Ekergårds mat & biologi

Kaktusfikon : “great minds thinks alike”

Av , , Bli först att kommentera 1

Detta inlägg handlar inte direkt om odling. Förutom att jag är lite sugen på att odla kaktusfikon. Ni förstår, en uppgift i en online kurs* jag tar var att identifiera ett område i världen som riskerar “food shortages” och skriva om lösningar. Det var inte en supersvår uppgift, det var en super-duper svår uppgift. Det måste finnas massvis av väldigt smarta människor som, var och en, jobbar mycket mer 60 h per vecka med den uppgiften.

Nåja, jag valde Afghanistan och eftersom ett av landets problem är låg vattentillgång, plus att bevattningsanläggningar har förstörts i krigen, föreslog jag grödor som behöver lite vatten. Grödor med en låg vatten till biomassa kvot. Mitt exempel på en sådan gröda var kaktusfikon (Opuntia ficus-indica) “prickly pear” på engelska.

Några veckor efter att jag skrivit essän, läste jag en artikel av journalisten Josh Schonwald: Superfood moringa tree, bread fruit, and prickly pear. Han menar tydligen att pepparrotsträd (”moringa tree”), brödfrukt och just kaktusfikon, “prickly pear”, är supermat. Det är kul att mitt hugskott om vilken gröda afghaner ska odla, också framhålls av en journalist. Jag kanske, kanske hade rätt.

Kaktusfikon, brödfrukt, pepparrotsträd

 

Bild: Kollage med bilder av nämnda växter, från wikimedia.

Förresten något Joch Schonwald skriver om brödfrukter, är att vissa sorter av brödfrukt innehåller betakaroten. Det är intressant eftersom brödfruktträd kan växa just i regioner där a-vitaminbrist är vanligt hos barn. Vad jag vet om brödfrukt är att jag tror den nämns i Den hemlighetsfulla ön av Julies Verne. Och det har sagt att brödfrukt, lustigt nog, varken smakar som bröd eller som frukt. Fast så länge brödfrukter inte smakar så illa att barn med risk för a-vitaminbrist inte kan äta dem kanske det inte spelar någon roll vad de smakar.

Med risk att detta blir rörigt borde jag också skriva några ord om den tredje nämnda växten. För att göra det lätt för mig kan jag dela en video som jag kom förbi. En kort video (på engelska) från University of California om pepparrotsträdet, ”moringa tree”.

Till sist. Om det inte var tydligt nog, jag vet inget om Afghanistan och vad som landet behöver. (Förutom då att landet behöver fred, det säger sig själv.) Förslaget om att odla kaktusfikon, var inget mer än ett förslag i en essä till en kurs.

* Kursen som är på mindre än 20 h heter: Unravelling solutions for Future Food problems, Utrecht University.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Ice cream bean : Svart indianjord II

Av , , 4 kommentarer 1

I boken 1491 : New Revelations of the Americas Before Columbus av Charles C. Mann, nämns att indianerna i Amazonas ska ha blandat ut jorden med träkol som jordförbättringsmedel. Träkol binder dels näring till jorden – praktisk om du odlar i områden med hög nederbörd – dels förbättrar det förutsättningarna för mikrober i jorden. Idag uppmärksammas också metoden som ett primitiv sätt att avlägsna koldioxid från atmosfären.

En gröda som indianerna, enligt boken, odlade i träkolsblandad jord var trädet ”Ice cream bean” (Inga edulis). Ett träd i familjen ärtväxter, som ger en skörd av bönskidor där fröna omges av ett vitt, ätbart fluff som spännande nog ska smaka som glass. Jag har en viss dragning till allt som är over-the-top. Att krukodlaodla en tropiskt träd vars frukt smakar som glass, passar mig. Jag har beställt frön. Frön jag tänkte försöka odla i krukor med tillsatt träkol.

Bild: Wikimedia.

