Etikett: Vrede

Tillämpning av döddsynderna i vardagen…

Av , , 6 kommentarer 6

Utmanad av Jessica

Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede, Lättja..

*funderar*

Högmod ja. Det är alltså lika bra att faktiskt erkänna att jag är lite högmodig av mig då och då? Ahapp, så då har jag alltså begått en döddsynd genom att trotsa jantelagen: "Du ska inte tro att du är något?" För jag VET ju att jag är något. Att jag är bra på en jäkla massa saker och har lovat mig själv att fokusera på just det istället för att deppa över saker som jag är KASS på.

(Förresten kanske de glömde skriva in jantelagen i döddsynderna?)

Girighet är det samma som att vara snål, sniken eller att alltid bara vilja ha mer och mer och MEEER…

Nope, då är jag inte skyldig till den dödssynden tack och lov (Phew.. *torkar mig om pannan och pustar ut*) Alla som känner mig vet att jag inte bryr mig särskilt mycket om materiella ting och att det lilla jag har, det delar jag alltid med mig. Jag anser mig själv vara en generös person och ibland kanske till och med för mycket (tyvärr)

Vällust betyder njutning, lust, tillfredsställelse och tjaa.. helt enkelt… att man är horny emellanåt? (vill ju inte förarga någon genom att skriva.. KÅT! Haha…) Ja du Jessi, säg den människa som inte är skyldig till detta? Bevare mig väl *skrattar högt* Åkej, jag är skyldig även här.

Avund är inte riktigt min grej det heller. Jag känner mig lyckligt lottad som inte lider av den fula sjukan avundsjuka eller svartsjuka som man även kan kalla den. Missunsamhet är inget som någon människa klär i och även den vackraste man eller kvinna som lider av denna sjuka blir genast ful i de flestas ögon. Visst, lite smått önskar jag ju att jag skulle kunna åka till Thailand i januari, precis som Lisa. Men jag missunnar henne verkligen inte att få resa iväg och det är ju en väsentlig skillnad. Jag kan konsten att vara glad för någon annans skull plus att jag inte har behov att ha det alla andra har. Gräset är helt enkelt jävligt GRÖNT på min egen sida tack så mycket!

Frosseri är inte så mycket att säga om annat än att jag är SKYLDIG så det skriker om det. Jag älskar mat och äter gärna och mycket.

Vrede ehrm… jaa.. Vreden ploppar väl upp i varje normal familj då och då. När man kliver på samma legobit för hundrade gången och gör illa sig så förb****t i foten så blir man ju ganska vred. Och när man tjatat om vissa saker för tusende gången så kan det också hända att vreden blossar upp lite. Men jag föredrar att kalla det för hederlig gammal ilska. Vrede låter så… ondskefullt. Men visst, jag är skyldig!

Lättja är det sista på listan och jag funderar faktiskt ofta över hur jag ska kunna anamma lättja lite oftare. Jag skulle gärna lägga mig på sofflocket och vara lat en liten stund varje dag, men det går inte. Så nej.. lättja är jag inte skyldig till. Jag stretar på oavsett hur trött jag är och antagligen är det väl för att OM jag mot all förmodan skulle stanna upp så kanske jag blev liggandes för alltid på ett sofflock *skrattar* Lika bra att hålla lågan brinnandes helt enkelt.

Jahapp min kära Jessi. Blev det bra detta? Nu är det DIN tur att analysera dödssynderna. Vill gärna se vad Du kommer fram till.

Blev svårt med bloggpaus efter en sådan utmaning *skrattar högt*

 

 

 

 

Den arga damen skrek åt mig men….

…eftersom jag inte kunde ta något personligt ansvar för hennes problem så fick jag låta det rinna av mig som vatten på en gås. Jag har insett att jag är ruggigt bra på den typen av situationer. Kanske något att skriva i ett framtida CV?! Hursomhelst.. Jag tar bara skit om jag gjort mig förtjänt av den, vilket som tur är inte händer så ofta. Men så här gick det till här om dagen:

Arg Kvinna:  "Jag vill låna en sån där"

Jag: "Det går tyvärr inte, de där stolarna skall vara här"

Arg kvinna: "Men jag behöver låna hem en sådan NU!! FATTAR du det?!"

Jag: "Ja, jag förstår ju det… men…"

Arg kvinna: "Men vad äre för jävla FEL? Fattar du inget?"  Hon börjar gå iväg, men kommer tillbaks efter några sekunder:

Arg kvinna (nu väldigt, väldigt upprörd):  "Ring hit din chef NU! Jag ska prata med din chef! FATTAR du det?!"

Jag: (Vänligt)  "Varken jag eller min chef har något med det där att göra, men du kan få telefonnumret till den som är ansvarig för de här frågorna om du vill?"

Arg och nu hyperventilerande kvinna: "Jag blir så förbannad, ingen fattar ju NÅT!"

Jag: "Jag förstår att du är arg, men det hjälper inte att skrika.. vill du ha numret till den som är ansvarig?"

Kvinnan, nu ilsken som ett bi: (skriker) "Jag ska gå till tidningarna med det här.. vilka jävla idioter och ni är LIKADANA allihopa"

Jag: "Jaha.. Tack.."

Varpå kvinnan klampar iväg i vredesmod. Jag hinner tänka: "Bara hon inte får en hjärtinfarkt eller nåt"

Ja, vad ska man säga. Ibland är folk frustrerade helt enkelt och låter det gå ut över första bästa människa. Tur att jag  är så väldigt snäll och vänlig och inte så argsint av mig.

Observera att det INTE är kvinnan på bilden som skrivit brevet som är med i filmen.. (Minns ni Tv-serien Bullen?)

🙂