Jag tror att det i både latin och tyska finns ett ord eller fras för att längta bort*. Ett ord som är motsatsen till hemlängtan, att längta till andra platser. Platser som du kanske inte ens har besökt.
Jag läste någonstans att Costa Rica är ett av det bästa länderna i världen att vara “expat” i. Om jag hade kunnat spanska. Om jag hade haft en karriär. Om jag inte hade varit känslig för värme. Om jag hade haft någon social förmåga. Ja, då hade jag gärna åkt till Costa Rica och arbetat.
* Det tyska ordet jag tänker på är inte “wanderlust”, men efter “Weltschmerz” är wanderlust det bästa tyska ordet på “w”.
Det vara inte förren i början av månaden jag lärde mig att den unga klimatakitvisten Greta Thunberg är diagnostiserad med asperger syndrom. Det är frestande att skriva om det. Att koppla samman klimatångest och asperger. Av egen erfarenhet vet jag att saker i världen och samhälllet kan utlösa ångest, ångest som skulle kunna inspirera aktivism. Man vill till och med nämna Temple Grandins TED-talk från början av 10-talet, med rubriken The world needs all kinds of minds, “Världen behöver alla typer av sinnen“. Ett föredrag där Gardin säger att om det inte hade funnits autistiska hade vi suttit kvar framför lägerelden. På stenåldern behövde samhället personer som kunde nörda ner sig i utvecklingen av nya pilspetsar och nya synålar. Idag behöver vi personer som kan nörda ner sig i klimataktivism, alternativa engergikällor, koldioxidlagring* och i värsta fall andra former av klimatkontroll, som att blockera solstrålar med svaveldioxid. De sista exemplenarna återkopplar till vad jag skrivit om vetenskap och autism.
Ps. Visst det är lite speciellt att skriva om en specifik person som jag inte känner. Det är osannolikt att Greta Thunberg skulle läsa detta, men om det händer hoppas jag det inte påverkar henne det minsta.
* Ett ämne jag berörde i mitt inlägg om mossbräke.
Första gången jag stötte på påståendet att män utan kvinnor blir nazister tyckte jag det var bland det dummaste jag hade hört. Jag hörde påståendet i en föreläsning på youtube. Föreläsaren tog upp att det före detta Östtyskland idag har ett visst mansöverskott. Det är nog samma fenomen som vi känner till från den norrländska glesbygden. Kvinnor flyttar medan män stannar kvar. Poängen i föreläsningen var att det de östtyska orterna med högst mansöverskott också var de orterna med där neo-nazisterna var som starkast. Ergo, män utan kvinnor blir nazister.
Nu behövs inte mycket tankeverksamhet för att hitta en alternativ förklaring. För att göra en jämförelse. Lungcancerpatienter har ofta gula tänder. Betyder det att gula tänder ger lungcancer? Eller är det så att det finns en tredje faktor, t.ex. rökning, som ger både gula tänder och lungcancer? Om orter med kvinnounderskott har problem med extremism, betyder det att det finns ett direkt samband? Eller kan det finnas en tredje faktor t.ex. hög arbetslöshet, som både leder till att kvinnor flytta och att män blir nazister? I skolan fick i alla fall jag lära mig att arbetslöshet är en förklaring till nazisternas framgångar på 1930-talet.
Saken är den att man nu får intrycket att hypotesen, med mer eller mindre variationer, är allmänt accepterad. För att ta två olika exempel. I aeon.co skrev skribenten Nabeelah Jaffer att ensamhet och extremism hör ihop och hon hänvisade till Hannah Arendt*. På DN kultur skrev Kajsa Ekis Ekman om den franska författaren Micheal Houellebecq, hon hävdade att Houellebeq skriver om den nya högerextremistiska mannen som är ensam. Kajsa Ekis Ekmans utgångspunkt är ju då inte att man ska tycka synd om den ensamma manen. Istället är han en skitstövel som hatar invandrare och som vill ha fri tillgång till unga kvinnokroppar. Men just ingrediensen man, ensamhet, politisk extremism finns där.
Jag har till och med sett påståendet att män inom autismspektrumet skulle söka sig till högerextremism av denna anledning. Att de är ensamma. Jag börjar leka med tanken att detta kan bli en självuppfyllande profetia. Ensamma män kanske tänker: ”Om sådan som jag naturligt söker sig till extremismmiljöer, kanske jag också ska göra det”.
* Att Hannah Arendt kopplade ensamhet till extremism betyder att teorin fanns innan föredraget jag nämnde.
Mitt förra inlägg avslutas med citatet: “kunskap har inga gränser”. Jag har ett annat exempel på det. För miljoner år sedan växte det mossbräke – små växter, ormburkar, i släktet Azolla – runt Nordpolen. Det lär ha varit mossbräke som kylde världen från den höga temperaturen på dinosauriernas tid genom att mossbräcken sög upp koldioxid, varpå de dog och sjönk ner till havsbotten.
Mossbräke, bild Wikimedia.
Sommaren 2010 turnerade konstnären Erik Sjödin i Sverige med en utställning om mossbräken för att uppmärksamma växtens potential till odling och dess användningsområde. År senare, 2014, tog ett team forskare i Durham, North Carolina upp tråden och startade ett så kallat crowdfunding projekt för att sekvensera växtens DNA samt DNA för de bakterier som lever i symbios med mossbräken. Detta för att lära oss mer om växten och vilken potentiell roll växten kan spela. Själva DNA-kartläggningen utfördes i Shenzhen, Kina. Vi har ett forskningsprojekt i North Carolina inspirerat av en svensk konstnär, finansieras av människor från hela världen och som använder data framtaget i Kina.
