Ekergårds mat & biologi

Pannkakor med maskros, improviserat recept : med bilder

Av , , 2 kommentarer 1

Jepp jag har gjort pannkakor med maskrosrötter i. Här följer först recept, sedan en historia, sedan bilder.

2,5 dl vetemjöl
5 dl mjölk (jag använde havremjölk)
2 ägg
1 msk, maskrosrötter, noga tvättade, borstade, förvällda i 15 min och hackade
1 tsk salt
Margarin till stekning

Detta är ingen bra bild men den föreställer reklamskylt för chokladkakor med quinoa i. Jag tycket det var tillräckligt speciellt för att ta ett foto på och anledningen till att det är på tyska är att jag tog bilden i München för två år sedan.

 

Vem hade tio år tidigare kunnat tänka sig att det skulle säljas choklad med quinoa? Visste folk ens vad quinoa var på den tiden? Men detta är vad kreativitet är. Detta är ett sätt att uppfinner saker. Ta två, eller flera saker – här choklad och ”supermaten” quinoa – och kombinera dem. Jag tror man har sagt samma sak om iPhone. Det Apple gjorde var att ta kända tekniker och kombinerade dem på ett nytt sätt.

Eller för att gå ett steg till. En bok som jag tidigare nämnt är The taste of tomorrow : dispatches from the future of food (2012) av Josh Schonwald. Han ägnar många, många sidor åt växter som idag ses som ogräs men som i framtiden kanske kommer att odlas. Vilket påminner mig om att maskros är ätlig och att växtens rötter innehåller en typ av fibrer som anses vara bra för magen, nämligen inulin, det fungerar som prebiotika. Varken ”inulin” eller ”prebiotika” finns med i stavningskontrollen, men det sistnämnda betyder att det är mat för snälla bakterier i magen. Och vid tanke på hur mycket det pratas om bakterieflora/microbiota nu för tiden borde orden finnas med i stavningskontrollen.

Med risk för att ironisera över vårt sökande efter nya produkter. Kombinera detta med reklamskylten i München, kombinera nyttigheter med efterrätter. Först tänkte jag att rostade, chokladdoppade maskrosrötter skulle tillfredsställa både vår önskan att äta nyttigt och vårt begär efter sötsaker. Sedan kom jag på att Matts Bergmark i boken Vallört och vitlök : om folkmedicinens läkeörter (1961) nämnde pannkakor med maskrosrötter. Det var också i den boken jag läste att roten ska förvällas för att få bort bitterämnen. Däremot hade han inget recept på sådana pannkakor. Jag fick improvisera och tillsatte en matsked maskrosrötter till en vanlig pannkakssmet, för att få lite inulin i smeten. Igen ett sätt att kombinera det nyttiga med sötsaker.

Maskrosrötter

Bild: Skörd av maskorsrötter, på mamma och pappas gräsmatta.

Maskrosrothack

Bild: hackad rot.

IMG_20190518_103309307

Bild: resultat.

Förresten om just Bergmans bok. Matts Bergmark skrev att man både i Ryssland och i Sverige under andra världskriget jobbade på att utvinna gummi från maskrosor. Och wikipedia skriver att kineserna idag också försöker utveckla en industri med gummitillverkning från maskrosor. Jag tyckte det var intressant i alla fall. Det kan finnas andra skäl till att odla maskros än chokladdoppade maskrosrötter.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Jag lajvar bloggare och trädgårdsmästare : med bilder

Av , , Bli först att kommentera 1

Minns ni att vi hösten 2018 hade en kort politisk debatt där unga, konservativa kvinnor anklagats för att lajva hemmafrus-liv. Som en icke-konservativ, icke-kvinna, som kanske fortfarande ser yngre ut än jag är, lajvade jag samma höst snickare. Jag byggde följande miniväxthus till en pallkrage-odling.

IMG_20181025_180915824
Bild: pallkrageväxthus under uppförande.

Eftersom jag sett åtminstone en pallkrage utplacerad utanför en annan lägenhet på min gata, utgick jag förra sommaren från att det bara var att ställa ut egna pallkragar och fylla de med jord. Först i januari, i år, kom jag på att de andra pallkrageodlarna på min gata kanske hade bet om lov innan de startade sin odling. Typiskt mig. Jag fick skicka iväg en försenad information till vicevärden.

