Toxic pipål

Av , , 4 kommentarer 24

Inte så konstigt att så många på denna planeten lider just nu med alla märkliga saker som pågår..

Har någon fler sett den extremt illavarslande nyheten om den enorma klädkyrkogården i norra Chile?

En ”nyhet” som egentligen borde ha bromsat upp den självförstörande människan för längesen. Är det konstigt att så många unga mår så dåligt idag? Världen brinner och vi matas med så skeva saker via sociala medier idag.

Bortskämda och många gånger idiotiska så kallade influencers berättar för våra ungdomar om hur de ska se ut och klä sig för att vara någon, vilket fått till följd av att ett enormt berg med polyesterskräp i form av fula och dåligt sydda kläder som är tillverkade av fattiga människor i en annan del av världen… Hur galet? Lägg därtill att det numera ses som hyfsat ”normalt” att lägga sig under kniven och fördärva sitt utseende med fillers, botox och andra läskiga saker.. Hur underligt om man tänker efter?

Samtidigt, i detta nu så pågår helt andra saker som borde vara viktigare för de flesta än vad influencermänniskorna ägnar sig åt. För ärligt talat: Varför har vi blivit så extrema kring totalt onödig konsumtion och hetsande om att barnen bör använda sina surt fördärvade veckopengar för att köpa massa skitprodukter så att idolerna ska kunna leva lyxliv. Hur skevt? Jag fattar inte..

Å andra sidan så får vi också i nyhetsflöden veta att vi ska välkomna människor tillbaks till Sverige trots att de tjänat IS och dödat i deras religions namn.. Vi ska välkomna dem tillbaka från kalifatet, återanpassa dem och ta hand om dem som det så fint heter. I mina ögon är de både oönskade och synnerligen ovälkomna. Vi ska samtidigt blunda för alla pensionärer som lever i fattigdom och som växer till antalet varje år och som inte tas om hand av det sociala skyddsnätet om de inte har något missbruk. Hur sjukt? Att ordet ”fattigpensionär” ens existerar är för mig en gåta.

Nyligt så rapporterades om en liten 3årig pojke som skulle utvisas till ett land där han aldrig ens varit… samtidigt som vi också vet att det springer både dömda mördare och våldtäktsmän runt om i Sverige som inte ens borde vara här där det i många fall finns utvisningsbeslut sen flera år tillbaka.. Var finns logiken i detta? Och ännu viktigare.. Vem ansvarar för att fixa till det här eländet eller får somliga bara göra som de vill?

Vi får också via det aldrig sinande flödet av nyheter också veta att barn och unga med särskilda behov allt oftare blir ”hemmasittare” och att många familjer på grund av detta blir alltmer isolerade och trasiga. Det skärs ner till höger och vänster och många människor liksom sorteras ut innan deras liv ens hunnit börja. Vad i helvete känner jag då! Hur sjukt?

För några år sedan så läste jag en ganska stötande artikel om att det var fler sökanden till Paradise hotel än till lärarprogrammet.. Här behövs ju inte någon vidare analys om hur det är ställt med många unga människor i Sverige idag. Jag konstaterar bara att det är sjukt och helt galet.

Är vi på väg att sakta med säkert förvandlas till ett u-land? Ett u-land som kommer att styra de som inte har förmågan att tänka själva och som bara fortsätter att leva i någon slags ytlig, lyxmisär där det enda som räknas är status, hur du ser ut och hur mycket pengar du tjänar?

Samtidigt fortsätter världen att brinna, klimatet går åt helvete, de unga får sämre psykisk hälsa och vi svenskar fortsätter glatt att sortera ut alla som inte passar i mallen!

Ja, propparna ryker ju emellanåt och jag skulle kunna skriva väldans mycket mer men jag ids inte göra det! Jag vill bara uppmana ALLA som läser detta att utmana sig själva och INTE konsumera en enda onödig pryl under black friday eller black week. Klarar Ni det? Jag hoppas det.

Gör konsumtionssamhället besviket och gå ut och gör något annat. Handla på second hand, du kommer ändå inte att bli lycklig av den där reatrasan (som förmodligen är på REA för att ingen egentligen vill klä sig i den)

Egentligen vill jag ju ha en positiv ton här  bloggen men just idag så kände jag mig bara lite bitsk. Jag har haft en paus från sociala medier under några dagar och eftersom ingen saknat mig så tänkte jag ju att jag måste skriva att jag finns haha… (Jaa.. om man inte finns på sociala medier så blir man ju snabbt bortglömd. DET är sen gammalt)

Bitter? Nääje.. Inte alls.. Bara lite fundersam över världsläget rent allmänt och såklart, i vanlig ordning lite fundersam över mig själv. Jag har haft en lång period när jag på grund av lite sviktande hälsa bara sovit o sovit o sovit lite till och nu när jag vaknar och mår hyfsat så ville jag bara lätta mina tankar lite. (Tack bloggen, nu känns det lite bättre)

Hoppas att Ni mår bra och kom ihåg: Ingen kan göra allt, men ALLA kan göra något.. Du kan börja med att slita blicken lite från din smarta telefon och fundera över hur det ser ut utanför just DIN bubbla och fundera över vad just DU kan göra för att det ska bli lite bättre i denna brinnande och galna värld!

