Etikett: pepparrotsträd

Pepparrotsträden Elizabeth och Freeman

Av ekergard, 16 mars 2020 kl 11:30, Bli först att kommentera

Jag borde nog skriva lite om min erfarenhet att odla pepparrotsträd/moringa. Sommaren 2019 hade jag ~ 20 plantor jag hade drivit upp från frön. Nu är det bara två kvar. Fröna grodde, löv sprack upp men förr eller senare började bladen vissna och falla av. En av plantorna växte i ren kokos, av övriga plantor hade jag hälften i vanlig blomjord och andra hälften i en blandning av blomjord, sand och kokosfibrer. Av dessa tjugotal plantor var det bara en som såg ut att trivas, bara en blev större än kring 15 cm. En tillfällighet eller ej, plantan som frodades var den som växte i ren kokos och vi kan kalla den plantan för Freeman. I desperation tog jag en planta som såg någorlunda okej ut (den växte i kokos, blomjord och sand-blandningen) och planterade om den i kokos, den plantan kan vi kalla Elizabeth*. Jag klippte bort vissna blad från Elizabeth och med glädje kan jag se att det nu kommer nya blad på Elizabeth.

När det gäller Freeman har jag ett självförvållat problem. När pepparrotsträdet Freeman var 60 cm hög gick jag för hårt fram, jag följde min impuls att ta fyra stycken sticklingar från den stackaren. Jag satte två av sticklingarna i kokos och de andra två i vatten. Ingen av sticklingarna överlevde och moderplantan Freeman började se risig ut. Eftersom det gick bra med Elizabeth bestämde jag mig för att klippa bort en ordentlig del av Freeman, bara lämna en lite pinne i krukan med kokos och hoppas rötterna innehåller tillräckligt med socker för att plantan ska bilda nya blad.

Förresten, på tal om sticklingar. I samband med detta hittade jag följande video (på engelska) där killen i videon verkar använda torkad vitmossa som medium för sticklingar. Om det inte hade varit vinter och snö på myrarna hade jag provat det. Inte för att jag tror det hade fungerat bättre, men det skulle vara kul att pröva.

Pepparrotsträdet Freeman, sommar 2019.

* Ett tag tänkte jag döpa dem till Swan och Fritz efter paret i Kim Stanley Robinsons 2312. Men återkommande läsare minns att Elizabeth Wurtzel (1967-2020) och Freeman Dyson (1923-2020), är de två kändisar vars död jag har uppmärksammat.

Moringa-bröd på surdeg

Av ekergard, 19 augusti 2019 kl 10:09, Bli först att kommentera

I onsdags, förra veckan, skrev jag ett blogginlägg om vegansk, mejeribaserad glass. Senare samma dag följde jag med syrran, min svåger och deras två småbarn (ett och tre år gamla) och plockade kantareller. Först skriva om avancerad industrimat, sedan ut i skogen och plocka traditionella råvaror.

Jag tänkte det fanns en viss överlappning mellan det och vad jag gjorde dagen efteråt. På torsdagen bakade jag som titeln anger moringa-bröd på surdeg. Traditionellt brödbak med en för oss ny ingrediens. Jepp här följer jag upp förra måndagens inlägg om att odla pepparotsträd/moringa med ett inlägg om första skörden. Skörd och skörd, förresten, plantorna är fortfarande väldigt unga. Det jag otåligt gjorde var att jag knippsade av några blad, i samband med att jag tog sticklingar, lät de torka och bryggde en halv liter örtte på bladen. Efter att smakat på örtteet använda jag 4,0 dl av teet som degvätska i ett bak.

Recept:
400 g vetesurdeg
1200 g vetemjöl
4.0 dl moringa-te
1 tsk salt.
Blanda ingredienser i bunke. Knåda i fem min och låter sedan degen jäsa i 6-8 timmar.
Baka ut brödet till en limpa. Jäs 1-2 h.
~~Skär in ett ”M” för moringa med en kniv du tillverkat på slöjden.~~
Grädda i 230 grader under 50-60 min. Låt svalna på galler.

Löv under torknin.

Det färdig brödet

Smak: teet jag bryggde blev svagt, lite bittert men vattnigt. Det lämnade helt enkelt inte mycket smak till brödet. Jag skulle kunna köpa kommersionellt motinga-te, som borde smaka mer, och baka på det nästa gång.

Förresten om man vill fortsätta vara kreativ med moringa-te, kan man säkert basera andra drycker på teet. T.ex. buteljerat iste eller varför inte brygga öl med moringa istället för, eller tillsammans med, humle. Det finns säkert någon som har gjort det redan.

Ps. En anledning till att moringa framhålls som en bra gröda är att förutom ärtväxterna, finns det få andra växter med samma höga proteininnehåll. Det säger sig själv att te inte är en bra proteinkälla. På det sättet, är detta inte det bästa sättet att konsumera moringa

Att som världsmedborgare odla moringa / pepparotsträd

Av ekergard, 12 augusti 2019 kl 10:00, Bli först att kommentera

Gissa vad detta är för växt?