Som framgår mellan raderna i de första meningarna inkluderar förväntningarna på mossbräke att odling av växten ska kunna motverka klimatförändringen genom att suga upp koldioxid. (Men för att vara onödigt övertydlig, hoppas inte för mycket på det.)
Jag tycker mig se att denna blogg får mer interaktioner när jag kriterar samhället. Detta inlägg är inte ett sådant inlägg. Detta är försiktig kritik mot en person, eller snarare en ide, i ett sammanhang där samhället ändå har fungerat bra för mig. Som arbetssökande har jag precis börjat på ett jobcoach-företag. Hittills har jag ett bra intryck av deras verksamhet, förutom att de lade ut följande video i undervisningsmaterialet.
I videon pratar Raymond Ahlgren om en amerikansk skådespelare (för att vara onödigt rädd för “spoilers” nämner jag inga namn) som mot alla odds lyckades med sin dröm. Därför anser Raymond att man ska följa sitt hjärta. Problemet är, Raymond Ahlgren, att det finns en väldigt basal invändning, nämligen survivorship basis. Vi hör bara om de som lyckas. De som misslyckas med att följa sin dröm berättar aldrig sin historia. Antalet människor i världen som vill bli Hollywoodskådespelare är säkert upp i ett sjusiffrigt nummer (om inte högre). Den förkrossande majoriteten som misslyckas kommer aldrig ha en stor plattform att berätta sin historia.
Många, kanske de flesta, gånger uttrycket “survivorship basis” används handlar det om allvarligare frågor. T.ex. den amerikanska journalisten George Prochnik skrev att han, som har judisk bakgrund, när han växte upp hörde många historier om människor som blev mirakulösa räddade från förintelsen. En dag förstod han att anledningen till att han hört sådana historier var att de som inte varit med om mirakel, inte längre fanns och inte kunde berätta. Och, okej, detta är bara en 5 minuter och 20 sekunder lång video. Det känns ändå som om Ahlgren kunde ha nämnt “survivorship basis”. Det är ett så välkänt fenomen att han förefaller lat och slarvig när han inte nämner det. Om du ska prata in en video om att följa sin dröm, kanske du inte ska ta ett extremfall som en Hollywoodskådespelare. Och du kanske ska påpeka att det inte fungerar för alla.
Förresten jag har skrivit om ämnet förut, för nu nästan fyra år sedan. Eftersom jag är så speciell var mitt exempel ingen vanlig kändis, utan en youtubevideo med en kvinna från Filippinerna. Hon sa att hon var kvinna från ett fattigt land, men ändå lyckades med att följa sin dröm och hon hade titeln “rymd entreprenör”.: Titlar och problemet med att följa sina drömmar.
När jag var nitton år läste jag Peter Englunds Brev från nollpunkten (1996). Det jag här vill ta upp från boken är hur Englund använder orden ”politiskt korrekt”, han använder frasen när han skriver om anti-vetenskap. När han skriver om atombomben tar han upp att nationalsocialisterna ansåg relativitetsteorin vara en ”judisk vetenskap”. Detta jämförde Peter Englund med hur Sovjet avfärdade George Medels ärftlighetslära som ”borgerlig”. I båda fallen var vetenskapen inte ”politiskt korrekt”, vetenskapliga resultat avfärdas för att de inte passar in i ideologin.
Händer liknande saker idag? Visst, USA har en regering som inte tycker forskning om klimatförändringen är politiskt korrekt. Men jag har ett exempel på närmare håll. Den italienska femstjärnerörelsen tycker tydligen inte att vetenskapen kring vaccin är ”politiskt korrekt”. De har just avskedat alla experter från en hälsopanel.
Ovan, videon där jag först stötte på nyheten. Behöver jag nämna att den moderna anti-vaccin-rörelsen startades av en före detta läkare som påstod sig kunna koppla MPR-vaccinet till autism?
Jag har tidigare skrivit om konst och biologi. Och nu vill jag uppmärksamma att det , för några år sedan, skulle ha varit trendigt(?) i Kina att ha en växtgrodd i håret. Jag kanske ska försöka introducerar modet här … Haha
Eftersom en tjej bakom denna video gick i samma klass som jag, kan jag dela videon här. Om inte alla redan har sett den, kan jag ge videon en eller två mer visningar genom att posta den.
Sedan en annan tjej från min grundskoleklass var med och vann en Teddy på Berlins filmfestival, Ta av mig (2012). Jag skulle kunna skriva ihop något skämt om att jag känner mig som den enda i min klass som inte har haft framgångar i filmvärlden.
Jag heter Anders Ekergård. Detta började som en blogg om neuropsykiatriska funktionshinder, men det finns det andra som skriver om (exempelvis Paula Tilli). Jag gled över till att skriva om framtidens mat.
Biologi, odling, matlagning och skrivande har varit mina specialintressen. Jag har några relevanta universitetspoäng, jag har jobbat i restaurangkök och jag läser om ämnet. Se detta som en mat- och odlingsblogg som berör den stora frågan hur vi i framtiden ska producera och distribuera mat till en växande befolkning. Samtidigt som jag inte är i utbildningsbranschen. Jag är i inspirationsbranschen
