Ekergårds mat & biologi

Biologi och ojämn intelligens

Av , , Bli först att kommentera 2

Med min aspergergrupp såg jag nyligen BBC dokumentären Asperger och jag med Chris Packham. Chris Packham (inte som jag först läste Packman) lyckades utnyttja sin asperger till att läsa zoologi och bli presentatör på just BBC. Eftersom jag, precis som Packham var djurintreserad när jag var barn, flög frasen ”missed opertunity” genom mitt huvud när jag såg dokumentären. Jag inbillade mig alltså att om jag bara hade hållit fast vid mitt intresse för zoologi hade jag blivit zoolog och tv-personlighet. Jag har samma diagnos som Chris Packham.

Egentligen fungera det, antagligen, inte på det sättet. Om jag säger såhär. Jag har ojämn intelligens, något som är vanligt vid NPF, men är min relativt höga intelligens inom vissa områden tillräckligt för att kompensera för min svagheter? Även om jag tidigare nämnde biologi är kemi egentligen ett bättre exempel i mitt fall. Jag hade lätt för kemi och fick MVG i ämnet. Men många har MVG i kemi och har dessutom jämn intelligens. Vad jag säger här är att vi inte bara kan hoppas på personer med NPF har talanger som kompenserar egenskaper som kan vara handikappade. Chris Packham visste att han var annorlunda, men kunde bli zoolog. Hans kunskap och passion var tillräckligt för att kompensera. Alla inte sådan tur. Vilket igen visar att samhället måste bli bättre på att låta alla komma till sin rätt.

Bli först att kommentera

Morgondagens mat

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har här ett antal gånger skrivit om morgondagens mat. Jag tänker på när jag skrev om mossbräke och när jag skrev om närodlade bananer. Morgondagens mat är ett återkommande ämne. Jag kan också nämna att den enda gången jag har gästbloggat på engelska, handlade det även då om mat och jordbruk*: How gentically modifided rice could save the world.

Egentligen borde jag försöka skapa en blogg om just morgondagens mat. Om man vill ha uppmärksamhet kan det vara rätt sätt. I synnerhet om man bestämmer sig för att insekter är framtidens mat och följaktligen börjar föda upp, tillaga och äta insekter. Visst vill folk se mig odla och äta mjölmaskar?

Jag kommer att återkomma till frågan om att äta insekter. Tills vidare får jag fundera på om jag ska fortsätta på detta spår. Ska jag – mer eller mindre snabbt – gå över till att försöka blogga om kreativa lösningar på vad vi egentligen ska äta i framtiden?

* Jag är inte bra på språk. Ev. läsare får ursäkta grammatiska fel som kan ha smugit sig in.

Bli först att kommentera

Mossbräke-sushi, mossbräke-kimchi, mossbräke-ketchup…

Av , , Bli först att kommentera 2

I torsdags skrev jag att arbetsförmedlingen kanske inte skulle låta mig gå en arbetsmarknadsutbildning, en kockutbildning. Om – jag skriver ”om” – jag inte får gå utbildningen, skulle det vara den ultimata ”jag ska visa dom” vara att publisera en kokbok.

Innan jul skrev jag om mossbräke. Om forskningen som pågår och som inspirerades av  konstnären Erik Sjödin, som en gång i tiden arbetade med just mossbräke. B.la. tycker han vi ska äta mossbräke. Så det är vad min kokbok skulle handla om. Det skulle vara kul och kreativt att ta fram ett recept på mossbräke-sushi och, eftersom det nu är Sydkorea inte Japan som är det “coola asiatiska landet”, mossbräke-kimchi. Eller, om vi inte ska lämna Östasien i fred, mossbräkeketchup.

Vad jag säger är, att jag borde skriva en kokbok om mossbräke. Ni får själva avgöra hur mycket jag skämtar.

Bli först att kommentera

Asperger ett hinder för att bli kock?

Av , , 2 kommentarer 2

Innan jul nämnde jag att det hade varit tal om att jag skulle få en arbetsmarknadsutbildning som kock. Det var bestämt att jag skulle gå den. Jag hade till och med fått ett datum för kursstart, nu på måndag den fjärde februari. Så jag har berättat för alla att jag ska börja en kockutbildning på måndag. Har faktiskt också skrivit ett blogginlägg om det, som var tidsinställt att publiceras på måndag. Idag, torsdag, fick jag höra att arbetsförmedlingen, pga min asperger, är tveksam till att jag ska få en arbetsmarknadsutbildning.

När min mamma slutade gymnasiet fick hon höra att hon som hade en medfödd ögonskada inte fick bli lärare. Så går det nog inte till idag? Inom rimliga gränser får väl handikappade idag jobba med vad de vill? Men här är det möjligt att jag, med min diagnos, inte får en arbetsmarknadsutbildning. Nu ska jag inte måla f*n på väggen, jag tror det kommer att ordna sig. Och jag kan förstå hur de tänker. Det är fortfarande irriterade, jag hade ju till och med redan fått ett startdatum.