Samma höst höstsådde jag oregano, persilja, körvel och, mer udda, vårbrodd . Det sista ett gräs som får sin smak från ämnet kumarin. Vår lokala delikatessaffär Duo, medlade en dag stolt att de sålde tonkabönor, som också innehåller kumarin. Annars är kumarin känt eftersom det finns i kanel. Det var därför folk på facebook varnade för kanel. Just kumarin beskrevs som ett giftigt ämne i vanlig kanel (Kassiakanel) och att man därför ska köpa ceylonkanel eftersom den nästan inte alls innehåller molekylen. Det är ju lite kul att kumarin tydligen är helt okej om det kommer från delikatessbutikens dyra bönor, men inte när det kommer från billig kanel.

IMG_20190314_204817912

Bild: Min model av kumarin.

Hittills är det bara persilja och körvel som har kommit upp nu på våren. Oavsett om resten av fröna jag höstsådde gror eller inte planerar jag också att odla chili i odlingspallen. Sedan mitt tidigare experiment med chiliodling och biokol var relativt lyckat. Så jag har förberett en liter biokol som ska tillsättas till jorden i pallkragarna.
15570608572516041073683878936476

Bild: förodling av chili. En chilisort vid namn Trinidad purple coffee. Lila och smaka som kaffe?

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Motvalls, Sverige är självförsörjande på mat, men vi var inte det för 40-år sedan

Av , , Bli först att kommentera 1

Det sägs ofta att Sverige inte kan försörja sig självt. Att Sverige importerar hälften av vad vi äter och det är en högre siffra än vad det brukade vara. För att ta ett lokalt exempel upprepas påståendet av Anders Ågren (M), Umeå, nyligen i en insändare: Svenskt jordbruk är ett hållbart föredöme. Men är det hela sanningen? Det var frågan jag ställde mig efter att ha sett följande TED-talk. A global food crisis may be less than a decade away | Sara Menker

Sara Menker, grundare av Gro-intelligence, är rädd att Afrika och Indien, det sistnämnda ett land som idag exporterar mat, snart kommer att ha katastrofala problem med matförsörjning om inget görs: The 214 trillion calorie challange. Det är ett ämne för ett annat blogginlägg. Det som fick mig att undra om Sverige och vår handel med mat är följande kartor från hennes föredrag, över olika länders kaloriproduktion.
Screenshot_20190409-114355~2
På kartan över åren 1968-1976 är Sverige – och övriga Europa – markerat med rött, vi konsumerade mer kalorier än vi producerade.

Screenshot_20190409-114404~2

På kartan över 2008-2017 är Sverige – i likhet med stora delar av övriga Europa – blått, vi producerar mer kalorier än vi konsumerar. Statistiken kommer från Gro-intelligence. Saken är rimligtvis att Gro-intelligence fokuserar på kalorier. Honungspomelo innehåller bara 360 kcal / kg. Rapsolja, rent fett, innehåller 9000 kcal / kg. Vi kan importera stora mängder honungspomelo för varje kilo rapsolja våra bönder producerar och ändå ligga på plus kalorimässig. Även om vi inte ligger på plus vare sig volymmässigt eller kostnadsmässigt. Och våra bönder är helt enkelt väldigt duktiga på sitt jobb, att producera mat.

Vad betyder då ovanstående? Det verkar lite konstig att bara fokusera på hur mycket vi importerar. Det behöver inte vara hela sanningen. Dels borde man rimligen också titta på exporten. Dels måste det klargöras vilken variabel som används i sammanhanget. Räknas det i kvantitet? Räknas det i pengar? Räknas det i näring?

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Mat som påverkar bakteriefloran och undernärda barn

Av , , Bli först att kommentera 1

Det finns en typ av mat vi vet påverkar bakteriefloran i magen positivt. Det är inte verum hälsofil, inte dofulis, inte proviva drickyoghurt, inte kombucha, det är inte ens ekologisk, närodlad, hemmagjord surkål från en hipster på Södermalm. Det är bröstmjölk. En funktion bröstmjölk har är att bygga upp en nyttig bakterieflora hos småbarn. Den innehåller bl.a. proteiner, t.ex. lysozym, som dödar skadliga bakterier och polysackarider som hjälper goda bakterier. Så det forskas mycket om hur bröstmjölk interagera med tarmfloran. Lite oväntat kan man, om man vill, här nämna bioteknik. Ett av de första transgenetiska djuren som togs fram var kor vars mjölk innehöll proteiner från mänsklig bröstmjölk. Och mycket riktigt antas de djurens mjölk skydda mot diarre. Minst sagt oväntade skrevs det om dessa kor på Expressens sportsida. I samband med OS i Beijing, 2008, publicerades nämligen ett reportage om kinesisk genteknik.

