Ekergårds fisk och grönt

Tänkte det är dags för ett inlägg om odling

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett av mina specialintressen har varit odlande.  En kurator jag hade en gång i tiden, sa två saker om asperger syndrom. Ett, han sa att personer med asperger inte kan bli försäljare eftersom vi inte tycker om att ljuga*. Två han sa att vi inte heller kan hålla liv i krukväxter. Tydligen skulle t.ex. vattnandet vara ett stressmoment. Jag förstår, tror jag, många saker i vardagen som för andra går på rutin kan för oss ta mycket energi. Att ta hand om krukväxter blir en sak till i vardagen som tar energi. Men när man har växter som specialintresse blir det annorlunda. Då lägga man ner mer tid på sina krukväxter än vad de flesta andra gör.

För att demonstrera detta kan jag här posta en bild på min chiliodling. Det är också ett enkelt experiment med biokol. De två plantorna till höger i bild växer i blomjord utblandad med biokol. De två till vänster är planterade i blomjord utan tillsatt biokol. Det är intressant att chiliplantorna till höger är något större, men detta är givetvis inget man egentligen kan dra några slutsatser ifrån. Hur som helst kan biokol vissa sig vara en del av framtidens jordbruk.

 

chili, biokol

Jag har andra experiment med biokol planerade till våren,  jag kommer att återkomma till dem när det blir aktuellt.

* Det ska sägas att ovanstående är fritt från mitt minne, kuratorn kanske inte sa det exakt så som jag återger det. Men jag hoppas att jag inte förvrängt det hela för mycket och jag vill inte såra eventuella försäljare som läser detta. Åt andra sidan, jag har själv blivit lurad av telefonförsäljare.

Forskare tillsammans med fattiga vs. rika influencers

Av , , Bli först att kommentera 2

På temat forskare mot influensers. Idag går mycket växtförädling ut på att ta fram grödor som tål olika typer av stress: växtsjukdomar, skadedjur, torka, osv. Ett känt exempel är en form av ris framtaget för att överleva översvämningar. För att förädla fram den typen ris identifierade man först en genvariant som gör att risplantorna överlever översvämningar längre (Sub 1A). Sedan korsbefrukades högavkastliga rissorter med en rissort med genen i fråga, tills man fått fram en högavkastlig risplanta som överlever långa tider under vatten. Att på detta sätt avla, för en specifik gen kallas för ”marker-assisted selection”. För resultat se bild.

 

Screenshot 2019-02-05 at 11.33.10 - Edited (1)

Bild: Skärmdump från en kurs på Utrecht universitet. Högra sidan av risåkern är odlad med Sub 1A-ris. Den vänstra sidan odlad med ”vanliga” risplantor.

En stor del av all mat som odlats förstörs på åkrarna. Det är skadedjur och växtsjukdomar, abiologisk stress som t.ex. torka, kyla eller just översvämningar. Självklart är det bra att vi nu har detta verktyg för att minska matsvinnet. Att låta mat förstöras på åkrarna, när vi har teknik att förhindra detta är också matsvin.

Vad har då detta med influencers att göra? Jo, ”marker-assisted selection” användes också för att ta fram ”superbroccolin” Beneforté, framavlad för att innehåller samma höga halt av ämnet glucoraphanin som vildkål har. Och influensern är i detta fall Henrik Ennart på SvD.

När Henrik Ennart hörde talas om sådana avancerade tekniker som att korsbefrukta för en specifik gen gick han i taket. Han skrev en arg krönika där han kallade tekniken för ”en lucka i lagen”: Nej tack till superbroccolin. Naturligtvis försökte Henrik koppla samman tekniken med skräcken för sk GMO och han gör ingen hemlighet av att om han fick bestämma skulle båda vara förbjudna.

Rika influensers i västvärlden tycker ny teknik är en lucka i lagen, risbönder i fattiga delar av världen tar nytta av metoden. Bönder som anklagas för att vara konservativa, är mer benägna att ta till ny teknik än vad ”eliten” i städerna är. Självklart tror jag Henrik i grunden menar väl, men här har han fel. Visst vi i väst klarar som utan ”superbroccolin”. Men det är absurt att tro att en risbonde i Filippinerna ska avstå från bra grödor, eftersom Henrik inte gillar modern växtförädling. Både vi och bönder i fattiga länder har rätt att använda nya tekniker. Vi har inte råd att av ideologiska skäl, av neoluddism, avstå.

