Det sägs ofta att Sverige inte kan försörja sig självt. Att Sverige importerar hälften av vad vi äter och det är en högre siffra än vad det brukade vara. För att ta ett lokalt exempel upprepas påståendet av Anders Ågren (M), Umeå, nyligen i en insändare: Svenskt jordbruk är ett hållbart föredöme. Men är det hela sanningen? Det var frågan jag ställde mig efter att ha sett följande TED-talk. A global food crisis may be less than a decade away | Sara Menker

Sara Menker, grundare av Gro-intelligence, är rädd att Afrika och Indien, det sistnämnda ett land som idag exporterar mat, snart kommer att ha katastrofala problem med matförsörjning om inget görs: The 214 trillion calorie challange. Det är ett ämne för ett annat blogginlägg. Det som fick mig att undra om Sverige och vår handel med mat är följande kartor från hennes föredrag, över olika länders kaloriproduktion.

På kartan över åren 1968-1976 är Sverige – och övriga Europa – markerat med rött, vi konsumerade mer kalorier än vi producerade.

På kartan över 2008-2017 är Sverige – i likhet med stora delar av övriga Europa – blått, vi producerar mer kalorier än vi konsumerar. Statistiken kommer från Gro-intelligence. Saken är rimligtvis att Gro-intelligence fokuserar på kalorier. Honungspomelo innehåller bara 360 kcal / kg. Rapsolja, rent fett, innehåller 9000 kcal / kg. Vi kan importera stora mängder honungspomelo för varje kilo rapsolja våra bönder producerar och ändå ligga på plus kalorimässig. Även om vi inte ligger på plus vare sig volymmässigt eller kostnadsmässigt. Och våra bönder är helt enkelt väldigt duktiga på sitt jobb, att producera mat.

Vad betyder då ovanstående? Det verkar lite konstig att bara fokusera på hur mycket vi importerar. Det behöver inte vara hela sanningen. Dels borde man rimligen också titta på exporten. Dels måste det klargöras vilken variabel som används i sammanhanget. Räknas det i kvantitet? Räknas det i pengar? Räknas det i näring?