Nu behöver vi inte föda upp transgena kor för att få fram dessa proteiner. Det var mest ett sidospår. Insulin och tillväxthormoner tas idag fram av bakterier. Samma metod kan användas för t.ex. lysozym. Hur som helst. Den uppenbara användningsområdet för kunskap om bröstmjölk är bättre bröstmjölksersättning. Samtidig kan jag spekulera fritt. Kanske är detta en dum tanke av mig, men det skulle inte förvåna mig om det idag finns företag som inspirerade av bröstmjöl vill tillsätta proteiner och polysackarider till läsk. Sedan kan de sälja läsk som “funktional food”. Energidryck och vitaminvatten kan få sällskap i butikshyllorna med läsk för tarmfloran. Eller, om en sådan metod skulle fungera och om jag fortsätter att spekulera fritt, kanske så forskas det på om ämnen från bröstmjölk kan hjälpa undernärda barn att bygga upp en bra bakterieflora. Undernärda barn med de karakteristiskt svullna magarna har ätit en diet som mest bestått av kolhydrater. De behandlas med proteiner och fett. Ni kanske har sett Röda korset-personal som står ute på stan och visar upp förpackningar med nötkräm* framtaget för att behandla undernäring. Dieten som gjorde barnen sjuka påverkar också deras bakterieflora. När vi behandlar dem är det möjligt vi kan ta fram ännu bättre nötkräm med inspiration från bröstmjölk.

* En liten “brasklapp”, jag är lekman, jag vet inte specifikt vid vilka fall nötkrämen används. Men det är nära till hands för mig att anta det är vid t.ex. kwashiorkor, som sjukdomen med heter, nötkräm används.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Entusiastiska amatörer kan inte konkurrera med proffs, och det gör mig ledsen.

Av , , Bli först att kommentera 1

Våran egen musiker Stefan Sundström och den amerikanska mannen (hans exakta titel är för mig okänd) Sandor Ellix Katz har båda två skrivit böcker om mat, snälla mikrober och odling. De har det gemensamt med mig att de är entusiastiska amatörer. I deras fall skulle många säga att de är flummiga hippies, men jag säger entusiastiska amatörer. Böckerna har titlarna Wild fermentation (2002) av Sandor Ellix Katz respektive Stefans lilla svarta (2019), med foto av Jeanette Andersson. Stefans bok är nyare och fokuserar mer på odlande, biokol, bokashi och bakterier medan Katzs äldre bok innehåller anekdoter och recept på fermenterad mat. Fermenterad mat är fortfarande trendigt – det nämns naturligtvis i Sundströms bok – och jag kan tänka mig att Katz var med och skapade trenden.

Att de är entusiastiska amatörer är både böckernas styrka och svaghet. Det positiva är att entusiasm är smittande. Jag gillar böckerna för det. (Det är talande att några av de vanligaste orden i Katzs bok är ”I enjoy”.) Det negativa är att de kan inte leva upp till proffsen. Katz har recept på surdegsbröd, men jag har bakat godare surdegsbröd efter recept från bakböcker skrivna av professionella bagare än när jag följde Katzs recept. Samma sak med hans recept på kimchi. Den kimchin jag har gjort efter recept från de två koreanska systrarna som äger en restaurang i Stockholm är bättre än kimchin jag gjorde efter Katzs recept. Katz hade inte samma kunskap och erfarenhet som experterna har.

Stefan Sundströms bok handlar om att använda mikrober tillsammans med grödor i odling. Det är vad hans hemmagjorda biokol och bokashi syftar till. Men stora Agrotech-företag, säljer redan idag “biological control agents” med hemliga bakteriemixar. Man vet redan hur man kan använda mikrober för att få fram “disease suppressive soil”. Det forskas på hur bakterier interagerar med varje växts unika cellstruktur. Forskare studerar DNA till “antenna proteins” på växtceller. Eftersom dessa proteiner på växterna cellväggar bildar unika miljöer för mikroberna. Mikrober som hjälper grödor. Med allt know-how som forskare och företag har, misstänker jag de är mer benägna att göra revolutionerande upptäcker om odling och mikrober än vad Sundström är.