Ps. Som försvar för influencers. Underbara Clara publicerade förra sommaren ett inlägg som var försiktigt positivt till GMO: GMO och andra heta potatisar.

Pps. Efter att läst Henriks krönika gick jag till ICA och köpte superbroccoli. För att vara kreativ, gjorde jag en ättiksinläggning. (Fast allt socker i en ättikslag gör inte broccolin nyttigare.)

 

Biologi och ojämn intelligens

Av , , Bli först att kommentera 2

Med min aspergergrupp såg jag nyligen BBC dokumentären Asperger och jag med Chris Packham. Chris Packham (inte som jag först läste Packman) lyckades utnyttja sin asperger till att läsa zoologi och bli presentatör på just BBC. Eftersom jag, precis som Packham var djurintreserad när jag var barn, flög frasen ”missed opertunity” genom mitt huvud när jag såg dokumentären. Jag inbillade mig alltså att om jag bara hade hållit fast vid mitt intresse för zoologi hade jag blivit zoolog och tv-personlighet. Jag har samma diagnos som Chris Packham.

Egentligen fungera det, antagligen, inte på det sättet. Om jag säger såhär. Jag har ojämn intelligens, något som är vanligt vid NPF, men är min relativt höga intelligens inom vissa områden tillräckligt för att kompensera för min svagheter? Även om jag tidigare nämnde biologi är kemi egentligen ett bättre exempel i mitt fall. Jag hade lätt för kemi och fick MVG i ämnet. Men många har MVG i kemi och har dessutom jämn intelligens. Vad jag säger här är att vi inte bara kan hoppas på personer med NPF har talanger som kompenserar egenskaper som kan vara handikappade. Chris Packham visste att han var annorlunda, men kunde bli zoolog. Hans kunskap och passion var tillräckligt för att kompensera. Alla inte sådan tur. Vilket igen visar att samhället måste bli bättre på att låta alla komma till sin rätt.

Morgondagens mat

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har här ett antal gånger skrivit om morgondagens mat. Jag tänker på när jag skrev om mossbräke och när jag skrev om närodlade bananer. Morgondagens mat är ett återkommande ämne. Jag kan också nämna att den enda gången jag har gästbloggat på engelska, handlade det även då om mat och jordbruk*: How gentically modifided rice could save the world.

Egentligen borde jag försöka skapa en blogg om just morgondagens mat. Om man vill ha uppmärksamhet kan det vara rätt sätt. I synnerhet om man bestämmer sig för att insekter är framtidens mat och följaktligen börjar föda upp, tillaga och äta insekter. Visst vill folk se mig odla och äta mjölmaskar?

Jag kommer att återkomma till frågan om att äta insekter. Tills vidare får jag fundera på om jag ska fortsätta på detta spår. Ska jag – mer eller mindre snabbt – gå över till att försöka blogga om kreativa lösningar på vad vi egentligen ska äta i framtiden?

* Jag är inte bra på språk. Ev. läsare får ursäkta grammatiska fel som kan ha smugit sig in.

Mossbräke-sushi, mossbräke-kimchi, mossbräke-ketchup…

Av , , 1 kommentar 2

I torsdags skrev jag att arbetsförmedlingen kanske inte skulle låta mig gå en arbetsmarknadsutbildning, en kockutbildning. Om – jag skriver ”om” – jag inte får gå utbildningen, skulle det vara den ultimata ”jag ska visa dom” vara att publisera en kokbok.

Innan jul skrev jag om mossbräke. Om forskningen som pågår och som inspirerades av  konstnären Erik Sjödin, som en gång i tiden arbetade med just mossbräke. B.la. tycker han vi ska äta mossbräke. Så det är vad min kokbok skulle handla om. Det skulle vara kul och kreativt att ta fram ett recept på mossbräke-sushi och, eftersom det nu är Sydkorea inte Japan som är det “coola asiatiska landet”, mossbräke-kimchi. Eller, om vi inte ska lämna Östasien i fred, mossbräkeketchup.

Vad jag säger är, att jag borde skriva en kokbok om mossbräke. Ni får själva avgöra hur mycket jag skämtar.