan jag aldrig veta i vilket syfte de kommer att användas av mindre nogräknade personer.

Jag kan inte slåss mot väderkvarnar och flytta stora berg. MEN.. jag kan skotta undan en skottkärra smågrus då och då. Ni fattar vad jag menar och jag vill härmed tacka alla NORMALA bloggföljare för att ni hängt med oss ett tag. Tack för alla fina kommentarer och all positiv energi Ni bidragit med. Och till Er andra.. mindre normala typer kan jag bara säga:

F.U*

*Betyder Fuck You.. haha..

I'll be back another day!

(Med något positivt såklart)

:-)

Nu är vi förbi det andra året med lille B. Idag firade vi med goda vänner i hemmets vrå. Tvååringen har fått mycket fint. Lite djurbok, lite barbapappa, lite uteleksaker och massor med god chokladtårta. Mums!

Så här såg det ut:

Mysig middag.

Glad tvååring

Glömda tårtljus= Två kronljus.. haha...

Ja, det var den dagen det. Bastian tackar alla som uppvaktat via post och telefon. Han hälsar även att detta var det sista Ni sett av honom i vk-bloggen. Vi har haft några tråkiga samtal den senaste tiden som fått oss att besluta att hädanefter hålla smågrabbarna utanför bild. Det är med blandade känslor och jag ska berätta mer om vårt beslut imorgon. 

Men inte ikväll. Jag har haft alldeles för trevligt i hemmets vrå med goda vänner så jag ska inte sabba genom att avsluta med trista saker.

Vi hörs imorgon helt enkelt och nu ska jag se några avsnitt av "The walking dead"... wohoo.. spännande värre!

Ha en skön kväll alla som läser!

Vilken dag.. Kolla bara:

Luktar fortfarande bebis....

Superdupersnygg och buuuusig!

Storgrabbarna

Ja, vad mer finns det att säga? Lille B är född strax före klockan 22 så nu ska jag lägga mig på spikmattan och filosofera över hur snabbt de två första åren med min minsta son har gått.

Han är i alla fall väldigt speciell, precis som hans bror och sin syster är och jag längtar verkligen tills han börjar prata för han verkar ha massor att berätta. Han besitter en hel del visdom och klokhet och han är världens vackraste och bästa Bastian.

Hmm.. Hoppas bara att han låter sina vackra föräldrar få sin skönhetssömn HELA natten inatt bara *skrattar* För det tycker jag att vi förtjänar.

Hoppas alla haft en lika bra måndag som vi haft!

..inhandlade nu. Eftersom jag ligger lite efter några födelsedagar och lite före Bastians 2 årsdag så har jag idag samlat på mig lite nödvändiga presenter.

Lilla Alva ska få en fin, rosa ballerinadocka (Tur att hon inte kan läsa än)

L*** ska få en jättebra ***! (H*n kan läsa, så säg inget)

Viggopiggo fick nya gummistövlar för det behövdes.

Lille Bastian ska få en banka-boll-i-hål-mojäng, badkarskritor och en ny cykelsadel där han kommer att åka kungligt (Tur han inte heller kan läsa) Dessutom åker vi iväg och tar in på hotell för att lille skrutt ska få börja sin tvåårsdag på ett härligt sätt med god hotellfrukost i en stor matsal för att sedan få ta sig ett dopp på paradisbadet med pappa och storebror. (Gissa var?)

Och när jag ändå hade spenderarbyxan på så blev det en pocketbok, ett par yllesockar och en bodylotion till mig själv. Plus en låda Ben & Jerrys glass.

Så ni kan ju förstå att jag är på gott humör ikväll.. Dessutom har min lillebror varit här och hälsat på hela två gånger idag. Trevligt.

Hoppas alla som läser får en riktigt skön helg!

"Kan Ni FÖRSTÅ.. Att jag fyller TVÅ...?!"

"Kan man va uppåner på en presbild?"

Jag känner att jag borde förnya min presentationsbild eftersom jag faktiskt blivit ett helt år äldre. Eftersom mitt liv ofta är upp och ner och eftersom jag är lite snurrig emellanåt så funderar jag på denna bild. Jag känner att den faktiskt speglar verkligheten *host* Ganska bra i alla fall. Så jag frågar helt enkelt ER som läser (Ja, det gäller DIG med! Ingen kommer undan) Vad tycker Ni? Ska jag ta denna eller behålla den gamla ett tag till?

Jag är bra på jäkligt många sätt, men riktigt bra på bild har jag väl aldrig gjort mig. Jag får helt enkelt finna mig i att vara snyggare i verkligheten *skrattar*

Men dessa grabbar.. wohoo.. vilka fotogeniska småglin. Kolla bara:

The Incredible HULK By: Linda

"Blire tårta snart?" By: Linda

I övrigt så har jag haft en toppendag idag. Fin tjej med fin son har varit och käkat middag med oss. Solen sken över oss och skatteåterbäring är på väg. Kan det bli bättre? Knappast! Snart är påsken här och kanske vankas fint besök från Lappland. Vi får se helt enkelt.

Hoppas alla som läser mår skitbra och glöm inte att lämna en liten åsikt om upp-å-ner-bilden.

Fänkjoverimatsj!

Jopp! Jag är en synnerligen produktiv kvinna har jag kommit på.

Jag har producerat ca 12, 3 kilo prima bebiskött. Två stycken snoppbebisar och en tjejbebis.

Jag har även producerat ca 500 liter finfin bröstmjölk till bebisarna och jag har under alla bebisår även varit väninna, arbetskompis, hemmafixare, älskarinna, hemmakock, hemmastäderska, tvätterska, medmänniska och massor med andra saker.

Så visst. Nog kan jag väl slå mig för bröstet (brösten?!) en dag som denna... Internationella kvinnodagen.

MEN...

Som jag brukar säga när det gäller dessa dagar som skall uppmärksammas för ditt eller datt: Nog fasiken tycker jag att man ska vara superstolt över att vara kvinna V-A-R-E-N-D-A-S-T-E dag? För vi ÄR ju trots allt det starka könet. Det vet ju alla.

För säg mig den man som skulle kunna fixa det där med bebisproduktionen? Att bära en spermie är LÄTT men att bära bebisar i magen är TUNGT!

Såklart kvinnan är starkast.

Inget snack om den saken.

Men Ni killar är BRA Ni med. I alla fall vissa av Er

..30 grader i Februari igår.

En mamma säger så här till sin tonårsdotter:

"Det gjorde så fruktansvärt ont när jag födde Dig. Jag sprack hela vägen.... Men det var det vackraste jag varit med om"

Då grät jag!

Kanske är det först när ens egna barn själva får barn som de faktiskt fattar hur älskade de är?!

Jag älskar mina tre barn så att det gör ont i mig ibland. Däremot så kommer jag aldrig att offra mig själv för något av mina barn. Kanske hade jag gjort det om jag bara haft ett barn. Men nu har jag fler barn. Alltså vore det inte schysst av mig att offra mig för en av dem eftersom jag har fler att vara mamma åt.

Det vore detsamma som att välja mellan en tjugolapp och en hundralapp. Det självklara valet är att välja hundralappen. Hur ska jag annars kunna leva med mig själv? Jag kan inte dela på mig hur gärna jag än skulle vilja.

Oavsett vad jag väljer så kommer folk att tycka att jag väljer fel. Så har det alltid varit. Och jag kan inte tillfredsställa allas önskemål om hur jag ska vara. Alltså väljer jag även denna gång att faktiskt leva och inte bara att överleva.

Ju äldre ens barn blir, desto mindre behöver de dig. Hoppas bara att frigörelsen slipper ske med socialtjänstens inblandning nästa gång! Tack socialtjänst Umeå för all skit och alla dumheter ni ställt till  i vårt liv. Men som sagt... Vi lever och kommer fortsätta göra det.

"Nu är jag på väg igen letar efter sanningen
Letar efter ro i min själ
Jag får alltid samma svar så många lögner som finns kvar
Så mycket oro i min själ
Ett liv ett sökande liv. En tid en tvekande tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Vågorna som når min strand ger lugn och lycka i mitt land
Så mycket trygghet i min famn
En enda solens dag en enda månens natt
Så mycket kärlek i min famn
Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv..."

Marie Fredriksson//Den bästa dagen i mitt liv

Du ÄR och förblir min stora kärlek lilla barn!

Vi har sovit i hela tio timmar utan att vakna. Det händer en eller två gånger per år. Jag känner inget annat än ren och skär lycka idag bara för det haha.. Och för den som undrar vad vi gjorde igår så kan jag berätta att vi var på afterwork på lokal som ligger på ålidhem. En burgare, en öl och så bussen hem. En helt fantastisk kväll för en trött mamma och pappa som inte är ledig så mycket från barnen. Och nu blire kaffe i sängen med pappan och vk. Härliga, härliga Lördagsmorgon. Hoppas ni mår lika bra som vi gör just nu :-D

...för oss ikväll eller inatt!

Wow!

Jag tror knappt att det är sant, men vi ska få en helkväll tillsammans BARA jag och Jimpa. En hel natt utan smågrabbarna och en SOVMORGON imorgon på tu man hand (vackert ord det där sovmorgon förresten) Vi är inte bortskämda med egen tid jag och min man och just därför så uppskattar vi den tiden vi får så otroligt mycket.

Ingen som ska upp och kissa, dricka vatten, gå i sömnen, knöla ner sig mellan mamman och pappan, ingen som fyller sängen med gosedjur, ingen som fastnar i mammans hår (NÄ, Jimpa! Inte du heller..) Ingen som börjar tjoa och tjimma klockan halvfem osv...

osv...

BARA vi...

"Vi får vara ensamma, fast MED varandra!"

<3

Jag är så glad för det, för det händer verkligen inte ofta att vi är helt barnfria. Wooho, what a happy day! Och vad ska vi då hitta på för skoj? Ja, det vet jag inte ännu. Kanske lyssna på tystnaden och bara mysa i soffan för att sen lägga sig och sova en HEL natt för att sedan vakna med ett ryck klockan halvsex imorgon och undra var barnen är... Och så kan man inte somna om.. så blir man snuvad på en sovmorgon i alla fall *skrattar*

Ha en trevlig helg i vilket fall som helst allihopa!

Mysmysmysmysmys...osv...

Jahapp! Nu har arga-tant-lampan börjat lysa uppe i Helena igen.

*suck*

Läste ni jätteuppslaget med hela TRE (!!) sidor i vk imorse om detta "trafikkaos" kring skolorna i Umeå?

"kaos, incidenter och bråk"

"katastrof"

"vilda western"

Helt sjukt egentligen med tanke på att flertalet ungar antagligen bor på GÅNGAVSTÅND från skolan så vad f-n är problemet egentligen?!

Låt barnen gå till skolan och curla inte så förbannat med ungarna. 

Eller.. gå en stund tidigare på morgonen MED barnen och gå sedan hem och hämta bilen och stick till jobbet. Snacka om att skapa onödiga problem.

Och säg vad ni vill. Bli griniga och tyck att jag är en surkärring, men faktum är att jag VET att många curlar sina barn så sjukt mycket i onödan så att ungarna kommer att bli totalt ODRÄGLIGA ju äldre de blir. Så varför inte lära dina barn en så enkel sak som att ta sig själv till skolan?

Jag vet en mellanstadieunge som ringde sina föräldrar så fort det föll en liten regndroppe eller att h*n inte "orkade" cykla hem några ynka kilometer från oss så ringde denne sin mor och far som snällt dök upp med bil och cykelställ för att hämta sitt lilla barn som var lat och rädd för vatten.

Visst, alla föräldrar vill sina barn väl men ibland blir det åt fel håll. Varför vill man göra sina barn till lata oduglingar? När man kan lära dem vikten av att klara av saker själv? Jag fattar det inte...

En bra början kan ju vara att lära dem att gå till skolan själv, att plocka bort efter sitt fika, att dammsuga familjens gemensamma ytor, att slänga sopor, att tömma diskmaskinen, att vika kläder eller andra helt VARDAGLIGA saker?

Och som sagt, det verkar vara väldigt olika när man börjar att lära sina barn men jag tror på att göra det hyfsat tidigt.

Nä, nu ska jag inte störa mig mer idag. Men jag hoppas verkligen att det finns fler som tycker som jag för annars förlorar jag allt hopp för människor och dess strävanden. Lär dina barn att saker i livet ÄR jobbiga att göra ibland, men lik förbannat så måste dessa saker göras. Du gör både dig och ditt barn en tjänst!

Hälsningar en icke-curlad men glad tant!