Tack!

 

Det är inte alltid lätt att hålla sig frisk i en sjuk värld, men vi får göra så gott vi kan!

Kanske är det nu vi ska inse att vi lever i den stora förändringens tid och att vi kan skapa något bättre än det som är dåligt nu?

 

PS: Don’t be toxic. Or are you made of polyester?

😎

 

 

 

 

Har det gått TIO år?

Av , , 2 kommentarer 13

..sen vi gifte oss?

Ja, faktiskt! För idag firar vi tio år som gifta och har därmed lyckats passera gränsen för TENNBRÖLLOP minsann.. Hmm.. det trodde Ni inte va?!

Ni som hängt med vet ju att det ”back in the days” var fullkomligt kaos i tillvaron med ungefär tusen saker som snurrade runt i mitt Helena-kosmos så allt som hänt under våra tio år tillsammans får ju ändå anses som en slags spännande resa då vi tillsammans hamnat lite här och där, samtidigt som livet ibland varit så upp och ner emellanåt så att jag inte alltid vetat huruvida jag ska skratta eller gråta.

Meen.. jag har försökt att förhålla mig så superpositiv jag bara kunnat, no matter what som har flowat i vårt liv tillsammans.

Vi valde varandra då och vi har fortsatt att välja varandra nu så vi kommer att sikta på tio år till. Minst!

Att vara gift med Jimmie är något av den bästa investeringen jag har gjort eftersom han varje dag, år efter år fortfarande gör mig till en bättre version av mig själv. Självklart ska man alltid jobba på sig själv och sin personliga utveckling, men med rätt partner vid sin sida så är det omöjligt att misslyckas. Under de sämre dagarna stöttar vi varandra och i de perfekta dagarna gläds vi tillsammans. Precis som det ska vara och trots att vi är så olika varandra man bara kan bli, så har vi samma livsåskådning och då kan det ju bara bli bra! ❤

Yin & Yang i perfekt samklang ❤

(2016 på Granca)

För någon månad sedan fick vi bägge en fin komplimang av en så kallad Stockholmsk ”kändis” när vi hivade några glas tillsammans. H*n gav oss bägge en väldigt fin komplimang när h*n sa: Man kan liksom se eran kemi på långt håll”

Och jaa.. det kan man faktiskt! Kanske är det för att vi jämt har så kul oavsett var och med vem vi befinner oss?

Livet är en fest med rätt sällskap 😎

Grattis till OSS!

Kommer Umeå kommun att…

Av , , Bli först att kommentera 21

…dela med sig av den där nästan halva miljonen kronor som taxibolaget ska betala i vite till kommunen? De där pengarna som taxibolaget måste betala till Umeå kommun som straff för att de inte kunnat sköta skolskjutsarna som de lovat?

VK skrev ju om det här för några veckor sedan och alla föräldrar som har kids som behöver åka taxi till skolan varje dag vet ju preciiiiis vad jag menar: Förseningarna from HELL!!

Japp, vi är en av de familjerna som drabbats under denna eländiga hösttermin och vissa morgnar så har skolskjutsen till familjens minsting ibland varit nästan en timme sen (?!) Helt galet och jag blev ju himla glad när vk först skrev om detta, men sen blev jag lite ledsen när vk INTE ville publicera min insändare om det här problemet för min fråga kvarstår ju:

Kommer Umeå kommun att dela med sig av den här pengen till de drabbade barnen som väntat och våndats i många, många och alldeles för många timmar extra under denna termin?

Ett litet plåster på såren efter att ha missat första lektionen flera gånger i veckan vore på sin plats kan jag tycka. Ett litet brev till varje drabbad unge med en liten biobiljett eller presentkort eller något annat kul. För helt ärligt så har det varit ett rent helvete och ja, jag hade ju kunnat skriva massor om det här från vår synvinkel men jag nöjer mig med att ställa frågan om det är så att våra barn kommer att få ta del av den här summan.

Det vore väl inte mer än rätt eller vad tycker Ni andra som läser detta eller Ni som kanske också är drabbade och som läser detta?

PS: Jag vill också passa på att be alla fina och trevliga taxitelefonister om ursäkt för min telefonvrede vissa morgnar. Jag vet ju att det inte är Ert fel och jag vet att Ni säkert haft lika jobbigt med alla frustrerade föräldrar och stressade chaufförer, men ändå har Ni lyckats låta lugna och trevliga.. tusen rosor och varma applåder till Er 😊 Ni har tålamod utan dess like (som jag tyvärr inte haft)

Trots att det är många människor som blivit drabbade av dessa taxiförseningar i form av fundersamma grannar, irriterade kollegor, arga syskon, uppgivna föräldrar så är det ändå de ledsna och frustrerade barnen som borde få lite upprättelse nu i form av en vitespeng.

Så vad säger Ni som jobbar med detta i Umeå kommun? Vilken instans det nu är som tar emot den här halva miljonen och vilket konto dessa taxipengar nu ska rassla in på.. Det vore toppen att få svar från någon ansvarig..

Får barnen någon kompensation?

