..En liten kille med vattkoppor som ändå är så pass pigg att han blir uttråkad av att vara hemma är inte den bästa kombinationen med en mamma som varit vaken halva natten.

Imorgon skulle egentligen varit min sista dag på jobbet men det blir hemmaläge istället med den prickiga sonen. Förhoppningsvis får man sova inatt så att man orkar vara "sjukmorsa" imorgon. Det är ganska skönt att gömma sig lite för omvärlden just nu så fast det kanske låter lite elakt och hemskt så kom vattkopporna hyfsat lägligt. Det betyder om inte annat att man får vara ifred i lagom dos.

Fick i alla fall träffa Martin idag och han fyller på med lite optimism bara genom att vara sitt lugna, trygga jag.

Imorrn ska jag träffa Lisa och även hon fyller på med glädje i min just nu ganska sorgliga tillvaro.

Jag går igenom en period när det bara händer en massa dåliga saker. Men obotlig optimist som man är så inbillar jag mig att det finns en orsak till varför allt knas händer. Det känns som att jag bara MÅSTE tro på att allt har en mening och att jag ska lära mig nya saker om mig själv och människorna i min tillvaro.

Man får aldrig ge upp för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Men jag slutar aldrig att förvånas över hur livet kan vara som en berg-och-dal-bana. Men jag ska ärligt säga att jag just nu skulle föredra en vanlig karusell som bara går runt-runt.

*skrattar*

Schysst liknelse eller vad?

"Sörj aldrig det som varit, inte heller det som som komma skall utan gläds istället att Du lever här och nu…"