Etikett: gnäll

Tjata, gnata, älta och prata…

Av , , 4 kommentarer 8

Att älta: VAD går det ut på egentligen? Hur ska det sluta? Varför ältar man? Mår man bättre av att älta? Varför har somliga så svårt att gå vidare? Varför fastnar man i det förflutna osv…

osv…

osv…

Och Så VIDARE…

Ett ämne som ofta är på tapeten faktiskt. Och idag har vi konstaterat följande:

ATT… Om man frivilligt går tillbaks till någon (gång på gång) som är konstant otrogen och behandlar en som en dörrmatta så har man förbrukat rätten att gnälla. Man FÅR gnälla första gången det händer. Men när man gått tillbaks till samma människa flera gånger och faktiskt valt att ta denne tillbaks så ska man inte förvänta sig att vännerna ska sitta och smeka en medhårs och tycka synd om.

Nope! Det funkar inte så!

Man får ju nog av folk som själva väljer att gå tillbaks till ett svin och som sedan i vanlig ordning tror att det är okej att komma och förtvivlat gnälla, gråta och klaga. Man får helt enkelt stå för sina val och leva med det man valt. Vännerna ska inte behöva trösta varje gång man gjort det medvetna valet att gå tillbaks till en otrogen idiot. Vännerna får till slut nog och man ska vara medveten om att vännerna antagligen också har ett liv som ska underhållas.

Boka tid hos en psykolog istället för att terra dina vänner! *tips*

När gratistimmarna är slut så är de fanimig SLUT alltså. Väljer du fel även denna gång så kan du betrakta dig som ensam (sorry, men verkligheten är tuff ibland)

Även de som gnäller ALL sin lediga tid över hur kasst jobb de har och hur jobbigt och tråkigt och hemskt jobb de går till varje dag har även dem förbrukat sin rätt att gnälla i samma ögonblick de gått till jobbet och jobbat gratis, utan att någon bett dem bara för att vara snälla mot en kollega (som ändå skulle fått betalt för jobbet du just utförde!)

Ursäkta om du hade förväntat dig något glatt i bloggen ikväll… Men detta faller under kategorin "Jag stör mig på".

Om jag själv inte orkar älta massor med skit som hänt i mitt liv… Varför tror just DU att jag ska orka lyssna på skiten som händer i DITT liv??

Alla har vi våra kors att dras med så varför ska vi bära andras kors? Speciellt de som ändå väljer de tyngsta och värsta korsen att bära?

Välj att leva med en idiot! Men gnäll inte när h*n fortsätter vara otrogen.

Välj att slava frivilligt på ditt jobb! Men gnäll inte när du aldrig får uppskattning eller lön för mödan.

Välj att leva somn ett offer! Men gnäll inte då du själv skapar situationen!

Välj att vara kompis med opålitliga människor! Men gnäll inte då de sviker dig gång på gång!

Välj att ställa upp på allt och alla HELA tiden, men gnäll inte då du inte får samma sak tillbaks!

Välj in fel personer i ditt liv! Men gnäll inte då det går åt helvete hela tiden!

Nämen huvva så negativt och sorgligt inlägg detta blev… Bäst att välja att sluta älta detta dåliga….

….

….

…NU!!

Vi ses o hörs! :-)

"Och jag är ju redan gift med J… ingen idé att börja gnälla NU….

Det är liks för sent"

Hahaha…

 

Sorgligt men sant!

Av , , 8 kommentarer 5

Alla som följt min blogg vet ju att varje gång jag befinner mig i denna lapplandshåla så brukar jag få massor med nya uppslag, tankar som vaknar, insikter som slår mig med full kraft och en hel del annat som är bra att ha i bagaget då jag kommer hem till mina nära och kära.

Ibland blir jag faktiskt alldeles hemmablind och tänker kanske inte på hur mycket skit jag faktiskt står ut med när jag lever mitt lilla svenssonliv kring Umeå med omnejd.

Det slog mig idag då det är marknad här och man träffar en och annan gammal bekant på stan.

För HUR kan det komma sig att folk man inte sett på X antal år ställer sig sig och öser en massa gnäll och skit över en? Men som inte bryr sig om att fråga "Men hur mår DU då och vad har DU gjort sen sist?"

Fascinerande. Det kan ju inte vara en slump att de väljer ut just mig som känslomässig soptunna?! På något jäkla sätt så måste jag ju inbjuda till det?

För de senaste månaderna, veckorna och dagarna har jag bara hört dylikt:

"Det är så synd om mig för att blablabla….."

"Jag är så sjuk och jag har så ont och blablabla…."

"Alla är så dumma mot mig för att blablabla…."

"Jag kan inte för att blablabla…"

"Nä, det går inte för att blablabla…"

Jahaa.. Men vad vill jag då uppnå med det här smått ilskna inlägget?

Jo, nämligen att folk slutar att gnälla så jäkligt HELA tiden. Och om de nu måste gnälla HELA tiden så snälla, gör det till någon annan än mig. Jag är faktiskt ingen soptunna för gnäll och negativa känslor och tankar.

