Tid, jag smakar på ordet. I bakgrunden har jag tillåtit Mumford & Sons toner strömma ur högtalarna. Tankarna springer iväg och en känsla utav att sitta på ett skakigt tåg norrut i ett tropiskt land letar sig fram. Morgondimman utanför och solen som steg ur diset, men nu är det lite mer än ett år sedan. Men även den avskurna känslan från samhället och den oerhörda värmen och vänskapen på fjällstationen sipprar ur mig. Tiden bara springer iväg.

Jag skapade den här bloggen för säkert mer än en månada sen, för jag tänkte att jag ville skriva som jag gjort så många gånger för men i ett nytt forum. Sen tappade jag inspirationen, det kom så mycket i vägen. Det var studier, matlagning och klättring. Det var ett knä som gick sönder, en ny stad att lära känna, nya vägar att finna och så stod jag där.

Jag stod där ute på spången som leder över myren och jag tappade kontrollen. Gnistrande frostkristaller i motljus, den gamla skogen, de slitna stigarna och trädens grenverk. Tystnaden men samtidigt ett svag buller från stan. Jag fann en liten oas i tillvaron, en plats fylld med sådant som jag saknat.

En fredag för inte så länge sedan satt jag på universitet och såg molnen skingra sig, solstrålarna leta sig fram och in genom fönstret. Den fredagen cyklade jag med snabba ben hem för att byta ryggsäck och sen ut mot rondellen och vägen ut mot Holmsund. Men jag lät benen få jobba i fem minuter efter rondellen innan jag tog av till höger. In på grusvägen och ner till informationstavlan där jag lämna cykeln, vidare ut över myren och genom skogen.

Jag lät grenverket få sila mina tankar som steg som ånga upp mot skyn. Tystnaden bröt jag med ett försynt ”score!” när jag såg elden ta sig och hörde det välbekanta knastrande ljudet nere vid sjön. Så sjönk jag ner på träbänken, lät solen leka i mitt hår, frosten glittra i ögonen och kände en oerhörd lättnad. Ett vackert lugn.

Det kanske låter märkligt, men det är vad jag behöver ibland. Lite frisk luft, naturliga vyer och en liten gnutta av ensamhet för att hinna ikapp med verkligheten. Men vist är det oerhört skönt att bryta tystnaden med en god vän ibland.

Staden är ny för mig och jag letar efter fler pärlor, om än att Grössjön blivit ett riktigt guldkorn. Sådant brukar kunna ta tid, men jag vill se mer.

Snälla berätta för mig om du känner till en pärla i Umeås närhet som jag inte får missa, mer än gärna tar jag emot ditt tips!

Välkommen till Västerbottens-Kuriren – Bloggen. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!