Etikett: video

Ljus sommarnatt, lux och limitation

Av ekergard, 4 juli 2022 kl 09:58, Bli först att kommentera

I kungens tal på stadens 400 års firande var väl den enda personen han nämnde – förutom hans föräldrar samt farfar – Emmanuelle Charpentier? Vårt statsöverhuvud hade träffat Charpentier på sin senaste besök i staden. Hon har också upplevt våra sommarnätter. Ni vet man kan mäta ljustyrka i LUX med appar till mobilen. I odlingssammanhang är det intressant eftersom växter behöver minst 1000 LUX, så länge natten är över 1000 LUX borde växter växa även på natten? Var var jag? Just det, Emmanuelle Charpentier, jag har ett skämt om att jag har nämnt henne så många gånger i denna blogg att jag borde skaffa en tatuering av henne. Alt. tatuera orden ”clustered regularly interspaced short palindromic repeats”*. Men om jag ska vrida om detta inlägg till att handla om mig själv, ännu mer än att bara nämna hypotesiska tatueringar. Här är en video med Charpentier då hon pratar om begränsningar.

Om jag hade tänkt mer rationellt om mina begränsningar finns det några saker i livet jag inte skulle ha gjort. Eventuellt inkluderar det även denna blogg. Vem är jag att försöka inspirerar läsare att söka sig till Life science? Inspirera till mer nobelprisvinnande forskning? Nästa vecka ska jag tillbaka till basic och uppdatera om min hjortronodling.

Nåja, för att byta ämne. Den andra staden jag då och då besöker numera är Norrtälje. Norrtälje fyller också 400 år i år – de har sloganen: ”Då, nu och framåt”. Inget fel med Norrtälje och folk där nere har varit väldigt vänliga mot mig. Det som kan kommentarers är att nog är det mer kaxigt att ha sloganen: ”Nu firar vi 400 år av tjafs”? Vi behöver inte berätta för andra eller för oss själva att vi har en dåtid och ett nu och att vi blickar framåt. Vi vet redan det. Vi kan spendera en ljus sommarnatt åt att tjafsa om t.ex. begränsningar eller hur många Lux en sommarnatt har.

* CRISPR, makromolekylen som nobelpristagarna inte upptäckte, men genialt nog föreslog kunde användas till att editiera genom.

Hata 2020 av rätt orsak

Av ekergard, 18 januari 2021 kl 10:38, Bli först att kommentera

Jag påmindes nyligen om den gamla julsången Tänd ett ljus, från 1987: “Tänd ett ljus för allt du tror på, / för den här planeten vi bor på”. Om vi ska tänka på vår värld, om vi ska bo i en global by med 7,8 miljarder grannar, är problemet med 2020 kanske inte att vi i den rika världen fick lite jobbigare liv. Åt ena sidan, det är ingen tävlan om vem som har det värst. Varje dödsfall är tragiskt. Åt andra sidan, om vi ska ha lite 1980-tals anda och tända ett ljus för jordens barn, kanske det riktiga problemet med förra året var att de redan fattiga blev fattigare – med negativa följder för barnadödlighet med mera.

Som synes är källan världsbanken och Johan Norberg. Man kan ha ideologiska skäl att inte alltid lita på vare sig Världsbanken eller Johan Norberg, men låt oss utgå från att statistiken inte kommer från tomma intet. Förövrigt de som är anti-lockdown kommer naturligtvis hävda att ovanstående beror på lockdowns, medan de debattörer som är mest pro-lockdown kommer att häva att allt hade undvikits med ännu fler lockdowns.

PS. Diagramet nämner undernäring, inte specifikt svält, men jag planerar att skriva ett inlägg om svält. Jag såg nyligen en intervju med Mary Robinson, Irlands president 1990-97. Hon sa att Irland har en unik position på grund av att det är ett land i "den rika klubben" som ändå har erfarenhet av svält nära i historien. Om någon irländare läser detta, det är naturligtvis ingen tävling, men det var faktiskt vi här uppe, som hade den sista naturliga svälten i Europa. Storsvagåret 1867. Är vi också unika?

Om förra årets Nobelpris i kemi

Av ekergard, 16 december 2019 kl 09:19, Bli först att kommentera

En av förra årets nobelpristagare i kemi, Frances Arnold, var en av få noblepristagare jag kände till innan hen fick priset. Den dåliga nyheten är att jag kände till henne från denna video med Talk nerdy to me.*

Så därför gillar jag Frances Arnold, eller så gillar jag henne eftersom det är kul att skriva ”riktad evolution av enzymer”, vilket var vad hon fick nobelpris för. Framställa mutationer i enzymer och sedan välja ut de muterade enzymer som fungerar bäst. Det är en cool ide. Just det, hon utbringade också en skål för evolutionen, “To evolution, may we use it well!” (Tal på nobelfesten 2018, gå till 3:06 för att se Sara Danius.)

* När dr Arnold fick nobelpriset postade jag den videon på både facebook och tumblr. På fb fick jag ingen respons, på tumblr fick jag det.