*skrattar*

...att måsta bli spysjuk. Fy fabian alltså. Den enda som hittills klarat sig är Jimmie *ta i trä*

Viggos (o)-tur att vara sjuk nu och vi myser på rätt bra här hemma ändå. Vi har spelat UNO, spelat på fickdataspelet, läst böcker, badat och kollat på barnkanalen.

Och så har jag hunnit vara supereffektiv och fixat hela fjorton auktioner på tradera. En hel ikeapåse full med dåligt samvete ligger ute där nu. Skönt! Skulle egentligen ha sålt resten av alla barnkläder innan vi flyttade men nu är det ÄNTLIGEN gjort.  

För nu, efter lille B är det slutproducerat i denna bebisfabrik vilket innebär att inget sparas längre. Men jag gillar tanken på att mycket av det Bastian klär sig i även har använts av hans storasyster och storebror och som i vissa fall till och med var begagnade redan för tretton år sedan (!!)

Jag ogillar verkligen tanken på att konsumera nytt, nytt, nytt och dyrt hela tiden som många gör. Speciellt inte när det handlar om kläder. Helt galet och helt i onödan. Inte konstigt att alla tror att man MÅSTE jobba heltid för att få det "att gå runt". Det måste man alltså INTE och det är så skönt att veta det. Visst, jag handlar nytt ibland men största delen av alla kläder jag konsumerar är begagnade. Ibland i flera led. Dessutom använder samtliga medlemmar i familjen kläderna tills de bokstavligen faller sönder och inte går att laga längre.

Se över din konsumtion och få lite nya uppslag. 

Onödig lyxkonsumtion kostar för mycket. Är du beredd att betala priset i slutändan?

Fråga dig om det är värt det?

Fattar du att du bidrar till barnarbete och miljöförstöring genom  överdriven klädkonsumtion?

Nåväl, vi lever ju i ett tidevarv då det är viktigt med status, märken och lyxkonsumtion. Moderaterna styr landet och egoism är vanligare än hjälpsamhet, omtanke och solidaritet. Bara att acceptera. Det enda jag kan göra är att lära mina barn att onödig lyx, massor med pengar att spendera på shopping och speciella klädmärken inte är allt för att man ska vara en cool typ.

Att bry sig om andra är också coolt. Kom ihåg det!

"Kärlek och hälsa är också en värdefull rikedom"

...på vår adress.

Inatt verkar det vara lille B's tur igen att få nåt knas med magen. Det är ju inte så längesedan som vi var uppe och tvättade och skötte magsjuk lillgrabb en hel natt. Knappt en månad sedan och nu verkar det vara dax igen. Så ni vet... Alla stackare som varit i kontakt med honom eller oss nyligt för det KAN ju vara så att han lämnat av en eller annan bacill även till er.

Har just hämtat in vk också. Rykande färsk. En trevlig sak mitt i allt tvättande och duschande.

Ska koka thé, ta en macka, tända ett ljus och sätta mig och filosofera en stund.

För just som jag trodde att jag kunde slumra en liten stund med lille B så ser jag mobilen blinka i köket (ALLTID ljudlöst på natten) och eftersom jag ändå var vaken och är en nyfiken typ så går jag såklart upp och läser smset som får mig att vakna till ordentligt.

Ett sms som det helt klart var meningen att jag skulle läsa exakt just NU och som tvingar mig att både agera och reagera så denna natt kommer det inte att bli mer sova av. Konstaterar bara ännu en gång att världen är upp och ner.

Livet blir vad man gör det till. Ibland går man vilse i livet. Ibland behöver man hjälp i livet men för det mesta flyter livet bara på utan alltför många smärtsamma incidenter. Så vill jag att mitt liv ska vara i alla fall: Utan smärta och sorg men med massor av glädje, värme och harmoni.

Japp!

SÅ vill jag leva.

Med och för min familj. Här och nu.

(Ett av löftena vid vår vigsel)

Av fyra stycken sovande familjemedlemmar så ligger endast EN enda av dem kvar på morgonkvisten på exakt samma fläck där han lade sig på kvällen.

Gissa vem? Jopp. Det är Jimmie. Men kanske beror det på att han har pappaöron. Ja, för alla vet ju att de där mammaöronen reagerar för minsta lilla när man har kids.

Hursomhelst.... Varje kväll klockan halvåtta så lägger sig grabbarna i sina sängar i sitt rum. Mamman och pappan somnar i sin säng i sitt rum några timmar senare.

Men under natten så händer det märkliga saker. Familjemedlemmar förflyttar sig från rum till rum. Ibland smygande omärkligt och ibland med buller och brak. Men det brukar sluta med att mamman ligger hopknycklad i en onaturlig ställning i sin egen säng bland sparkande bebisben, viftande sjuårsarmar och stora tunga Jimpaben som ibland klämmer fast mamman i sängen.

Till sist får mamman nog och går och lägger sig i sjuåringens fina,  gröna säng bland spindelmän, djurböcker och legogubbar.

Då kan man få ett par timmars halvslummer innan familjen vaknar på riktigt efter en natt med förflyttningar sängarna runt.

Något som alltid följer samma mönster är dock att grabbarna alltid söker sig till samma sovplats. De har ända sedan lille B var helt ny, sovit tillsammans när tillfälle bjuds. De är så otroligt söta och de sover bra ihop när bägge ligger still.

Sötaste sovkompisarna:

Nybakat syskonpar

"Kanske drömmer de samma dröm?"

Idag blir det nog att sova lunch med minstingen... *gäääspar STORT*

..i nya lyan har förflutit. Jag har redan glömt alla tidigare adresser. Alla hus och lägenheter jag tidigare bott i kan inte på något sätt mäta sig med detta.

Visst, det är en helt vanlig lägenhet om än en ovanligt trivsam sådan. Men det är också startpunkten på det nya liv som jag lovat mig själv och min familj.

Allt gammalt skit är borta. Varenda papper är sorterat. Varenda överbliven möbel är såld eller skänkt till röda korset. Varje sak som man tidigare tänkt "det-kan-vara-bra-att-ha" är borta och det är inte mer barnkläder kvar nu än det lille B ärvt efter sin syster och bror i några storlekar framöver som plockas fram efter hand.

Det bor harmoni i alla våra hörn hemma. Lugn och ro har flyttat in i mig och hur fånig den här klyschan ändå låter så säger jag den ändå: "Det känns som att jag hittat hem"

En fantastisk känsla! 

Jag har slutat att känna mig som ett jagat djur och jag kan under lediga dagar slöa runt i morgonrock ända fram till lunch och det vet alla som känner mig att det verkligen hör till ovanligheterna. Jag tillåter mig själv att njuta av lugnet som råder och för första gången i mitt liv så känner jag mig oförskämt tillfreds med mitt liv.

Det är nästan så att jag blir lite rädd för vad som kan vänta runt hörnet, men just den sortens tankar studsar lättare av mig nu och jag lever mitt i livet med allt vad det innebär. Glädjeämnen i mitt liv har jag många av men det jag är mest glad över är tiden jag får med mina barn. Tid som aldrig kommer igen. Ögonblick och minnen som man aldrig får uppleva igen.

Tänk på det ni som klagar över att ni aldrig har tid eller råd. Tid HAR man och råd kan man TA sig. Det handlar bara om att prioritera rätt.

Och nu tänker jag nog inte blogga på ett par dagar. Jag ska umgås med min man och mina barn så jag önskar alla som läser ett Gott nytt år redan nu. Hoppas alla får en toppenkväll imorgon.

Vårt vardagsrumsfönster

 Efter en härlig födelsedag med världens bästa sjuåring så händer det som HELST inte ska hända.

Tre lådor Ben & Jerrys underbara glass stod på partymenyn idag eftersom födelsedagsbarnet "inte älskar tårta" (som han själv säger). Två lådor chokladglass och en låda strawberry cheescake= MUMS! Jopp, det var kvällens bästa...

Så vad händer sen? Jo, när mamman och pappan sitter på kvällskvisten och pratar om hur bra de har det tillsammans, hur fina barn de har, hur bra alla trivs i nya lyan, hur kul det ska bli att snart få en solsemester tillsammans, hur fina vänner de har och rent allmänt bara myser i tillvaron så hörs det där omisskännliga....

hulkande...

jobbiga...

oroväckande...

äckliga...

läskiga...

....ljudet från barnkammaren.

*SUCK*

Yes! That's right: KRÄX i sängen. Lille B har antagligen fått för mycket av det goda ikväll och det lär dröja innan jag äter Ben& Jerrys chokladglass och dricker flädersaft igen!

Och nu:

Tvättmaskinsmaraton och Zombiefilm x antal timmar framåt.

Men... som sagt. Vi har det annars så himla bra, så jag ä int bitter *skrattar* Men huga vad trött jag kommer vara imorrn. Sov gott alla som kan och får.

"Mamma tappar inte bort mig så lätt i snön när jag är så HÄR lysande färgglad"

Lördagen var en STOR dag för Viggo! Ett större leende får man leta efter!

Men idag tar jag mina snöänglar och åker hem till ett snöfattigt Umeå. Mörker, mörker.. *suck* Men nu har vi fått en försmak på vintern och det räcker förhoppningsvis tills vi får egen vinter!

Vi ses!!

...misstänkt för ett brott!

Idag kom ett brev som talade om för mig att det inte längre finns misstankar om att jag slagit / slår mina barn. Svart på vitt!

Lycka!!

JAG vet att jag inte slår mina barn, alla vi umgås med vet att vi inte slår mina barn och vad jag hittills erfarit så verkar ingen annan ha trott det heller.

Men den otroligt värdelösa socialtjänst vi har här i Umeå har ju sin bild "klarlagd" över hur jag misshandlar mina barn (!!?)

Men fy fanken.. nu finns det även i skrift, adresserat till MIG att så inte är fallet.

Jag är så jäkla glad över det, även om jag såklart fortfarande är ledsen och förbannad över att jag tvingats gå igenom detta från första början.

Nu ska jag smälta detta och sedan ska jag ta itu med det jag ännu inte orkat göra.

Det skönaste är att veta att den person som jag från dag ETT ansåg som både inkompetent, socialt obegåvad OCH oerfaren fortfarande lever upp till det hela (Jorå, du vet vem du är lilla Ko) medans jag själv bara känner att: "Fy fasiken vilken bra morsa jag är som uppfostrar mina barn UTAN att behöva slå dem"

Jag kan upplysa samtliga som läser att jag kommer att fortsätta vara EXAKT som jag alltid varit. Jag kommer inte att ändra en milimeter på hur jag är som morsa och det är jag förbannat stolt över.

Jag till och med önskar att vissa föräldrar tänkte lite mer som jag gör i vissa avseenden!

BASTA!!

Och till alla som funnits där för mig under min svåra tid: Tack!! Ni är fantastiska allihopa!

Och till er andra som kämpat så hårt för att göra livet surt för mig:

Dra åt skogen / helvete / dit pepparn växer...

Haha.. 

Ja, vad som passar bäst helt enkelt ;-)

Nu ska jag packa! För jag drar norrut imorrn. På återseende allihopa!

Hej då!

...många saker ska man ju jämt men nu är det så att vissa saker är svåra att orka med.

Och vad gör jag då? Jo, jag drar! Så nu har jag bokat en resa till Gällivare. Igen! Hem till min kära mormor och morfar där jag bara ska gömma mig för omvärlden och bara vara. Så kan jag ladda batterierna och komma hem som en, förhoppningsvis piggare och starkare människa.

Jag befinner mig i ett märkligt gränsland där jag pendlar mellan djup sorg och rosaskimrande lycka varje dag och dessa ändringar i mina känslolägen gör att jag blir så förbenat trött. Tröttare än trött faktiskt.

Så nu sticker jag snart igen. Med tåg som vanligt... Jag tror det blir kul! För det finns vissa dagar framöver som blir jobbiga att palla med. Så jag tar fegstilen och sticker. Jag behöver känna det som jag bara kan känna hemma hos Mimmi och morfar just nu!

Alternativet är att sitta hemma och gråta, sura, förargas, ilskna till, förfasas, känna saknad, bli melankolisk, bli nostalgisk, sorgsen och bara känna mig... allmänt patetiskt.

NÄ!

Jag orkar inte med det!

Så jag åker till Gällivare och bara försöker vara en helt vanlig Helena istället. Det brukar funka bra!

Grabbarna hänger med såklart!

