Ekergårds fisk och grönt

Poesi, björklöv, Molly Ringwald

Av , , Bli först att kommentera 1

Om jag kan säga att delar av Umeås kulturarbetare* har berömt mig för mina dikter, betyder det att jag åtminstone ska skriva ett poesimanus, och ha en favoritpoet. Det sista först, min favoritpoet är nog ändå Nils Ferlin. Det råkar vara så att jag mins två dikter från högstadiets svenskalektioner: Du har tappat ditt ord och Stjärnorna kvittar det lika. Nu hade jag en väldigt bra svenskalärare på högstadiet, men det säger väl ändå något att jag minns två dikter från mina tidiga tonår och att båda var från samma poet. Mannen hade talang.

Meningen med att ha ett manus kan ifrågasättas. Eller kan det vara så att medelålders män är en brist i kulturvärden, nu för tiden? Jag har ett manus, med ett arbetsnamn efter den sista dikten, ett namn som också sammanfaller med titeln på ett av mina tidigare inlägg: Weird wild north. Den första dikten heter Dansa med björklöv, eftersom den ukrainsk-amerikanska poeten Ilya Kaminsky – som var på littfest 2023 och som hamnade i USA pga sovjetisk antisemitism – debuterade med boken Dansa i Odessa (är inte Odessa rysk stavning?).

För att utveckla om manuset. Umeåbor som besöker universitetet har kanske lagt märke till att busskuren vid universum sticker ut. Jag säger inte att den är bra designad, men jag tror mig förstår att just den busskuren ska vara mer kreativ och sticka ut. På samma sätt, mitt manus i skrivandets stund inleds med en drogreferens och avslutas med ett könsord. Därimellan är det oskyldigt, förutom någon enstaka referens till självskadebeteende. Sådana grejer, försök att vara edgy, är säkert vanliga och behöver det inte vara en bra idé, men det ger kanske något extra – i alla fall om det i detta fall inte är en vanlig gatudrog.

Vad mera säga? Det är dikter från norr, i en värld där det kan snöa varje dag i en vecka, där det kan bli -35°C, men mera stad än landsbyggd. Mera industriprodukter än vilda växter. Mera amerikanska skådespelare än renskötare. Ja, när jag hänvisar till min gymnasietid, kan jag alltid referera till The breakfast club.

PS. om du reagerar på liknelsen mellan en busskur och mitt manus. Jag hade även en annan liknelse som jag tog bort.

*En konstnär, en författare och en kameraoperatör (engelska Wikipedia använder orden “camera operator”).

Oseriös betraktelse av epadunk och nationlism

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag är lite orolig att det skulle vara genant att jag som medelålders man har hört några epadunk-låtar. Men förklaringen är att jag är med i en fritidsaktivitet, där en mycket yngre man har varit snäll nog att ge mig skjuts och han spelade sådana låtar i bilen. Därför vet jag bla att det finns en artist från Dalarna som sjunger om “små grodorna “.

Och efter att ha hört en handfull låtar kan jag självsäkert göra en samhällsanalys av epadunk. Först är genren en motreaktion på gangsterrap? Mer landsbygd än förort vilket, naturligtvis, bland annat innebär andra etniciteter och kulturer. En kultur baserad på alkohol, sex och bilar är problematisk på sitt sätt, men jämfört med ”gangsterkultur” är det väl ändå ett steg uppåt?

Sedan Dalarna har redan nämnts och man ju inte kunnat undgå att ordet “dalahäst” spelar en roll i en epa-dunk-hit. Det leder oss till podcasten En svensk tiger och dess avsnitt om sjömansvisor och svenskheten. Det avsnittet kopplar nämligen sjömansvisor och deras popularitet, från 1920-talet och framåt, samman med att vi samtidigt fick för oss att skärgården var det svenskaste som finns. Innan hade det varit just Dalarna som var “det svenskaste”. I USA är det “the heartland” inte kusterna, som är “the real America” och motsvarande uppfattning finns även i andra länder. Icket att förglömma under rasbiologins tidevarv kunde kustsamhällen “anklagas” för att vara “rasblandade” (Listerlandet i Blekinge lär vara ett exempel). Men under denna tiden, i det exportinriktade och resande folkhemmet, blev kusten “det svenska”, “jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo”.

Nej, att koppla musikgenren till en eller en annan form av nationalism, är väl lika seriöst som filmen Stockholm Bloodbath skulle vara en korrekt återgivelse av den historiska händelsen. Men att det är en reaktion på gangsterrap tycker jag ändå är en intressant tanke.

