Tre funderingar om internet. Den första och sista berör politik och riskerar därför att få mest fokus. Först ämnet som inte är politisk, men som har blivit politiserad. Det är möjligt att jag någon gång för sådär 4 år sedan, på sociala medier, har “gillat” ett inlägg om att JK Rowling är transfob. Två, när jag för några veckor sedan såg en galen rubrik om henne, gick jag över till X och började följa Rowling där. Rubriken var JK Rowling Holocaust Denialism: Author Pushes Claims That Trans People Were Not A Target. Att nämna Rowling och förintelseförnekare i samma mening var för mycket för mig. Med andra ord, att på det sättet polarisera och kasta anklagelser vilt omkring sig är något som kan “backfire”. Att folk kan ta ställning för den personen som upplevs vara offret för vuxenmobbning. Inte för att det egentligen spelar någon roll om Harry Potter-författaren har en följare mer eller mindre.

Men för att gå tillbaka, var detta en påminnelse om att kan var kontraproduktivt att gå fram som en ångvält, vuxenmobba sina motståndare och så vidare. Extremism föder extremism, förutom att jag inte ser det som extremism att följa en brittisk författare. Just det, de personerna som jag eventuellt har gillat deras inlägg om transfobi, är amerikaner som försvann från mina vänlistor i samband med pandemin. De var så extrema fans av hårdhänta pandemi-restriktioner. De försvann antagligen för att de inte gillade att jag inte såg meningen med att sätta munskydd på treåringar, eller för att jag inte ville bli predika för om hur underbart det är med lockdowns. Polarisering. Och med små bokstäver skriver jag lite mera om ämnet längs ner.

Annars, något mera direkt om internet. Några av oss blev ju beroende av internet redan under tiden som numera kallas webb 1.0. Något att kommentera där är hur länge webb 2.0. har funnits. Att det inte har utvecklats något bättre. Facebook fick sin gilla knapp 2009. Det är länge sedan. En app som har uppenbara problem, nämligen Tinder lanserades 2012 och har mig har den veterligen inte ersatts med någon annan. Ni vet, för heterosexuellt dejtande är problemet att det för en man finns en reell risk att han får ordagrant inga matchningar och för en kvinna är problemet att Tinder ”threw the net too wide”. Det kanske är mänskligt dejtande som är problemet, men poängen är att tekniken fortfarande inte har hittat ett sätt att övervinna problemet. På lite samma ämne, undrar jag om inte webb 1.0 var bättre för att lära känna andra än vad webb 2.0 är? Här skriver jag medvetet spretigt, men jag brukade tro jag att det handlade om anonymitet, som gjorde att folk skrev mer öppet. På man-kvinna temat, som man kan man minnas att web 1.0 nästan är det enda stället jag i text sett kvinnor uttrycka sig positivt om sex. Samtidig var det på 1.0 man insåg hur vanligt det var att kvinnor hade varit utsatta för våld. I båda fallen kan anonymiteten spela roll (och det kunde vara samma heterosexuella kvinna som skrev båda sakerna). Men det är egentligen större skillnader än så mellan webb 1.0 & 2.0.
 

Det finns ett avsnitt av Förmiddag med Sara Stenholm på Sveriges radio där Katarina Barrling och Göran Greider diskuterar ABBA-nationalism och ett pågående nationsbygge. Nationsbygge, jag trodde det enda nationsbygget som skulle kunna bli aktuellt skulle vara för det självständiga Norrland. För som genuin norrlänning stöder jag det – alltså jag är född i Småland men jag har genuina intressen, samtidigt bor jag i Norrland, slå i hop de och jag är ”genuin norrlänning”. Det är väl så det fungerar? Okej, nationsbygget, det är tydligen något som kan pågå hela tiden. Eftersom jag tidigare har nämnt svensk 1900-tals poesi kan jag nu fråga mig om det finns någon chans att ”kidsen” högläser Karin Boye på tiktok? Det skulle vara nations byggande i samma anda som den nämnda Abba-nationalismen. (Det finns anledningar till att vägra ladda ner tiktok, men det är en annan historia.)

Jag är inte biolog – jag spelar bara en på internet – men om jag ska kommentera lite mera, för mig känns det spontant naturligt att personer, i sällsynta fall, kan födas med en kvinnlig hjärna och manlig kropp eller tvärt om. Som en vän i Österrike sade ”det mesta kan hända i naturen” (fiskar har inte utvecklat propellrar och inte heller livet kan bryta naturlagarna, men i övrigt kan vad som helst hända). På just sociala medier har jag väl också sett en eller två forskare som säger just det. Någon annan som hörs i debatten är orden “biologiskt kön”, här är jag antagligen lite löjlig, men här irriterar det mig lite att det aldrig definieras. Kön bestäms av vilka könsceller, stora eller små, en individ har potential att producera, något som hos däggdjur och fåglar styrs av kromosomer. Det måste vara det som menas med “biologiskt kön”, samtidigt – även om hjärnan och könsceller nästan alltid håller med varandra – är hjärnan också biologisk. I sammanhanget finns det bara två könsceller, vilket måste vara irriterande för de som hävdar att det finns fler än två kön. Och nu har jag kanske irriterat båda sidorna i debatten. Dessutom behöver detta stycke inte ha någon relevans för den debatt vi har haft i västvärlden de senaste åren.
Norrland, självklart kommer vi inte att bli ett självständigt land. Tanken var att vi är en universitetsstad. Vi behöver locka studenter och forskare från hela världen och ju sämre sverigebilden blir, desto svårare kan det bli? Alexanderhugget skulle vara att strunta i sverigebilden och istället starta ett nytt land. I värsta fall bygga en mur mot söder. Haha