:-)

 Läste just Marias blogg och vad hon gjorde ör ett år sedan så jag var såklart tvungen att kolla vad jag gjorde också för exakt ett år sedan *skrattar* (Tack för tipset Maria) Ja, jag satt alltså på tåget vid denna tid förra året och på ett år har jag åkt tåg mååånga gånger haha...

Nåväl...

Otroligt mycket har hunnit hända på bara ett år: Jag har sålt ett hus, jag har flyttat, min lillasyster har flyttat till Umeå, jag har fått tillbaks två av mina gamla vänner som alltid har betytt mycket för mig, en del av mina så kallade "vänner" har jag lämnat eftersom jag kände att de egentligen inte var vänner, jag har testat på lite nya jobb, jag har studerat, jag och Jimmie har äntligen bestämt oss för att vi SKA gifta oss, jag har blivit anklagad för ett brott, jag har utvecklat allergier, jag har gjort mig av med hälften av mina ägodelar, jag har blivit indragen i problem som inte är mina och jag har tappert försökt lösa dem som ÄR mina.

Dessutom... Så har jag nyligen gjort en auratransformation. Antagligen det bästa som hänt under året som gått och ni som tycker att sådant här är flummigt trams kan sluta läsa NU!!

Det är så svårt att ens försöka förklara hur det funkar så jag ska inte ge mig på det. Läs på sidan istället och fundera på vad det är. Det är i alla fall en av de bästa investeringar jag gjort i mig själv och hade jag vetat att det fanns och hur resultatet skulle bli så hade jag nog gjort det långt tidigare. 

Både jag och Jimmie har gjort det och nu för tiden så behöver vi inte prata så mycket, vi behöver inte det för nu är det precis som att man hela tiden vet vad den andre tänker. Ganska häftigt och sen får ni skeptiker säga precis vad ni vill om det. Jag mår i alla fall toppen av det och min energibank är numera stängd för andra än mig själv.

Ja, det var väl inte mer än så jag ville ha sagt idag. Hoppas ni mår bra för det gör jag!

Igår köpte jag nog världens snyggaste skor... Tänk så märkligt att de fanns just precis HÄR i Gällivare haha... Tyvärr så var de väl e-g-e-n-t-l-i-g-e-n för dyra för min ekonomi, men som jag alltid brukar säga när jag ska unna mig själv något:

"Jag super inte, jag knarkar inte, jag röker inte och jag snusar inte ens.. så nog FAN kan jag köpa det här bara för att jag vill ha/ behöver just det här, precis just NU"

Typiskt att man som morsa jämt ska vara så snål med sig själv. Men inte under denna Gällivaretripp. Nä då, dyra skor och hela två massagebehandlingar blev det för den här hårt arbetande trebarnsmorsan denna gång...

"Because I'm worth it! Oooooh YES!"

Dessutom har jag lyckats hitta massor med fina secondhand fynd. Så i slutändan jämnar det nog ut sig ändå tänker jag. Ska ta och fota allt och lite till så får ni se sen.

Imorgon sticker vi i alla fall hemåt igen. I helgen kommer lillasysters mamma från Stockholm och dessutom ska jag ut med några av mina flickvänner på lördag så det blir full fart på hemmaplan som vanligt.

Hoppas alla mår toppen!! För det gör jag!

Vojvoj.. nu har det ångat på lite åt det negativa hållet sedan ett tag tillbaks. Det är lite trist, men det är inget som JAG kunnat påverka tack och lov.

Men nog längtar jag tills jag kan skriva om roligare grejjer här i bloggen. Och vet ni.. det LOVAR jag att jag kommer att kunna göra snart. Måste bara finslipa på detaljerna först. Jag har faktiskt en riktigt kul grej på lut.. så håll UT!

(*skrattar* WOW!! Det rimmade...)

Men tills dess: Finns det något som just DU tycker att jag borde skriva om? Något du vill veta? Eller något jag borde avhandla? Ställ frågor, ge mig förslag.. Jag behöver lite feedback!

Jamen så bra.. då säger vi det helt enkelt! Du frågar, jag svarar!

Och nu gör jag kväll. Har faktiskt städat idag och Bastian har hjälpt till genom att försöka tömma toastolen på vatten. Kompetent kille det där haha..

Hare fint alla som läser, vi HÖRS & STÖRS!

Haha.. näe.. verkligen inte!! Det är ju TOKSNYGGA lille B som har sin nya napp som jag köpte i Härnösand. Visst är den riktigt kul?!

*skrattar*

Numera har han ju inte tutten så jätteofta, men när han ska envisas med att ha den så kan det väl i alla fall få vara en ROLIG sådan?! En tant som handlade på Ica Maxi i Ume häromdagen ryggade tillbaks när hon såg det stackars barnet, men sedan smög hon närmare och konstaterade skrattande att det bara var en napp.. haha..

"Stora tänder schkare va"

Vardagshumor är den roligaste humorn.. Och det tycker lille B också!

...att ungar i en viss ålder MÅSTE få lära sig att hantera sociala medier!

Lika lite som vi skulle släppa ut en treåring på en tungt trafikerad väg, lika mycket tillåter alltför många föräldrar sina tonårsbarn att hänga på internet utan någon som helst vuxennärvaro.

Och ändå lever vi i ett så upplyst informationssamhälle *fnyser*

HUR i h-vete kan det komma sig att hantering av sociala medier inte finns som ett obligatoriskt ämne i skolan?

Naturligtvis är det mest en fråga om föräldraansvar.. men allvarligt talat.. Nog måste väl ungarna få lära sig kompetens även på det området? Och då snackar vi: Vett och etikett via mobiltelefon, vad som är lagligt och inte lagligt att göra (trakasserier och att filma någon och lägga ut saker på internet osv...)

Hur man beter sig på internet, hur lätt det är att bli lurad, utnyttjad, skinnad och i värsta fall förnedrad offentligt.

Bespara våra kids detta... För in mer kunskap och gör det både hemma och i skolan!

Snälla?!

Någon politiker som känner för att göra något bra?

Bara sätta igång!!

...som har attackerat en av mina familjemedlemmar!

*rysa*

Jag har absolut inte tid med NÅGOT annat än att kamma, kamma, kamma, speja, spana, kolla, bläddra i håret, kika, nojja, äcklas, förfäras, sura, grina och fullkomligt bara UPPSLUKAS i de förfärliga hårlössens vidriga värld.

ALLT blir lidande och jag hörs högljutt klaga och tjata över hela stan om hur läskiga löss är och hur nojjig jag är över dessa små kryp!

Har DU kramat mig eller mina barn under de senaste tre veckorna / månaden? KOLLA ditt hår för tusan..

"Nääääe.. Jag lägger INTE ut någon bild till detta inlägg för då kan jag inte sova.. och kanske inte Du heller...?!"

Sitter och försöker lära mig facebook... Inte för att jag vill utan för att jag MÅSTE!

Det är för att jag ska hitta så mycket information som möjligt för att jag ska kunna rentvå mig själv och saker som jag är anklagad för.

Jag hittar så mycket knäppa saker så att jag står här vid min laptop och gapar som en jäkla fågelholk...

Vad sägs om en liten tjej som ska börja sjuan nästa vecka som skriver: "Jag älskar kukar" (undrar vad hennes morsa som jobbar på en skola i krokarna tycker om det?)

Eller: "Ska vi ligga eller vill du bara bli pullad?"

Eller: "cooling som har med soc att göra"

Eller: "Slicka B***** rövhål"

Eller: "Jag vill ha rövknull"

Allvarligt talat... Jag blir sedd som ett märkligt ufo som inte tycker att fb är något för barn. Speciellt som jag VET att på mindre än några minuter kan barn få kontakt med personer som skadar dem både psykiskt och fysiskt.

Det förekommer en hel del sjuka saker i skogarna kring nydalasjön i alla fall och om ni inte tror mig så kan ni höra av er till mig så ska jag berätta!

Sanningen gör ont ibland, men det som gör mest ont är att se hur många barn som är galet oskyddade på nätet. Och vad gör föräldrarna under tiden? Ja, de sitter på fejjan de me och viker ut bilder på sig själv uppsminkade och uppstajlade. Ärligt talat... det får mig att bli illamående!

Jag kan i alla fall berätta att allt kaos som händer i mitt liv just nu handlar om att jag är en mamma som sätter de gränser för mina barn som jag anser är nödvändiga och helt relevanta. Jag kommer att fortsätta vara en ufomorsa som säger nej till det jag anser vara farligt för mina ungar oavsett hur snett vissa andra kommer att kolla på mig.

Ni som inte känner mig och min familj har ingen jäkla aning om vissa saker och istället för att gå omkring och tro att era barn mår så bra så kanske ni ska syna vissa saker i sömmarna. Kanske är det så att just DIN dotter "cuttar" sig? Kan det vara så att DIN fjortonåriga son "rövknullar" småflickor i skogen? Kan det vara så att din femtonåriga och välkammade lilla tös ligger med fem olika killar på en enda kväll? Kanske din tonårsgrabb förgriper sig på barn då och då?

VAKNA FÖR F*N!!

Som sagt.. sanningen gör ont! Men ta och skrota ditt ego bara en liten stund. Avveckla åtminstone EN ynklig timme från att själv visa upp ditt välsminkade fejs på fejjan och PRATA med ditt barn istället.

Vem vet? Kanske lär ni till och med känna varann?

Slutligen ska jag bara säga att det går en hel del rykten om mig och vad jag gör och inte gör just nu. Men vet ni.. Det skiter jag i. Jag vet vad som är rätt och fel och jag kommer att fortsätta kämpa för det som är viktigt för mig. Jag kan ju omöjligt vara den enda "ufomorsan" i denna stad?

Och till er andra mammor och pappor som faktiskt bryr sig: Stå på er!

...sina barn? JA!

Står man alltid ut med dem? NEJ!

Gör man allt för sina barn? JA!

Kan man acceptera att de behandlar en hur som helst bara för att de är ens barn? NEJ!

Ibland när ens barn är jobbiga, odrägliga och alldeles oregerliga och man bara känner att allt är... SKITJOBBIGT!

Så är det fantastiskt skönt med vänner och familj som säger:

"Du är en bra mamma, du har fixat värre saker än detta. Allt kommer att ordna sig. Vi tror på Dig"

Jag vill bara säga Tack till alla som stöttar och uppmuntrar! Dessutom blir min lillasyster Umebo om ungefär en halvtimma och ikväll gläds jag åt det istället för att deppa över det som är jobbigt. Trotsåldrar och sånt hör ju utvecklingen till, men alla som är morsor och farsor vet att det är tufft ibland!

Det är SVÅRT att vara morsa...

Någon som har en manual?

Efter Breiviks kallblodiga framfart i vårt vackra grannland så beslutade ett antal norska butiker för att inte sälja en viss typ av tvspel.

En viktig markering och ett sätt att ta avstånd.

En sådan här diskussion brukar kunna bli sida upp och sida ner i all oändlighet i vissa forum men jag ska hålla mig så kort jag kan, för i slutändan gör ju alla såklart som de vill ändå utan att bry sig om eventuella konsekvenser (även om man såklart inte kan lasta tvspel för all galenskap som finns i världen)

Av mina tre barn så har jag två stycken som gillar spel och tv-spel. Dock så äger vi varken tv-spel eller andra dataspel i vårt hushåll. Vi föräldrar har gemensamt tagit det beslutet att det inte ska finnas sådant i vårt hem.

Ibland hälsar sexåringen på hos kompisar där han spelar tv-spel med dem. Vi har försökt lära honom att han ska komma och fråga oss om det är spel han får spela.

Han får gärna spela spel där man jagas av sköldpaddor, äter äpplen, kör rymdskepp, jagar guldpengar eller vad det nu kan vara. Men han får INTE spela våldsspel.

Ibland hälsar Viggo på hos barn som vill att han ska spela med dem. Viggo kommer då hem och frågar om han får spela och ibland har vi följt med för att prata med en mamma eller pappa för att kolla vad det är kidsen vill spela. Ibland har det varit barnförbjudna spel som går ut på att man ska skjuta, knivhugga eller på annat sätt ta livet av folk som kommer i ens virtuella väg.

Horribelt! Min sexåring får absolut inte hamna i en värld där man för nöjes skull ska frossa i våld och ta livet av andra. Överhuvudtaget så har jag faktiskt svårt även när vuxna sitter och spelar krigs eller våldsspel.

Jag menar: Vi har en verklig värld där det pågår vidriga krig och där barn och vuxna lemlästas, mördas och våldtas varje dag. Dygnet runt år efter år. Så jag kan INTE förstå varför man själv vill skapa den här typen av våld för "nöjes skull" hemma i vårt trygga lilla vardagsrum.