Jag står också på kö för att beställa en stickling av samma planta, om fröna inte skulle gro. Till skillnad från min andra experiment med biokol, som experiment med majs och bönor, beskrivit i mitt förra inlägg, är jag lite rädd att detta ska misslyckas. Jag vet att majs och bönor gror och kommer att bli plantor. Om jag får ice cream bönor att växa är mer tveksamt. Jag kan uttrycka mig såhär. Om jag skulle kunna odla upp trädet och få trädet att sätta frukt, skulle det vara en stor belöning. Men risken är också stor att det inte blir något av det hela.

För att göra detta till ännu mer av ett experiment odlar jag också en annat amerikanskt träd i familjen ärtväxter, vid namn Kentucky coffee. Mina Ice cream bönor är beställda från Hawaii, men fröna till Kentucky kaffe kommer från ett ett svenskt företag. Som namnet antyder har trädets bönor använts som kaffeersättning (här ska sägas att de innehåller ett gift som förstörs i rostningen). Det skrivs förresten att mammutar brukade äta kentuckykaffe. Också spektakulärt, over-the-top. Min plan är att i framtiden ympa en gren från ice cream bean till ett kentuckykaffe-träd.

Kentuckykaffe är härdig till zon 3, det vill säga en stor del av Sverige. Därmed inte sagt att ett träd från Amazonas skulle överleva norrländska vintrar om det ympas på kentuckykaffe. Tyvärr kan jag inte tänka mig annat än att det behövs mer avancerad bioteknik för att “lära” ett tropiskt träd att klara av vårt klimat. Även om det skulle gå att ympa träden, är det en löjligt förhoppning att de en kvist ice cream bean skulle överleva här.

Orelaterat. Det bästa sättet att testa biokol som jag, i egenskap av entusiastisk amatör, kan göra skulle vara att odla stora mängder Arabidopsis thaliana, i vanligt jord respektive biokol-blandad jord. Och dokumentera resultatet. A. thaliana är en liten växt släckt med senap och kål och växten är känd som växtforskarnas vita mus. Den används av växtforskare som modellorganism. På samma sätt som andra forskare använder vita mös som modellorganism. Och nästs vecka ska jag skriva om något annat än mina odlingar.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Biokol, svart indianjord i Amazonas

Av , , Bli först att kommentera 2

Första gången jag stötte på biokol var i boken 1491 New Revelations of the Americas Before Columbus av Charles C. Mann. I kapitlet om Amazonas skriver han om den svarta jorden. Indianerna i Amazonas verkar före Columbus ha använt träkol som jordförbättringsmedel. En teknik som idag kallas biokol. Dels binder träkolen näringsämnena och därmed hindras jordarna från att lakas ut av nederbörden. Dels ska biokol förbättra för mikroberna i jorden.

Jag har tidigare experimenterat med biokol och jag har planer för två nya experiment med biokol under våren. Här presenterar jag det kanske tråkigaste av dessa två. Jag hade tänkt att testa en studie med titeln: Biochar amendments increase the yield advantage of legume-based intercropping systems over monoculture. ”Biokoltillägg ökar skörden av samodling med ärtväxter, jämfört med monokultur”. Jepp, majs och bönor är inte så exotiska och risken är att jag skrämmer läsare när jag refererar till en vetenskaplig studie. Men samtidigt har jag er på halster, eftersom jag nämnt ett annat projekt. Hur som helst, i studien odlades ärtväxter, antingen soja eller jordnötter, tillsammans med majs. Sedan med hjälp av en isotop av kväve kom forskarna fram till att tillsatts av biokol i jorden ökade överföringen av kväve mellan ärtväxter och majs med över 30%.

IMG_20190223_184750961

Bld: Majs, purpurbönor och biokol.