Folkhemmet och hamburgare, folkhemmet och datorer

Av , , 1 kommentar 0

Förra våren hade jag en praktik på Agtira i Härnösand. Agtira odlar gurkor och föder upp atlantlax men här tänkte jag skriva om Härnösand. Närmare bestämt att Härnösand är den enda staden i landet där du kan beställa en hamburgare från Clocks. Clocks var ju en statligt ägd hamburgerrestaurang. För en gång i tiden var Sverige ett land där politiker tänkte: “Om våra medborgare vill äta hamburgare, då ska staten vara med och servera hamburgare”. Minns att politik en gång i tiden handlade om saker som statligt ägande av bolag och andra ekonomiska frågor. I synnerhet våra engelskspråkiga vänner verkar ha ändrat fokus när det gäller politik. De kan skriva inlägg där de argumenterar för att vita inte får har dreadlocks men att svarta får blondera sitt hår.

Eller ett mindre löjligt exempel. Jag kom förbi tidningen The free press skapad av amerikanen Bari Weiss. För att ta reda på vem hon är öppnade jag naturligtvis wikipedias sida om Weiss. Wikipedia berättar att Wiss ser sig som vänster om mitten, att hon har uttalat sig mycket om antisemitism och i januari 2022 argumenterade hon mot fortsatta covid-restriktioner. Vad som inte nämns är vad hon tycker om skatter, statligt ägande av företag, och så vidare … inte ett ord om vad vi brukade tro politik handlade om. Nu är varken antisemitism eller covid, till skillnad från blondering av hår, triviala ämnen. Men att pandemi-restriktioner är viktigare än hennes åsikter om skatter är en överraskning för någon som växt upp här. Tänk om skolans böcker i samhällsvetenskap hade slutat med orden: “fast egentligen behöver ni inte lära er om statligt ägande av produktionsmedel, skatter, lagar och konflikter på arbetsmarknaden, i framtidens sociala medier kommer politik att handla om munskydd och symbolfrågor”. Notera sociala medier, konspiratoriskt är det också så att de digitala media giganterna på den nordamerikanska västkusten vill att politik ska handla om annat än skatter, klass, antitrustlagar och andra ekonomiska frågor. (Hur Kinas kommunistiska parti, via tiktok, passar in i bilden är en annan fråga, fast förresten är den kapitalistiska eliten i Amerika så bra vänner med Kinas kommunistiska parti att telefoner och plattor idag visst har tiktok förinstallerat.)

För att gå tillbaka till praktiken, det var en del av en utbildning på distans och därmed via dessa digitala giganter. Samma tema här, jag är väl i den sista generationen som har använt en Compis-dator. Compis var en svensk skoldator som vi på högstadiet hade i, jag tror inte mer än, en termin innan skolan bytte ut de mot PC-datorer. Men grejen var att den tillverkades av ett dotterbolag till statliga Televerket. Igen staten, inte multinationella företag skulle förse samhället, här skolan, med produkter. En del av folkhemmet som är helt glömt?

Ambivalens om skapande som hobby : Weird Wild North

Av , , Bli först att kommentera 0

När Broder Daniel släppte sin andra skiva fick gruppen, i ett pressmeddelande, förklara att även om grundidén hade varit att släppa en skiva och sedan aldrig spela in något mera, så gick det inte att sluta vara kreativ. Det är svårt att sluta vara kreativ, även om du, tidsskillnad från killarna i Broder Daniel, inte är framgångsrik. Även om det egentligen är hopplöst.

Ja, kreativitet, mina projekt har alltid varit mer avskalade, men en gång i tiden började jag på en dystopisk roman om norra Sverige. Men naturligtvis har jag inte egenskaperna som krävs för att skriva en roman. För att ändå göra något av ide skapade jag en powerpoint-presentation om min ”worldbuilding”. Så nu är frågan om jag ska posta den här eller ej? Ok, i och med att du läser detta, så postade jag det. Se här:

Om jag verkligen får några visningar eller om det kan leda till något bra att jag postar här, ja det är två frågor jag inte har svar på.

Spektakulär vetenskap dystra tider

Av , , Bli först att kommentera 2

Med risk för att vara för teoretisk. Ett problem i vårt land, eller civilisation, är att det är svårt att se saker som har blivit bättre de senaste tiotalen och inte har att göra med vetenskap. Låt oss jämföra samhället i dag jämfört 1993. Vi har spektakulära exempel på förbättringar. Om du idag har kronisk myeloisk leukemi har du över 90% chans att leva om fem år. Innan 2001, och en ny generation läkemedel, hade du ~10 % chans att leva om fem år. Läkemedelsutveckling är vetenskap. Det var ett extremt specifikt exempel. Ett mer allmänt exempel mera relaterat till denna blogg, våra bönder kan idag producera mycket större volymer mat från en mindre area. Vi kan föda jorden och samtidigt spara vildmark eftersom åkrarna ger större och större skördar. Ja, att vi har skapat en värld där kalorier är ett problem, inte en nödvändighet för att undvika svält säger något. Ju mer människor det finns på jorden, desto billigare har maten blivit. För så effektiv har jordbruksvetenskapen varit och detta syns även de senaste trettio åren.