Nu kommer jag in på vetenskap och teknik. Det är kul med historier om outsiders som historiskt har revolutionerat teknik och vetenskap. Vilka var det som år 1903 flög ett flygplan? Var det forskare på elituniversitet? Var det kanske militären som utvecklade planet? Nej, det var två amerikanska cykelhandlare. Vem var det som under andra hälften av 1800-talet revolutionerade vår kunskap om ärftlighet? Inte någon professor i alla fall. Det var en österrikisk munk i nuvarande Tjeckien. En del av mig tycker det är synd att vi inte längre har sådana historier. Dagens vetenskap är för avancerad.

Jag vet att jag har flugit iväg lite i tankarna. Jag ville bara göra klart vad jag ser som det positiva respektive negativa sidorna med böckerna. I synnerhet Katz flyger också iväg väl mycket utanför sitt kunskapsområde. Han var så inne på alternativmedicin och hälsomat att han, som HIV-positiv, länge vägrade att ta antiretrovirala läkemedel. Det är extremt och inget att rekommendera. För mer än ett sekel sedan kunde outsiders revolutionera vår kunskap. Här tvingades “outsidern” inse att han inte själv kunde behandla sin sjukdom, utan var tvungen att lita på “the know how” hos “Big science”. Det är okej att vara en amatör och gärna entusiastisk, bara man är ödmjuk om att man inte kan allt. Att man med största sannolikhet inte kan konkurrera med proffsen.

Bli först att kommentera

Odlandets hantverk : Ice cream bönor

Av , , 3 kommentarer 1

En lustig/löjlig grej med mig är att jag vägrar tro på vår svenska uttryck: “övning ger färdighet”. Och även om det skulle finnas någon sanning i det, är det engelska uttrycket: “practise makes perfect”, fel. Jag förstår att folk protesterar. Naturligtvis finns det egentligen en poäng med uttrycken. Men jag har tänkt något i stil med följande, om du har problem med finmotoriken eller lider av handtremor kommer du inte bli en bra klockmakare eller hjärnkirurg, hur mycket du än övar. Jag har inte kronisk handtremor, det som ligger mig närmare till hands är NPF och ojämn begåvningsprofil.

Ovanstående kan vara en anledning till att jag gillar odling. Visst det är ett hantverk att odla, men det är inte jag som behöver designa slutresultatet. Ett löv får sin färg och form utan att jag behöver öva på att tälja, sy eller vad det kan vara. Informationen till växtens design finns redan inne i fröet. Det är så alla kända livsformer fungerar. Eller så gillar jag odling för att det finns något mänskligt behov av att producera sina egna kalorier. Att skörda markens gröda. Och det är något moderna människor är svältfödda på.

Nu har jag äntligen fått mina frön till ice cream bönor (inga edulis). Det ska bli kul att se om de kan växa. Jag kan inte veta om de har överlevt posthanteringen mellan kontinenten. Först amerikanska postverket, sedan svenska tullen, sedan PostNord. Frågan är om någon känd livsform klarar av den behandlingen*. Vad jag vet är att fröna innehåller information till att bli ett träd. Ett sydamerikansk träd i ärtfamiljen och du kan lätt hitta YouTube-videos där folk säger att de verkligen påminner om glass. Ett träd jag hoppas kunna odla.

IMG_20190408_155019201

Bild: stora bönor.

* Problemet är givetvis att jag inte hittade någon återförsäljare i EU utan fick beställa från USA.