Jag har inte utrustning för att mäta överföring av kväve. Jag har inte plats för en stor försöksodling. Min plan är att odla sex majsplantor tillsammans med purpurbönor, den ärtväxten jag har hemma. Majsplantorna kommer att odlas tre och tre i två odlingssäckar. En odlingsäck med 10 % biokol tillsatt till jorden, en odlingsäck utan biokol. Om ökad kväveöverföring direkt kan översättas med ökad skörd och biokolen ökar kväveöverföring med omkring en tredjedel, kan vi spekulera att odlingsäcken utan biokol skulle kunna ge 6 majskolvar medan den med biokol skulle ge 9 eller till och med 10 majskolvar. Men det är att gå händelserna i förväg. Jag återkommer med bilder under vår och sommar.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Tänkte det är dags för ett inlägg om odling

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett av mina specialintressen har varit odlande.  En kurator jag hade en gång i tiden, sa två saker om asperger syndrom. Ett, han sa att personer med asperger inte kan bli försäljare eftersom vi inte tycker om att ljuga*. Två han sa att vi inte heller kan hålla liv i krukväxter. Tydligen skulle t.ex. vattnandet vara ett stressmoment. Jag förstår, tror jag, många saker i vardagen som för andra går på rutin kan för oss ta mycket energi. Att ta hand om krukväxter blir en sak till i vardagen som tar energi. Men när man har växter som specialintresse blir det annorlunda. Då lägga man ner mer tid på sina krukväxter än vad de flesta andra gör.

För att demonstrera detta kan jag här posta en bild på min chiliodling. Det är också ett enkelt experiment med biokol. De två plantorna till höger i bild växer i blomjord utblandad med biokol. De två till vänster är planterade i blomjord utan tillsatt biokol. Det är intressant att chiliplantorna till höger är något större, men detta är givetvis inget man egentligen kan dra några slutsatser ifrån. Hur som helst kan biokol vissa sig vara en del av framtidens jordbruk.

 

chili, biokol

Jag har andra experiment med biokol planerade till våren,  jag kommer att återkomma till dem när det blir aktuellt.

* Det ska sägas att ovanstående är fritt från mitt minne, kuratorn kanske inte sa det exakt så som jag återger det. Men jag hoppas att jag inte förvrängt det hela för mycket och jag vill inte såra eventuella försäljare som läser detta. Åt andra sidan, jag har själv blivit lurad av telefonförsäljare.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Problem (trivial problem) i välfärdstaten (berör självskadebeteende)

Av , , 1 kommentar 2

Jag har lite uppföljning att skriva ner. Ett par lösa trådar från mitt tidigare bloggande. Båda sakerna handlar om välfärdsstaten och byråkrati. Först, som jag skrev nyligen hade jag blivit lovad en arbetsmarknadsutbildning som kock. Det drogs tillbaka med motiveringen att arbetsförmedlingens kontrakt med företaget går ut i december. Det var lite jobbigt att det blev så.

Sedan, i somras berättade jag här att jag har ärr från självskadebeteende och att jag tidigare fått behandling för ärren. Jag kontaktade nylig sjukvården om ett obehandlat ärr jag har på bröstet. I fredags fick jag meddelandet att de inte längre behandlar ärr av kosmetiska skäl. Visst vårdresurserna är begränsade. Om de inte längre fixar ärr efter självskadebeteende, är det ingen skandal. Om valet är att hjälpa cancerpatienter eller ärrbehandling låter jag gladeligen cancerpatienter gå före. Samtidig, man kan inte komma ifrån att det säger något om sjukvården att de slutar erbjuda behandlingar som de tidigare erbjöd.

Jag ser i journalen att det var 2009 jag var där tidigare. Det var inte ens min ide att behandla ärren. Det var en läkare som såg ärren när hon tog mitt blodtryck och sedan spontant sa att de kunde fixa det. För tio år sedan var det så självklart att det skulle behandlas, idag är det inte det.

1 kommentar

Forskare tillsammans med fattiga vs. rika influencers

Av , , Bli först att kommentera 2

På temat forskare mot influensers. Idag går mycket växtförädling ut på att ta fram grödor som tål olika typer av stress: växtsjukdomar, skadedjur, torka, osv. Ett känt exempel är en form av ris framtaget för att överleva översvämningar. För att förädla fram den typen ris identifierade man först en genvariant som gör att risplantorna överlever översvämningar längre (Sub 1A). Sedan korsbefrukades högavkastliga rissorter med en rissort med genen i fråga, tills man fått fram en högavkastlig risplanta som överlever långa tider under vatten. Att på detta sätt avla, för en specifik gen kallas för ”marker-assisted selection”. För resultat se bild.

