På vår resa till Japan hade vi förmånen att få fira nyår i hamn. Vi kom till Singapore dagen före nyårsafton. Det var en sådan tryckande hetta, att det inte gick att stå stilla på fartygsdäcket. Värmen gick rakt igenom skosulan. Skulle man stå stilla och arbeta på däck, var man tvungen att stå på en träskiva för att inte det skulle bli för hett. Singapore var vid denna tid en Brittisk Kronkoloni med alla de fördelar det medförde. Det var bla. riktigt nyårsfirande.

Nyårsafton skulle firas på en mycket känd restaurang i Singapore. Vi klädde oss i våra finaste kläder och gick dit. Under kvällen satte sig ett annat gäng grabbar vid ett bord en bit från oss. Avståndet var så pass långt, att vi inte kunde höra vilket språk som talades. En av grabbarna påminde om en bekant, med namnet Torsten, men jag kunde inte tänka mig att han skulle vara där. När de reste sig för att gå, tog jag en chansning och ropade Torsten. Han kom då fram till vårt bord och sa att han hade haft samma funderingar som jag. Det blev ett glatt återseende och vi firade nyår tillsamman.

Men historien slutar inte där. Den båt Torsten arbetade på, var en gammal tankers, som var på väg till Australien. De hade fått fel i maskin och blev inbogserade till Singapore. Eftersom det var helg fanns det inga lediga kajplatser, så det slumpade sig, så att Torsten båt förtöjde på vår utsida. Båten hade legat där hela dagen, Torsten hade passerat över vårt däck för att komma i land och vi hade inte upptäckt varandra. Det krävdes att vi gick i land där det fanns hundratals restauranger, tusentals av människor, för att hamna på samma restaurang bara några bord från varandra.

Det var inte vilken Torsten som helst, det var Torsten Cederblad från Åsele. Nyårsdagen blev en förhandlingens dag, som jag återkommer till.