När jag jobbade med dataregistrering på sjukhuset, sa min chef rätt ut att jag var ”underutnyttjad”. Jo, när jag försöker utbilda mig så dyker det alltid upp problem. Inte konstigt att jag är underutnyttjad om man inte ”får” utbilda sig.

2 kommentarer

Kan minskad inkomst leda till SD-röster

Av , , Bli först att kommentera 1

Debattartikel: Mer liberalism är inte rätt väg för socialdemokraterna av Dan Anderson och Bo Bernhardsson innehåller följande mening: ”Av dem som har sjuk/aktivitetsersättning röstar nu också 30 procent på SD, enligt SVT:s valundersökning 2018 (Valu).”

Till saken hör att jag själv har sjukersättning på halvtid. Jobbar/studerar halvtid, får ersättning för resten. Jag har upplevt att bidragsdelen inte räcker lika långt som den brukade göra. Med andra ord, jag tänkte bidraget inte hade följt med inflationen. Och att öka matpriserna snabbare än inkomsterna är ett gammalt beprövat sätt att skapa social oro.

Jag trodde det kunde förklara ovanstående uppgift om andelen SD-röstande i den gruppen. Men jag gick vidare och det verkar som sjukersättningen faktiskt följer inflationen. Däremot har ersättningen inte följt löneökning. Detta enligt ett blogginägg av Micael Kallin (nationalekonom, journalist och fotograf): Sjuka får knappt 39 procent i sjukersättning. Plus då att bidragen baseras på tidigare inkomst och de flesta som får denna form av bidrag, redan har låg inkomst, på grund av sjukdom och tidigare tillhörande sjukskrivning. Frågan blir om låg inkomst kan leda till social oro även om inkomsten följer inflationen?

Bli först att kommentera

Filmer, eller egentligen om män i krig.

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag är med i en asperger-grupp. Det är egentligen lustigt att jag inte har nämnt det förrän nu. Det skulle kunna vara viktigt. Men för att skriva ner något som egentligen inte har med AST att göra. En kväll såg vi i gruppen filmen Hurt Lockers, om Irak-kriget. Filmen inleds med ett citat som påstår att krig är en drog. Och en poäng i filmen verkar vara att soldater kan bli beroende av adrenalin. Drogen är adrenalin. Kanske jag har missförstått det hela, kanske är följande ett ”europeiskt” perspektiv, till skillnad från det amerikanska perspektivet i filmen, men när det kommer till män som älskar krig tänker jag på kamratskap, inte på adrenalin. Vi har lärt oss att män i mellankrigstidens Tyskland saknade kamratskapen i skyttegraven. Till och med Adolf Hitler själv skulle ha upplevt fenomenet. På andra sidan, På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarques är känd som en anti-krigsroman och romanen brändes i nazisternas bokbål. Men boken handlar mycket om kamratskap. Så jag trodde att krigets ”drog” var kamratskap inte adrenalin.

Bli först att kommentera

Närodlade bananer

Av , , Bli först att kommentera 1

Detta är inlägget där jag frågar om den välmående medelklassen i Umeå vill äta närodlad Frankenstein-mat (frankenfood)? Ni förstår, min yngsta syster och hennes familj har en stuga på västkusten. Jag var där nere i mellandagarna och över nyår. Jag blir så inspirerad till att också ha ett hus på landet och att odla min trädgård. Eller för att vara mer ambitiös odla min åker.

IMG_20181031_102156474_HDR

Bild: Deras växthus.

Men vad skulle jag odla på åkern? Naturligtvis vill man vara klimatsmart, även om det inte är mer än en dagdröm vill man ha en klimatsmart dagdröm. Det anses bättre att odla fleråriga växter än ettåriga växter. Fleråriga växter binder kol över mycket längre tid än bara en säsong. Vilket fick mig att tänka att jag skulle vara en omvänd Karl-Oskar. Istället för att som Karl-Oskar gå in i skogen och röja upp åkrar vid sjön Chisago, med andra ord ersätta fleråriga växter (träd) med ettåriga växter (spannmål, potatis) skulle jag ta över en åker och plantera fleråriga växter på den.

Hänger ni med? Fleråriga växter som passar vårt norrländska klimat är väl bara några enstaka fruktträd och bärbuskar. Men den drömmande, flamboyanta delen av mig vill odla subtropiska fruktträd. t.ex. dadlar, citrus och mandel. Med modern genteknik kan vi åtminstone börja leka med sådana tankar. Främmande växter kan anpassas till vårt klimat. En början skulle vara att sätta in gener som producerar anti-frys-protein i subtropiska fruktträd och se vad som händer. I sin bok The taste of tomorrow nämner Josh Schonwald i förbifarten tanken på att sälja lokalodlade bananer i New England. Nu är bananer kanske lite överkurs. Men det finns ju andra exotiska frukter som vi eventuellt skulle kunna geneditera och odla på en åker utanför Umeå.