Eller mindre spektakulärt men relaterat till min utbildning, foder till odlad fisk innehåller idag mycket mindre vildfångad fisk än på 1990-talet. Jord- och vattenbruk är också vetenskap.

Märk att exemplen är naturvetenskap. Alla framsteg handlar om naturvetenskap. Samhället, ja, för 30 år sedan var vi inte landet där Hamas-anhängare firade på gatorna och judar var ett eller två steg från att gömma sig på vinden. Vi var inte samhället med kriminella gäng och skrämmande våldskapital. Det hade varit trevligt om samhällsvetenskapen hade haft samma fantastiska utveckling: ”Det brukade vara så att över 90% med denna specifika bakgrunden blev kriminella, men tack vare nya metoder framtagna av kriminologer är det nu mindre än 10% som blir det”. Samtidigt ska jag undvika att kasta en känga åt kriminologer. Dessutom kan det uppfattas som dystopiskt att styra folk på det sättet. Det är två andra diskussioner.

23andme, fåfänga, och så vidare

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag kan fortsätta att skriva om mig själv och sedan vidga perspektivet. Detta handlar om hur komplext medicin är och lite extra om att jag gillar en blogg med undertiteln ”Experimenting to live longer and healthier”. Bra idé eller ej, år 2014 lät jag göra gjort en genotypning av min arvsmassa med 23andme. Företaget som undersöker din arvsmassa för information om din etnicitet, hälsa med mera. De är inte perfekt. En av sakerna de verkar ha fel med om mig är att föredraget påstår att jag skulle ha gener som skyddar mot håravfall. Det påståendet är en anledning till att jag missade hur illa det var med mitt hår. En annan anledning är naturligtvis att personen i omgivningen är för finkänsliga för att berättar sådant för dig. Men som sagt var, om din genotyp, enligt vad aktuell forskning känner till, tyder på en sak, finns risken att du ignorerar tecken på att de har fel.

Vän av ordning kommer här att påpeka att det finns värre saker än håravfall. Värre konsekvenser av att lita på dålig information. En fråga vi kan tänka oss är om det finns en småbarnsmamma i 30-årsåldern som ignorerar en knöl i bröstet eftersom 23andme säger att hon inte har gener associerade med bröstcancer? Det skulle vara tragiskt. Bröstcancer fungerar som exempel eftersom det ofta är så genetiskt och även unga kan drabbas. Åt andra sidan, om ett hypotetisk du som läser detta är från en familj där var och varannan kvinna får bröstcancer, vet både du och vården mer om ämnet än jag, oavsett vad t.ex. 23andme skulle säga om dina risker.

Mer medicin, Jag har ju läst tillräckligt mycket om antiåldrande-rörelsen för att känna till bloggen Inhuman Experiment, med undertiteln Experimenting to live longer and healthier och killen där påstår sig har fått liten, liten återväxt med hjälp utav retinoids: Topical Retinoids Increase Hair Growth in Most People. Det verkar inte fungera för mig. Min okvalificerade gissning är att medicinsk behandling möjligtvis fungerar om du är ung. Nåja, retinoider är billigare och inte lika omständigt att använda än minoxidil som återfinns receptfritt på apoteket. Det är bra i sig, men man kan också hävda det är mindre fåfängt att använda något som är billigare och mindre omständligt.

Körkort, myndigheter, j*vulens advokat

Av , , 2 kommentarer 2

Jag planerar att ta körkort. Saken är den att jag inte ens har fått körkortstillstånd. Det är nämligen så att en månad efter att jag gjort mitt syntest för tillståndet fick jag ett brev från Transportstyrelsen. Myndigheten kräver att jag, pga, en autismspektrumdiagnos behöver ett läkarintyg på att jag kan ta körkort.

Min första reaktion var irritation. Jag är en vuxen, myndig människa, om jag vill förbättra mig själv, vill kunna söka jobb där jag behöver körkort, vill kunna ge tillbaka mer till samhället, varför ska då myndigheter göra det svårare? Att avgöra om jag är trafiksäker eller ej är i vanliga fall en uppgift för körskolelärare. Men myndigheter litar i just mitt fall inte på körskollärare utan tycker att det behövs specialistläkare. Nu måste jag vänta i månader och betala för ett läkarbesök innan jag ens får sitta i förarsätet. Det är inte heller något konstigt att jag vill ha körkort. Jag kan på rak arm nämna sex personer jag känner med autismdiagnoser som har körkort. Vi finns redan på vägarna.