Jag blir rent äcklad över hur folk kan tycka att det är roligt. Någonstans så har ju alla människor sina egna personliga gränser vad gäller det mesta, men jag har faktiskt svårt att förstå varför man låter sina barn "roa" sig på det här sättet. Det är ganska motbjudande och åldersgränser finns ju trots allt av en anledning.

Så min fundering handlar ju även lite om varför vi ska skapa egna, virtuella hemskheter när världen är full av verkligt elände? Är det egentligen så konstigt att folk i allmänhet har blivit så otroligt avtrubbade då det gäller våld mot andra människor?

Vi matas ju ständigt med allt möjligt skit via alla medier som finns så det känns ju inte som ett bra alternativ att medvetet sätta ungarna framför obehagliga våldsamheter som ska tryckas in i både deras medvetande och som även hamnar i deras undermedvetna och som kan ställa till det för dem en vacker dag.

Jag är övertygad om att ju mer man spelar våld, desto mindre blir ens förmåga till empati. Det känns i alla fall logiskt att tänka så. Det är vad JAG tror på.

Läs gärna om hur våldsamma spel stressar kroppen också.

"Va?! Dog han? Men det var ju inte meningen... jag sparkade honom bara två gånger i huvudet och högg kniven i honom en enda gång så hur fan kan han ha dött av det lilla?"

"Hoppas du har ett par extraliv för nu DÖDAR jag dig"

...att vi lever. Nätt och jämt.

Vi har besök från Pite. Ett hus är vattenskadat så både deras och våra planer fick snabbt ändra riktning.

 Hon är här med minstingen sen några dagar tillbaks och ikväll kommer hennes man och två barn till så då blir vi måååånga på våra 75 kvadrat *skrattar* så ni hajjar ju att man inte har tid till så mycket annat än stöket och böket som ändå är så förbenat mysigt när man är många.

"Och jag går nästan själv nu...."

Det händer saker HELA tiden och jag har sjukt mycket bloggmaterial som lär räcka i ett år framåt om jag skulle vilja det.

När jag tänker efter så är det rätt så galet ändå. Om det finns minsta lilla drama i vår atmosfär så nog f*n hamnar det hos / på mig. Men jag kör min nya strategi: Jag garvar åt skiten, visar att jag är bättre än dem som vill skapa drama med / hos mig och så vänder jag min snygga bakdel till och bara går! Japp! Så skarom tas... haha...

Hursom, hoppas alla som läser har en skön sommar för det har jag. Önskar bara att jag fick sova lite mer än vad jag gör.

Vi ses och hörs!

...har vi det både mysigt och roligt. Vi trivs jättebra i nya lägenheten trots att den är liten och gården vi flyttat till är fantastiskt fin.

Vi är ute från tidig morgon ända tills barnen lägger sig och vi har knappt ett enda "måste" i hela världen just nu.

Viggo leker med polare, tappar tänder, badar och cyklar mest hela dagarna.

Bastian försöker lära sig gå men hittar nya sätt varje dag att ta sig fram på, badar och äter som en häst dagarna igenom.

Fsson minglar med polare, badar och har kul mest hela dagarna.

Jimpa tränar, går omkring i kallingar, pussar på mig och kidsen samt minglar med grannar mest hela dagarna.

Och jag..? Vad gör jag med mina lediga dagar?! Jo, jag sitter i solen, pussas med Jimmie, dricker kaffe med mina kompisar, känner lugnet och bara myser hela dagarna. Vissa morgnar springer jag längs sjön men för det mesta äter jag långa frukostar och prasslar med vk på bordet ute på min nya altan.

Låter ganska najs va?

Här får ni se:

"Mäh, jag badar väl med kläder på om JAG vill?!"

"Plötsligt händer det!"

"Mamma, du skulle ju ge mig mera FART!!"

Så nu fortsätter vi lata oss och bara mysa på här på nya adressen. Imorgon blir det jobb för mamman, jag får ju inte tillåta mig att bli hur bortskämd som helst. Men jag erkänner att det här är den lataste och bästa ledigheten jag haft på mycket länge.

"I LOVE it"

<3<3<3

P.S Idag gick kylen sönder BIG tajm.. och vad gjorde jag då? Jo, jag ringde någon som kommer med ett nytt kylskåp imorgon och det kostade mig inte en spänn haha.. Wohoo... (jo, jag vet... det vilar en förbannelse över alla vitvaror jag kommer i kontakt med. Nya micron pajjade samma dag som jag bar hem den så jag fick en NY!! Ja, ni vet ju hur det brukar vara med saker jag köper)

Hur som helst, hopas alla som läser har det lika bra som jag har just nu! Vi ses och hörs //H

Ungar som får sina vecko / månadspengar utan motprestation.

Ungar som "shoppar" och äter godis dygnet runt.

Ungar som kräver att föräldrarna SKA fixa mat, tvätt, städning och all annan service i hemmet.

Ungar som inte VILL hjälpa till för att de inte ids.

Ungar som tror att de är vuxna fast det är mååååånga år kvar.

Ungar som tror att de kan behandla andra hur som helst.

Ungar som inte fått lära sig att tacka för sig.

Ungar som aldrig kan vänta på sin tur.

Ungar som aldrig fått lära sig att ta ett NEJ!

Ungar som lyfter sin mobillur så fort de får ett problem istället för att försöka LÖSA sitt problem.

Ungar som vet allt om pokemon, world of warcraft och Kissie men som inte har den blekaste aning om vem Astrid Lindgren var.

Ungar som inte fått lära sig respekt för andra människor och djur.

Ungar som inte respekterar andras saker.

Ungar som gör precis som de vill, NÄR de vill.

Ungar som kliver över andras gränser för att de känner för det.

Ungar som inte fått lära sig att respektera gränser och regler överhuvudtaget.

!?

Fast å andra sidan så kan man kanske inte begära att ungarna ska kunna  eller veta vissa saker då vissa föräldrar är på exakt samma nivå som sina ungar.

Kan man inte införa en slags föräldralicens innan samhället spårar ur totalt...?! Åååååh... Jag blir GALEN!

(Jamen vaddårå? Borde väl funka?)

Jag är helt allvarligt lite rädd för mammor och pappor som på fullaste allvar tror att deras ungar är helt felfria trots att de beter sig som svin så fort mor eller far tittar åt ett annat håll. Såna päron är läskiga och obehagliga och det är inte konstigt att deras ungar är som de är.

Och det var väl så att äpplet inte faller så långt från.. ööh... päronträdet...?

Haha.. ja, en omedveten liten ordvits.

För övrigt så saknar jag två tredjedelar av mina egna äppelbarn som just nu befinner sig väldigt långt borta från päronträdet (det vill säga: JAG!) Bägge är ju kvar i norrbotten så jag har "bara" mitt lilla skrutt (äppelskrutt?!) hihi... hemma.

En liten resa till Gällivare innan flyttstöket börjar på allvar. Ringde och bokade in mig och lille B hos mormor och morfar innan jag bokade tågbiljetten imorse. Viggo inkvarteras som vanligt hos sin farmor och farfar. Fsson får bo hos valfri släkting.

Jag ska jobba nästan hela sommaren så jag kan gott ta mig en minisemester eller två tycker jag. Och förutom flyttstök och jobb så ligger det en ganska obehaglig sak inom den närmsta framtiden som också ligger och gnager litegrann. Det är en sak som jag borde ha tagit tag i för tio år sedan. MINST!! Men i vintras har jag äntligen gjort det så nu har jag satt en liten boll i rullning. Men som man säger: Bättre sent än aldrig. Man kan inte leva i orättvisa hur länge som helst. Strutsvarianten med att sticka huvudet i sanden fungerar inte längre för mig.

Jag lovar att berätta mer även om detta då saker och ting blir mer konkret.

Ja, annars händer inte mycket idag. Vi ska packa inför övikstrippen, hänga i en lekpark med goda vänner och sedan händer nog inte så mycket mer.

Det är i alla fall skönt att vara ledig och Viggo lade just sista biten i 200 bitars pusslet *Stolt morsa som bara hjälpt till litegrann*

Ha en bra dag alla som läser!

"Förhoppningsvis UTAN strul med SJ denna gång"

...kan man verkligen säga så?

Jo, det kan man faktiskt. För ur varje kaosartad situaton kommer det i slutändan massor av harmoni. Bara man behärskar kaoset på rätt sätt. Vi har det faktiskt skitmysigt och trevligt här hemma och jag trivs otroligt bra i tillvaron trots att vi snart flyttar. Flyttkartonger, dammråttor och traderaprylar som ska krängas ligger överallt och ändå är vi alla på gott humör och har det riktigt gemytligt tillsammans.

Hot bejb i kartongkaoset

En av sommarpresenterna: 200 bitars pussel till den vassaste killen!

"Jag diggar popcorn och mamma diggar dammsugaren!"

Vi hörs och ses någon annan dag. Eftersom det blir jobb i massor för mig i helgen så blir det nog inte mycket till bloggande. Kanske något litet mms om det händer något enastående som jag måste dela med mig av *skrattar*

Tills nästa gång: Ha det finfint allihopa!!

...hemma hos mig denna morgon. Dunderklumpen och hans mysiga gäng har invaderat mitt tvrum idag.

Jag sitter bredvid och rensar pärmar och foton från ett tidigare liv. Hade tyvärr sparat mer skit än nödvändigt så idag har jag det jag gör.

Sexåringen sitter som ett tänt ljus och det är väldigt speciellt att få se på tv eller film. Bolibompa får man se klockan 18 på denna adress några gånger i veckan och på morgonen är det morgontidning och kortare barnböcker som gäller vid frukostbordet.

Jag är en gammaldags, tråkig och småtöntig morsa som absolut inte skaffat mina ungar bara för att låta dem hänga framför en dumburk flera timmar varje dag. Jag tror på fullasta allvar att man kan göra så mycket annat tillsammans: Spela spel, leka, bygga pussel, ta en promenad, läsa en bok eller bara sitta och prata. (Joho! Man KAN faktiskt göra det med en sexåring.. prata alltså)

Själv är jag ju lite smått allergisk mot tvn och jag kan få galna ryck ibland när tvn står och spyr ut sina värdelösa budskap. Speciellt på de kommersiella kanalerna.

UUUUSCH!!

Mitt skräpfilter har varit trasigt en längre tid nu och ibland undrar jag hur mina tankar och nödvändig information ska kunna stanna kvar i huvudet när mina ögon och öron ständigt ska matas med tvns SKIT.

Jag kan absolut förstå varför det talas om hyperaktivitet hos ungar som jämt hänger vid tvn.

*suck*

Jimpa diggar sport på tv så det är mycket tvskval på kvällarna så ni hajjar ju att det är skönt när man är ensam och tvn är avslagen.

Men idag är det alltså tv dag. Viggo sitter stilla och är helt tyst. Dunderklumpen är supermysig och själv har jag ju tid till min städning...

Och...

Att BLOGGA förstås...

Haha...

...börjar det vara nu.

Efter en hektisk tid med allt som haft med huset att göra är det nu alltså dags att återgå till det vanliga livet igen.

Nu gör det inget om det blir stökigt igen för nu ska det ändå snart packas och flyttas. Nu kan ungarna springa ut och in igen och jag bryr mig inte ens om att vissa av dem tömmer ut en halv sandlåda i hallen varje dag *skrattar*

Vi har ju faktiskt en dammsugare.

De senaste månaderna har det varit så många måsten så nu när allt är över så sitter vi mest ute och myser i solen och försöker strunta i saker som tid och pengar. Vi lever alla i nuet och försöker ta vara på tiden.

Bastian älskar att vara ute och han jobbar för fullt på att knäcka "Jag-ska-snart-promenera-utan-stöd" koden.

Snart händer det!

"Jag dricker en smoothie medans jag väntar, för min mamma är en buzzador och vi ska testa såna här frutti smoothisar. De är riktigt goda"

Solen och våren ger oss massor med energi som vi alla såväl behöver. Det har varit en slitig vinter och en tröttsam vår. Jag ägnar mig åt att sova mycket, äta rätt och vara ute så mycket jag kan.

Avgiftning pågår även sedan igår och jag är inne på dag två utan kaffe! Efter helgen ska jag och Lisa detoxa i nästan tre veckor. Det blir skönt att ha en avgiftningskompanjon när orken tryter och man mår kasst. För det GÖR man den första veckan när man genomlider en detox. Men vi har fixat det förr och kommer att göra det igen. Så om någon månad är vi starkare, snyggare och piggare än aldrig förr!

