Ekergårds fisk och grönt

Etikett: mossbräke

Fisk, mossbräke, moringa, svenska konstnärer

Av , , 2 kommentarer 0

Genom åren har jag skrivit ett flertal inlägg om mossbräke, små växter i släktet Azolla, och ett flertal inlägg om trädet moringa Moringa oleifera. Därför är det roligt att kurslitteraturen* till min nuvarande utbildning, akvaponi-ingenjör, nämner mossbräke och moringa som källa till fiskfoder.

Det är kanske så enkelt att dessa växter ligger i tiden och både jag och folk som funderar över fiskmat känner till dem. Fiskar behöver protein, nämnda växter har ett högt proteininnehåll. På det sättet är det logiskt. När jag skrev den meningen påmindes jag om växten som det i normala fall nämns i sammanhanget, sojabönor. Det finns en anledning till att våra boskap äter så mycket soja. Soja ger mycket protein. Och visst sojabönor nämns i också som en källa till fiskmat, men som sagt var även moringa och mossbräke nämns. Kul.

Förresten är det inte bara jag och fiskodlare som känner till de växterna, även svenska konstnärer gör det. Först var det Erik Sjödin som år 2010 uppmärksammade mossbräke. Sedan, faktiskt i år, hade Ingegerd Cecilia Germain med moringa i hennes utställning i Botkyrka. Om jag, fiskodlare och svenska konstnärer känner till växterna, måste de ligga i tiden.

 

* Small-scale Aquaponic Food Production: Integrated Fish and Plant Farming (2014), Christopher Somerville med flera, Food and Agriculture Organization of the United Nations. ISBN: 9789251085332

Sötpotatis, mossbräke och silkesmaskar

Av , , 1 kommentar 0

En anledning till att odla sötpotatis i trädgården är att det skulle vara inspirerat av en konstnär jag tidigare skrivit om, nämligen Erik Sjödin. Sommaren 2010 turnerade Erik Sjödin runt för att uppmärksamma mossbräke – små växter, ormburkar, i släktet Azolla – och dess potential för odling. Det visade sig att mossbräke bara är en del av Erik Sjödins vision. Han menar också att man med mossbräke, silkesmaskar, sojabönor och just sötpotatis skulle kunna försörja en människa på bara 200 m². Med ”hans” grödor ska en liten åker producera en stor kvantitet kalorier och övrig näring. Oberoende hittade min yngsta syster ett inlägg, av Kristin Engstrand på rabarbertradgard.se, om just sötpotatis: Så lyckas du sötpotatis. ”Sommaren 2014 provodlade Sonata Aidukaite sötpotatis. Och det gjorde hon uppe i Vännäs, Västerbotten. På friland! Nu är Sonata mycket road av odling, hon arbetar på Vännäs handelsträdgård. Upphöjda bäddar och mycket sol och värme var hennes framgångsrecept.” Fungerar det i Vännäs är det värt att prova på västkusten där syrran bor. Så här följer två bilder från när vi planterade två stycken sötpotatisar. Vi följde Sonata Aidukaites råd.

Sötpotatis

Inspirerad av ovanstående planterade jag också sötpotatis i en kruka. Min sötpotatis möglade, men syrran fick till sist en sötpotatis att växa.

IMG_20190720_183401667

Nåja, även om jag skulle ha tillgång till 200 m² god åkermark, hade jag behövt en hel del know-how för att kunna odla sötpotatis, silkesmaskar, soja och mossbräke. På det sättet kan jag inte stjäla Erik Sjödins vision för att bli självförsörjande. (Därmed inte sagt att Sjödin tänkte folk skulle bli självförsörjande, tvärt om kan han ha menat vi skulle lämna odlandet till de professionella – bönderna.)

PS detta är mitt hundrade publicerade inlägg och tack för att du läser.
Pps. Jag funderar på att till varje blogginlägg publicera en inläst dikt. Det kommer inte att ge många visningar. Men allt för att bygga sitt eget varumärke. Galet?