Jag är med i en asperger-grupp. Det är egentligen lustigt att jag inte har nämnt det förrän nu. Det skulle kunna vara viktigt. Men för att skriva ner något som egentligen inte har med AST att göra. En kväll såg vi i gruppen filmen Hurt Lockers, om Irak-kriget. Filmen inleds med ett citat som påstår att krig är en drog. Och en poäng i filmen verkar vara att soldater kan bli beroende av adrenalin. Drogen är adrenalin. Kanske jag har missförstått det hela, kanske är följande ett ”europeiskt” perspektiv, till skillnad från det amerikanska perspektivet i filmen, men när det kommer till män som älskar krig tänker jag på kamratskap, inte på adrenalin. Vi har lärt oss att män i mellankrigstidens Tyskland saknade kamratskapen i skyttegraven. Till och med Adolf Hitler själv skulle ha upplevt fenomenet. På andra sidan, På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarques är känd som en anti-krigsroman och romanen brändes i nazisternas bokbål. Men boken handlar mycket om kamratskap. Så jag trodde att krigets ”drog” var kamratskap inte adrenalin.