Edit: På förekommen anledning: https://www.odla.nu/fragor-svar/importera-froer

Hej
Det är tillåtet att importera frö för eget bruk av köksväxter, prydnadsväxter samt från fruktträd och bärväxter från alla länder. För utsäde av vissa av dessa finns krav på sundhetscertifikat, nämligen paprika (och chili), tomat, böna och flera lökarter samt Prunus (plommon med flera) och Rubus (hallon med flera).
Läs mer om bestämmelserna på Jordbruksverkets hemsida och fråga dem, gör vid behov en anmälan om import. Du hittar den här: Jordbruksverkets hemsida
Med vänlig hälsning Sylvia

3 kommentarer

Resveratrol är så 00-tal

Av , , Bli först att kommentera 1

Bild: Förlaget

Så jag nämnde tidigare den spektakulära tanken att vi i framtiden ska kunna odla grödor som innehåller antiåldrandemedicin. Vilket leder mig till en dystopisk roman där antiåldrandemedicin spelar en viss roll, nämligen Super sad true love story av Gary Shteyngart (2011). Romanen utspelas i New York i en nära framtid. Huvudpersonen, 36 år gammal med östeuropeisk judisk bakgrund, dejtar en 24-årig ”Korean-American” (ni får gissa själva om det slutar lyckligt), och jobbar med just anti-åldrande medicin. Den detaljen som är relevant för detta inlägg är att de kallar rött vin för ”resveratrol”. Som en del läsare kanske vet, under andra hälften av 00-talet, då Shteyngart rimligtvis skrev boken, var det mycket tal om att rött vin (och choklad) råkar innehålla molekylen resveratrol*. Det spännande med det ämne är att det har vissa anti-åldrande effekter, i alla fall hos försöksdjur, som rundmaskar, bananflugor eller vita möss. Att kalla vin för resveratrol är precis vad personer i anti-åldrande-branschen skulle göra.

Nu är de dålig nyheterna dels att resveratrol snabbt bryts ner i levern. Dels att dosen resveratrol man kan få från rött vin är mycket, mycket lägre än vad små gnagare i forskningslaboratorium fick. Däremot finns det en liknande molekyl med det svårutalade namnet pterostilben, som inte bryts ner i leven i lika stor utsträckning och därmed i teorin skulle vara bättre. Ännu bättre pterostilben finns i våra svenska blåbär. Vad jag säger i detta korta inlägg är att det kan vara så att blåbär är ett bättre val som antiåldrande-mat än vad rött vin är. Blåbär är inte ungdomens källa. Jag är inte läkare. Det enda jag säger är att min gissning är att en daglig dos blåbär är säkrare än en daglig dos rödvin.

IMG_20190316_171005580 - Edited

Bild: Jag roade mig med att sätta ihop en modell av pterostilben. Och för att bygga relation med er läsare, roade jag mig med att ta en selfie.

Nästa vecka hoppas jag posta en uppdatering om mina ice cream bean.

* I vanliga fall skrivs det alltid att resveratrol är en antioxidant. Men för att vara både petnoga och kortfattad har molekylen flera effekter i kroppen, de andra egenskaperna kan förklara positiva hälsoeffekterna, att den råkar vara en antioxidant behöver inte vara det relevanta.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Äta sniglar, äta småkryp

Av , , 2 kommentarer 1

Insekter nämns ofta som en framtida proteinkälla. De är små, kallbloiga och äter inte mycket. Jag har lekt med tanken på att föda upp insekter hemma av den anledningen. I det sammanhanget nämns mjölmaskar (Tenebrio molitor). Ett problem med mjölmaskar är att man rädd att många ska vara allergiska mot mjölmaskar (de innehåller proteiner som är lika allergener i skaldjur). Jag har inga allergier, så jag har inte den ursäkten. Däremot får jag erkänna att mjölmaskar inte låter så apptitligt. Av någon anledning låter silkesmaskar mer aptitlig. Silke är något, exotiskt, suggestiv och lyxigt. Plus att de äter silkesmaskar i Thailand. För en man som jag är Thailand fortfarande exotiskt. På youtubekanalen How to make everything odlar de silkeslarver till en silkesslips (till en hel kostym han tillverkar själv). Det enda som behövs är ägg till larverna, pulveriserade mullbärsblad och lite utrymme.

Screenshot_20190127-153557~2

Skärmdump från nämnda kanal.

Sedan om mjölmaskar och silkeslarver är klimatsmart protein borde väl även sniglar vara det? Så tänkte jag i alla fall. Först blev jag fascinerad av äppelsnäckor, tropiska, sydamerikanska, vattensniglarna. De skulle nämligen vara ätbara och sniglar som är både sydamerikanska och tropiska är mer exotiska än de sniglar som fransmännen äter. Fast äppelsnäckor verkar vara totalförbjudna i EU, eftersom det är en invasiv art. Kanske kan man få dispens om man föder upp dem i t.ex. Abisko? För visserligen säger man att: “Life find a way”, men inte kan tropiska snäckor kolonisera Torneträsk?