 

Screenshot 2019-02-05 at 11.33.10 - Edited (1)

Bild: Skärmdump från en kurs på Utrecht universitet. Högra sidan av risåkern är odlad med Sub 1A-ris. Den vänstra sidan odlad med ”vanliga” risplantor.

En stor del av all mat som odlats förstörs på åkrarna. Det är skadedjur och växtsjukdomar, abiologisk stress som t.ex. torka, kyla eller just översvämningar. Självklart är det bra att vi nu har detta verktyg för att minska matsvinnet. Att låta mat förstöras på åkrarna, när vi har teknik att förhindra detta är också matsvin.

Vad har då detta med influencers att göra? Jo, ”marker-assisted selection” användes också för att ta fram ”superbroccolin” Beneforté, framavlad för att innehåller samma höga halt av ämnet glucoraphanin som vildkål har. Och influensern är i detta fall Henrik Ennart på SvD.

När Henrik Ennart hörde talas om sådana avancerade tekniker som att korsbefrukta för en specifik gen gick han i taket. Han skrev en arg krönika där han kallade tekniken för ”en lucka i lagen”: Nej tack till superbroccolin. Naturligtvis försökte Henrik koppla samman tekniken med skräcken för sk GMO och han gör ingen hemlighet av att om han fick bestämma skulle båda vara förbjudna.

Rika influensers i västvärlden tycker ny teknik är en lucka i lagen, risbönder i fattiga delar av världen tar nytta av metoden. Bönder som anklagas för att vara konservativa, är mer benägna att ta till ny teknik än vad ”eliten” i städerna är. Självklart tror jag Henrik i grunden menar väl, men här har han fel. Visst vi i väst klarar som utan ”superbroccolin”. Men det är absurt att tro att en risbonde i Filippinerna ska avstå från bra grödor, eftersom Henrik inte gillar modern växtförädling. Både vi och bönder i fattiga länder har rätt att använda nya tekniker. Vi har inte råd att av ideologiska skäl, av neoluddism, avstå.

Ps. Som försvar för influencers. Underbara Clara publicerade förra sommaren ett inlägg som var försiktigt positivt till GMO: GMO och andra heta potatisar.

Pps. Efter att läst Henriks krönika gick jag till ICA och köpte superbroccoli. För att vara kreativ, gjorde jag en ättiksinläggning. (Fast allt socker i en ättikslag gör inte broccolin nyttigare.)

 

Biologi och ojämn intelligens

Av , , Bli först att kommentera 2

Med min aspergergrupp såg jag nyligen BBC dokumentären Asperger och jag med Chris Packham. Chris Packham (inte som jag först läste Packman) lyckades utnyttja sin asperger till att läsa zoologi och bli presentatör på just BBC. Eftersom jag, precis som Packham var djurintreserad när jag var barn, flög frasen ”missed opertunity” genom mitt huvud när jag såg dokumentären. Jag inbillade mig alltså att om jag bara hade hållit fast vid mitt intresse för zoologi hade jag blivit zoolog och tv-personlighet. Jag har samma diagnos som Chris Packham.

Egentligen fungera det, antagligen, inte på det sättet. Om jag säger såhär. Jag har ojämn intelligens, något som är vanligt vid NPF, men är min relativt höga intelligens inom vissa områden tillräckligt för att kompensera för min svagheter? Även om jag tidigare nämnde biologi är kemi egentligen ett bättre exempel i mitt fall. Jag hade lätt för kemi och fick MVG i ämnet. Men många har MVG i kemi och har dessutom jämn intelligens. Vad jag säger här är att vi inte bara kan hoppas på personer med NPF har talanger som kompenserar egenskaper som kan vara handikappade. Chris Packham visste att han var annorlunda, men kunde bli zoolog. Hans kunskap och passion var tillräckligt för att kompensera. Alla inte sådan tur. Vilket igen visar att samhället måste bli bättre på att låta alla komma till sin rätt.