”Den som väntar på sin skoltaxi väntar alltid för länge”

(När man bor i Umeå)

Ja, vi ser väl vad som händer med detta.. jag ska försöka att skriva om nåt kuligare nästa gång jag får skriv-feeling. Tyvärr är det ju mer sällan eftersom jag inte riktigt hinner med allt som snurrar i vardagen.

Men vi ses å hörs endera dagen! 😊

 

 

 

Gnälla eller skälla?

Av , , 8 kommentarer 12

Ja, kanske lite av båda faktiskt..

Faktum är att jag skulle kunna skälla en hel del.. Tex på killen som körde mot rött nere vid specsavers idag som nästan körde på mig på övergångsstället, eller på tiggarna nere på stan som inte drar sig för att antasta ensamma barn och ungdomar och vara påstridiga ända tills de får pengar i handen (hallååå? Våga säga till när ni ser sånt)

Eller skälla på  gamla insnöade gubbar som tror sig ha rätt att kommentera kvinnor på nervärderande sätt eller kalla oss för ”regeringen” osv… (tror ni inte att vi hör er?) Och förresten så är det 2021 nu så ni är bara pinsamma och DUMMA!

Eller skälla på alla som skräpar ner och förstör nere vid nydalasjön… eller ännu värre… de som stjäl ved vid grillplatserna… Är Ni på riktigt helt jävla dumma i huvudet?

*suck*

Jamen ni hör ju… det finns ju massor att skälla på! Men jag ids inte riktigt.. det når liksom inte ända fram för jag har blivit smått avtrubbad under det senaste året och kanske har det att göra med den här jääähäävla pandemin (som jag iof också vill skälla på haha…)

Och så var det då gnället.. Jaa… jag mår inte helt hundra faktiskt och visst, en del av det är självförvållat eftersom jag haft en av mina slarvhelger i Stockholm nyligt. På ca 60 timmar i den stora staden så hann jag sova ca 10 timmar, gå och dansa ca 37.000 steg (!?!?) och partaja i tre dagar.. Jag hade SÅ-JÄKLA-SKOJ men visst, det känns i gammkröppen! Speciellt i ena foten som blev mosad i somras. Ärren har svällt upp och foten ser ut som en knölval haha.. Men är man barnfri så är man. Då är det bara att lägga krämporna på hyllan.

Men jag vill också gnälla över att jag känner mig ledsen och uppgiven på grund av saker som jag INTE kan påverka… men jag blir ändå ledsen. Det är jobbigt. Jag är van vid att oftast vara glad. Jag VILL vara glad, men just nu så är jag inte det. Trötthet och sorg liksom klänger sig fast på mig och jag gillar det INTE! Jag kan inte koncentrera mig på saker och ting och jag blir lite stressad när jag måste fixa massa grejs fast jag inte riktigt orkar. Jag vill också gnälla över att det just nu finns för mycket att gnälla om.

Kanske blir det bättre när jag gnällt litegrann? Jag har ju ändå bloggen som tar emot mig vad jag än vill skriva om. Det tråkiga är att jag inte riktigt känner igen mig själv och jag funderar varje dag vad jag ska göra för att få tillbaka mig själv i min ursprungsversion.. Det vore najs faktiskt.

Som vanligt så blir jag ganska krass när jag väl är i mina funderationer. Jag rannsakar först mig själv hundra gånger och sedan rannsakar jag mina relationer ca tusen gånger och jaa.. det blir storstädning på alla plan för mig och det kan väl nästan liknas vid någon slags bipolaritet.. dock under hyfsat kontrollerande former. Jag rensar bort gamla inlägg i bloggen och på instagram, jag plockar bort kontakter från sociala medier, från mobilen, från mitt IRL-liv eftersom det är det enda sättet för mig att begränsa mig själv från oönskad input (åtminstone input som får mig att må dåligt)

Att göra sig fri från förfluten tid är inte alltid så lätt, men det går. Minnen finns alltid kvar, men ibland behöver man flytta på människor för att göra plats för nya friska vindar. Ibland blir man ju själv flyttad på och då får man inse att det man hade plötsligt har tagit slut. Inga konstigheter..

Sen vet jag inte om pandemin haft ett finger med i spelet, men numera orkar jag inte hålla tråden med gamla bekanta och jag inser att vissa som betytt hur mycket som helst numera inte ens får mig att höja på ögonbrynet oavsett vad de säger och gör. Har jag blivit lite blasé? Jaa.. kanske..

Men det gör inget.. Jag känner mig ändå tillfreds över mina IRL-kontakter. Det är ju ändå dem som räknas mest.. och bäst!

”The higher your VIBE, the smaller your TRIBE”

(sant!!)

Sen är det ju som bekant så att mitt liv och min tillvaro rent allmänt innehåller MASSOR av bokstäver och diagnoser och diverse andra spännande saker som gärna kommer med plusmeny, men som vanligt så väljer jag att se saker på ett mer äventyrligt sätt och det gör faktiskt att saker och ting blir både lättare och roligare.

