Ibland kan det vara kul att sväva ut, att ta ut svängarna ordentligt. Jag skrev tidigare lite kort om internet i allmänhet och frågade vad som kommer efter webb 2.0. Det ledde till ett resonemang som inte passade in just då. Istället postar jag detta resonemang nu. Inte för att det passar bättre nu, utan för att det helt enkelt är kul att sväva ut.

Ni förstår, jag nämnde partiet Medborgerlig samling. Alexander Bard är väl både “digital profet” och med i Medborgerlig samling. Tänk vad överraskande det skulle vara för en digital profet, om nästa stora grej inte är digital? Sommaren 2017 var finger spinners typ lika stort som Pokemon go var året innan. Trots att finger spinners inte var digitala. Det är ett exempel på att kanske, kanske helt andra, icke-digitala leksaker kan komma att ta upp vår framtida fritid. Som ett konkret exempel, möjligtvis kommer framtidens små, gulliga, Crispr cas9 editerade, dinosaurilikande husdjur att visa sig mer beroendeframkallande än smarta telefoner.

Idéen att redan dagisbarn i framtiden kommer att leka med dinosauriliknande genmodifierade husdjur, kommer ifrån Freeman Dysons artikel Our biotech future, från 2007 (flera år innan CRISPR/Cas9 började användas). Jag har egentligen ingen anledning att omfamna den framtidsvisionen och jag kan inte säga att den är trovärdig. Jag kan bara säga att min systerdotter, i dagisåldern, blev lika betuttad i en ponny som hon tidigare blivit av surfplattor. Det är inte långsökt att husdjur specifikt framtagna för att underhålla oss (kom ihåg supernormal stimuli), skulle vara ännu mer lockande än en ponny – och då kan vara det som får oss att glömma smartphones?

Just det, de som tycker mini-dinosaurier låter för mycket som Frankenstein, får fortsätta leka med smarta telefoner. Precis som moder natur vill vi ska göra. 🙂