Edward Riedl (M)

Ungdomsarbetslösheten är alarmerande hög – Finanskrisen slår hårdast mot de unga

Den globala finanskrisen och lågkonjunkturen innebär att många förlorar sina jobb både i och utanför Sverige. Varje förlorat arbetstillfälle är givetvis en tragedi. Den starka svenska arbetsrätten, sist in först ut, slår givetvis hårt för de unga som precis kommit ut på arbetsmarknaden. Det är också svårt för de unga som är på väg in i arbetslivet att få sitt första jobb.

Jobbfrågan är den enskilt viktigaste för alliansregeringen eftersom den är grunden för hela vår välfärd. Men lösningen är inte att som socialdemokraterna kräva generösa lån och gåvor till storföretagen. Om Volvo inte får sälja sina lastbilar runt om i världen kan knappast lösningen vara att svenska skattebetalare ger Volvo pengar för att fortsätta tillverka lastbilar som ingen köper. Detta prövades under varvskrisen på 1970-talet i Sverige – Det var sanlöst dyrt för svenska skattebetalare och räddade inte ett enda jobb.

En fortsatt ansvarsfull ekonomisk politik är den bästa garanten för att trygga jobb och välfärd i Sverige. Alliansregeringen har gjort mycket för att göra det billigare och enklare att anställa och mer lönsamt att arbeta. Riktade åtgärder för att få unga in i arbetslivet är också ett måste. Det arbetet måste fortsätta.

Edward Riedl, gruppledare i landstinget (M).

En kommentar

  1. Mikael Drakenberg

    Hej!

    Jag håller med om att arbetslösheten bland ungdomar är alarmerande. Men, det är inte bara ungdomar som drabbas. De som inte kom in i samhället efter 1990-tals krisen står fortfarande utanför samhället helt ofrivilligt.

    Man studenter som jag träffar är idag inte i 20 års åldern. Många är snarare 30+, i alla fall bland samhällsvetarna. De har nämligen fastnat i utanförskapet eftersom dessa utbildningar enligt svenskt näringsliv saknar koppling till verkligheten…dvs är för teoretiska.

    Detta visar sig verkligen stämma in på mig och många andra. Vi söker verkligen jobb aktivt men har inget som helst ekonomiskt eller socialt skydd. Jag har själv haft kontakt med arbetsförmedlingen och så fort de såg mitt CV och vad jag har för utbildning så var det stopp direkt och de pekade med hela handen ”Där är dörren…Vi kan inte hjälpa sådana som dig”. Det är inte fria fantasier från min sida utan jag har verkligen upplevt det.

    Jag menar att investerar man 3.5 – 4 år i en högskoleutbildning så skall man ju kunna använda den till något, men det visar sig att många är i samma situation som jag idag.

    Det är fel att man inte informerar studenter att högskoleutbildning leder till socialbidrag och inte till arbete.

    Det behövs att man ser över alla samhällsvetenskapliga program och kurser vid våra universitet och högskolor. Vi har inte råd att slå ut den ena kullen av studenter efter den andra.

    Jag och många med mig sorteras bort så fort vi söker jobb, och vi får aldrig en chans att komma in i samhället och bidra till samhället utan hamnar ofrivilligt i långvarig arbetslöshet och utanförskap.

    I Kanada och Amerika finns inte detta problem därför att de har insett vikten av att högre utbildning samarbetar med det omkringliggande samhället så studenterna får erfarenhet och nya färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden.

    Teoretiska högskoleutbildningar är ”outdated” och tillför inget till samhället förutom att det blir en förvaringsplats. De får ju inga jobb efter sin utbildning.

    Det finns mycket vi kan lära av Kanada och Amerika vad gäller kopplingen mellan högre utbildning och samhället. Där jobbar de aktivt med det omkringliggande samhället genom Community Service, Service-Learning osv…som ger de erfarenheter och nya färdigheter som behövs. Detta gör vi inte i Sverige och vi får betala priset genom skenande arbetslöshet bland studenterna.

    Mvh

    Mikael Drakenberg
    (Ofrivilligt arbetslös samhällsvetare)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.