Jag uppskattar verkligen de små tingen här i livet och det enda jag vill är att få känna mig frisk och fri. Men som jag sagt tusen gånger förut… det krävs massor av aktiva val varenda dag för att man ska kunna känna det där för det är inte superlätt att hålla sig frisk i en sjuk värld. Men det går.. om man väljer rätt för det mesta så går det att slarva och göra lite fel då och då. Så länge man inte trillar för djupt ner i något dike. Tankevurpor gör jag ju hela tiden, men numera landar jag ändå oftast på fötterna! Tur det liksom 😊

Annars kanske en och annan bild vore på sin plats eftersom bloggen är min virtuella dagbok!

(PS: jag kan fortfarande skratta högt åt gamla blogginlägg som verkar helt sjuka när jag läser dem tio år senare haha..)

Barnbarnet växer så det knakar.. han har redan börjat tjata om moped 😎 Mommoz gölliz!

 

Det fyrbenta barnbarnet med en så färgstark personlighet som får alla andra att blekna. En av mina tio-i-topp-favoriter på 47 år! ❤

Den enda bilden som är lämplig att visa från 60-timmars partajjet!

Finn ett fel: 80-talisten har INGEN magtatuering 🤣

Vi 70-talister bär upp våra tattoo-synder hyfsat ändå..

Min mormor köpte en helkul Ironman-tröja till Bastian och jag insåg genast att jag också gillar den och vill låna den ibland.. Hur cool? Jag har ju letat länge efter en hudfärgad tröja med en musklig manstorso, men denna är ju minst lika rolig.. eller hur? 😁

 

Nåväl, nu vet jag inte om jag har så mycket mer att förtälja.. Eller jo förresten.. Det var en tjej vid nydalasjön som kom fram till mig häromdagen och ville välsigna mig och det fick hon ju göra trots att jag är väldans okristen och inte tror på Gud och Jesus och allt sånt där. Hon välsignade mig och sedan önskade vi varandra en fortsatt fin dag och det var liksom… märkligt, men ändå fint på något vis. Vänlighet är ju aldrig fel oavsett från vilket håll eller religion det kommer. Och faktiskt… Hon var ju rätt modig ändå och jaa.. jag behöver nog lite mer välsignelser i min tillvaro.

Japp, men hörni då ses å hörs vi en annan dag!

Hare bra hääj!!

 

Häj bloggen…

Av , , 2 kommentarer 17

Nu var det ju ett bra tag sedan vi sågs. Tyvärr har jag ju blivit lite lat och hänger mest på andra sociala medier trots att jag aaaaaldrig skulle gå på den lätta.. att liksom slukas av bilder och filmer och diverse skrot som till exempel roliga barn, knasiga djur och finfina mattips som finns på instagram.

Där blandas gammalt och nytt och jag fastnar ibland i groteska små klipp med psyksjuka amerikaner som går bananas inne på supermarkets.. jag fascineras på ett obehagligt sätt över plastikopererade tjejer (alla stöpta i samma stackars form och som redan var superunga och supervackra innan) som tror att yta och dyra prylar är allt och jag förfäras över undercover-material från djurfabriker runt om i världen där man plågar och våldför sig på olika djur som senare hamnar på människors tallrikar.

Jag äcklas över vårdslösa individer som helt öppet sitter och hånar och mobbar andra människor från helt öppna konton men jag gläds också ibland över att ibland se glada tillrop och hejarop till diverse medmänniskor som behöver kärlek och medmänsklighet i cyberspace.

Ja härregu.. det finns tamefaan allt alltså.. MEN.. nu på sistone så har jag insett att jag lagt mig till med ett osunt beteende vad gäller mitt dumscrollande och jag kan i ärlighetens namn berätta att jag inte läst en enda bok på nästan två veckor vilket får mig att tänka på att jag faktiskt mår riktigt dåligt av allt som passerar mina stackars ihoplimmade skräpfilter.

Jag menar, det tar ju aldrig slut och det finns alltid något nytt att klicka på och näej.. jag orkar inte det nu. Jag är trött, ofokuserad och faktiskt ganska energilös och det har inte bara med hösten att göra. Det har även att göra med mitt vårdslösa klickande på onödiga dumheter.

Jag kan faktiskt göra bättre saker med min tid. Till exempel träffa, prata och umgås med riktiga människor som finns i mitt riktiga liv på riktigt.

En dag insåg jag att många människor som tidigare faktiskt fanns i mitt riktiga liv numera bara finns som små pixlade figurer i min telefon.

Visst, pandemin har ju gjort sitt till och många faller liksom ut ur tillvaron på ett omärkligt sätt och till slut så bleknar de i minnesbanken och förpassas till att vara just.. minnen.

För jag ska i ärlighetens namn erkänna att distansrelationer inte riktigt är min grej och jag behöver ha en röd tråd i mina kontakter som plötsligt minskat rejält eftersom de har försvunnit helt från mitt IRL. När man glömmer bort hur folk ser ut och hur de låter på riktigt så är det ju rätt skumt faktiskt. Jag slutar till slut att kolla in dem på nätet också eftersom de blir mer och mer som främlingar och jag orkar inte riktigt engagera mig till slut för i mitt riktiga liv har jag riktiga människor och det är ju där jag behöver lägga min tid och min energi.

