Ekergårds fisk och grönt

Stadsodling vs genteknik, universitetsstaden vs bruksorten

Jag har varit med i stadsodlingen på Ålidhem. Där vi i pallkragar odlar grönsaker. Det är kul. Roligt när det växer. Trevligt att skörda rädisor, morötter, örtkryddor med mera. Den lilla gruppen stadsodlare är lite dominerad av miljöpartister. Och jag vet jag har kallat mig för ”gråsosse”, med det menar jag lite gammeldags sosse. Så egentligen är det kanske bara nostalgi. Vi kommer från ett land som brukade vara synonymt med socialdemokrati. Det nostalgiska är att vara socialdemokrat.

Nåja, det är en anledning till att känna man inte passar in i gruppen. Om vi tittar på vetenskap och skepticism, betyder gråsosse för mig att man är pro-vetenskap och teknik och att man är skeptisk till organiserade religioner. Miljöpartiet är b.la. både anti-gmo-propaganda och kvinnor i religiösa kläder. Men jag passar in. Vi människor kan vara förlåtande för folk med andra åsikter.

 

Statsodling, Ålidhem

 

Något annat. Min pappa, som växte upp i en bruksort i Småland, påstår att om man hade försökt med stadsodling i hans hemby hade pallkragarna blivit vandaliserade. Eftersom det inte händer här, säger han att landsbygden är mer laglös, än ett miljonprogramsområde i Umeå? Eller, glöm det, jag vill inte diskutera den frågan.

Låt oss stanna i bruksorten, sossarna och miljöpartiet. Visst kan man tänka sig att bruksorter är en landsbygd som den typiska miljöpatisten inte romantiserar, som de romantiserar andra former av landsbygd. Bruksorter är fulla med industriella ruiner. Ruiner från en tid då vi gjorde misstag. Mest spektakulärt att försöka bygga kärnkraftverk och kärnvapen från scratch. Men också misstag som att använda kvicksilver i tillverkningen av pappersmassa. Misstag som man med rätta inte vill upprepa. Däremot romantiseras ekologisk jordbruk och självförsörjning. Som numera, i och för sig inte bara sker på landsbygden. Jag tänker naturligtvis på just stadsodlingen.

Ps. Jag citerar mig själv, eftersom det i mitt manus jag jobbade på när jag gick på Bona folkhögskola ingick ett essäartat kapitel med liknande funderingar om nostalgi, landsbygden och bruksorter. Det är en annan historia.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.