Jag har under det senaste halvåret läst massor med böcker, men tyvärr har jag varit dålig på att dela med mig av alla boktips. Jag kastar mig över det mesta som verkar vara intressant och jag läser deckare, skönlitteratur och en och annan fackbok.

En bok som jag till slut fick tag i och som jag småläser i då och då är denna:

Boktips från 2010

Nu har jag läst den igen och diskuterat massor med en och annan av mina vänner och bekanta. Det mesta som står i den här boken är en sådan brutal sanning och man tar sig för pannan ibland och undrar: ”Hur f-n kunde det bli så här?”

Med risk för att låta hur gammal som helst, men ärligt.. Jag är född på 70 talet, jag var tonåring under det hemska åttiotalet, jag fick mitt första barn på 90 talet och idag är jag alltså SÅ himla gammal att jag är en trebarnsmorsa en bra bit in på det nya decenniet.

Vissa saker i vår utveckling har skett totalt explosionsartat och tyvärr så känns det ju som att alltför mycket idag är i en sådan grav obalans att man blir mörkrädd. Som det står skrivet i en blogg jag följer:

”Världen är skev, galen, ful och smutsig. Jag blir berörd och upprörd över typ allt i livet”

Så känner jag också alltför ofta. Och visst är det ju så att det som är totalt superVIKTIGT för mig, kan te sig HELT oviktigt för någon annan. Så är det ju för alla. Men när man läser den här boken så blir det väldigt tydligt hur ”skev” världen faktiskt ÄR.. men det värsta är att det blivit ett ”normaltillstånd” för så många! Är vi på väg att bli avtrubbade? Alltså.. jag menar.. MER avtrubbade än vanligt?

Även denna bok (precis som mitt förra boktips) borde läsas av:

ALLA!!

Huvudet på spiken:

VEM… ska fostra dem?

Bara en sådan sak som att många bebismammor idag har så fullt upp att fiska efter ”lajks” och bekräftelse på facebook så att de helt enkelt ”glömmer” att vara med sina småbarn i den verkliga världen och bekräfta dem ”irl” när småbarnstiden är så otroligt viktig för tex språkutveckling osv…  Eller att barn vill vara ”vuxna” samtidigt som deras föräldrar gör ALLT för att se yngre ut och gör ALLT för att vara ”kompisar” med sina barn. Är inte det ett skrämmande fenomen i sig? Jag bara UNDRAR! Nåja, jag ska inte ödsla så mycket energi som jag brukar för att oja mig över detta. Jag är bara en pytteliten människa som knappast kan göra någon större skillnad men ibland känns det bara som att man blir helt översköljd med SKIT från tusen håll i detta samhälle som majoriteten gladeligen bara glatt sväljer med hull och hår. Blääh… det är vidrigt!

Men jag vill i alla fall se mig omkring med kritiska ögon varje dag. Jag vill tänka själv, jag vill vara självständig, jag vill ta ansvar och framför allt vill jag leva mitt liv på mitt sätt. På riktigt! HÄR och NU!

Jag vill inte tro att jag kommer att vara evigt ung. Jag vill inte äga 76 st svindyra parfymer eller 93 par skor. Jag vill inte styras av status och märkesjakt. Jag vill inte visa upp mina underkläder på internet. Jag vill inte operera in silikonbröst. Jag vill inte att mina barn ska vara bortskämda och egoistiska brats. Jag vill inte att mina barn ska vara infantila när de egentligen ska börja mogna. Jag vill inte vara beroende av olika substanser. Jag vill inte äta piller för att kunna sova. Jag vill inte berätta för alla vad jag gör 24 timmar per dygn. Jag vill inte dela mitt privatliv. Jag vill inte ha slit & släng i mitt liv.. Jag vill inte ha tusen kanaler på min tv. Jag vill inte vara egoistisk. Jag vill inte se folk ligga med allt och alla i pinsamma dokusåpor i tv. osvosvosv..osv…

För allt detta är inte normalt i MIN värld…

Åhh.. Jag vill ju  bara ha ett bra liv. Jag vill ha ett NORMALT liv. Men som sagt.. det som är normalt för just mig kan vara totalt onormalt för andra. Så enkelt är det ju. Men det är ju det där med att allt skit syns och hörs överallt. Det är liksom svårt att komma undan allt det där som inte känns normalt för MIG! Samhället svämmar över av den här skiten, så jag har två val: Drunkna i den eller sätta en klädnypa på näsan och simma undan från den värsta sortens skit… Haha.. konstig metafor? Japp.. *nickar* men de e min blogg å jag skriver vad jag vill 😉

Nåväl..  jag känner mig i alla fall ganska anspråkslös.

Och det är faktiskt skönt!

Dagens tips:

Reflektera mera!

(över vad just DU tycker är viktigt i just DITT liv!)

🙂

Vi Hörs & Störs en annan dag!