Främlingarna kanske inte alltid har varit främlingar för mig, men när jag märker att jag inte ens bryr mig om att kolla in dem på nätet längre eftersom de blivit just.. främlingar så känner jag mig märkligt blasé. Jag orkar liksom inte.

Jag jobbar på att lyfta blicken just nu och jag märker ju att jag längtar efter att både läsa och skriva.

HA!! Och nu har jag gjort det.. 😎

Jag har både läst några av vk-bloggarna samt skrivit ett helt eget blogginlägg! Inte dåligt faktiskt..

Nåväl, internet har säkert varit en tröst för många människor under åren som gått och det är ju fantastiskt men nu känns det som att en ny fas börjar för många människor och så även i mitt.

Jag fördelar fortfarande dygnets alla timmar på ungefär samma sätt och jag ruckar sällan på min mat och sovklocka. Jag håller fortfarande på att förbättra mig själv på alla sätt jag kan och familjen mår bra.

Jaaa… det var väl inte så mycket mer jag hade att säga just nu haha…

Familjen förresten..

Det här med att vara mormor är så jäkla kul! Barnbarn är så mysigt och sen att Lille L är den härligaste och roligaste ungen i världen gör ju inte saken sämre direkt 😉 Självklart är jag ju partisk men det SKA man ju va!

Hemma hos oss håller vi redan på att lära honom massor med bra saker och ja, jag tror att han kommer att bli en riktigt kompetent världsmedborgare.

Två favoritkillar

 

Så fina 😊

Men jag har ju som bekant inte bara bebisar i mitt liv.. Jag har faktiskt en egen liten mormor också och henne var jag och hälsade på i helgen. Även om det var en riktig blixtvisit så hann jag ju få rå om henne i några dagar och som vanligt så hann vi ju avhandla allt möjligt mellan himmel och jord. Hon är klok som en bok också..

I alla fall så ska jag bli EXAKT en sån mormor till mina barnbarn som den jag själv har. Alltså den bästa!

Mimmi & Jag

Näejj.. men nu tror jag att min lilla update är klar för ikväll. Förhoppningsvis så kommer det kanske att bli fler inlägg här framöver. Den som lever får se helt enkelt!

Till helgen vankas det festlig weekend i tre dagar och det blir klackarna i taket på annan ort. Det borde ju generera något litet blogginlägg hoppas jag för nu jäklar ska jag roa mig. Bara att få sätta sig i ett flygplan nu på fredag känns ju helt overkligt och ja, det ska bli så himla kul.

Hoppas att alla som fortfarande läser här mår jättebra!

Hare bra häääj…

Kram H

 

Allmän förvirring å massa kärlek…

Av , , 2 kommentarer 12

..när man bläddrar till en ny månad. Den nionde månaden närmare bestämt.

Nu börjar september med allt vad det innebär och kom ihåg att det är skitviktigt att börja peta i sig lite extra D-vitaminer som vi nordbor behöver under vinterhalvåret.

En bra tumregel är att komma ihåg att äta sina D-vitaminer under de månader som innehåller bokstaven RRRRRR… Alltså från septembeRRR till och med apRRRIL!!

Skitsmart ju 😎

Jag märker att hösten kommer åt mig lite extra för tillfället och jag är ganska så trött just nu. Både fysiskt och mentalt så jag ska vila i en hel vecka från min hårdträning och min galna cykling och intar horisontalläge så fort jag kommer åt. Jag somnar ofta i soffan i obevakade ögonblick och orkar bara läsa något enstaka kapitel om dagen.

Solbrännan har för längesedan runnit av mig och nu är sommarkänslan bara ett minne blott. Men i övrigt så är jag ganska nöjd med min tillvaro.

Jag har rätt mycket på gång men det skulle ta för lång tid att skriva om så jag skriver bara om en av de roligaste sakerna som hänt hittills sen jag skrev i bloggen sist:

Jag har fått en fantastiskt rolig förfrågan från en av de finaste människorna som finns i mitt lilla Helena-universum. Jag har nämligen blivit tillfrågad om jag vill vara Best man på ett stundande bröllop som ska stå i Maj 2022. Närmare bestämt på min födelsedag den 14e maj. HUR HÄFTIGT liksom? Jag blev så jäkla glad så det va inte klokt ❤

Två av mina favoritmänniskor ska gifta sig efter mer än 20 år tillsammans och det är så underbart.

Grattis Tronn & Knut

Och på tal om människor förresten så verkar det som att det är nya bebisar på ingång i mitt liv också så det är mycket fint som händer i tillvaron.

Det är kul att ha massa roliga saker att se fram emot och som vi alla vet så pågår ju livet i alla dagar oavsett de är tråkiga eller roliga. Det gäller att njuta av de roliga dagarna och när det dyker upp någon enstaka ”tråkig” eller mer stillsam dag så kan man ju använda den som en vilodag och bara luta sig tillbaks.

Det går ju inte att hålla samma tempo jämt och jag puttrar på i snigelfart just nu samtidigt som jag betraktar omvärlden och konstaterar att den många gånger är jävligt skev. Men det orkar jag inte förfasa mig över ikväll. Gnället tar jag någon annan dag helt enkelt haha…

För i MIN lilla bubbla är det underbart och det är ju faktiskt huvudsaken 😉 Jag är och förblir huvudpersonen i MITT liv, men gläder mig mycket över de statister som passerar. Oavsett de är kort, eller långvariga!