*skrattar HÖGT*

Eller hur Lisa?!

Alla som tror / tycker att dylikt är båg borde googla på hur mycket gifter en mänsklig kropp utsätts för varenda dag! Skrämmande! Det är inte konstigt att våra kroppar blir trögfungerande lite då och då.

Dagens tips är ju att läsa på om socker och vilket GIFT det faktiskt är för våra kroppar i för stora mängder.

Glöm inte att:

  Du ÄR vad du äter!

Ha en skön dag allihopa!

En läskig grej hände häromveckan...

Sexåringen hade med sig en ny liten kamrat hem till oss. Den lille kamraten letade på bägge våningar innan han slutligen frågar mig "var vi har våra tv-spel??"

Jag svarade precis som det var:

"Vi har inga tv-spel hemma hos oss för vi vill inte ha sådana saker i vårt hus. Vi tycker att man ska leka istället"

Den lille kamraten frågade då:

"Vaah? Har ni inte ENS ett Nintendo DS??? Vi har bla bla bla... och så har vi ett blabla bla och ett WIIIII...)

Jag svarade återigen att vi inte tycker att tv-spel är något för vår familj.

Jag hörde honom senare fråga sexåringen varför han inte hade någon tv på rummet. Sexåringen svarade något kul i stil med: "Den HÄR kan jag ha som tv" eller nåt liknande.. Fast jag vet inte vad det var han visade kamraten. Det var i alla fall ett skojigt svar. Med fantasi kan ju en tv se ut precis hur som helst.

Nåväl. Några dagar senare kommer den lille kamraten cyklandes till vår gård på en cykel som ser ut som rena rama rymdskeppet. Sladdar, växlar, bromsar och diverse detaljer som gjorde cykeln till en slags värstinghoj.

Grabbarna står ute vid sina cyklar och visar upp sina ögonstenar för varandra. Viggo är otroligt stolt över sin fina cykel i bmx modell. Köpt begagnad förra året och som härstammar ända från åttitalet.

Jag ser genom fönstret hur den lille kamraten ställer ifrån sig sin glimmande cykel och stegar upp på vår stengång. Han plingar på dörren och öppnar.

Jag går ut i hallen och säger hej. Han tittar på mig och säger:

"Är inte Viggos cykel SPLITTERNY??"

Jag svarar: "Vi köpte den där cykeln förra året så den är inte ny. Men visst har han en fin cykel?"

Den lille kamraten svarar:

"Näe, den är ju inte SPLITTERNY"

Ja, vad säger man? Det är ju inte ungens fel att han tycker att vi är konstiga som inte äger några tv-spel. Inte heller är det ju hans fel att han tycker att Viggos cykel är skräp eftersom den inte är SPLITTERNY.

Men så kanske det blir om man har föräldrar som tycker att de är så oändligt mycket bättre än alla andra då de förser sina barn med tv-spel och SPLITTERNYA cyklar.

*SUCK*

Usch.. jag tycker bara att det är sorgligt. Både för Viggo och hans lille kamrat. Det kan ju inte bli annat än fel om man redan när man är liten ska växa upp i den tron att man är bättre än alla andra bara för att föräldrarna tror att de är det!

Sad, sad situation!!

...är en svår konst för många.

Ibland blir det fel och ibland gör man rätt. De gånger man prioriterar helt fel så kan man gräma sig efteråt, men är det ingen allvarlig skada skedd så går man vidare med vetskapen om hur man ska göra nästa gång!! Om man får en "nästa gång" alltså!

I min prioriteringsordning är samtliga barn i min egen barnaskara nummer ETT, UNO, ONE, UN, YKSI osv... osv...

Det finns inga andra alternativ. Bilen, huset, ekonomin, jobbet eller vad fasiken som helst kommer på lite spridda platser på min priolista.

Själv hamnar jag alltid ganska långt ner. Mår jag dåligt över det? Nope, det gör jag faktiskt inte även om jag såklart önskar att jag  hade liiiite mer fritid och liiiite mer pengar att spendera på mig själv. Men dåligt mår jag inte! Om mina barn är hela, rena, mätta och på ett hyfsat glatt humör så mår ju även jag som morsa ganska bra också. Hur logiskt som helst.

Så länge man har hemmavarande kids så får man vackert räkna med att prioriteras långt ner på priolistan.

Därför gör det ont när vissa morsor och farsor prioriterar så jävla dåligt att man nästan börjar undra varför de är föräldrar.

"En spermie gör ingen farsa"

"En graviditet och en födsel skapar ingen morsa"

Med det vill jag bara säga att varenda jävel kan BLI förälder, men det krävs något mycket speciellt för att VARA det!!

BIG difference!

Vem är jag att säga något om detta eftersom jag själv sminkar mig nästan varje dag?

Tycker jag inte att jag duger som jag är? Jodå, nog gör jag det. Jag behöver inte ha en sminkväska som väger tre kilo. Inte heller har jag lust att lägga ner x antal tusenlappar på produkter som ska spacklas på mitt stackars fejs och som ändå tvättas bort på kvällen.

Har just kikat ner i min lilla sminkväska och där ligger det tolv saker, varav fyra stycken är så kallade "tillbehör" (2 st borstar, ögonfransböjare samt pincett)

Det är alltså åtta stycken sminkprodukter, varav sex stycken är sådana som jag använder om det är partyparty på G. Exempelvis om man vill ha rouge, glitter på ögat eller bara lite extra som täcker mörka ringar eller finnar etc.

Mitt vardagssmink består av ljust puder och mörkbrun mascara. Vissa dagar kanske jag drar en liten eyeliner under ögat bara för att se lite piggare ut.

Men det är väl i sin ordning? Jag är för fasiken snart trettisju år. Det är väl okej om jag sminkar över mina kråksparkar med lite puder? Och visst är det väl okej om jag "lyfter" mitt trötta öga med lite mascara?

Men VAD är det frågan om när småtjejer (läs: Mellanstadieflickor---> Alltså BARN) Vill sminka sig så mycket att de ser ut som porrdrottningar / gatuprostituerade kvinnor av den billigaste sorten?

Barn som är så vackra och oförstörda med hy som får en att bli grön av avund, barn som besitter en sådan fräschör som man knappt minns att man själv haft, barn som strålar helt naturligt UTAN glittrigt smink.

Sen kan man ju undra hur dessa småtjejer kommer att se ut när de är medelålders om de redan nu ska förstöra sin hy med smink. Och vad ska de "ta till" när de blir äldre och fräschören är borta på riktigt?

Jag blir ledsen och arg när jag ser småtjejer i "porrdrottningslooken" och jag erkänner utan omsvep att jag idag beslagtagit en del sminkattiraljer från min kid som hon kanske får tillbaks någon dag om det vankas maskerad eller teater.

Jag är en elak, dum och hemsk mamma idag. Men jag vill inte att mitt barn ska gå omkring sminkad som en vuxen kvinna på väg till nattklubben. Speciellt inte när hon "bara" ska till skolan. Dock har jag lovat henne att precis som jag få ha ljust puder och lite mascara på sig. Men där går min gräns! Såg ni förresten nyhetsinslaget om småtjejer och smink? Kolla här!

Och den stora frågan är ju: "För VEM spökar småtjejerna ut sig på detta vis??"

För sig själva?

Knappast! 

...ska bort, bort, BORT!!

Imorse redan klockan sju innan alla klivit upp smög jag mig iväg helt ensam på en liten joggingtur vid sjön. Hela tjugo minuter i en jämn och bra fart, så formen kanske inte är så kass som jag trott från början. Men den ska bli på topp!

Detta med att sälja hus slukar ju otroliga mängder tid och energi och det är så mycket som ska fixas, ordnas, ringas, hämtas, grejas och allt bara kretsar kring detta just nu. Man pratar om det, man tänker på det och det är ju faktiskt inte så konstigt att man får myror i kroppen.

Jag har knappt hunnit med mig själv på det sättet som jag är van vid. Och det har jag saknat.

Jag saknar verkligen tiden med mig själv. Jag saknar att ta mina långa promenader, mina lässtunder, mina filosofiska stunder då jag gömmer mig helt ensam i skenet av ett tänt ljus och en varm kopp thé, jag saknar att skriva, jag saknar babbel med en del av mina långväga vänner, jag saknar mina långa bad och jag saknar nästan syre.

Att man blir trött av denna årstid råder det ju ingen tvekan om. Så nu har jag fullt upp med att sälja hus och att ta några djupa andetag emellanåt.

Livet går vidare med allt vad det innebär och vår planering om livet fortsätter.

Men trots allt stök så mår jag bra och är på riktigt gott humör.

Ville ju bara att ni skulle veta det!

"Ibland stannar jag upp och luktar på en unge"

Haha...

Och kom ihåg att livet pågår HÄR och NU!

...som beter sig som råbarkade sjörövare. Vad ÄR det med dem?

Vad sägs om detta sms:

"Sug min kuk din lilla fula fitta Haha fula lilla p12"

?!

Skrivet av en tjej snäppet äldre än min dotter. Skrämmande! Tänk om vissa föräldrar kunde lära sina ungar vad som är okej och inte. Om man skriver sådana här sms är man alltså INTE mogen att ha en mobiltelefon och då borde ju rimligtvis föräldrarna ta telefonen i beslag.

Eller?

När man blir straffmyndig så kan ett sådant här sms bli en ganska het potatis. Men det fattar inte vissa ungar eftersom deras föräldrar bara skiter i att lära ungarna telefonvett.

Nädå, bara ge din unge en telefon och skit i vad ungen säger och skriver via telefonen.

Det är synd om er föräldrar som inte fattar ett jäkla dugg. Men vänta tills ditt "gulliga lilla" barn börjar dra på sig polisanmälningar när han eller hon är femton år. När man fyller femton år blir man alltså straffmyndig som alla vet.

Trakasserier och hot är alltså olagligt. Och tro mig när jag säger att jag har sett betydligt värre sms än ovanstående.

Så du mamma / pappa som har barn i yngre tonåren och har ungar som ränner på Tomtebo (Och i andra stadsdelar också för den delen) Ta nu och gör dig själv OCH ditt barn en tjänst. Upprätta NOLLTOLERANS vad gäller svinaktigt beteende via mobilen.

Vi har nolltolerans på vår adress, vilket innebär att mobilen försvinner i minst en månad om man:

• Har konflikter via mobilen
• Låter kompisar svara och vara dryga i telefonen
• Skickar otrevliga, fula och dumma sms
• Skickar onödiga kedjesms
• Skickar sms av typen "vgd?"
• Använder telefonen på ett sätt som inte är ok
• Skickar sms eller ringer någon som inte vill prata
• Filmar eller fotar någon som inte vill det

Och ja, jag anser att det är min plikt som mamma att ständigt ha öppen dialog med min tolvåring om hur man beter sig mobilt. Jag kollar inte hennes mobil eller läser sms men vi pratar om det flera gånger i veckan och jag är tämligen säker på att mina mobila regler efterlevs. Jag pratar med andra föräldrar om sånt här då och då och det sorgliga i det hela är att alltför många inte har en susning om vad deras kids förmedlar för bild av sig själva genom sina beteenden.

En del ungar är numera inte välkomna på min adress och det är lite sorgligt faktiskt. Men jag vill inte ha en massa negativ skit in i mitt hus så därför stänger jag dörren. Jag har fullt upp med att uppfostra mina tre ungar och som alla vet så är det större ansträngningar som krävs med en "halvvuxen-snart-tonåring"

Så ni andra morsor och farsor: Lär era barn hur man beter sig mobilt! För jag har verkligen inte tid eller lust längre att sköta detta med andra ungar än mina egna. Och det tar faktiskt tid att lära ett barn saker som han eller hon inte har någon kunskap om. Det tar tio minuter att lära sig en telefons tekniska detaljer, men det tar flera timmar att kontinuerligt lära sig hur man använder sig av telefonen på ett korrekt sätt och hur man ska prata / bete sig via luren.

Jaaaa.. jag VET att jag tagit upp detta förr, men det tåls att upprepas. Det är nog rent av nödvändigt!

*TJATAR VIDARE*

Nu kan jag tänka mig att en och annan förälder som känner mig och mina barn känner sig träffade. Och känner just DU dig träffad?! Ja, då finns det nog fog för det.

Lösning på problemet? Enkelt.. det är bara att börja med att fråga just DIN unge. Eller så ringer du mig helt enkelt.

Nästa gång något liknande händer så kanske jag till och med skriver ut vilket nummer som skickar sådana här sms. HÄR i bloggen.