Ibland ser man en video som är så bra att det inte räcker med att bara ge den ett gillande, utan som jag vill dela överallt. Tyvärr var det i detta fallet en youtube-shorts och det verkar inte som denna blogg-plattform är anpassad till det formatet. Jag får länka till videon: Can shrimps solve maze. En annan poäng, som är en långsökt poäng men ändå en poäng, är också att killen i videon gör andra experiment inom biologi och biokemi. En examen i biokemi* var ett av mina mål. Om mål, saken är den att kemisten Ulf Ellervik skrev, i en av sina böcker, att anledningen till att medelåldern är så svår, är att det är åren vi inser vi inte kommer nå våra mål.

I och med att jag inte kan nå mina mål, börjar jag fundera på att göra något helt annat. Visst kan jag, t.ex., fantisera om ”change in geography”, att flytta. Med ett framtida körkort och min nuvarande examen från en yrkeshögskola, kan jag söka jobb på fiskodlingar från Jämtland i väster till Åland i öster. Okej, eftersom det inte gick att dela en video, skrev jag istället om varför jag är avundsjuk på manen bakom videon. Det var i alla fall första stycket och jag tror jag avslutar här. Jag blev lite för personlig, mitt inlägg nästa måndag kommer att vara mindre självcentrerat, mindre ”me, myself and I”. Nästan inlägg kommer att nämna JK Rowling.

* Något nertonat jag skulle gärna blivit biomedicinsk analytiker, då skulle jag också varit en del i totalförsvaret. [Edit: jag menade inte att det studierna är enklare, det vet jag inget om, utan att jag tror det är enklare att få jobb.]

Jag är lite orolig att det skulle vara genant att jag som medelålders man har hört några epadunk-låtar. Men förklaringen är att jag är med i en fritidsaktivitet, där en mycket yngre man har varit snäll nog att ge mig skjuts och han spelade sådana låtar i bilen. Därför vet jag bla att det finns en artist från Dalarna som sjunger om “små grodorna “.

Och efter att ha hört en handfull låtar kan jag självsäkert göra en samhällsanalys av epadunk. Först är genren en motreaktion på gangsterrap? Mer landsbygd än förort vilket, naturligtvis, bland annat innebär andra etniciteter och kulturer. En kultur baserad på alkohol, sex och bilar är problematisk på sitt sätt, men jämfört med ”gangsterkultur” är det väl ändå ett steg uppåt?

Sedan Dalarna har redan nämnts och man ju inte kunnat undgå att ordet “dalahäst” spelar en roll i en epa-dunk-hit. Det leder oss till podcasten En svensk tiger och dess avsnitt om sjömansvisor och svenskheten. Det avsnittet kopplar nämligen sjömansvisor och deras popularitet, från 1920-talet och framåt, samman med att vi samtidigt fick för oss att skärgården var det svenskaste som finns. Innan hade det varit just Dalarna som var “det svenskaste”. I USA är det “the heartland” inte kusterna, som är “the real America” och motsvarande uppfattning finns även i andra länder. Icket att förglömma under rasbiologins tidevarv kunde kustsamhällen “anklagas” för att vara “rasblandade” (Listerlandet i Blekinge lär vara ett exempel). Men under denna tiden, i det exportinriktade och resande folkhemmet, blev kusten “det svenska”, “jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo”.

Nej, att koppla musikgenren till en eller en annan form av nationalism, är väl lika seriöst som filmen Stockholm Bloodbath skulle vara en korrekt återgivelse av den historiska händelsen. Men att det är en reaktion på gangsterrap tycker jag ändå är en intressant tanke.

Förra våren hade jag en praktik på Agtira i Härnösand. Agtira odlar gurkor och föder upp atlantlax men här tänkte jag skriva om Härnösand. Närmare bestämt att Härnösand är den enda staden i landet där du kan beställa en hamburgare från Clocks. Clocks var ju en statligt ägd hamburgerrestaurang. För en gång i tiden var Sverige ett land där politiker tänkte: “Om våra medborgare vill äta hamburgare, då ska staten vara med och servera hamburgare”. Minns att politik en gång i tiden handlade om saker som statligt ägande av bolag och andra ekonomiska frågor. I synnerhet våra engelskspråkiga vänner verkar ha ändrat fokus när det gäller politik. De kan skriva inlägg där de argumenterar för att vita inte får har dreadlocks men att svarta får blondera sitt hår.