Life works in mysterious ways…

Harebra Häääj…

En påminnelse om att..

Av , , Bli först att kommentera 11

..ta det lite slow fick jag av universum häromveckan. Jag tappade bort mina brillor på grund av rent och skärt slarv OCH på grund av att jag försökte göra för många saker samtidigt!

Ja, jag har bara mig själv att skylla och eftersom jag VET varför jag tappade dem så får jag snällt tugga i mig den här lärdomen. Försäkringsbolaget kunde efter åldersavdrag på brillzen betala ut ca 1500 kr, men eftersom självrisken är på samma summa så slutade det alltså med plus minus noll. *suck*

Progressiva glasögon är fasn inte billiga och jag har vårdat mina glasögon som om de vore mina bebisar (nåja) men nu måste jag alltså skaffa mig ett par nya och precis som när det gäller kläder så är jag ju inte så superförtjust i att försöka hitta nya.

Men nu är det bara att fixa det och inse att ännu ett i-landsproblem flyter förbi mig som för att påminna mig om hur bra jag har det. För det har jag ju.

Jag är vanligtvis väldigt rädd om mina saker men dessa borttappade brillor som försvann på grund av rent och skärt slarv från min sida, fick mig än en gång att inse att jag (hela familjen) har för mycket pryttlar. Alltså blir det än en gång läge för lite ”städa-och-töm”.

Om man vill ha en positiv förändring i sitt liv (enligt Feng-shui) så ska man tydligen flytta på 27 föremål i hemmet, men jag satte som mål att göra mig av med minst 27 saker och jaa… jag tror mig genast se ett bättre flow överallt plus att jag inte lika ofta måste söka efter:

  1. Min läppsmörja
  2. Mina brillor
  3. Min vattenflaska

Haha.. jaa.. det är dessa pryttlar som jag bara MÅSTE ha med mig innan jag lämnar hemmet. Annars blir det ju knas.

Jag har varit i flera omgångar och lämnat massa saker på PMU ute på teg och det är mestadels kläder och serietidningar. Sånt tar mer plats än vad man tror och just nu så har vi en kille i familjen som är i sin värsta tillväxtfas och han växer ur kläder på löpande band så det BLIR ju en hel del som rensas bort.

Men jag tror verkligen på det här med energier i hemmet och hur de påverkar oss. Att hålla sin miljö öppen, ren och med föremål som har betydelse eller funktion är något att anamma för de flesta av oss. Speciellt om man (som jag) är lättdistraherad och har stort behov av en omgivning att trivas i för att kunna hitta lugn och ro.

Det är lättare att trivas om man inte har så mycket prylar som tynger ner tillvaron. Plus att det är lättare att låta bli att slarva bort sina favoritsaker.. så som till exempel glasögon.

Nåväl, nu ska jag ge mig ut och försöka hitta exakt RÄTT glasögon och hoppas att jag kommer att gilla dem lika mycket som mina gamla.. Och kanske är det lika bra att jag köper sånt där färgglatt så kallat ”senilsnöre” också? Haha..

Mina favoritbrillor… Och så kan jag ju passa på att visa att jag testade lite fillers i våras..

Läpparna blev ju såååååå snygga!!

PS: Bilden är inte ett dugg manipulerad och jag ljuger INTE  🤣

HaHaHaHa…

 

 

Att leva…

Av , , 2 kommentarer 16

…är egentligen inte så svårt. Det går ju per automatik om man säger så: Hjärtat slår, lungorna andas, benen går osv.. Ja, Ni fattar!

Livet i sig är ju inte svårt utan det är ju andra saker som kan göra tillvaron svår: Människor, situationer, känslor osv… Ja, Ni fattar!

Jag vet att det här med att leva ”här och nu” är en uttjatad kliché som många slänger sig med utan att egentligen fatta den riktiga innebörden. Trots allt så är ju nuet det enda vi människor egentligen har och lever man i det förgågna, så får man räkna med en hel del ångest (över allt som varit, för det mesta det dåliga som har en tendens att fastna extra hårt) och om man lever för mycket i framtiden så får man räkna med en hel del oro. Oro över sånt som komma skall. (Oftast dåliga saker som har en tendens att skrämma och oroa innan det händer)

Såå.. till syvende och sist så kan man ju bara konstatera att det faktiskt är nuet som är det bästa vi kan anamma för oss själva och ändå tycks det vara så svårt för så många.

Allting i livet är flyktigt och ändå är det så många människor som inte vill, vågar eller kan inse detta faktum.

ALLT är flyktigt. Precis allt: Tid, hälsa, skönhet, relationer, omgivningar, årstider, väder etc etc.

Så varför är vi människor så jävla rädda hela tiden? Varför vara så rädd att förlora någon eller något när inte ett enda dugg egentligen tillhör oss i slutändan?

