Jag skulle kunna skriva många inlägg om den kanadensiska författaren Douglas Coupland. Han har vissa teman, saker som återkommer i flera av hans romaner och Autismspektrument är faktiskt ett av dem. Autism nämns i Microselfs (1995), i Jpod (2006), och till och med i hans biografi över Marshall McLuhan (fast han säger inte att McLuhan var autistisk). Och i Player one (2010) (ej att förväxla med Ready player one) är en karaktär Rachel, en 18-årig autistisk tjej. Förresten boken utspelas på en flygplatsbar* och jag kan nämna att Rachel gick dit med avsikten att bli gravid, för det skulle vissa hennes pappa att hon var mänsklig.

Vad jag skulle komma till var att hon försörjer sig genom att avlar vita möss för försäljning. Det känns som ett jobb som skulle kunna passa ”oss”. Jag kan inte lova att arbeten i labb passar alla, jag är inte heller säker på att laboratorium är de största uppköparna av vita möss, men jag skulle gilla att få leverera material till labb. I mitt fall skulle det vara att odla växter till växtforskare, inte vita möss. Tyvärr får jag anta att våra växtforskare inte har brist på växter, jag spekulerar bara. Jag har faktiskt en gång besökt ett sådant laboratorium. Lustigt nog inte här i Umeå (även om vi givetvis har växtforskare här också), utan i Linz, Österrike. Här är ett av mina foton därifrån. En micropropagation, tobaksplantor som växer i gel.

Detta inlägg är lite virrigt. Jag vet. Vad jag vill säga förutom att Coupland är en favoritförfattare, är att jag, när jag funderar på vad jag kan ge tillbaka till samhället ändå tänker på labbarbete.

* På tal om vad som återkommer i Couplands romaner. En kvinna i baren beställer Singapore sling.  Och den drinken återkommer i flera av hans romaner. Första gången i Livet efter Gud (1993), då en hiv-positiv karaktär dricker det eftersom det är en retro-drink. Förstår ni? Hiv är ett retrovirus.