Sedan kan man, som omvänd Karl-Oskar, en dag ställa sig på stadens torg och förkunna: ”Kära medlemmar i den akademiska medelklassen, ni ska stereotypt tycka att ‘närodlat’ alltid är bra och att sk gmo alltid är dåligt. Vad säger ni om närodlad gmo-grapefrukt? Grapefrukts om dessutom är bra för klimatet eftersom träden binder koldioxid.” Nu, ifall jag inspirerade någon måste jag lägga till att det finns lagar om sådant här. Om du vill syssla med det är första steget kanske att flytta till Kina, där lagarna inte är så hårda. Dessutom jag kan nästan garantera att växtförädling kräver en hel del metodiskt arbete och tålamod.

Bli först att kommentera

Costa Rica och tyska glosor

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag tror att det i både latin och tyska finns ett ord eller fras för att längta bort*. Ett ord som är motsatsen till hemlängtan, att längta till andra platser. Platser som du kanske inte ens har besökt.

Jag läste någonstans att Costa Rica är ett av det bästa länderna i världen att vara “expat” i. Om jag hade kunnat spanska. Om jag hade haft en karriär. Om jag inte hade varit känslig för värme. Om jag hade haft någon social förmåga. Ja, då hade jag gärna åkt till Costa Rica och arbetat.

* Det tyska ordet jag tänker på är inte “wanderlust”, men efter “Weltschmerz” är wanderlust det bästa tyska ordet på “w”.

Bli först att kommentera

Greta Thunberg

Av , , 2 kommentarer 1

Det vara inte förren i början av månaden jag lärde mig att den unga klimatakitvisten Greta Thunberg är diagnostiserad med asperger syndrom. Det är frestande att skriva om det. Att koppla samman klimatångest och asperger. Av egen erfarenhet vet jag att saker i världen och samhälllet kan utlösa ångest, ångest som skulle kunna inspirera aktivism. Man vill till och med nämna Temple Grandins TED-talk från början av 10-talet, med rubriken The world needs all kinds of minds, “Världen behöver alla typer av sinnen“. Ett föredrag där Gardin säger att om det inte hade funnits autistiska hade vi suttit kvar framför lägerelden. På stenåldern behövde samhället personer som kunde nörda ner sig i utvecklingen av nya pilspetsar och nya synålar. Idag behöver vi personer som kan nörda ner sig i klimataktivism, alternativa engergikällor, koldioxidlagring* och i värsta fall andra former av klimatkontroll, som att blockera solstrålar med svaveldioxid. De sista exemplenarna återkopplar till vad jag skrivit om vetenskap och autism.

Ps. Visst det är lite speciellt att skriva om en specifik person som jag inte känner. Det är osannolikt att Greta Thunberg skulle läsa detta, men om det händer hoppas jag det inte påverkar henne det minsta.

* Ett ämne jag berörde i mitt inlägg om mossbräke.

2 kommentarer

Ensamma män, fascister?

Av , , Bli först att kommentera 0

Första gången jag stötte på påståendet att män utan kvinnor blir nazister tyckte jag det var bland det dummaste jag hade hört. Jag hörde påståendet i en föreläsning på youtube. Föreläsaren tog upp att det före detta Östtyskland idag har ett visst mansöverskott. Det är nog samma fenomen som vi känner till från den norrländska glesbygden. Kvinnor flyttar medan män stannar kvar. Poängen i föreläsningen var att det de östtyska orterna med högst mansöverskott också var de orterna med där neo-nazisterna var som starkast. Ergo, män utan kvinnor blir nazister.

Nu behövs inte mycket tankeverksamhet för att hitta en alternativ förklaring. För att göra en jämförelse. Lungcancerpatienter har ofta gula tänder. Betyder det att gula tänder ger lungcancer? Eller är det så att det finns en tredje faktor, t.ex. rökning, som ger både gula tänder och lungcancer? Om orter med kvinnounderskott har problem med extremism, betyder det att det finns ett direkt samband? Eller kan det finnas en tredje faktor t.ex. hög arbetslöshet, som både leder till att kvinnor flytta och att män blir nazister? I skolan fick i alla fall jag lära mig att arbetslöshet är en förklaring till nazisternas framgångar på 1930-talet.

 

Saken är den att man nu får intrycket att hypotesen, med mer eller mindre variationer, är allmänt accepterad. För att ta två olika exempel. I aeon.co skrev skribenten Nabeelah Jaffer att ensamhet och extremism hör ihop och hon hänvisade till Hannah Arendt*. På DN kultur skrev Kajsa Ekis Ekman  om den franska författaren Micheal Houellebecq, hon hävdade att Houellebeq skriver om den nya högerextremistiska mannen som är ensam. Kajsa Ekis Ekmans utgångspunkt är ju då inte att man ska tycka synd om den ensamma manen. Istället är han en skitstövel som hatar invandrare och som vill ha fri tillgång till unga kvinnokroppar. Men just ingrediensen man, ensamhet, politisk extremism finns där.

Jag har till och med sett påståendet att män inom autismspektrumet skulle söka sig till högerextremism av denna anledning. Att de är ensamma. Jag börjar leka med tanken att detta kan bli en självuppfyllande profetia. Ensamma män kanske tänker: ”Om sådan som jag naturligt söker sig till extremismmiljöer, kanske jag också ska göra det”.

 

* Att Hannah Arendt kopplade ensamhet till extremism betyder att teorin fanns innan föredraget jag nämnde.

Bli först att kommentera