…in till förlossningen på en liten check-up. Det känns ganska tryggt med tanke på att jag öppnat mig flera centimeter utan att ens vara medveten om det och eftersom det kan gå ruskigt snabbt när det väl händer så känns det ju skitbra att man får komma och ta en titt.

Igår gick hela kroppen in i ett slags låsning och jag har gruvligt ont i ljumskarna. Nästan så att jag inte kan röra mig. Känns ju inte alls roligt. Sitta, ligga eller stå är alla lägen lika smärtsamma så nu är det faktiskt inte kul att vara på tjocken längre.

Så nu hoppas jag att allt mitt babbel om mitt fysiska tillstånd ska upphöra. Snart tvingas ni väl läsa rad efter rad om babydreggel, bajsblöjor och ömma bröstvårtor…

*skrattar HÖGT*

Nej för fasn.. Stanna kvar och läs.. jag bara skojade fattar ni väl? Jag som själv avskyr att läsa rosaskimrande babybloggar med lyriska mammor som beskriver avkommornas avföring i flera rader. Mammor som utförligt förklarar varende rörelse som deras telningar gör.. Näe.. fy så trist! Jag LOVAR verkligen att jag ska sköta mig hyfsat här i bloggen haha…

Men nåt som  jag faktiskt vill visa er nu på en gång är den lestadianska vaggan som jag fått från morfar som växte upp i en sträng, norrbottnisk lestadianfamilj. Den är otroligt vacker i sin enkelhet och visste ni att de norrbottniska vaggorna vaggar barnet från huvud till tå, medans de västerbottniska vaggorna vaggar barnet från sida till sida? Visst är det lite coolt? I denna vagga har det hunnit ligga många barn kan jag lova. Hursomhelst, även denna bild har Christian Örnberg tagit på oss:

Visst är vaggan fin? Och visst är Jimmie söt i sin ceriserosa t-shirt?

Ha en bra dag alla som läser! Nästa gång jag skriver så HOPPAS jag att familjen blivit större. Kram H