Och då kanske just DU som förälder får skämmas.. Låter inge kul va?

LÖS PROBLEMET!

..var jag ju tjock, otymplig och supergravid. Jag vägde 25 kilo plus (!) och innehöll alltså en bebispojke på nästan 5 kilo (!!) Helt galet.

Som alla vet så går ju tiden sjukt fort när man har småbarn och jag ska bespara er en massa blaj om vad min snart ettåriga kille kan och vad han gör all vaken tid.  (Booooring!! Alla vet ju i alla fall att han är störst, bäst och vackrast) *skrattar*

Däremot vill jag säga detta idag:

Stanna upp och lev i nuet. Njut av dina barn så länge de är små. Skit i att hela tiden sträva efter högre, bättre och större. Och försök att glad för de små sakerna i livet. Det är faktiskt inte svårt alls. Gör det dina barn vill och inte alltid bara vad DU vill! (Try it, you'll like it!)

Om du dessutom tänker efter så är tid också ett slags pengar. Enda skillnaden är att du aldrig kan spara tid på samma sätt som du kan spara pengar.

Stanna upp, en liten stund och se dig omkring. Titta vad du har precis framför näsan. Antagligen är det mer än vad du tror. Har du friska starka barn, kärlek, vänskap och hälsa i ditt liv? Ja, då kan du betrakta dig som en rik person.

Ville bara säga det!

Jo, måste ju nästan avsluta med en JÄTTESTOR bild också *skrattar*

Ser nästan overkligt ut...

Och ut kom den här överraskningen:

"Haha.. det va ju INGEN som fattade att det var JAG som gömde mig i mamman"

...vara ledig från alla måsten. Jag ska ta smågrabbarna och hitta på något trevligt. En lunch på stan med en av mina "Lisor" till exempel haha...

Jag ska köpa målarfärg och måla lite roliga saker här hemma. Inte för att jag måste, utan för att jag VILL. En väsentlig skillnad.

Idag ska jag också gömma alla gnagande irritationer längst bak bland all annan minnesbråte. Det är ju trots allt fredag.

Jag ska inte fundera över detta: Snåljåpar som inte gör rätt för sig, tjatiga människor, människor som BARA ser och hör sig själva, uppenbara orättvisor som jag inte kan göra något åt... ÄNNU (men snart!!) , ignoranta människor som tror att de kan behandla mig hursomhelst... Nej tack!

Well, ni ser vad som finns här i livet som man kan irritera sig på. Men som sagt, nu är det fredag och då ska tankeverksamheten gå åt ett helt annat håll. Vissa saker kan man ju tyvärr inte göra något åt och då ska man släppa det så gott det går.

Jag var så slut och trött igår så jag somnade i soffan före åtta på kvällen. I sista kapitlet i  paganinikontraktet  slocknade jag utan att jag ens märkt det. Då förstår ni hur trött jag var.. I alla fall ni som läst boken *skrattar*

De senaste dagarna har telefonen ringt och pipit mer än vanligt, jag har fått skavsår på fötterna, jag har haft svårt att andas och har haft en gruvlig hosta, jag har haft sjuka barn igen osv.. osv..

Så idag välkomnar jag fredagen med allt vad det innebär. För denna dag tänker jag INTE vara problemlösare eller någon annan slags jour. Idag ska jag bara vara morsa som myser med smågrabbarna i solen. Senare ska jag bara vara Helena som myser i soffan med Jimmie. Låter toppen va? För ett år sedan såg jag förresten ut så här:

Vem gömmer sig där inne måntro?

BIG mama

Innan någon får för sig att skriva något grinigt: Titta inte då! Bikinibilder är trots allt mer lättklädda och i bikini lär ni aldrig få se mig i. Här i Sverige i alla fall *skrattar*

Ha en riktigt skön fredag allihopa!

:-)

...att förhållanden spricker efter första barnet?

Jag känner x antal mammor och pappor som inte lever med sitt första barn. Det är ensamstående föräldrar, det är plastmorsor och plastfarsor, det är halvsyskon hit och dit och det är växelvis boende och det är varannann vecka osv... osv...

I många bloggar kan man på bara ett par års tid följa en hel livscykel för ett förhållande: Läsa om det första dejtandet, läsa om ihopflyttandet, få ta del av graviditetstestet, följa graviditeten, läsa om förlossningen, läsa om ljuv bebislycka, mysiga månader, lycka och kärlek för att på sluttampen läsa om gräl, bitterhet, tårar och svek som snabbt följs av inlägg om separation och nya lägenheter och i vissa fall redan nya partners och därmed oftast nya halvsyskon osv... osv....

*pustar och torkar svetten ur pannan*

Visst, man har absolut ingen garanti för att ett förhållande ska bli bättre bara för att man befäster sin kärlek på det mest ultimata sättet man kan och skaffar sig ett barn.

En guldring på det vänstra ringfingret kan man alltid ta av sig, men ett barn kan du liksom inte ta av dig eller stoppa in i ett skåp.

Jag ska inte göra detta till ett kilometerlångt inlägg utan konstaterar bara att det känns relativt vanligt idag.

Kanske orkar folk inte med ett förhållande då vardagen smugit sig på? kanske har man inte lärt känna varandra tillräckligt väl innan man skaffar barn, köper hus och binder sig till varandra på flera sätt?

Förhållanden förändras radikalt då det kommer bebisar med i bilden. Det ska man vara smärtsamt medveten om och kanske kan det vara en idé att leva tillsammans som familj med sitt barn innan man känner att livet är stabilt nog INNAN man köper hela "familjepaketet" där det ingår hus, bilar och giftermål?

För hur många besvikna individer finns det inte där ute som känner sig grundlurade på alltihopa? När barnet kom så upptäckte man helt plötsligt nya sidor hos sin partner som man inte trodde existerade och som man absolut inte tycker om?

Livet kan tyvärr hoppa på dig och slå dig i skallen då du minst anar det och vaffan gör du då?

Svar: Inte ett skit!

Finns ju inget att göra. Det är bara att gilla läget och inse att du är bunden till barnets pappa eller mamma fram tills dess att barnet är arton år.

I mitt eget fall så har jag ju faktiskt två pappor till alla mina tre barn. Som alla vet så lever jag med barnafader nummer två men vi har ju absolut inga garantier för att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar även om det känns så just nu. Vi är lyckliga i nuet och vi trivs tillsammans. Vi har samma syn på det som är viktigt och vi strävar tillsammans i jobbiga stunder och i lyckliga stunder.

Vi har haft vår beskärda del av jobbiga saker och en hel del yttre påverkan. Men vi är fortfarande tillsammans och vi är starka. Men som sagt, det finns inga garantier för NÅGOT förhållande i hela världen. Och barn är definitivt ingen garanti för ett lyckligt liv tillsammans.

Barn är en stor källa till glädje och lycka, men också till slitningar och påfrestningar på de vuxnas kärleksrelation. Det vet nog de flesta som har barn.

Men det lönar sig att underhålla sin kärleksrelation hur många barn man än har och hur många mammor eller pappor det än finns med i bilden. Lägg inte energi på att bråka om det som varit, lägg hellre energi i nuet på det du HAR precis framför näsan. Man har oftast mer än vad man tror.

En sak som är bra med de förhållandena som kraschar BIG tajm, är ju att man får massor av värdefull erfarenhet och kunskap om hur man INTE vill ha det i nästa förhållande man går in i. För det är ju av misstagen man lär sig.

Eller hur?

...liv har jag så att jag bara måste skriva om detta:

• Idag har jag jobbat
• Min röst är fortfarande skröpplig
• Jag har börjat få tungt att andas (Tur man inte röker i alla fall)
•  Jag har ätit TVÅ semlor efter varann (Ja vaffan, jag var så sugen!)
• Jag har ätit spenat, broccoli och bulgur till middag
• Jag ska baka till Viggos kalas imorrn
• Jag ska vattna blommorna ikväll
• Bastian har kastat mat över hela köket idag

Dessutom ska jag berätta vad jag KONSUMERAT idag, nämligen detta:

• Ett par blåa babysneakers i storlek 22
• Ett par nya innebandyskor till min karl
• En blå undertröja till mig
• Godis till kalaset imorrn
• Glass till kalaset imorrn
• En coca cola

Folk kan ju faktiskt tycka att det är otroligt spännande och jag vill ju inte göra någon besviken hehe.. man vet ju aldrig vad folk vill läsa om numera.

En annan reflektion som jag gjort idag är att det finns massor med superpinsamma saker att läsa på internet. Jag har läst en hel del de senaste dagarna som nästan fått mig att rodna... Folk har fasiken ingen farstu haha... 

Det är i alla fall långt mer patetiskt att vara offentligt desperat efter kärlek än att vara offentligt desperat efter SEX! Fattar inte hur folk tänker när de lägger ut vissa saker på FB och på andra ställen i sajberspejs!

Nå, underhållande är det då. Det ska dessa tragiska individer i alla fall ha cred för. Keep it up! Jag läser med spänning!

Japp, där har ni dagens inlägg. No less, no more!

Vi hörs och störs!

Kram

...sitter och bloggar vid denna okristliga timme kan man undra?

Jo, en stackars tomtebomorsa som sköter om barn nummer två och eventuellt barn nummer tre och dess magsjuka.

Efter att ha vaknat tio gånger, utan att egentligen ha somnat ordentligt så kunde jag lika gärna kliva upp. Jag vågar inte släppa kollen på Viggo som står på tur för det elaka magviruset. Han verkar ha somnat nu *ta i trä*

Så nu kan jag lika gärna dricka thé, tända ett ljus, vänta på morgontidningen, tvätta lite tvättmaskin (igen) och så klart blogga lite om hur fruktansvärt synd det är om mig... eller...?!

Njaa.. just nu är jag ändå förbenat glad att jag INTE (hittills) verkar ha blivit smittad. Min kropp brukar ju vara min kompis och har jag jäkligt tur så slipper jag drabbas även denna gång. Däremot... så har jag sjukt ont i halsen. Fast hellre det! Jag har varit extremt magsjuk två gånger i mitt liv. En gång när jag gick i trean och en gång när F:sson var nyfödd, så statistiken talar emot mig denna gång. Nåväl, förhoppningsvis håller sig Jimpa frisk så det finns någon som kan sköta tvättmaskinen *skrattar* Mammor borde vara immuna mot sådant otyg som rotavirus och annat skit *muttrar*

Åkej, det var det det! Lämna gärna en liten sympati innan du går åkej? Haha... Hoppas ni alla sover gott!

Vi hörs!

...börjar det vara nu.

Rotavirus var en riktig pärs ska jag säga. Vi har tvättat säkert åtta maskiner på bara två dagar, vi har sanerat hela huset, tvättat alla mattor och sängkläder, försökt peta i lille B diverse snälla livsmedel och vi har bytt många många MÅNGA blöjor. Dessutom har det gått åt ganska mycket handsprit. Sånt här är ruskigt smittsamt. Nästan så att jag borde varna för att läsa detta inlägg *skrattar*

Ingen av oss andra verkar (hittills) ha blivit sjuka *ta i trä*

Ringde sjukvårdsupplysningen som förresten hade helt andra rekommendationer än vad sköterskan på barnmottagningen hade. Lite märkligt ändå hur olika råden var. Men jag kände att jag trodde mer på sköterskan på barnmottagningen som sade detta:

"Barnet behöver äta mjuka livsmedel, inga fullkornsprodukter och barnet behöver äta ofta och lite åt gången. Ge ordentligt med vätska. Det här med att man måste avlasta tarmen och sätta dropp är väldigt gamla rekommendationer. Det tar längre tid att bli frisk om man gör så. Allt måste ju komma ut ur den lilla kroppen och då måste man låta barnet äta och dricka. Det är också viktigt att barnet får extra fett i maten. En extra smörklick då och då"

Rotavirus läker ju ut av sig själv och det finns inget annat att göra än att vänta ut det. Lille B har trots allt varit ganska matfrisk fast han varit sjuk och han har tappert skrattat och försökt hålla samma fart som storebror. Men det elaka viruset har gjort honom trött och han har mest sovit mellan varven.

Hans händer och fötter har varit kalla också så han har fått sova med mig. Varannan timme har vi vaknat och masserat magen så den onda gasen kommit ut. Fascinerande hur mycket luft det ryms i en bebis.

Vi har matat honom med verums naturella hälsofil (suveränt med probiotika=lactobaciller), lite äppelmos, svart vinbärssaft och lite vitt bröd med mycket, mycket smör på.

