Jag läste en debattartikel om att deltidssjukskrivna lärare uppmanas att byta jobb, Detta för att kunna jobba heltid. Det anmärkningsvärda är att lärare är ett bristyrke. Att först utbilda lärare och sedan bestämma att som sliter ut sig ska byta jobb, kan tyckas vara resursslöseri. Lärare som jobbar deltid avlastar rimligtvis andra lärare, kanske till om med rädda andra lärare för att bli utbrända. Men principen att alla ska jobba heltid går före allt annat i samhället.

Jag tillhör själv en av de som har en diagnos och som har sjukbidrag på halvtid. Jag har lärt mig hur mycket i samhället som är uppbyggt kring att du ska jobba 40 timmar per vecka. Därför kan jag leka med tanken att exemplet med lärare bara är toppen av ett isberg och hur samhällets uppbyggnad och anpassning till att alla ska jobba heltid leder till resursslöseri.

Måndagen den 28/05 hade Funktionsrätt Västerbotten en debatt med politiker från riksdagspartierna. “Den heta potatisen” som moderaton sade, var frågan om personliga assistenter. Repesetianterna från regerinspartierna hade den svåra uppgiften att förklara att Sveriges ekonomi är urstark, men att de ändå var tvungna att dra ner på assistenter. Att det blivit svårare att få personlig assist har det skrivits mycket om. Och under debatten sa miljöpartisten just orden ”ekonomin är urstark”. Tyvärr tycker jag inte att de lyckades förklara det hela.

Sedan, mindre viktigt. De använde ordet funktionsvariation. Min personliga åsikt är att man inte behöver förneka att det handlar om handikapp och funktionsnedsättning. Jag har ingenting emot att kallas handikappad eller funktionshindrad. Men det är bara jag.