Minns ni att vi hösten 2018 hade en kort politisk debatt där unga, konservativa kvinnor anklagats för att lajva hemmafrus-liv. Som en icke-konservativ, icke-kvinna, som kanske fortfarande ser yngre ut än jag är, lajvade jag samma höst snickare. Jag byggde följande miniväxthus till en pallkrage-odling.

Bild: pallkrageväxthus under uppförande.

Eftersom jag sett åtminstone en pallkrage utplacerad utanför en annan lägenhet på min gata, utgick jag förra sommaren från att det bara var att ställa ut egna pallkragar och fylla de med jord. Först i januari, i år, kom jag på att de andra pallkrageodlarna på min gata kanske hade bet om lov innan de startade sin odling. Typiskt mig. Jag fick skicka iväg en försenad information till vicevärden.

Samma höst höstsådde jag oregano, persilja, körvel och, mer udda, vårbrodd . Det sista ett gräs som får sin smak från ämnet kumarin. Vår lokala delikatessaffär Duo, medlade en dag stolt att de sålde tonkabönor, som också innehåller kumarin. Annars är kumarin känt eftersom det finns i kanel. Det var därför folk på facebook varnade för kanel. Just kumarin beskrevs som ett giftigt ämne i vanlig kanel (Kassiakanel) och att man därför ska köpa ceylonkanel eftersom den nästan inte alls innehåller molekylen. Det är ju lite kul att kumarin tydligen är helt okej om det kommer från delikatessbutikens dyra bönor, men inte när det kommer från billig kanel.

Bild: Min model av kumarin.

Hittills är det bara persilja och körvel som har kommit upp nu på våren. Oavsett om resten av fröna jag höstsådde gror eller inte planerar jag också att odla chili i odlingspallen. Sedan mitt tidigare experiment med chiliodling och biokol var relativt lyckat. Så jag har förberett en liter biokol som ska tillsättas till jorden i pallkragarna.

Bild: förodling av chili. En chilisort vid namn Trinidad purple coffee. Lila och smaka som kaffe?