"Jag orkar meka med kärran, fast jag är sjuk"

Så nu är vi lite piggare och gladare på vår adress. Och jag hoppas verkligen att ni andra slipper elaka magbaciller och virus för resten av vintern!

Ha det fint allihopa!

...Ja, så kallar vi dem just nu. Det senaste är tydligen detta:

"Tja, va vill du heta i min kontaktlista? Svara och skicka vidare, du kommer att få en mycke roligare kontaktlista"

*SUUUCK*

Detta innebär alltså att ungarna själva bestämmer vad de ska heta i polarnas kontaktlistor i telefonerna. Vi snackar "namn" av typen:

Cooolingen, snygga bruden, häftigast på carlshem, miffo och andra fantasifulla och helt knasiga saker.

Jag som mamma får FÖRHOPPNINGSVIS heta "mamma" i kontaktlistan. Men med riktig otur kanske jag heter "tjatiga tanten" eller nåt annat som passar för dagen.

MEN, som alla vet så är jag ju rätt så engagerad i frågan "Barn & mobiltelefoner" vilket genast väcker denna tanke hos mig:

Om jag snabbt behöver bläddra i hennes telefon för att hitta ett nummer till en specifik kompis till henne. HUR ska jag då veta vem som kallas för vad? Om något händer och man snabbt behöver få tag i en unge eller dennes föräldrar och man inte ens kan bläddra i deras riktiga namn. Vad gör man då?

Dessutom så lärde jag mig detta (först) igår:

In Case of Emergency

Bättre sent än aldrig i och för sig!

Ni som har mobilburna ungar. Lägg in ICE i dennes kontaktlista. Ni förlåter aldrig er själv om något händer och ni INTE har gjort det!

På tal om mobilburna ungar. Detta mobila samtal tjuvlyssnade på idag:

"Asså, jag har fan skithöga telefonkostnader. Du spammar ju fan mej hela tiden å jag måste svara på massa dumma sms. Fattarunte att de blir skitdyrt för  mej?"

*skrattar*

Jag blev både road och förskräckt på samma gång. Det verkar ju som att ungarna tror att de måste svara på idiotiska kedjesms som plingar in i luren varje dag. Skrämmande! Jag har i alla fall förbjudit min mobila unge att svara på, eller skicka vidare idiotiska kedjesms. Dessutom har jag lärt henne att hon inte ska eller behöver svara på dumma sms av typen: "vgd?"

Det finns trots allt något slags vett och etikett vad gäller mobiltelefon användande. Tycker jag i alla fall. Sedan gör ju såklart folk som de vill gällande att lära sina barn använda mobilen på rätt sätt. Och det verkar det inte vara alltför många som kan.

googlad bild

Det finns en viktig regel: "Använd telefonen rätt och du får ha den kvar. Använd den fel och du blir utan telefon i x antal veckor"

Sen finns det ju för all del knäppa vuxna också som inte vet hur man använder en mobiltelefon... men det får bli en annan historia...

..kan man ju lugnt säga att jag hade.

Jimmie var på party med sina polare och jag hade sett fram emot en kväll i soffan med mig själv.

Jag skulle ju läsa, dricka thé, ringa några samtal och bara njuta av stillheten i mitt hus.

Klockan sju somnar minstingen. Klockan åtta läser jag och Viggo ett kapitel i Ronja Rövardotter.

Klockan 22.07 vaknar jag...  Hade några missade samtal och ett gäng sms som alltså INTE har väckt mig eftersom ljudet på luren alltid är avstängt på kvällarna.

Snopet! Det var den lördagskvällen det kan man säga.

Så det vara bara att borsta gaddarna och hoppa ner i sin egen säng. Men jag ligger ju ständigt på sovminus så det var väl någon mening med det hela och idag känner jag mig riktigt PIGG faktiskt. Ska ut och promenixa med en god vän och sedan blir det småbarnsaktiviteter hela dagen!

Min lille gudson Leo fyller ett år idag så det blir kalas i eftermiddag! Grattis lille vän, vi ses senare!

Ha en skön söndag alla som läser!

...och på sparlåga.

Dagarna segar sig fram och jag hasar mig fram i tillvaron med mina fårskinnstofflor, mina korviga långkallingar och fula mössor.

Bästa tiden på hela dagen är på morgonkvisten då hela sängen är full av varma armar och ben i olika storlekar. Man vill ju nästan aldrig kliva upp *myyys*

Idag har jag och min älskling ätit första BILLIGA lunchen detta år med nya restaurangchansenhäftet! Lätt bästa köpet. Man får känna sig riktigt lyxig när man har råd att äta ute ofta. En lunch på stan med en god vän eller sin älskling.. Det, mina vänner är en riktig guldkant på tillvaron.

Sedan gick jag förbi iksu eftersom jag hade ett presentkort som jag fick av snällaste Helén när jag fyllde år. Jag köpte en lyxig ansiktskräm från Decleor. Mitt stackars vinterfejs behöver verkligen smörjas in.

Kvällen har hittills varit riktigt härlig. Jag och Viggo poppade kastrullpopprisar (sjuuuukt spännande när man e sex år)

Och sedan har vi kollat världens sämsta och jobbigaste barnprogram, nämligen Amigo. (Hemskaste programledaren ever. Amfetaminspeedad skåning som springer omkring och skriker: "BAAAAJS" Kan det bli värre??)

Och ändå vill de att man ska betala tvlicens?

Som tur var så blev det ju BARDA efteråt. Galet spännande och lagomt läskigt.

Kvällens största händelse är att Bastian kör stenhårt med pincettgreppet och prickar munnen med popcorn sju gånger av tio. Jag är sjukt imponerad! och innan ni hinner skriva en gnällig kommentar så kan jag meddela att jag fixade speciella popcorn till honom. Det vill säga: Osaltade och delen med skal borttagen! Så! Nu kan ni bespara er det... Hahaha..

Och nu mina vänner är det dags för badkar, tända ljus och Decleorkräm. Wohooo.. Lovely Friday!

Måste avsluta denna formidabla uppdatering med en sommarbild:

Stor & Liten

♥♥

...vilken fredag som helst med ett par undantag.

Med tanke på hur dagen började så har dagen utvecklats riktigt BRA!

Jag och Lisa hade en kreativ förmiddag när morgonmarodören sov (läs: Bastian) och när vi sedan belönade oss med lyxigt wienerkaffe så ringer det en snubbe från ett företag som undrar om vi ska ses och diskutera eventuellt jobb. Kändes lite roligt så vi bestämde tid för ett möte nästa vecka.

Nu har jag fått mina hjul att börja snurra ordentligt igen efter amning och bebishäng. Jag har snart jobb upp över öronen och lite till, jag har skola i lagom dos, jag har några spännande fritidsprojekt och jag har faktiskt trots allt en hel del tid att disponera precis som jag vill. Jag har lärt mig att prioritera vad JAG vill och det gör jag stenhårt.

Sedan blev det långpromenad ner till stan via berghem. Stan var knökfull av folk som shoppade sig lyckliga på all "rea-på-skiten-som-ingen-velat-köpa-hittills"

Jag köpte mina dundervitaminer och ett par galonbyxor till Bastian. Sedan åkte jag hem och fredagsmyste med mina pojkar. Lite popcorn och en bira. Ganska najs. Så fast jag  hade en "hell of a morning" så har dagen varit skithärlig! Ville bara säga det!

Hare fint allihopa!

...jag ser nämligen en strimma sol även om det är jävligt kallt!

Om en stund ska jag träffa bruna Lisa, just hemkommen från Thailand (HUR kunde hon välja bort vit snö mot vit sand...? hahaha... )

Jag har just fått in FYRAHUNDRA riksdaler på kontot. Sålde mina trasiga reajeans som jag köpte för "bara" 200:- sist jag var i Gällivare. Ingen dålig affär va? Jag gillar inte riktigt det här "trasmodet" som är nu så jag sålde dem. Härregu, ja ä ju för fasn medelålders *host* Men ärligt.. trasiga jeans är inte snyggt på någon va?

Kommoden är äntligen fastskruvad i badrumsväggen.

Jimmie är hemma!

Och.. Ja, det viktigaste av ALLT:

Bastian är TIO månader idag!

♥

Bastian och morfar spejar och väntar på morfars kompisar (fåglarna)

Min fina mormor fixar "candlelight supper"

Suovas är obligatorisk mat när vi är i Gällivare *MUMS*

Jag gick tillbaks till butiken och sa: "Jag vill köpa de här skorna, men jag vill INTE betala fullpris" Haha... Jag fick dem till halva priset. Mycket bra! Mimmis skor i bakgrunden är inte lika snygga tycker jag hihi...

Och än en gång: Världens vackraste Lucia. Fotograferad någongång i slutet på 40 talet tror jag?! Min fina, fina mormor.

Mina allergiska reaktioner från förra helgen är borta. Svullnaderna runt ögonen och eksemen vid hals, mun och ögon är helt borta! En tripp till Gällivare var precis vad jag och min kropp behövde!

Idag åker jag hem till Umeå igen. Hem till skola, jobb och allvar. Men också hem till min vanliga tillvaro som för det mesta är ganska krävande, men som jag klarar galant om jag få en vilohelg var tredje månad. Mitt liv innehåller inga långsamma stunder och jag vet att jag oftast blåser på i alldeles för hög fart. Jag har ofta för höga krav på mig själv och även på min omgivning. Det vet jag och det är väl både på gott och ont antar jag.

Men nu har jag sovit ikapp mitt minussaldo på sovkontot, jag har umgåtts med mina kära, jag har ätit god mat, jag har funnit den ro som jag bara kan hitta här hos mormor och morfar så nu kan jag komma hem igen och ånga på i vanlig fart. Känns toppen! Jag har varit barnbarn i helgen, men nu är det dax att åka hem och vara vuxen. Och dessutom längtar jag efter Fsson och Jimpa! Hoppas att de har längtat efter mig me...

Vi hörs!

:-)

Mina vinterskor har gått sönder, så nu går jag i min mormors "luddar". Skitgulliga och sköna skor, men jag måste ju ha ett par egna innan jag åker hem.

De som har pajjat köpte jag för en hundring för fem eller sex år sedan. Så nog känns det som att jag borde kunna lägga en peng på att köpa nya. Förvisso är det så.

MEN...

I varenda butik här i "stan" (nåja) så har de rea, rea och åter rea.. Hittade inget alls som föll mig i smaken. Går in i en butik där de INTE har rea och där hittar jag naturligtvis skorna som jag vill ha. Men eftersom jag numera vägrar handla dyrt, eller till ordinarie pris så vill jag inte köpa dem. För så jäkla länge är det inte kvar av vintern så att det är motiverat med att köpa dyra vinterskor till fullpris.

Nope, då får det bli gympisar och tjocksockar när jag kommer hem. Det funkar det med. Tro det eller ej.

Jag anammar mer och mer shoppingfria dagar, veckor och månader. Det är riktigt skönt och jag skulle kunna göra en lista på tusen och en saker som är BÄTTRE att lägga pengar på än att shoppa.

Men ingen skulle ändå bry sig so why bother?

Läste någon förresten artikeln om anti-shopping? Hur en del föräldrar hellre väljer att sluta shoppa---> spara pengar---> och därmed kunna gå ner i arbetstid---> Kunna vara MER med sina barn. Fatta vad härligt. Men jag kan ärligt säga att jag tror INTE att det är inte många som tänker så. De flesta har trots allt shopping som intresse, livsstil och religion.

Men hey, jag dömer ingen och vad var och en väljer att lägga pengar på skiter jag fullständigt i.

Men jag blir lycklig av...

Att ha tid!

"Tid är också pengar"

Japp! Imorgon bitti, tidigt som tusan går tåget norrut.

Jag ska äntligen få åka till min kära mormor och morfar. Det är alldeles för många månader sedan och snart blir det jobb, skola och pusslande för alla i familjen för hela slanten. Bebisbubblan har ju som bekant spruckit nu, så snart väntar den stränga verkligheten.

Men nu blir det alltså familjemys med Mimmi och morfar i Gällivare. Det blir tidiga kvällar, finskt skval på morgonradion, mysiga frukostar, eld i öppna spisen och allmän lugn och ro.

Jag brukar ju komma hem som en ny människa efter några dagar hos mormor och morfar. Det blir inte för mycket internet, inte för mycket surr i mobilen, inte för många måsten, inga tider att passa förutom mina egna.

Det kommer att bli fantstiskt!

Ibland måste man åka femtio mil norrut för att få lite nya perspektiv. Ha det bra allihopa, vi ses och hörs!

