Npf med mera

Övervinna funktionshinder

Av , , Bli först att kommentera 0

När jag var 16 år och vi i skolan skulle läsa en bok på engelska, valde jag att läsa 1984 av George Orwell. Min lärare verkade tro att boken var för svår för mig och hon rekommenderade en mycket tunnare bok. Jag kunde bevisa henne fel och läste 1984 från pärm till pärm på engelska. Till saken hör att jag har dyslexi och denna andra diagnos som kan vara handikappande.

Det är ju kul när man kan vissa tvivlare fel. Men låt oss vara ärliga, alla med funktionshinder kan inte i alla sammanhang vara hjältar som övervinner sina funktionshinder. Erlend Loe låter i sin bok Expedition L Kim, en man närmare 30 år, berätta att han är bitter eftersom han inte passade in i skolan. Han var en av de som skolan inte var anpassad till. När det gäller akademiska prestationer kunde han inte visa sina tvivlare fel. Istället fick han bli konstnär, en plan B som inte är öppen för alla men som fungerade för honom.
Synliga och osynliga funktionshinder är något som kan få tvivlare att tvivla. Förutom läraren i inledningen har jag träffat en sjuksköterska som har sagt att jag inte kan ha en karriär. Hur mycket vi än hoppas alla kan övervinna sina funktionshinder – som jag kunde läsa 1984 på engelska trots dyslexi – måste vi ibland leta efter andra vägar. Ibland måste man bli konstnär eller vad man nu har för plan B. Även om vi vill ha ett samhälle där alla ska få möjligheter, även de som har synliga och osynliga funktionshinder ska få chanser, och det är inte alla som vill det, är vi ännu inte där.

Bli först att kommentera

Vad säger mina ekonomiska problem om samhället

Av , , 1 kommentar 1

Ibland undrar jag om jag skulle gå med i ett politiskt parti. Jag har inget bättre för mig. Nej, allvarligt talat, det handlar om att göra något mer än att gnälla på internet. I detta fall är mitt gnäll som följer. När man har problem med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är det lätt att känna sig bortprioriterad. Vår ekonomi går som tåget och arbetslösheten är låg. Men Försäkringskassans pengar räcker inte och det tar månader att få tid på arbetsförmedlingen. Våra politiker verkar ha prioriterat annat än oss. Och visst jag är bara en person, jag kan inte förvänta mig att jag kan ändra något. Men i bästa fall är det mer konstruktivt att gå med i ett parti än att bara gnälla på sin blogg.

Sedan när jag har problem med myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan jag känna mig bortskämd. Att jag borde klara mig själv utan dessa myndigheter och att jag inte har någon rätt att kräva de ska “fixa” sysselsättning och pengar. Detta har givetvis också att göra med politik. Den senaste psykologen jag träffat sa, ord för ord: “det är samhällets ansvar att alla ska passa in”. I sådana fall har jag inget att skärmas över. Jag har ändå gjort så gott jag kan. Men det är svårt att hitta balansen mellan hur mycket ansvar individen har för att passa in och hur mycket är samhällets ansvar. Säkert en fråga att återkomma till.

1 kommentar

Autismspektrumtillstånd och vetenskap

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag har skrivit och postat en handfull inlägg om biologi, bioteknik och konst. Dels var biologi ett av mina special intressen när jag växte upp. Jag trodde nog jag skulle bli forskare inom biologi. Dels leder det fram till följande citat som tillskrivs Hans Asperger. Att lite autism är bra om för att lyckas inom vetenskapen eller konsten.

 

 

Nu är det inte längre lika kul att citera doktor Hans Asperger, eftersom det har varit tal om hans samarbete med nationalsocialisterna. Det är möjligt att om du läser detta några år in i framtiden kanske Hans Asperger är persona non grata. Men som tur är, har även andra sagt liknade saker om vetenskap. Att de egenskaper som behövs för att bli en bra forskare också kan vara med i diagnos kriterier för AST. Påståendet finns med i t.ex. Temple Grandin’s TED-talk med titeln The world needs all kinds of minds, samt i ett avsnitt av teveserien Science Britannica med Brian CoxDäremot kan jag inte minnas jag sett något TED-talk eller någon tv-serie där det hävdas att konst och autismspektrumet hör ihop. Därmed inte sagt att man inte kan hoppas på en sådan koppling.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Östasiens blå nejlika

Av , , Bli först att kommentera 1

I förra inlägget fantiserade jag ihop en självlysande, blå ros som luktar vanilj. Och här följer en skärmdump från det japanska företaget Suntory hemsida och deras blåa ”Moondust” nejlika:

Screenshot_20180921-104143

Använda syntetisk biologi för att odla blåa nejlikor. Det är att kombinera vetenskap och konst. Intressant..