Okej, ni har redan sett rubriken. Jag har skrivit om pepparrotsträdet/moringa (Moringa oleifera) så många gånger att jag nästan var tvungen att köpa frön. Problemet är visserligen att trädet inte tål frost, i vårt klimat får man krukodla det. Det problemet är åt andra sidan en poäng med trädet. Pepparrotsträdet lanseras som en bra, produktiv och hållbar gröda för världens fattiga och världens fattiga bor inte i områden som drabbas av frost (förutom de som bor på högländer). Och jag tycket väl det var kul att ha en gröda med den potentialen växande på mitt köksbord.

Här följer bilder på odling från frö till planta.

Den sista bilden är en odling i Harvy hydroponiskt system. Tyvärr är det hydroponiska systemet mindre avancerat än jag hoppades. Det var en besvikelse. Hydroponisk odlig är något jag kommer att återkomma till. Fast först tänkte jag nästa vecka dela ett recept med moringa. Och när jag ändå är utanför ämnet, mitt förra inlägget var kul att skriva, men det har ordet ”bioteknik” i titeln. Jag misstänker att det skrämmer bort folk? Det är ett ämne som uppfattas som för smalt och tråkigt (och skriva dikter om det blir ännu värre)?

WWF:s lista över hållbara grödor

Av ekergard, 10 juni 2019 kl 12:17, Bli först att kommentera

Världsnaturfonden och Knorr är båda varumärken som jag kommer ihåg från min barndom. De har funnits länge och varit kända länge. Lite oväntat, men intressant, de två har tillsammans tagit fram en lista över de 50 mest hållbara grödorna. Här vill jag gärna skriva att två grödor på deras listan, är grödor jag nämnde i ett tidigare inlägg, nämligen pepparotsträd och katusfikon: Kaktusfikon : ”great minds thinks alike”.

Annars finns det mycket annat intressant på listan. Vad sägs om en flerårig ärtväxt från Kalahariöknen? Växten i fråga verkar inte ens ha ett svenskt namn men det latinska namnet är Tylosema esculentum.

Bild: wikimedia (användaren NoodleToo har gett tillstånd för publicering.)

Inte alla grödor på listan är så okända. Flera är mer eller mindre välkända: sojabönor, bovete, kikärtor, quinoa, dinkel, vildris, grönkål, spenat, linfrön, hampafrön, valnötter… Lite förvånande för oss är att Korallticka (Grifola frondosa), kanske även känd under det japanska namnet maitake, finns med på listan. Den är rödlistad i Sverige, vilket inte låter så hållbart. Men jag antar den kan odlas. Rättare sagt, jag utgick från att det var så och eftersom jag naturligtvis gjorde en onlinesökning lärde jag mig att korallticka kan odlas.

Kaktusfikon : “great minds thinks alike”

Av ekergard, 18 mars 2019 kl 10:53, 1 kommentar

Detta inlägg handlar inte direkt om odling. Förutom att jag är lite sugen på att odla kaktusfikon. Ni förstår, en uppgift i en online kurs* jag tar var att identifiera ett område i världen som riskerar “food shortages” och skriva om lösningar. Det var inte en supersvår uppgift, det var en super-duper svår uppgift. Det måste finnas massvis av väldigt smarta människor som, var och en, jobbar mycket mer 60 h per vecka med den uppgiften.

Nåja, jag valde Afghanistan och eftersom ett av landets problem är låg vattentillgång, plus att bevattningsanläggningar har förstörts i krigen, föreslog jag grödor som behöver lite vatten. Grödor med en låg vatten till biomassa kvot. Mitt exempel på en sådan gröda var kaktusfikon (Opuntia ficus-indica) “prickly pear” på engelska.

Några veckor efter att jag skrivit essän, läste jag en artikel av journalisten Josh Schonwald: Superfood moringa tree, bread fruit, and prickly pear. Han menar tydligen att pepparrotsträd (”moringa tree”), brödfrukt och just kaktusfikon, “prickly pear”, är supermat. Det är kul att mitt hugskott om vilken gröda afghaner ska odla, också framhålls av en journalist. Jag kanske, kanske hade rätt.

Bild: Kollage med bilder av nämnda växter, från wikimedia.

Förresten något Joch Schonwald skriver om brödfrukter, är att vissa sorter av brödfrukt innehåller betakaroten. Det är intressant eftersom brödfruktträd kan växa just i regioner där a-vitaminbrist är vanligt hos barn. Vad jag vet om brödfrukt är att jag tror den nämns i Den hemlighetsfulla ön av Julies Verne. Och det har sagt att brödfrukt, lustigt nog, varken smakar som bröd eller som frukt. Fast så länge brödfrukter inte smakar så illa att barn med risk för a-vitaminbrist inte kan äta dem kanske det inte spelar någon roll vad de smakar.

Med risk att detta blir rörigt borde jag också skriva några ord om den tredje nämnda växten. För att göra det lätt för mig kan jag dela en video som jag kom förbi. En kort video (på engelska) från University of California om pepparrotsträdet, ”moringa tree”.

Till sist. Om det inte var tydligt nog, jag vet inget om Afghanistan och vad som landet behöver. (Förutom då att landet behöver fred, det säger sig själv.) Förslaget om att odla kaktusfikon, var inget mer än ett förslag i en essä till en kurs.

* Kursen som är på mindre än 20 h heter: Unravelling solutions for Future Food problems, Utrecht University.

Ekergårds fisk och grönt