...på lugna dagar och mysigt morgonhäng i fluffig morgonrock.

Bastian kryper runt och har kommit på hur ROLIGT det är att slita lös listerna. Hans stora starka händer har rejäla nypor, så nu blir det väl att renovera kåken efter hans framfart.

Han har även kommit på hur kul det är att slita lös de sista blombladen på de halvdöa växterna som har nog så svårt att överleva vintern.

Som om inte det vore nog så tycker han att det är superkul att slänga ner knäckebröd på golvet, så hela köksgolvet ser ut som en panerad fiskpinne.

På kvällen är det tvättat, torkat och HELT överallt. Men morgonen därpå omvandlas det mesta i huset till bebiskaos. Hur är det möjligt att den minsta familjemedlemmen kan skapa sån oreda?

Tur att det finns åtminstone två barn i huset som städar upp sina legobitar och tuschpennor.

Ok, jag antar att jag glömt hur det var. Men övergången har gått så snabbt och jag är så trött. Den rosaskimrande bebisbubblan har alltså spruckit nu. BIG tajm alltså.

Men fy fasn vad hääärligt livet är ändå med en jättebebis i huset som numera är mobil som bara den.

"Jag drömmer om de roliga golvlisterna"

...att jag skulle ut på rajrajpartaj ikväll av ganska många anledningar.

Först och främst så ser ögonen fortfarande läskiga ut och det blir bara hemskare när jag försöker sminka mig. Det högra ögat ser riktigt zombieaktigt ut *hurv* Jag vill inte skrämma alla festande umebor med mina monsterögon haha...

Sedan så är det 25 minusgrader... *fryser* Och jag vill INTE stå på stan vid tresnåret inatt och vänta på skjuts. Nä fy.

Och till sist så blev det inget riktigt bra barnvaktsläge, det blidde mest krångel och med tanke på att lille B är lite "tand-bråkig" på natten så stannar jag hellre hemma bara för det.

Men imorgon så är det dax för lite barnaktiviteter så det kan ju vara skönt att vara pigg och fräsch.

Dessutom fick jag sovmorgon imorse så imorrn är det ju faktiskt Jimpas tur att få det.

Nåväl, det kommer fler helger när jag är mer peppad! Ha en skön lördagkväll i alla fall. Det ska jag ha!

"Min mamma ska va me MIG inatt. Sådeså!!"

Är jag denna vecka.

Om någon vill veta så har jag endast gjort ett fåtal VIKTIGA saker så som:

• Bytt en lampa i bilen
• Storhandlat
• Köpt en jacka till Viggo
• Träffat en hantverkare angående min nedfallna kommod (ja, den står fortfarande uppallad på några böcker... Förb*****e myresjöhus *uuurk*)
• Vattnat blommorna
• Varit på viktiga möten
• Ringt ett par viktiga samtal som jag borde gjort för läääängesen!
• Motstått impulsen att handla från glassbilen

Ja, hör ni... Tyvärr blir det inte bättre än så här. Jag hoppas verkligen att det blir mer innehållsrikt nästa gång jag skriver!

Hoppas ni alla mår bra.. Och jo förresten: Jag träffade en helt okänd människa på obs (mm.. jag VEEET att det heter COOP forum, men det skiter jag i) som kom fram till mig och berättade att hon tyckte att jag skrev om bra saker i min blogg!! jag blev skitglad.. och lite snopen också, för det är oftast när folk är på fyllan som de talar om för mig att de läser min blogg. Hur som helst så blev jag glad. Det var himla trevligt med ett sådant litet avbrott då jag botaniserade bland blöjhyllorna på OBS stormarknad.

Vi ses och hörs!

Först vill jag sova länge utan att måsta kliva upp för att någon annan än jag vill ha uppmärksamhet.

Sedan vill jag sätta mig vid dukat frukostbord. Lämna smulor och disk. Stänga av öronen om någon tjatar att jag måste duka av bordet.

Om jag gör illa mig så vill jag bli upplyft, kramad och buren en liten stund. Att någon pussar och blåser på det onda, klappar på mig och säger att "snart blir det bra"

Sedan vill jag bada lääänge utan att någon bankar på dörren och säger att jag måste skynda mig.

Efter det vill jag välja vilka kläder jag vill utan att vara orolig för att de om tio minuter ska vara nerkladdade av diverse bebismojs.

När jag gjort det så skulle jag vilja träffa en skara vänner (utan barn) sitta på ett fik och bara glo. Snacka om lördagkvällen och vad vi ska hitta på. (utan barn)

Jag vill slippa tänka på alla måsten i form av inkomster, utgifter, handling, jobb, planering, tvätt, städ, tandborstning, bil, hus, läxor och allt annat som man måste fylla tankarna med när man är vuxen.

MEN... Jag skulle inte byta bort mitt vuxna liv mot något annat i hela världen. Jag är nöjd och jag mår bra trots alla måsten och allt annat slip och släp som hör vuxenvärlden till.

Men vad jag inte fattar är att ungar idag har så evinnerligt bråttom att växa upp och "bli" vuxna? Fattar de inte att det är mer ansvar än frihet att vara vuxen?

Och vad som är ännu svårare att fatta är att så många vuxna strävar efter att så snabbt som möjligt göra barnen till små "minivuxna". Kanske för att slippa ta ansvar och för att själva få leva som de barn de är? Något bakvänt va?

"Man är barn så liten tid av livet. Så passa på att vara barn så länge du kan, för sedan är du vuxen för resten av ditt liv!"

...är inte lika vanliga som oväntade utgifter.

Jag hade ju helt glömt bort att anmäla Frejas sjukhusvistelse till trygghansa. Jag gjorde det igår först och vips så kommer jag att få in lite pengar redan nästa vecka.

Hemskt att vara sjuk när man är liten, men lite försäkringspengar som plåster på såren kan ju vara trevligt. Tack och lov för en BRA barnförsäkring.

Dessa pengar skall omvandlas till en weekend på favorithotellet i Ö-vik. Ett gästspel på paradisbadet blir det ju också naturligtvis.

"Övik i somras"

Det ska bli jättekul. Vi har dock inte bestämt exakt vilken helg det blir. Jag ska ju till Gällivare med småkillarna om två veckor också så nu blir det ett och annat avbrott i vardagen. Men det behövs verkligen så att vi kan ta oss igenom den här trögflytande kylan som gör en både halvlam och apatisk.

Våren, var ÄR du? Jag vill börja leva igen...

På riktigt!

Har inte så mycket att skriva. Jag har jobbat i tolv timmar idag och inte träffat familjen mer än någon ynklig liten timme under kvällen.

Barnen saknar man ju i massor när man jobbar bort en hel dag så här även om jag ska erkänna att det är lite skönt att komma hemifrån någon dag då och då. Det blir lite mjukstart när man levt i en skimrande bebisbubbla ett tag.

Lille B har precis som sin storebror blivit en riktig pappagris och verkar inte sakna mig ett dugg! Ha!

Men en liiiiten, liiiiiiiten del av mig sörjer eftersom man numera inte är Bastians hela värld.

Nåväl, idag har jag fantiserat om barnen och min favoritårstid SOMMAREN!

Check it out!

Jag Älskar den här bilden på mina crazy kids!

Visst erom söta?

...precis som förra året att jag ska vara lite snällare mot mig själv och min kropp.

Nyår 2009

Sedan lovar jag som vanligt att hålla mig och familjen närmast. De jag inte orkar eller vill umgås med kommer jag inte heller att umgås med. Min energi ska gå till barnen, mig själv, kärleken, vännerna och mina jobb. I den ordningen.

Efter bebbe nummer tre kan man nästan säga att jag blivit lite egen av mig. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker och en del tycker till och med att jag blivit lite.. hmm.. vad var det nu?! Jo, "knepig" och "jävligt skum" samt "hon är ju dum i huvet" (hmm.. säger mer om dig va?!)

Haha..

Och? Vem bryr sig?

Detta endast eftersom det inte är socialt accepterat att säga: "Jag vill inte umgås". Istället småljuger man och säger saker som: "Njaa.. jag har inte tid, kanske nån annan helg"

Nope, jag kommer att vara brutalt ärlig och säga: "Jag vill INTE"

Speciellt då jag VET att vissa människor har en hel del synpunkter på mig angående vad jag gör, hur jag är och så vidare. Jag orkar inte med sånt. Speciellt inte då de smilar upp sig när man träffas och låtsas som att det är "Såååå kuuuul"  att ses när det faktiskt inte ÄR det.

Jag är nöjd med mina få vänner som är av den mest fantastiska kvalité man kan tänka sig. De andra orkar jag helt enkelt inte med längre.

För numera är jag ju morsa till tre så det gäller att vara restrektiv med vilka man vill och orkar umgås med.

Så nu vet ni! Den här smått e-lacka trebarnsmorsa kanske blir ännu mer konstig, knepig, bitsk, ilsken, underlig, märklig, knasig och grinig under detta år *skrattar*

Men jäklar vad trevlig och underbar jag kommer att vara med mina nära och kära..

*NIckar*

Så fåre bli!

...lagomt för en sexåring blir det nog idag.

En liten tur ner till stan med smågrabbarna får det bli. Hur mycket jag än ogillar att gå på stan så är det faktiskt det bästa stället att ha just social träning på.

När man är sex år måste man öva lite på att lyssna extra mycket på mamma, vara artig mot andra, hålla i mammas hand i rulltrappan, inte klättra eller springa iväg, vänta på sin tur och lite annat smått och gott som kan vara bra att kunna.

En liten tur till leksaksaffären blir det också. Viggo har fått lte pengar som han vill omvandla till en speciell leksak. En slags actiongubbe av nåt slag. Jag brukar köpa dem på tradera i vanliga fall för de är INTE billiga de där plastgubbarna.

Och det är ju absolut värt att köpa riktigt bra kvalité till ungarna. Speciellt när de leker rätt tuffa lekar och actiongubbarna ska ramla, klättra, hoppa och flyga.

Viggo fick en uppsättning gubbar, helikoptrar och andra fordon i tisdags när han fyllde år. Tyvärr höll de inte måttet och gubbarna gick sönder en efter en bara under första timmen (!) Dålig kvalité tillverkad av något fattigt barn i kina känns inte som någon bra grej. Ur någon som helst synpunkt. Viggo blev arg och frustrerad såklart så det var inte lyckat alls.

Så idag går vi och tittar på lekia vad som kan falla unge herr Viggo i smaken.

Det blir kul!

"ALLA actiongubbar i olika storlekar och former är välkomna hemma hos oss. Spiderman och batman gillar att få nya kompisar"

...bort den viktiga "Att-göra-listan"!!

Shit, HUR ska detta gå? Det var ju massor av viktiga saker på den där listan *skrattar* Tex:

* "Köpa blöjor"

* "Fixa det sista av maten"

Jaha??! Men sen då? Det var ju typ, tusen saker till. Det var ju en ganska lång och viktig lista.. Hmm.. Jaja, då blir det väl en och annan sak som jag glömmer då. Men jag tror att det kommer att gå bra i alla fall.

Med mat och blöjor i huset så kan man inte misslyckas känns det som Hahaha...

Och förresten så såg jag ut så HÄR förra året vid den här tiden:

ÅÅÅÅ maj GADD lixom bah...

*garvar*

(NEJ, det är inte en val.. det är ju JAG för bövelen!)

..och mest tjuvöppnade julklapp! En finfin muminmugg till samlingen fick jag av Bästa Sara.

"Aj lajk moomin!"

Annars har dagen varit helt supergalen från början till slut. Hela familjen började dagen med att försova sig en hel timme. Ajabaja... Jag som skulle göra ett prov klockan nio fick ju stressa som en galning. Men som tur var så hade Inger en söt hyrbil idag och kunde köra mig till skolan. (TACK Inger, du räddade dagen!!) Annars hade jag fått skippa provet, vilket inte hade varit kul. Sedan fick jag ta bussen hem till Sara för att plocka upp ett stycke Bebis. Blev sittandes där halva dagen. 3vligt som alltid såklart.

Sedan blev det mingel med mamma och vi drack varsitt glas vitt bubbel. Jag lagade en formidabel god tonfiskgratäng och nu sitter jag här och försöker komma på meningen med livet samtidigt som jag undrar om jag ska ta fram julgranen idag eller imorgon.

Hmm.. det får fasn bli manãna. Nu ska jag lägga mina små och sen blir det soffmys med min bejb.

Hoppas alla som läser får en skön fredag. Det ska jag ha!