Bli först att kommentera

Morgondagens mat

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har här ett antal gånger skrivit om morgondagens mat. Jag tänker på när jag skrev om mossbräke och när jag skrev om närodlade bananer. Morgondagens mat är ett återkommande ämne. Jag kan också nämna att den enda gången jag har gästbloggat på engelska, handlade det även då om mat och jordbruk*: How gentically modifided rice could save the world.

Egentligen borde jag försöka skapa en blogg om just morgondagens mat. Om man vill ha uppmärksamhet kan det vara rätt sätt. I synnerhet om man bestämmer sig för att insekter är framtidens mat och följaktligen börjar föda upp, tillaga och äta insekter. Visst vill folk se mig odla och äta mjölmaskar?

Jag kommer att återkomma till frågan om att äta insekter. Tills vidare får jag fundera på om jag ska fortsätta på detta spår. Ska jag – mer eller mindre snabbt – gå över till att försöka blogga om kreativa lösningar på vad vi egentligen ska äta i framtiden?

* Jag är inte bra på språk. Ev. läsare får ursäkta grammatiska fel som kan ha smugit sig in.

Bli först att kommentera

Mossbräke-sushi, mossbräke-kimchi, mossbräke-ketchup…

Av , , Bli först att kommentera 2

I torsdags skrev jag att arbetsförmedlingen kanske inte skulle låta mig gå en arbetsmarknadsutbildning, en kockutbildning. Om – jag skriver ”om” – jag inte får gå utbildningen, skulle det vara den ultimata ”jag ska visa dom” vara att publisera en kokbok.

Innan jul skrev jag om mossbräke. Om forskningen som pågår och som inspirerades av  konstnären Erik Sjödin, som en gång i tiden arbetade med just mossbräke. B.la. tycker han vi ska äta mossbräke. Så det är vad min kokbok skulle handla om. Det skulle vara kul och kreativt att ta fram ett recept på mossbräke-sushi och, eftersom det nu är Sydkorea inte Japan som är det “coola asiatiska landet”, mossbräke-kimchi. Eller, om vi inte ska lämna Östasien i fred, mossbräkeketchup.

Vad jag säger är, att jag borde skriva en kokbok om mossbräke. Ni får själva avgöra hur mycket jag skämtar.

Bli först att kommentera

Asperger ett hinder för att bli kock?

Av , , 2 kommentarer 2

Innan jul nämnde jag att det hade varit tal om att jag skulle få en arbetsmarknadsutbildning som kock. Det var bestämt att jag skulle gå den. Jag hade till och med fått ett datum för kursstart, nu på måndag den fjärde februari. Så jag har berättat för alla att jag ska börja en kockutbildning på måndag. Har faktiskt också skrivit ett blogginlägg om det, som var tidsinställt att publiceras på måndag. Idag, torsdag, fick jag höra att arbetsförmedlingen, pga min asperger, är tveksam till att jag ska få en arbetsmarknadsutbildning.

När min mamma slutade gymnasiet fick hon höra att hon som hade en medfödd ögonskada inte fick bli lärare. Så går det nog inte till idag? Inom rimliga gränser får väl handikappade idag jobba med vad de vill? Men här är det möjligt att jag, med min diagnos, inte får en arbetsmarknadsutbildning. Nu ska jag inte måla f*n på väggen, jag tror det kommer att ordna sig. Och jag kan förstå hur de tänker. Det är fortfarande irriterade, jag hade ju till och med redan fått ett startdatum.

När jag jobbade med dataregistrering på sjukhuset, sa min chef rätt ut att jag var ”underutnyttjad”. Jo, när jag försöker utbilda mig så dyker det alltid upp problem. Inte konstigt att jag är underutnyttjad om man inte ”får” utbilda sig.

2 kommentarer