Sitter och rensar i gamla mail och hittar denna bild. Skickad till barnens farmor 2005.

Nog för att jag minns att han var en extremt söt unge… men att han var så här underbar hade jag nästan glömt bort att han var. Jag blir alldeles varm och luddig inuti när jag ser den här gamla bilden och minnen bara väller över mig.. Jag minns oron över bebisen när jag plussade eftersom jag varit jättesjuk och legat inne på lassa i flera veckor just innan plusset med en trasig njure. Hur oron över graviditeten och bebisen hängde över mig ända tills jag fick klartecken av min läkare.

Oron byttes till rosaskimrande lycka och jag var GLAD varendaste dag under graviditeten med den här grabben. Kanske är det därför han utstrålar så mycket ljus och värme? För att han är byggd av kärlek, glädje och för all del en hel del chokladglass… *skrattar*

Nu har han i alla fall lämnat oss och stuckit på semester med sin farmor och farfar… Och.. jag saknar honom… Min bebis…

Som inte är en bebis längre!

(Dock lika hårfager som alltid)

Mr Niceguy