Ooops.. nu blev det lite djupt idag men ja, Ni som känner mig fattar ju vad jag menar och just nu funderar jag jävligt mycket över såna här saker. Jag vet ju varför jag gör det och jag vet också att det är bra för mig eftersom det hjälper mig att stanna i mitt eget ”Här & nu”

Inget varar för evigt och det finns inga garantier för lyckliga slut. Vi föds och vi dör och precis som i vilket kretslopp som helst så förvandlas vi alla till något annat hela tiden. Vare sig vi vill eller inte!

Den röda tråden som löper genom våra liv ligger förutbestämd längs vägen och ibland är det knutar på den tråden. Ibland går den fram och tillbaka alldeles för många gånger och ibland så kan det rent av vara en jäkla stor härva som knappt går att reda ut. Men den dagen då man kommer till trådens slut, ja då ÄR det slut och fram tills dess så är det bästa man kan göra för sig själv att stanna i nuet för det är lättast att överblicka!

Mitt liv är mitt och ditt liv är ditt!

Snart är denna vy ett minne blott. Precis som det jag känner just NU!

”Döden frågade livet: varför hatar alla mig men älskar dig? Livet svarade: för jag är en vacker lögn och du är en smärtsam sanning”

Truth of the day!

Mindre än en vecka..

Av , , 2 kommentarer 12

..kvar på semester!

Det blev hemester med undantag för kortare avstickare runt om i Västerbotten. Vi har varit norrut, söderut och västerut. Ja, tre väderstreck fick räcka för i år och nästa gång vi reser så hoppas jag på många hundra mil söderut, men vi får väl se hur det blir med det. Saker börjar sakta te sig mer och mer ”som vanligt” men man ska ju som bekant inte ropa HEJ förrns man är över bäcken eller hur det nu var.

Men semestern då.. så otroligt härlig! Trodde ju att det skulle bli jobbigt att vara ledig så länge, rastlös som jag är. I ”vanliga” fall så brukar jag bara vara ledig ett par veckor på sommaren för att kunna åka till solen två gånger varje vinter, men nu var det ju lika bra att ta hela sommaren ledigt och ja, jag har inte varit ledig en hel sommar sen jag gick i åttonde klass men faktiskt… det var riktigt kul 🤩

Jag har INTE blivit lat

Jag har INTE blivit less på familjen

Jag har INTE gjort av med massa pengar

Jag har INTE tittat på klockan så mycket

Jag har INTE dragit igång tjorviga hemmaprojekt

Jag har INTE haft tråkigt… osv..

Nä, det har varit riktigt fint! Familjehäng i fokus såklart och massor av sol och bad. En hyfsad solbränna har jag lyckats skrapa ihop också.

Jag har träffat många fina människor i sommar och en och annan är faktiskt sådana som jag inte haft så mycket kontakt med under de senaste åren men plötsligt så korsas vägarna och det blev lätt att bara ta vid där man slutat några år tidigare. Himla roligt i alla fall.

Å vad mer då? Jaa.. jag har läst ungefär åtta böcker och jag har kollat 2 hela serier på Netflix. Haha… ett riktigt slackerliv med andra ord.

Fast vissa dagar har vi cyklat flera mil och jag har haft hela träningsdagar då jag kört stenhårt både på inne och utegymmet. Balansen är ju som bekant viktig och jag har verkligen fifty / fifty i mitt liv vad gäller fysiska aktiviteter och vila. Jag har inte heller varit så bestämd på när jag ska göra vad. Dagsformen har fått bestämma helt enkelt och både vi vuxna samt kidsen har verkligen bara gjort vad vi ville och när.

Kidsen förresten.. Nu finns det ju som bekant ytterligare en kid i familjen och trots att det inte är min egen bejbiz så blir det ju ändå rätt mycket bebisliv för oss allihopa. Det är fantastiskt att vara mormor och man blir ju lika stolt över barnbarnets framsteg som man en gång i tiden blev över sina egna små telningar. Numera kryper han ju också den lille mannen.

Superkompetent Lillkille på G

Finaste killarna…

 

Nog är det härligt med bebisliv alltså. Men trots en hel del bebishäng så har jag hunnit partaja ett par gånger i sommar också. Senast i Lördags och det var en väldigt märklig känsla att göra en hel krogrunda på fyra olika ställen och träffa massor av folk. Det ringlade långa köer utanför varenda hak och alla var glada. Det var nästan orealistiskt. Men förbaskat kul! Bara känslan av att få sminka sig och känna förväntan stiga när man cyklar ner på stan med vind i håret och solsken i blick haha..

Ni som känner mig vet ju att jag ofta använder mina gamla kläder tills de faller sönder och i Lördags var inget undantag. Min svarta kortärmade polotröja köpte jag på rea för en femtilapp innan jag ens träffade Jimmie. Alltså nästan 20 år sen.. polokragen håller på att säcka ihop eftersom stretchen för längesedan gett upp haha…

Det långa svarta spagettilinnet som jag har ovanpå köpte jag för kanske femton år sen på JC i Kungspassagen och tja, det är praktiskt att vara klädautistisk men det är ledsamt när kläderna faller sönder och jag inte kan få tag på liknande plagg. Det låter kanske fånigt, men kläder måste vara 100% rätt för mig annars går det inte att ha skoj ute på krogen!

Japp, så äre! 😎

Smink & paljetter krävs när man gör krogpremiär efter pandemi!!