Edit: autokorrekt ändrade ”Suntory” till ”Sjuntorp”. Irriterande, men det är fixat nu. 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Självlysande blå ros : Syntetisk biologi och växter i provrör

Av , , Bli först att kommentera 1

Det sägs ibland att det finns en överlappning mellan egenskaper som behövs för att bli en bra forskare och diagnoskriterer för autismspektrumtillstånd. Det är ett ämne jag kommer att återkomma till. Så läge kan jag nosa på ämnet. Mitt nattduksbord ser ut så här. Det mest ambitiösa är böckerna som återfinns i förgrunden: Plants from test tubes : An introduction to micropropagation, Holly Scoggins, Mark Bridgen, Lydiane Kyte och John Kleyn ; Synthetic aesthetics : Investigating synthetic biology’s designs on nature, Alexandra Daisy Ginsberg, med flera.

 

IMG_20180912_123125204

 

En bok om syntetisk biologi och en om att odla växter i laboratorium. Båda sakerna intresserar mig. Jag vet att många är rädda för nya tekniker. Jag har också varit det. Men samtidigt kan man tvärtom bli lite “triggerhappy” när det kommer en ny cool teknologi. Typ man blir arg över att ”The Man” i Bruxelles förbjuder mig att tillverka en självlysande, blå ros som luktar vanilj i mitt eget hem. (Löjligt överambitiöst exempel, som jag tvivlar på att privatpersoner kan lyckas med.) P.g.a. EUs och Sverige stenhårda gmo-lagar från 1990-talet. Fast EU’s lagar har viktigare konsekvenser än att jag inte får leka med tekniken och böckerna handlar om mer än gmo. Och det finns annat intressant inom design, biologi och ingenjörskonst.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Politik : eller min konflikträdsla

Av , , Bli först att kommentera 1

Ofta när jag skriver om politik blir jag tveksam efteråt. Vem är jag att ha åsikter om politik (förutom då min grundläggande rätt att rösta på vilka som ska göra de svåra besluten)? Jag tänker nu närma mig politiken genom att berätta hur konflikträdd jag är. Jag tvekar att berätta att jag, under omständigheterna, gillar idén på en S + M regering. Jag tvekar definitivt på att dela (och dela en artikel är inte ens samma sak som att dyrka vart enda ord i den) Jan Emanuels debattartikel som kritiserar vår migration politik: Alla dessa män, hur tänker vår feministiska regering.

I båda fallen känner jag människor som är väldigt vänster som skulle kritisera mig. Samtidigt det första exemplet är ett förslag som framförts flera gånger i vanlig media (mainstream media, om du vill) och det andra exemplet är från en socialdemokrat och publicerad i Expressen. Det är inga konstiga åsikter. Det är min konflikträdsla, inte att mina åsikter skulle vara ljusskygga som får mig att hålla tyst.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Extrahera DNA ur jordgubbar : Video från mitt sista försök att bli en betydande man

Av , , Bli först att kommentera 1

Sommaren innan jag började läsa Life science på universitetet, bestämde jag mig att spela in ett amatörmässigt klipp om hur man extrahera DNA ur jordgubbar.  Om det låter komplicerat är det tvärt om enkelt. Jag vill inte skryta men nu, bara sex år efter att jag laddade upp videon,  har den nästan ett fyrsiffrigt antal visningar. Med andra ord, i skrivandets stund har den 983 visningar och jag postar videon här med förhoppningen att den snart ska ha 1000 visningar.

https://youtu.be/wQYgQWa5NNo

Om rubriken. Ni förstår, den sommaren var jag i ungefär samma ålder som Ulrich, huvudpersonen i Mannen utan egenskaper var, när han gjorde sitt sista försök att bli en betydande man. (Om jag inte missminner mig.)

Bli först att kommentera
Etiketter:

När autism mötte någon : Exekutiva funktioner, sex och samlevnad

Av , , Bli först att kommentera 1

En gång fick jag, på ett jobb, en irriterad tillsägelse för att jag hade städat en toalett för noga. Tydligen skulle jag inte ha lagt ner så mycket tid med att städa toaletten. Det är en typisk grej med autismspektrumtillstånd, en anledning till att det kan vara svårt att slutföra arbeten, man vet inte vilka delar av ett projekt man ska lägga ner energi på. Man kan lägga ner för mycket tid på detaljer och inte ser helheten. Detta är bara en anledning till att autistiska inte slutför, eller skjuter upp saker. Med lite finare ord kallas det för att ha bristande exekutiva funktioner. Andra svårigheter med arbeten kan vara att man har ojämn intelligens och att olika moment tar mycket mer energi för oss än för andra. Paula Tilli har skrivit bra om detta. Läs gärna henne om du inte har gjort det: Vardagen har en enormt hög prislapp, Därför skjuten en person med autism upp viktiga saker. Jag tog detta exempel, för att jag har anekdoten med städjobbet och jag har hört andra med samma diagnos berätta liknade historier.

