Etikett: överdos

Spice nätdroger i och utanför city…

Av , , 2 kommentarer 12

 …läste jag om i vk alldeles nyss.

Det står massor av bra tips som man bör tänka på som förälder och hur man upptäcker om ens barn eller någon annan använder droger. Skitbra!

Jag själv trillade aldrig dit på droger efter att som femtonåring hittat en kompis, överdoserad med en spruta heroin i armen. Jag blev så  galet rädd den gången att jag nästan kissde på mig och ångesten jag kände då går inte att beskriva med ord.

Som tjugoettåring flyttade jag till Göteborg där några av mina flickvänner gärna partyknarkade och snortade i sig allt möjligt på skitiga krogtoaletter medans jag stod ensam i baren och väntade medans jag drack en öl eller två. När de kom tillbaks kände jag mig oftast rätt ensam ändå eftersom vi befann oss på lite olika plan eller hur man nu ska uttrycka det hela.

Jag umgicks inte länge med dessa… Min rädsla för droger har alltid varit så djupt rotad i mig och den enda gången jag tagit droger var ytterst ofrivilligt då jag blev sjuk i min njure och låg inlagd i två veckor på lassa hög på morfin. Efter en vecka såg jag troll i hörnen på nätterna. Obehagligt nåt fruktansvärt och jag var rädd jämt. Som tur var så jobbade min mamma natt på lassa så jag kunde ringa till henne när det var som läskigast.

Men det otäckaste ALLA kategorier är att se hur några personer i min närhet som låtit både alkohol och droger förvrida hela deras värld och även andras.

En del av dem finns kvar i mitt liv, dock på avstånd och de vet att jag finns och att jag älskar dem även om vi sällan ses eller pratar i telefon.

Ett par av dem har jag rent av skickat ut ur mitt liv och ingen av dem har möjlighet att återvända då det gick så långt att till och med kärleken tog slut. (Tro mig! Det KAN hända oavsett hur släkt eller familj man än är) De som ställde till med mest kaos i mitt liv och som har de största egotripparna bestående av sig själva, knark och alkohol orkar jag helt enkelt inte med. De är och kommer aldrig mer att vara välkomna i mitt liv.

Sad but true!

Nåväl, lite av min egen historia som innehåller alldeles för mycket knark och sprit utan att det för den skull passerat i min hjärna och mitt blodomlopp. Ändå är jag less.

Ser att jag som vanligt skrivit för långt som det blir ibland när jag blir känslosam men jag vill uppmärksamma ALLA umebor på detta:

Kring Nydalasjön på den östra sidan hittade jag sist jag sprang en runda några färgglada förpackningar som innehållit spice. I sjön vid kärleksviken finns flera grillplatser och i vattnet låg ölburkar, pringlesrör och så dessa jävla knarkpåsar.

Så även om det är kulturnatta och mycket jippon i city så kan det löna sig att "think outside the box" eller utanför centrumfyrkanten kanske man ska säga…

Bor du nära Nydalasjön och är en närvarande vuxen som bryr dig om dina egna barn och andras så tycker jag att du ska ta dig en tur dit någon kväll. Det går även att köra bil ända fram till bommarna vid kärleksviken och där kan du hitta mycket om du bara orkar leta. Och om du orkar se och förstå.. Vem vet? Kanske kan du till och med rädda någon som behöver räddas?

But sometimes it’s just too late..

Inte en till…

Av , , 4 kommentarer 2

..som bara dör!

Jag blev lite ledsen när jag hörde att den före detta Alice in chains basisten dött av en överdos. Åh, vad sorgligt. Ledsen blev jag.

Hej då Mike Starr

Sov gott. Nu är du fri, men död!

Ge fan i drogerna i nästa liv är du snäll!

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Någon som minns…

Av , , 2 kommentarer 1

….filmen "The lost boys" med bland annat en ung Kiefer Sutherland och Corey Haim?

En film som gjorde stort intryck på mig när jag var fjorton år. Jag bara älskade den filmen och gör i och för sig det fortfarande. Lite liknande vad "Twilight" är för dagens fjortisar kan jag tänka mig.

Hursomhelst så fick jag veta idag att en av filmens stjärnor, Corey Haim har dött av en överdos endast 38 år gammal. Så otroligt sorgligt och tragiskt.

Vila i frid, fina Corey

Man blir lite ledsen och jag kan inte låta bli att tänka på alla som blir offer för drogerna. Både lagliga OCH icke lagliga droger. Det förstör så många unga liv. Jag har aldrig själv provat en endaste drog (om inte tobak och alkohol räknas förstås), men jag kan tänka mig att det får livet att gå i alldeles för hög hastighet och därmed får oftast livet ett ganska abrupt slut också långt innan det egentligen borde vara över.

Idag ska jag titta på filmen och lyssna på filmens soundtrack som är en helt fantastiskt bra skiva. Den skivan har alltid varit en av mina favoriter. Den plockar jag fram idag…

"People are strange"

"Cry little sister"

"Beauty has her way"

"Lost in the shadows"

 

 

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Otäck utveckling…

Av , , 6 kommentarer 7

…överallt i samhället idag. Senaste tidens vansinnesdåd hos de unga i Umeå verkar ha fått många att stanna upp och fundera. Det märks ju inte minst i bloggarna och i morgontidningarnas rapportering.

När jag tänker tillbaks ungefär tjugo år så ser jag mig själv som en av dem som sprang omkring på stan under dygnets alla timmar. Vi var jagade av både föräldrar och socialtjänst. Vi skolkade, snattade, rökte och drack alkohol. Vi var hemska mot föräldrar och lärare. Vi sket i alla regler och lagar och ansåg att de inte var för oss.

Men idag förstår jag vilken extrem tur jag haft. Jag hade många människor som brydde sig om mig och som orkade tvinga in mig på rätt spår. Det är jag väldigt tacksam för. Utan dem vet man aldrig vad som kunnat hända.

Droger förekom naturligtvis när jag var i den åldern också, men idag känns det som att det är mycket vanligare även hos de yngre ungdomarna.

Själv fick jag ett rejält skrämskott vad gäller drogerna då jag hittade min vän i sin säng som tagit en överdos. Jag var femton år och det är en av de mest skrämmande händelser jag varit med om. Den upplevelsen gjorde att jag aldrig vågade röra någon drog annat än alkohol som i och för sig är rätt farlig den med.

Jag hann alltså aldrig fastna i någon drog eftersom jag blev så fruktansvärt rädd så att jag tappade lusten att prova allt vad knark heter. Och jag har än i denna dag aldrig testat och det är något jag känner mig stolt över.

Idag är det många som hoppar på drogerna och bryr sig inte alls om avskräckande exempel. Så många gränser som suddats ut, respekten för sig själva och andra har minskat, egoismen breder ut sig hos människorna och det verkar vara många som tappar tron på framtiden och bara orkar leva från dag till dag.

Kanske hängandes i sin klunga utanför frasses?

Jag minns hur det var. Vintern var lika kall och hård som klimatet oss ungdomar emellan. Vi brydde oss inte om mycket. Och idag förstår jag vilken tur jag haft.

"Det är en tuff uppgift att försöka få en ung människa att komma tillbaks på rätt spår. Men med rätt hjälp, ork och vilja så kan det gå. Det MÅSTE gå"