Eller ett mindre löjligt exempel. Jag kom förbi tidningen The free press skapad av amerikanen Bari Weiss. För att ta reda på vem hon är öppnade jag naturligtvis wikipedias sida om Weiss. Wikipedia berättar att Wiss ser sig som vänster om mitten, att hon har uttalat sig mycket om antisemitism och i januari 2022 argumenterade hon mot fortsatta covid-restriktioner. Vad som inte nämns är vad hon tycker om skatter, statligt ägande av företag, och så vidare … inte ett ord om vad vi brukade tro politik handlade om. Nu är varken antisemitism eller covid, till skillnad från blondering av hår, triviala ämnen. Men att pandemi-restriktioner är viktigare än hennes åsikter om skatter är en överraskning för någon som växt upp här. Tänk om skolans böcker i samhällsvetenskap hade slutat med orden: “fast egentligen behöver ni inte lära er om statligt ägande av produktionsmedel, skatter, lagar och konflikter på arbetsmarknaden, i framtidens sociala medier kommer politik att handla om munskydd och symbolfrågor”. Notera sociala medier, konspiratoriskt är det också så att de digitala media giganterna på den nordamerikanska västkusten vill att politik ska handla om annat än skatter, klass, antitrustlagar och andra ekonomiska frågor. (Hur Kinas kommunistiska parti, via tiktok, passar in i bilden är en annan fråga, fast förresten är den kapitalistiska eliten i Amerika så bra vänner med Kinas kommunistiska parti att telefoner och plattor idag visst har tiktok förinstallerat.)

För att gå tillbaka till praktiken, det var en del av en utbildning på distans och därmed via dessa digitala giganter. Samma tema här, jag är väl i den sista generationen som har använt en Compis-dator. Compis var en svensk skoldator som vi på högstadiet hade i, jag tror inte mer än, en termin innan skolan bytte ut de mot PC-datorer. Men grejen var att den tillverkades av ett dotterbolag till statliga Televerket. Igen staten, inte multinationella företag skulle förse samhället, här skolan, med produkter. En del av folkhemmet som är helt glömt?

När Broder Daniel släppte sin andra skiva fick gruppen, i ett pressmeddelande, förklara att även om grundidén hade varit att släppa en skiva och sedan aldrig spela in något mera, så gick det inte att sluta vara kreativ. Det är svårt att sluta vara kreativ, även om du, tidsskillnad från killarna i Broder Daniel, inte är framgångsrik. Även om det egentligen är hopplöst.

Ja, kreativitet, mina projekt har alltid varit mer avskalade, men en gång i tiden började jag på en dystopisk roman om norra Sverige. Men naturligtvis har jag inte egenskaperna som krävs för att skriva en roman. För att ändå göra något av ide skapade jag en powerpoint-presentation om min ”worldbuilding”. Så nu är frågan om jag ska posta den här eller ej? Ok, i och med att du läser detta, så postade jag det. Se här:

Om jag verkligen får några visningar eller om det kan leda till något bra att jag postar här, ja det är två frågor jag inte har svar på.

Med risk för att vara för teoretisk. Ett problem i vårt land, eller civilisation, är att det är svårt att se saker som har blivit bättre de senaste tiotalen och inte har att göra med vetenskap. Låt oss jämföra samhället i dag jämfört 1993. Vi har spektakulära exempel på förbättringar. Om du idag har kronisk myeloisk leukemi har du över 90% chans att leva om fem år. Innan 2001, och en ny generation läkemedel, hade du ~10 % chans att leva om fem år. Läkemedelsutveckling är vetenskap. Det var ett extremt specifikt exempel. Ett mer allmänt exempel mera relaterat till denna blogg, våra bönder kan idag producera mycket större volymer mat från en mindre area. Vi kan föda jorden och samtidigt spara vildmark eftersom åkrarna ger större och större skördar. Ja, att vi har skapat en värld där kalorier är ett problem, inte en nödvändighet för att undvika svält säger något. Ju mer människor det finns på jorden, desto billigare har maten blivit. För så effektiv har jordbruksvetenskapen varit och detta syns även de senaste trettio åren.

Eller mindre spektakulärt men relaterat till min utbildning, foder till odlad fisk innehåller idag mycket mindre vildfångad fisk än på 1990-talet. Jord- och vattenbruk är också vetenskap.

Märk att exemplen är naturvetenskap. Alla framsteg handlar om naturvetenskap. Samhället, ja, för 30 år sedan var vi inte landet där Hamas-anhängare firade på gatorna och judar var ett eller två steg från att gömma sig på vinden. Vi var inte samhället med kriminella gäng och skrämmande våldskapital. Det hade varit trevligt om samhällsvetenskapen hade haft samma fantastiska utveckling: ”Det brukade vara så att över 90% med denna specifika bakgrunden blev kriminella, men tack vare nya metoder framtagna av kriminologer är det nu mindre än 10% som blir det”. Samtidigt ska jag undvika att kasta en känga åt kriminologer. Dessutom kan det uppfattas som dystopiskt att styra folk på det sättet. Det är två andra diskussioner.