Jag påmindes till och med om en bekant som spelade in en låt som började med orden: ”Myndigheter bara sabbar och förstör / behandlar dig som icke arbetsfört”. Den låten är ”en känga till de som behandlat oss med diagnos illa” i solidaritet med andra som har blivit dåligt behandlade av myndigheter skulle jag kunna fortsätta att kritisera Transportstyrelsen. Men jag kan faktiskt göra tvärt om, vara djävulens advokat och här försvara myndigheter. Jag gick in på google schoolar och sökte på artiklar om detta ämnet. Många artiklar handlar om forskning om inlärning av bilkörning för autistiska. Tyvärr finns det också en amerikansk metastudie där autistiska bilförare har en statisk säkerställd överrepresentation i bilolyckor. Det finns fortfarande frågetecken, t.ex. om amerikanska förhållanden gäller i Sverige? De har bl.a. mer dödliga trafikolyckor generellt. Finns det andra grupper i samhället som också är överrepresenterad i olyckor men inte screenas av specialläkare innan de ens får provköra? Men allt sådant kan var krystat och önsketänkande från min sida. Dessutom har myndigheterna säkert mera att gå på än vad jag kan hitta på några minuters sökande. Jag skriver detta som lekman.

Saken är snarare att även om det skulle vara motiverat, är det inte motiverat att krångla till det så här mycket. Är det inte möjligt att förenkla proceduren? Jag kan snabbt tänka ut tre förslag.: 1. Kan körförmåga avgöras redan när diagnosen sätt? Precis som det sker vid t.ex. synskador? Visst neuropsykiatri är mer komplexa än synfel. Frågan är om det ändå inte är möjligt att avgöra hur handikappande en diagnos är direkt när den sätts? Det borde ligga i sakens natur att det kan avgöras. 2. När jag först läste papperet tänkte jag: ”Imorgon ringer jag hälsocentralen”. Sedan såg jag att det stod ”specialistläkare”. När jag ringde Neuropsykiatrin var också det första jag fick höra att jag skulle kontakta hälsocentralen, varpå jag på nytt fick förklara att det var vad jag först tänkte, innan jag såg ordet ”specialistläkare”. Är det möjligt att en destriktläkare skulle kunna utfärda dessa intyg? 3. Varför ska det ta en månad att få ett brev om krav på komplimenterande information? För att vara tydliga kan det poppa upp direkt efter att du fyllt i rutan om neuropsykiatrisk diagnos. Varpå de automatisk skulle kunna skicka ut ett brev på posten. Arbetsförmedlingen skickar ut stora mängder irrelevanta massutskick med posten, men Transportstyrelsen kan inte automatisera relevant information?

Sammanfattning även om processen skulle vara nödvändig, behöver den inte göras onödigt långsam, dyrt och krånglig. Det är att sabba och förstöra för den som vill utvecklas.

PS.Jag kan inte vara den enda som har haft detta problem. Halvt på skämt. Om jag får så mycket som ett ”gillar” eller en positiv kommentar, kommer jag att forska mer på det hela för att kunna skriva om detta till en debattartikel.

Om jag lägger upp nämnda låt kanske jag ger artisterna en eller två visningar till.

Lustigt jag har ett behov av att skriva om AI och skapande

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag läste två artiklar i DN:s serie med intervjuer om bl.a. skapande och AI. Båda två intervjuade verkade tro att författare , musiker, med mera kommer att ha en roll även i framtiden. För mig låter det som om en vagnmakare ser en T-ford köra förbi och tänker: “Folk kommer alltid att behöva handgjorda vagnar att spänna efter hästar”. Maskiner är helt enkelt väldigt ofta bättre på att utföra uppgifter än vad vi människor är och snart kan det också gälla skapande. Här ska det sägas två saker. Dels, för tio år sedan trodde jag att självkörande bilar skulle göra yrkeschaufförer arbetslösa kring 2020. Så jag har haft fel förut. Dels, för skojs skull frågade jag ChatGPT om min liknelse och den håller inte med.