Så av de tre småkrypen jag har nämnt som proteinkälla återstår bara silkeslarver som är tillåten och som inte låter oaptitlig.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Ungdomens källa i gmo-grödor

Av , , Bli först att kommentera 1

Här tänkt jag skriva om en populärvetenskaplig bok med den passande titeln: The taste of tomorrow : dispatches from the future of food av Josh Schonwald (journalist tidigare nämn här: länk). Låt mig gå direkt till ett av det mest spektakulära förslagen i boken. Jag tänker på idén att framtidens jordbruk skulle odla växter framavlade till att vara nyttigare än vanliga växter. Idag har vi projekt för att minska undernäringen i världen med hjälp av ris som innehåller betakaroten, ris som innehåller mer protein och kassava som innehåller bl.a. både betakaroten och protein.

De växtprojekten är till för de fattigaste av de fattiga, de som idag lider av undernäring. Det riktigt spektakulära handlar om ett annat spektakulärt ämne, nämligen antiåldrande-medicin*. Om vi en dag verkligen får fram antiåldrande-medicin, kan den medicinen produceras av genmanipulerade växter. Jepp det är ett förslag från boken. Att de grödorna skulle vara både en produktions- och en leveransfunktion för antiåldandemedicin. Att bota cancer var en dröm från förra seklet. Idag vill vi bota åldrandet.

*Om det intresserar någon, forskare på ämnet som nämns i boken är till exempel Cynthia Kenyon, molekylärbiolog på University of California, San Francisco.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kaktusfikon : “great minds thinks alike”

Av , , Bli först att kommentera 1

Detta inlägg handlar inte direkt om odling. Förutom att jag är lite sugen på att odla kaktusfikon. Ni förstår, en uppgift i en online kurs* jag tar var att identifiera ett område i världen som riskerar “food shortages” och skriva om lösningar. Det var inte en supersvår uppgift, det var en super-duper svår uppgift. Det måste finnas massvis av väldigt smarta människor som, var och en, jobbar mycket mer 60 h per vecka med den uppgiften.

Nåja, jag valde Afghanistan och eftersom ett av landets problem är låg vattentillgång, plus att bevattningsanläggningar har förstörts i krigen, föreslog jag grödor som behöver lite vatten. Grödor med en låg vatten till biomassa kvot. Mitt exempel på en sådan gröda var kaktusfikon (Opuntia ficus-indica) “prickly pear” på engelska.

Några veckor efter att jag skrivit essän, läste jag en artikel av journalisten Josh Schonwald: Superfood moringa tree, bread fruit, and prickly pear. Han menar tydligen att pepparrotsträd (”moringa tree”), brödfrukt och just kaktusfikon, “prickly pear”, är supermat. Det är kul att mitt hugskott om vilken gröda afghaner ska odla, också framhålls av en journalist. Jag kanske, kanske hade rätt.

Kaktusfikon, brödfrukt, pepparrotsträd

 

Bild: Kollage med bilder av nämnda växter, från wikimedia.

Förresten något Joch Schonwald skriver om brödfrukter, är att vissa sorter av brödfrukt innehåller betakaroten. Det är intressant eftersom brödfruktträd kan växa just i regioner där a-vitaminbrist är vanligt hos barn. Vad jag vet om brödfrukt är att jag tror den nämns i Den hemlighetsfulla ön av Julies Verne. Och det har sagt att brödfrukt, lustigt nog, varken smakar som bröd eller som frukt. Fast så länge brödfrukter inte smakar så illa att barn med risk för a-vitaminbrist inte kan äta dem kanske det inte spelar någon roll vad de smakar.

Med risk att detta blir rörigt borde jag också skriva några ord om den tredje nämnda växten. För att göra det lätt för mig kan jag dela en video som jag kom förbi. En kort video (på engelska) från University of California om pepparrotsträdet, ”moringa tree”.

Till sist. Om det inte var tydligt nog, jag vet inget om Afghanistan och vad som landet behöver. (Förutom då att landet behöver fred, det säger sig själv.) Förslaget om att odla kaktusfikon, var inget mer än ett förslag i en essä till en kurs.

* Kursen som är på mindre än 20 h heter: Unravelling solutions for Future Food problems, Utrecht University.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,