Tänkte skriva några ord om boken Det ängsliga matsamhället av Andreas Håkansson, docent i livsmedelsteknologi, där han försvarar industrimaten. Försvarar industrimaten från kokboksförfattare, journalister, influencers, m.m. som de senaste årtiondena massivt har attackerat den. Jag undrar om konflikten mellan livsmedelsteknologer och journalister handlar om upplysning kontra romantik? När Andreas Håkansson skriver att margarin är minst lika nyttigt som smör och mycket mera klimatsmart, påminde det mig om Edward Blom som på sin youtube-kanal sa meningen “smör är väldigt nyttigt, speciellt om det är ekologisk”. Det ligger nära till hands att Andreas Håkansson, i upplysningstradition, bygger sitt påstående på torr fakta. Medan Edward Blom, inte naturvetenskaplig docent, som en sann romantiker, bygger sitt uttalande på trendiga åsikter och känslor. Vetenskap mot känsla.

Inte riktigt. Det skulle vara orättvist mot Håkansson att beskriva det så enkelt. Det är nämligen så att en stor del av boken går ut på att förklara varför vi är så styrda av känslor och att forskare inte är immuna mot det. Det är svårt för oss människor att vara rationella och bara lita på torr fakta. Håkansson erkänner risken att han också gör det misstaget. Konkret kan vi t.ex. undra om det finns någon risk hans uttalande om margarin bygger på känsla inte fakta? Men han konstaterar också att personer som är nyfikna på vetenskap är mer benägna att utmana sina egna fördomar och byta åsikt efter ny fakta. Andreas Håkansson jobbar väldigt hårt för att överbrygga klyftan mellan forskare och industrimatens kritiker. Kritikerna har gått fram som en ångvält i sin kritik. Håkansson verkar mer konflikträdd.

Något i boken jag reagerar på och tycker jag kan kommentera är vad Håkansson skriver om hälsa. Han påpekar att industrimat gett oss valmöjligheter och att det är folks val att äta onyttigt. Det får mig att undra jag om han har hört om the nudge theory, knuff teorin? Knuff teorin handlar om att ge folk en “knuff” i rätt riktning. Ett bra, relevant exempel är hamburgerställen som serverar pommes frites till sina hamburgare. De behöver inte sluta servera pommes frites, vi behöver inte förbjuda och ta ifrån människor valfriheten. Men ett sätt att ge folk en knuff i rätt riktning är att införa sallad som förstahandsval av tillbehör till hamburgare. Om kunden vill ha pommes frites kan hen be om pommes frites, valet ska fortfarande finnas. Ni förstår relevansen. Enligt the nudge theory ska inget förbjudas, konsumenter ska vara fria att göra dåliga val, de ska bara få en liten knuff i positiv riktning.

Avslutningsvis gillar jag att Håkansson använder ordet ”mem”, ibland ser man den engelska stavningen ”meme” även i svenska texter. Jag menar, en intressant observation han gör i boken är att kritiker av industrimaten är män, t.ex. Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson, medan att till de som offentligt har uttalat sig positivt om industrimat hör kvinnor som Lotta Lundgren och Birgitta Ohlsson. Med andra ord, Andreas Håkansson – och nu jag – kunde inte låta bli att göra en liten poäng av att de som traditionellt inte behövde laga mat, också är dem som gillar traditionell, hemlagad mat…