Sedan är jag less på att dessa människor (ja, det finns ett par stycken som håller på så här och tror att det är ok!) ALDRIG frågar hur jag mår, eller hur jag har det. De tar för givet att det alltid är bra, vilket det för all del också är för det mesta. Men det vore förbannat skönt om någon i alla fall ställde frågan. Eller om någon frågar om MINA barn någon usel liten gång istället för att BARA prata om sina barn och redogör vad de gör varje vaken sekund.

En nära vän till mig sa att jag ska ta det som en komplimang. Att folk känner förtroende för mig och ser mig som en stark person som tål att lutas på i vått och torrt.

Visst. Jag får försöka se det som en komplimang, men jag har sedan länge sett vem och vilka i min närhet som JAG kan luta mig på om det skulle behövas. Och det är INTE de som bara hör av sig när de vill ha mig som klagomur.

Det får vara slut med sådant nu. Jag har trots allt ett hus, tre egna barn, en karl, några jobb, lite skolarbete och en handfull vänner och släktingar som jag gärna vill vårda och vara rädd om på det sätt som jag finner lämpligt.

Och om just DU är min vän så vet du varför du är det för då har jag talat om det för dig.

Så vad är då riktig vänskap? Jo, ett givande och ett tagande som få behärskar. Man måste göra bägge med måtta, annars blir man ensam.

Hursomhelst: Jag är ingen bank, inget bemanningsföretag, inget taxibolag, ingen jour, ingen socialtjänst heller….

Men jag är en Helena. Jag har också ett liv… MED innehåll som jag värdesätter högt. Det livet tänker jag fortsätta med.

Så idag kom jag till den insikten att det inte är någon mening att vara en allmän klagomur:

  • Därför att ingen ändå uppskattar det.
  • Man får inte betalt.
  • Det är trist att bara höra gnäll.
  • Det finns ingen framtid eller utveckling i att vara en sådan heller.
  • Man får inte heller igen tiden man investerat i att lyssna på gnället.

För om jag skulle fortsätta med detta otacksamma och oavlönade arbete så blir jag nog en mycket negativ person själv vilket jag INTE vill bli.

Jag vill fortsätta vara en HELENA med allt vad det innebär, så därför slutar jag skriva detta negativa inlägg……

…..

…..

NU!

 

 

Lata mammor med barnvagnar på bussen….?

Av , , 8 kommentarer 5

Läste just en artikel om mammor på Tomtebo som inte ryms på bussen med sina barnvagnar. En tjej har tydligen stått och väntat på bussen i hela TVÅ (!) timmar vid ett dagis som ligger vid universitetsområdet för att få åka hem till Tomtebo.

Ja, inte vet jag… Hon KAN ju ha brutit en fot eller så har det varit snöstorm eller nåt.. Men det tar en kvart att gå den sträckan. Sååå.. istället för att vänta i två timmar på en och samma fläck så KAN man ju faktiskt GÅ istället.

Personligen skulle jag aldrig tillåta mig själv att stå och frysa eller vänta på en busshållsplats i två timmar bara för att KANSKE få plats på en buss.

Dessutom om man bor på Tomtebo så kan man, om man inte får plats på bussen ner på stan KNALLA till kolbäcksvägen och ta buss nummer 5 som också går ner till stan. Eller ta femman från stan och kliva av där och gå de sista metrarna till Tomtebo.

Har man ett problem så löser man det på enklaste sättet.

Förresten så tycker jag att det kändes lite överdrivet med nästan en hel sida i vk om en sån grej. Fick samma känsla som när två lattemorsor grät ut i media att de blivit utslängda från en sushibuffé för att de petade bort riset. Haha.. det var nästan pinsamt!

Läs själva:

lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/2010/02/ville-inte-ata-ris-blev-utkastade.html

Hursomhelst så får jag känslan ibland av att folk gör det så jäkla enkelt för sig. Kommer det ingen buss just då så måste man ju agera… inte stå och slösa bort två timmar av sitt liv på att vänta när man kan gå en liten kvart för att komma hem.

Men som sagt… Vad vet jag? Hon kunde ju ha skavsår, höga klackar, bruten fot eller nåt annat som gjorde att hon var strandsatt hela tre kilometer hemifrån.

Jag vet, jag är en grinig jävla satkärring ikväll. Men ibland blir jag så less på allt onödigt gnäll. Det finns riktigt jävliga saker som är värda att gnälla om. Gnäll på sånt istället.

Ja, detta faller under kategorin "Jag stör mig på" men klaga inte… för det är MIN blogg och jag skriver om VAFFAN JAG VILL!!

Well, nu tar jag och drar nåt gammalt över mig och gömmer mig med en popcorn skål i soffan. Jag lovar att det är slutgnällt från den här tomtebomamman i alla fall. Och tro mig, jag går hellre än att jag åker buss i vilket fall som helst.

Hare fint!!

"Det luktar schjiiiit på stans bussar!"

 

 

 

 

8 kommentarer
Etiketter: , , ,