Jag antar en app som chatgpt i dagsläget är ett verktyg för de som redan kan skapa. Låta den t.ex. svara på frågor författaren inte orkar med själv: ”Jag skriver en roman. Huvudpersonens man driver ett mikrobryggeri. Skriv en beskrivning av hans klädstil?” och ”Huvudpersonen är en kvinna som forskar på att extrahera DNA från utdöda djur. Hennes jobb tar till utgrävningar över hela världen. Hur är hennes klädstil?” Intervjuade kulturskapare, likt ChatGPT, tror att det kommer att stanna här. Ett verktyg för de som redan kan skapa. Min okvalificerade gissning är att det kommer att utvecklas mycket mera. Den tredje möjligheten – som jag själv har svårt att tänka mig – är att AI kommer att göra det möjligt för alla att skapa. I dagsläget är skapande något där många är kallade få är utvalda. Om AI bara är ett verktyg kan man leka med tanken att det skulle ”demokratiserat” skapande. Att dessa verktyg kommer att vara för alla och hjälpa alla att skapa.

Som sagt var, jag kan inte tänka mig hur en AI som gör det sistnämnda skulle fungera. Jag kan inte se något annat än att det antingen ersätter skapande människor, eller inte kommer vara mer än ett verktyg för skapande människor. Men det är efter mina egna begränsade förståelse för dessa verktyg och sannolikheten att någon kommer att förklara för mig hur det skulle kunna bli så, är minimal.

Odla Apios americana : eller fest 2025

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag planterade ju amerikanska potatisbönor (Apios americana). Det fanns två anledningar till att jag tycket grödan lät kul. Dels att de nämns lite då och då, bl.a. som exempel på underutnyttjade ärtväxt. Dels att amerikanska potatisbönor är en ärtväxt med ätbara rotknölar. Vad jag skulle ha tagit mer hänsyn till är att alla artiklar som kom upp när jag sökte på “how to grow american potato bean” beskrev grödan som långsamt växande och att det tar två, eller vid dåliga förhållanden tre, somrar för rotknölarna att mogna. Plantera en gröda som behöver tre somrar innan skörd – what was I thinking?

Ja, en sommar i Västerbotten får räknas som dåliga förhållanden*. Jag planterade mina potatisbönor inomhus i mars i år och ställde ut de i mitten av maj. Efter en sommar utomhus har den ovanjordiska delen växt i mitt tycke imponerande snabbt. Men om jag tar upp växten ur potatiskrukan, ser man att knölarna knappt har börjat formas (se bild). Jag får väl för säkerhets skull övervintra krukorna frostfritt. Ta fram dem igen nästa sommar. Göra om proceduren en gång till och sedan, hösten 2025 kan vi ha en skördefest. En del gör tydligen chips på rotknölarna. Om två år kanske jag har köpt en air-fryer, på skördefesten kan vi ha potatisbönor-chips och hur det än utvecklas kommer Ukraina att behöva stöd, så vi kan ha ukrainskt öl till (de kanske t.o.m. har alkoholfritt ukrainskt öl på bolaget då).

Med mindre bokstäver, för den som är intresserad. På 1980-talet förädlade University of Louisiana tydligen A. americana för att ge bättre skördar. Jag vet inte vilken sort A. americana jag har, men det är tveksamt om jag har någon av deras förädlade varianter.

* Egentligen utanför ämnet men jag läste just om ett projekt på arkitekthögskolan (designing cycles at 64°) som gjorde en poäng av att vi har sub-arktiskt klimat. Sub-arktiskt låter inte bra för trädgårdsodling.

AI och skapande, AI och dejtande

Av , , Bli först att kommentera 0

ChatGPT är både skrämande och något av en besvikelse. Låt mig säga så här, när jag bad en DALL-E baserad app att rita en storspov ritade den inte en storspov men den ritar i alla fall en fågel. När jag däremot bad chatgpt skapa skönlitteratur gav den mig grammatiskt korrekta meningar som anspelar på ämnet jag get, men det var inte skönlitteratur. Det var så dåligt skrivet att jag inte kunde läsa det. Jag tyckte först att det var skrämmande att vi människor automatiserade skapandet och att maskiner överträffar människor. Sedan blev jag besviken på appen. (Besvikelse är subjektivt och säkerligen kommer tekniken att bli mer kraftfull, snabbt.)

Mer om AI, som nämnt om dejtande. Både den fantastiska online-serien Saturday morning breakfast cereal och mediaföretaget School of life, har föreslagit att framtidens datingappar kommer att vara: “Min AI pratar med din AI, för att se om vi är ett bra par”. Appar som är intelligenta nog för att para ihop människor? Är det lösningen? Tinder var ju inte lösningen. Ja, baserat på inte speciellt mycket, tänker jag anta vi alla ogillar Tinder, fast kollektiv besvikelse på appar och dating är utanför detta inlägg.