Etikett: pterostilben

Några sista ord om ett kosttillskott och en växt

Av ekergard, 1 november 2021 kl 09:34, Bli först att kommentera

Man ska skriva om saker man är entusiastisk över. Just nu är jag entusiastisk över växten Pterocarpus marsupium. Den har länge används inom ayurveda. Men också, jag har ofta nämnt ämnet pterostilben. Det ingår bl.a. i kosttillskott jag skrivit om tidigare. Det visade sig att ärtväxten Pterocarpus marsupium från den indiska subkontinenten är en bra källa till just pterostilben. Så på min nuvarande utbildning, akvaponiingenjör, spekulerade jag ihop ett förslag på en akvaponisk odling av P. marsupium, till kosttillskott. Dessutom beställde jag frön till växten ifråga, för sådana saker gör jag. Och just det, de säger ju att man bygger relation med läsare med hjälp av selfies.

Min spekulation var att odla dessa växter i biobäddar. Se bild från FOA (Food and agriculture organization of the United Nations, inte FOI innan namnbytet) och deras rapport Small scale aquaponics från 2014.

Av naturliga skäl måste tropiska arter i Sverige odlas inomhus eller i växthus. Arbetet innehåll tanken på att använda spillvärme från pappersbruket i Obbola för uppvärmning och kanske t.o.m. komplettera fiskarnas mat med svampar som växt på spillavfall från papperstillverkningen. Samtidigt som jag inte nog kan betona att det hela bara var en inlämningsuppgift till en yrkeshögskola. Inget jag vet skulle fungera i verkligheten. Problem finns alltid. Fördelen är att kosttillskott har ett högre kilopris än mat. En liten odlingsyta kanske kan ge mer profit än om det hade odlats grönsaker.

Något jag också kan nämna är att det nu finns en studie där extrakt av P. marsupim var det bästa växtextraktet för att förlänga livet på jästsvampar. Pterocarpus marsupium extract extends replicative lifespan in budding yeast. Så nu vet du hur du kan förlänga livet på dina jästsvampar. Dessutom, i studien förkortade extrakt av grönt te livet för jästsvampar. Ta det för vad det är värt.

Nobelpristagare behöver fotomodeller

Av ekergard, 25 januari 2021 kl 10:41, Bli först att kommentera

Sommaren 2019 nämnde jag i ett inlägg både kosttillskottet Sugarbearhair samt kosttillskottet Elysium health. Något jag gjorde en poäng av var att Elysium health på sin hemsida skryter med att de har fem nobelpristagare anställda medan Sugarbearhair marknadsförs med de där Kardishians som vi inte har kunnat undgå att höra talas om. Jag tänkte, och skrev, att ett företag som tar hjälp av Kardishians har en annan ”target market”, än ett företag som marknadsför sig med nobelpristagare.

Tack vare den riktade reklamen de digitala jättarna förser oss med vet jag nu att även Elysium har tagit hjälp av en influenser. En fotomodell, bloggare, m.m. vid namn Veronica Webb.

Vad säga? Jag har ingen speciell poäng, bara att min tidigare analys om vilket företag som använder nobelpristagare i marknadsföringen och vilket som använder influensers, inte helt stämmer. Även Elysim behöver tydligen influenser i sin marknadsföring.

Kosttillskott som trend

Av ekergard, 8 juli 2019 kl 10:37, 3 kommentarer

”En doseringsask med piller och kapslar som lovar evig ungdom, skönhet, maximal prestation, med mera är att jämföra med en mobiltelefon. En högteknologisk identitetsbricka du bär med dig. Min innehåller förutom rapamycin, kapslar med resveratrol och pterostilbene. ”

Ovanstående är ett utdrag ur mitt romanmanus som jag för snart tre år sedan skickade som ett arbetsprov till Textlabbet, skrivarkurs på Bona folkhögskola. Huvudpersonen, Olof, presenteras genom att berätta vilka kosttillskott han tar. Och eftersom citatet var med i mitt arbetsprov är det i alla fall en del av anledningen till att jag kom in på kursen.

Jag hade mer eller mindre rätt. Via YouTube* lärde jag mig att det finns kosttillskott som säljs via sk influensers, inklusive de där Kardashians som vi inte har kunnat undgå att höra talas om. Det handlar specifikt om ett kosttillskott med namnet Sugarbearhair.

Bild: Notera att man givetvis inte behöver kunna stava till Kardashians för att hitta bilder på dem.

Jag menar, kosttillskott är som vilken konsumtionsvara som helst. Klart det går trender i det. Klart att det, som jag skrev, kan bli identitetsmarkörer. De som äter samma kosttillskott som en Kardishians, vill vissa något annat än de som tar ACO multivitamintabletter. Medan Olof som tar andra kosttillskott skickar andra signaler.

Mitt arbetsprov nämner pterostilben, en molekyl jag också skrivit om tidigare. Jag är inte säker på om jag kände till företaget Elysium, när jag skrev arbetsprovet. Men Elysium är ett Boston baserat ”anti-åldrande” bolag som skryter med att de har nobelpristagare anställda och vars kosttillskott innehåller just pterostilben. Jag vet inget om dessa Kardishians, men vi får helt enkelt anta att Nobelpriset skickar andra signaler än The Kardishians.