Det jag funderar på nu är om bristande exekutiva funktioner också kan göra det svårt att ha förhållanden? Den romantiska synen är att två människor ibland bara passar ihop. Dras till varandra. Men i verkligheten krävs det jobb(?). Att gå från att prata med varandra, till att vara ett par. Eller gå från att prata till att ligga mellan två lakan (fast jag misstänker att ONS inte förekommer i verkligheten, utan är något Hollywood hittat på). Hur går sådana saker till? Finns det någon risk att man satsar för mycket energi på fel saker, även i dejtande? Kan man vara ojämnt bra på olika moment inom dejting? Eller, troligare, kan dejting helt enkelt ta mycket, mycket mer energi än för andra?

Någon skulle kunna skriva en romantisk komedi om karaktärer som är bra på en del av dejtande, men usla på andra delar. Som satsar för mycket på bara en del av samspelet.

Bli först att kommentera

Odla modellorganismer : Douglas Coupland från Vancouver

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag skulle kunna skriva många inlägg om den kanadensiska författaren Douglas Coupland. Han har vissa teman, saker som återkommer i flera av hans romaner och Autismspektrument är faktiskt ett av dem. Autism nämns i Microselfs (1995), i Jpod (2006), och till och med i hans biografi över Marshall McLuhan (fast han säger inte att McLuhan var autistisk). Och i Player one (2010) (ej att förväxla med Ready player one) är en karaktär Rachel, en 18-årig autistisk tjej. Förresten boken utspelas på en flygplatsbar* och jag kan nämna att Rachel gick dit med avsikten att bli gravid, för det skulle vissa hennes pappa att hon var mänsklig.

Vad jag skulle komma till var att hon försörjer sig genom att avlar vita möss för försäljning. Det känns som ett jobb som skulle kunna passa ”oss”. Jag kan inte lova att arbeten i labb passar alla, jag är inte heller säker på att laboratorium är de största uppköparna av vita möss, men jag skulle gilla att få leverera material till labb. I mitt fall skulle det vara att odla växter till växtforskare, inte vita möss. Tyvärr får jag anta att våra växtforskare inte har brist på växter, jag spekulerar bara. Jag har faktiskt en gång besökt ett sådant laboratorium. Lustigt nog inte här i Umeå (även om vi givetvis har växtforskare här också), utan i Linz, Österrike. Här är ett av mina foton därifrån. En micropropagation, tobaksplantor som växer i gel.

Screenshot_2018-08-27-15-54-38

Detta inlägg är lite virrigt. Jag vet. Vad jag vill säga förutom att Coupland är en favoritförfattare, är att jag, när jag funderar på vad jag kan ge tillbaka till samhället ändå tänker på labbarbete.

* På tal om vad som återkommer i Couplands romaner. En kvinna i baren beställer Singapore sling.  Och den drinken återkommer i flera av hans romaner. Första gången i Livet efter Gud (1993), då en hiv-positiv karaktär dricker det eftersom det är en retro-drink. Förstår ni? Hiv är ett retrovirus.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Ingen har sagt att skapande är lätt

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag gick ju två terminer på en skrivarkurs där vi fick jobba med våra egna projekt. Mitt romanprojekt handlar om en man, Olof, som under en tågförsening, orsakad av ett snöoväder, träffar David. David lever på arv och investeringar och när Olof förstår att David är en klimatförändringförnekare, bestämmer sig Olof för att använda sin vältalighet och kunskap i biokemi till att lura av David pengar. Olof påstår helt enkelt att han har ett patent inom antiåldrandemedicin – spektakulärt ämne men ett ämne som ligger i tiden – och letar investerare. Sedan har vi också Heidi som är ihop med David, hon är skribent och föreslår att de tre, denna vinter med snöstormar, ska sitta inne och berätta historier för varandra*.

Men det är inte poängen med detta inlägg. Gissa vad poängen är? Eftersom det är väldigt svårt att skriva en roman, råkade jag tänka tanken: “Kan jag berätta historien i en konstutställning i stället? Till att börja med, själv göra de biokemiska experimenten som Olof gör för att imponera på David, fotografera och ställa ut foton?”

Jag kan bara konstatera att jag ändå måste ha ett ordentligt självförtroende. Hur kan man annars förklara någon som jag kan tro jag kan komma från ingenstans och ordna en vernissage.

* Jag insåg senare att det påminner om den historiska händelsen när Mary Shelley, Percy Bysshe Shelley och lord Byron, berättade historier för varandra, en sommar då vädret var dåligt. Relevant p.g.a. Mary Shelley, Frankenstein och biokemi.

Bli först att kommentera
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se