Jag hade i alla fall med mig det festligaste sällskapet och det var längesedan jag skrattade så mycket. Jag var hemma först klockan 3 på natten och jag lyckades också undvika att bli bakis tack och lov!

Hursomhelst, nu lider sommaren mot sitt slut och jag ser fram emot att börja jobba igen. Jimpa har redan börjat jobba så jag försöker att börja räta ut rutinerna och sakta men säkert dra tillbaks gå-och-sova-tiden lite tidigare för varje kväll. Det går väl sisådär.. haha.. Nåväl, jag försöker i alla fall.

Hoppas alla mår toppen. Vi ses och hörs!

Kram!

 

 

 

Småstörigt i en bortskämd del av världen..

Av , , 2 kommentarer 21

Japp, jag vet! Jag är en vit, medelålders kvinna som lever i en otroligt rik och priviligierad del av världen där jag kan åtnjuta jämlikhet och trygghet mest varje dag. Ändå är jag lite surmulen idag. Varför är jag då det?

Jaa.. Det finns en del saker som kan få mig lite ur balans och det är så små saker så att omgivningen (förmodligen) baxnar och inte ens märker det. Det är så jäkla banala saker och ändå så STÖÖÖÖR det mig så till den milda grad så att det rent av generar ett helt (HALVT) blogginlägg (!!?)

Vojvoj och HOJJA!!

Så här äre:

Jag avskyr verkligen några saker och det är följande (Helt utan rangordning)

  1. När män STINKER obehagligt rakvatten /parfym som förpestar butiker och restauranger och som får mig att vilja slita mitt hår!
  2. När butiker och restauranger inne på Avion försöker överrösta varandra med just DERAS egen skvalande bakgrundsmusik, med resultat av att mina sinnen blir totalt sjösjuka eftersom mixen av 3 eller 4 olika musik från alla håll får mig att vilja slita mitt hår (eftersom blandningen blir en slags musikspya som föder min aggressivitet istället för viljan att shoppa) SKÄMS på er, Ni som ”samordnar” inne på Avion. Har Ni verkligen inte det minsta koll på detta??
  3. När vuxna människor erbjuder sina pyttesmå barn Trocadero (Har Ni ingen jäkla koll på att Trocadero innehåller ganska mycket koffein??) Skärpning liksom! Sen att de har mage att sitta och skälla och gnälla på att kidsen är oregerliga… *SUCK* Jamen Grattis liksom.. Jaaa.. jag sliter mitt hår!
  4. Den fortsatta trenden med djurmönstrat, speciellt då leopardmönstrat. Panik. Jag får fan i mig paniiik… Jag sliter mitt hår och undrar varför ALLA fortsätter gå in i modeindustrins fålla som de får de är (förlåt… leoparder) *bääähäähh..*
  5. Mig själv! Att jag ens bryr mig om alla dessa små triviala ting haha… Hmm.. kanske är det åldern? Nä, för fan.. just över denna punkt ids jag INTE slita mitt hår över. I alla fall inte idag. Jag gör som jag brukar: Jag accepterar det jag inte kan förändra. En oslagbar formel ❤

Okej, jag kapitulerar inför det faktum att jag ändå har det så himla bra 😂

Och förresten så är det bara MITT liv som handlar om mig så nu vill jag också berätta om nåt kul!

Nämligen om en trevlig herre som jag mötte vid kyrkstugan för några kvällar sedan. Han berättade att han läser min blogg och att han tycker att den är BRA. Han sa att jag ”skriver så positivt om Jimpa och barnen” och ”att min blogg är en av de bästa på vk” ❤ och att han gillar om min blogg.. Jag ba: WOW!!

Alltså… gissa om jag kommer att leva länge på den komplimangen?! Jag blev så himla glad och började ju genast att spåna på nästa inlägg (detta) som förvisso började lite gnälligt, men som ska sluta SNÄLLIGT!

Japp, något fyndig kan jag ju också vara emellanåt.

Hur som helst så fyller faktiskt min fina, underbara man 40 år imorgon och eftersom vi redan har firat för redan en vecka sedan så kommer vi förmodligen att fira rätt stillsamt imorgon med att: Äta glass till frukost, ta en runda på gymmet, mysa tillsammans hela dagen med familjen för att slutligen ta en middagsrunda på någon lämplig restaurang imorgon kväll. Men helt ärligt.. Inte fasen kan man tro att denna snubbe blir 40?!

Han är vacker som en dag och smidig som en kattunge (med lite klumpiga och söta inslag då och då)

Han är MIN man, min bundsförvant, pappa till mina barn, min partner in crime och min ständiga partypartner!

Han är underbar, tolerant, lojal, familjekär, snäll, omhändertagande, generös och tokrolig som fan och det är skitkul att vara i samma lag som honom… Och… Imorrn blir han 40 bast! Hur häftigt liksom?!

Finaste Jimpa.. Stort GRATTIS!!

Som jag älskar Dig!

Världens vackraste man! Inifrån och ut!

Aldrig tråkigt med honom 🤣

Japp, och nu ska jag gå och fira sista kvällen med honom som 39-åring!

Hare bra hääääj!!