* En youtuber vid namn Unnatural vegan.

Blåbärsextrakt är artonhundratalsteknologi

Av ekergard, 24 juni 2019 kl 09:27, Bli först att kommentera

En historia från tiden jag var på en jobbsökarkurs hos Iris Hadar. Under ett föredrag sa föreläsare, av någon anledning, att apoteken säljer kosttillskott med extrakt av blåbär, men att inget av de extrakten tillverkas i Sverige. Skämtsamt kan man undra om han menade det som ett förslag? Ville han att någon av oss skulle starta tillverkning, i industriell skala, av blåbärsextrakt? Kanske tyckte han att vi var lata som var arbetslösa, när vi hade kunnat starta en kostillskottsindustri istället?

Allvarligt talat undrar jag om man gör syra bas extraktion av blåbär? Jag undrar eftersom vi gjorde många sådana extraktioner på universitet. Och i sammanhanget det finns en intressant serie från BBC, Victorian pharmacy, där de, faktiskt i första avsnittet, bl.a. gör en syra bas extraktion av kinin med 1800-tals metoder. För att göra hemmagjord tonic water till Gin & tonic*. Jag postar videon här. Jag har givetvis inte copyright. Serien är uppladdad på YouTube av kanalen Timeline som klart och tydligt skriver att de har tillstånd.

Här kan man leka med tanken på att själv göra en extraktion av blåbär. Som jag tidigare skrev Resveratrol är så 00-tal, innehåller blåbär den intressanta molekylen pterostilben. Intressant eftersom den dyker upp i anti-åldrande sammanhang. Men jag misstänker att ingen skulle tycka det var kul och jag har inte tillgång till labbutrustning eller kemikalier.

***

Orelaterat. En annan sak som hände på Iris Hadar var att en tjej där, en dag hade sminkat runan algiz, ᛉ, på sitt ansikte. Jag känner till runan eftersom konstnären och forskaren Joe Davis, år 1988, syntetiserade en kod för runan i DNA. Varpå han lade in DNA:t i en bakterie. Och jag antar att detta är den fullkomligt normala anledning till att känna till runan algiz.

*Skämtsamt, om din bartender inte själv extraherar kinin till drinkarna, är det fusk och ska anmälas till Henrik Ennart.

Resveratrol är så 00-tal

Av ekergard, 8 april 2019 kl 10:43, 1 kommentar

Bild: Förlaget

Så jag nämnde tidigare den spektakulära tanken att vi i framtiden ska kunna odla grödor som innehåller antiåldrandemedicin. Vilket leder mig till en dystopisk roman där antiåldrandemedicin spelar en viss roll, nämligen Super sad true love story av Gary Shteyngart (2011). Romanen utspelas i New York i en nära framtid. Huvudpersonen, 36 år gammal med östeuropeisk judisk bakgrund, dejtar en 24-årig ”Korean-American” (ni får gissa själva om det slutar lyckligt), och jobbar med just anti-åldrande medicin. Den detaljen som är relevant för detta inlägg är att de kallar rött vin för ”resveratrol”. Som en del läsare kanske vet, under andra hälften av 00-talet, då Shteyngart rimligtvis skrev boken, var det mycket tal om att rött vin (och choklad) råkar innehålla molekylen resveratrol*. Det spännande med det ämne är att det har vissa anti-åldrande effekter, i alla fall hos försöksdjur, som rundmaskar, bananflugor eller vita möss. Att kalla vin för resveratrol är precis vad personer i anti-åldrande-branschen skulle göra.

Nu är de dålig nyheterna dels att resveratrol snabbt bryts ner i levern. Dels att dosen resveratrol man kan få från rött vin är mycket, mycket lägre än vad små gnagare i forskningslaboratorium fick. Däremot finns det en liknande molekyl med det svårutalade namnet pterostilben, som inte bryts ner i leven i lika stor utsträckning och därmed i teorin skulle vara bättre. Ännu bättre pterostilben finns i våra svenska blåbär. Vad jag säger i detta korta inlägg är att det kan vara så att blåbär är ett bättre val som antiåldrande-mat än vad rött vin är. Blåbär är inte ungdomens källa. Jag är inte läkare. Det enda jag säger är att min gissning är att en daglig dos blåbär är säkrare än en daglig dos rödvin.

Bild: Jag roade mig med att sätta ihop en modell av pterostilben. Och för att bygga relation med er läsare, roade jag mig med att ta en selfie.

Nästa vecka hoppas jag posta en uppdatering om mina ice cream bean.

* I vanliga fall skrivs det alltid att resveratrol är en antioxidant. Men för att vara både petnoga och kortfattad har molekylen flera effekter i kroppen, de andra egenskaperna kan förklara positiva hälsoeffekterna, att den råkar vara en antioxidant behöver inte vara det relevanta.

Ekergårds fisk och grönt