Jag hoppades, eventuellt mot bättre vetande, att titeln skulle vara clickbait. Om jag verkligen hade försökt locka läsare med titeln, hade rubriken varit ”Antioxidanter dödar”, men det vågade jag inte skriva och jag vet inte ens om det hade fungerat. Ingen säger att du inte ska ge blåbär till dina barn eller att mataffärer försöker döda oss när de säljer grantaäpple, det handlar mer om ett specifikt tillfälle. Och det är en av tre saker med antioxidanter jag finner intressant. Det första är att den populära hypotesen att antioxidanter skulle vara ungdomens källa lades fram av en amerikansk, industrikemist 1954. Att han var amerikan och industrikemist betyder inte att det är något fel på hypotesen. Det kan bara vara intressant att veta. Det andra som är intressant, och något som förresten även wikipedia påpekar, är att denna typ av molekyler i maten, kan ha effektenheter på kroppen som inte har att göra med att de är antioxidanter. En molekyl som det ofta skrivs om – även på denna blogg – är resveratrol som bl.a. finns i rött vin och i choklad. Något jag gillar med resveratrol är att jag just av nämnda anledning får känna mig smart. Smartare än journalister. I media beskrivs resveratrol alltid som just ”antioxidanten” resveratrol. Men saken är den att resveratrol är en ”dirty drug”, vilket betyder att den har många effekter i kroppen (alkohol är förresten också en dirty drug). Problemet är att resveratrols andra effekter på kroppen beskrivs med ord som inte ingår i vårt vanliga vokabulär. Det är en sirt1 aktivator, en mTOR inhibitor och om jag inte missminner mig är det även en angiogeneshämmare. Jepp, ord som antagligen inte återfinns i ditt dagliga tal. Saken är däremot att dessa andra effekter kan förklara positiva hälsoeffekter på försöksdjur.

”Okej Anders, det är kul att du får känna dig smart”, tänker kanske du, ”men vad har det att göra med att antioxidanter skulle döda?”. Jo det var den tredje grejen. Kritikerna menar att det finns ett konkret exempel på att hypen kring de har dödat. På 1980-talet upptäckte man att personer med mycket betakaroten i blodet fick mindre cancer än de med lägre halter betakaroten. Det är logiskt, för betakaroten är en antioxidant och alla vet att antioxidanter är nyttigt. Så i USA och i Finland startades två stora studier över flera år, där man gav betakaroten till rökare, för betakaroten är en antioxidant och alla vet att antioxidanter är nyttigt. Problemet var att det började komma in data om att cancerfrekvensen var högre i gruppen som fick betakaroten än i gruppen som inte fick det. Kritikerna säger att om detta hade varit en vanlig studie, hade man direkt avslutat den. Men eftersom betakaroten är en antioxidant och alla vet att antioxidanter är nyttiga, fick de fortgå. Men nej, det var ingen slump att betakaroten ökar cancerrisken hos denna grupp. Statistik sett måste några medverkande i studierna fått cancer p.g.a. kombinationen betakaroten och rökning, efter att studierna egentligen borde ha avslutats. De är döda idag. Deras gravar är det konkreta exemplet på att hypen kring antioxidanter har dödat. Förövrigt, personer med höga halter betakaroten i blodet har det för att de äter mycket grönsaker. Det kan vara en förklaring till att de får mindre cancer.

Källor:
The youth pill, David Stiff
Selling the fountain of youth, Arlene Weintraub
The science myths that will not die, Megan Scudellari, Nature
The dark side of antioxidants, Kas Thomas, Bigthink