Ett av de i mitt tycke sämsta sakerna med Bron var Sagas sexliv. Det var inte trovärdigt för fem öre (eller kanske för 5*10^-6 bitcoin). Saga Norén, länskrim Malmö, skulle inte ha betett sig som hon gjorde. Oavsett hur annorlunda hon är, har hon vuxit upp tillsammans med neurotypiska. Hon skulle långsamt ha förstått hur man lever tillsammans med neurotypiska och hon skulle ha noterat att man inte bara frågar om sex. Nu kan man påpeka att vi sett fyra säsonger med brutala mord och våldsskildringar och det jag reagerar på är Sagas metod för att få ligga? Ja, så är det. Sedan Henning Mankell fantiserade ihop en uppsjö seriemördare kring Ystad, är vi vana vid att våra deckare utspelar sig i en värld som är invaderad av den typen av seriemördare. Den kvinnliga polisens orealistiska sexliv var däremot något nytt.

Förresten var det här jag lovade att skriva om bron. Jag tar mig friheten att länka till det inlägget, eftersom diskussionen om våld och ”svensk synd” är relevant i förhållandet till detta inlägg.