En anledning till att odla sötpotatis i trädgården är att det skulle vara inspirerat av en konstnär jag tidigare skrivit om, nämligen Erik Sjödin. Sommaren 2010 turnerade Erik Sjödin runt för att uppmärksamma mossbräke – små växter, ormburkar, i släktet Azolla – och dess potential för odling. Det visade sig att mossbräke bara är en del av Erik Sjödins vision. Han menar också att man med mossbräke, silkesmaskar, sojabönor och just sötpotatis skulle kunna försörja en människa på bara 200 m². Med ”hans” grödor ska en liten åker producera en stor kvantitet kalorier och övrig näring. Oberoende hittade min yngsta syster ett inlägg, av Kristin Engstrand på rabarbertradgard.se, om just sötpotatis: Så lyckas du sötpotatis. ”Sommaren 2014 provodlade Sonata Aidukaite sötpotatis. Och det gjorde hon uppe i Vännäs, Västerbotten. På friland! Nu är Sonata mycket road av odling, hon arbetar på Vännäs handelsträdgård. Upphöjda bäddar och mycket sol och värme var hennes framgångsrecept.” Fungerar det i Vännäs är det värt att prova på västkusten där syrran bor. Så här följer två bilder från när vi planterade två stycken sötpotatisar. Vi följde Sonata Aidukaites råd.

Inspirerad av ovanstående planterade jag också sötpotatis i en kruka. Min sötpotatis möglade, men syrran fick till sist en sötpotatis att växa.

Nåja, även om jag skulle ha tillgång till 200 m² god åkermark, hade jag behövt en hel del know-how för att kunna odla sötpotatis, silkesmaskar, soja och mossbräke. På det sättet kan jag inte stjäla Erik Sjödins vision för att bli självförsörjande. (Därmed inte sagt att Sjödin tänkte folk skulle bli självförsörjande, tvärt om kan han ha menat vi skulle lämna odlandet till de professionella – bönderna.)

PS detta är mitt hundrade publicerade inlägg och tack för att du läser.
Pps. Jag funderar på att till varje blogginlägg publicera en inläst dikt. Det kommer inte att ge många visningar. Men allt för att bygga sitt eget varumärke. Galet?