Plantera 20 miljoner träd : #teamtrees

Av ekergard, 4 november 2019 kl 09:55, 2 kommentarer

Risken är att folk redan känner till detta, men tack vare min någon vemodig känsla för 2012, kan jag nu informera er läsare om projektet: Team trees. Ni förstår 2012 var ett bra år för mig. Jag gick klart de naturvetenskapliga kurserna på komvux, jag började på universitetet, jag läste sc-fi-romanen 2312, och jag var åtta år yngre än nu. Det räcker för att det ska vara ett bra år. Fast något annat som gjorde det bra var att web 2.0 inte hade spårat ut på samma sätt. Internet var fortfarande roligt. Specielt youtube var för mig nytt, spännande och tillräckligt amatörmässigt för att ge en illusion att alla kunde lyckas där. B.la. följde jag ett par intressanta biologirelaterade kanaler, en av dem var Sally le Page. Hon gör fortfarande videos och förra veckan var jag tillräckligt nostalgisk för att se en av hennes senaste videors. Sally le Page, numera doktor på universitet i Oxford, reste till Finland för att besöka ett företag som gör plast av tallolja. Varpå hon som engelskspråkig frågade: ”Why is it called ’tallolja’, it’s not tall?” och fick svaret: ”It’s from the Swedish language, it means pine oil.”

Nåja, poängen är att videon uppmärksammar just Team trees, där man ger bidrag till trädplantering och målet är att plantera 20 miljoner träd.

Ps. Jag är medveten om att mina kriterier för ett bra år kan låta udda. Men vad är de vanliga kriterierna för bra år? Vänskap? Erotik? Pengar? Jag kanske eller kanske inte hade det också.

Kort inlägg innan jag skriver mer om kosttillskott

Av ekergard, 28 oktober 2019 kl 11:42, Bli först att kommentera

På youtube följer jag fyra stycken matlagninskanaler. Dessa fyra.

Ms Yeah (är hon släkt med författaren Zack O’Yeah, som skrev en biografi om Ghandi?)

Emmymadeinjapan

Bringing with Babish

Alex French guy cooking

Och, behöver det kommenteras att båda kvinnorna som jag följer av någon tillfällighet har – vad vi västerlänningar ser som – samma etnicitet? En tillfällighet.

Sötpotatis, mossbräke och silkesmaskar

Av ekergard, 30 september 2019 kl 09:44, 1 kommentar

En anledning till att odla sötpotatis i trädgården är att det skulle vara inspirerat av en konstnär jag tidigare skrivit om, nämligen Erik Sjödin. Sommaren 2010 turnerade Erik Sjödin runt för att uppmärksamma mossbräke – små växter, ormburkar, i släktet Azolla – och dess potential för odling. Det visade sig att mossbräke bara är en del av Erik Sjödins vision. Han menar också att man med mossbräke, silkesmaskar, sojabönor och just sötpotatis skulle kunna försörja en människa på bara 200 m². Med ”hans” grödor ska en liten åker producera en stor kvantitet kalorier och övrig näring. Oberoende hittade min yngsta syster ett inlägg, av Kristin Engstrand på rabarbertradgard.se, om just sötpotatis: Så lyckas du sötpotatis. ”Sommaren 2014 provodlade Sonata Aidukaite sötpotatis. Och det gjorde hon uppe i Vännäs, Västerbotten. På friland! Nu är Sonata mycket road av odling, hon arbetar på Vännäs handelsträdgård. Upphöjda bäddar och mycket sol och värme var hennes framgångsrecept.” Fungerar det i Vännäs är det värt att prova på västkusten där syrran bor. Så här följer två bilder från när vi planterade två stycken sötpotatisar. Vi följde Sonata Aidukaites råd.

Inspirerad av ovanstående planterade jag också sötpotatis i en kruka. Min sötpotatis möglade, men syrran fick till sist en sötpotatis att växa.

Nåja, även om jag skulle ha tillgång till 200 m² god åkermark, hade jag behövt en hel del know-how för att kunna odla sötpotatis, silkesmaskar, soja och mossbräke. På det sättet kan jag inte stjäla Erik Sjödins vision för att bli självförsörjande. (Därmed inte sagt att Sjödin tänkte folk skulle bli självförsörjande, tvärt om kan han ha menat vi skulle lämna odlandet till de professionella – bönderna.)

PS detta är mitt hundrade publicerade inlägg och tack för att du läser.
Pps. Jag funderar på att till varje blogginlägg publicera en inläst dikt. Det kommer inte att ge många visningar. Men allt för att bygga sitt eget varumärke. Galet?

Blåbärsextrakt är artonhundratalsteknologi

Av ekergard, 24 juni 2019 kl 09:27, Bli först att kommentera

En historia från tiden jag var på en jobbsökarkurs hos Iris Hadar. Under ett föredrag sa föreläsare, av någon anledning, att apoteken säljer kosttillskott med extrakt av blåbär, men att inget av de extrakten tillverkas i Sverige. Skämtsamt kan man undra om han menade det som ett förslag? Ville han att någon av oss skulle starta tillverkning, i industriell skala, av blåbärsextrakt? Kanske tyckte han att vi var lata som var arbetslösa, när vi hade kunnat starta en kostillskottsindustri istället?

Allvarligt talat undrar jag om man gör syra bas extraktion av blåbär? Jag undrar eftersom vi gjorde många sådana extraktioner på universitet. Och i sammanhanget det finns en intressant serie från BBC, Victorian pharmacy, där de, faktiskt i första avsnittet, bl.a. gör en syra bas extraktion av kinin med 1800-tals metoder. För att göra hemmagjord tonic water till Gin & tonic*. Jag postar videon här. Jag har givetvis inte copyright. Serien är uppladdad på YouTube av kanalen Timeline som klart och tydligt skriver att de har tillstånd.

Här kan man leka med tanken på att själv göra en extraktion av blåbär. Som jag tidigare skrev Resveratrol är så 00-tal, innehåller blåbär den intressanta molekylen pterostilben. Intressant eftersom den dyker upp i anti-åldrande sammanhang. Men jag misstänker att ingen skulle tycka det var kul och jag har inte tillgång till labbutrustning eller kemikalier.

***

Orelaterat. En annan sak som hände på Iris Hadar var att en tjej där, en dag hade sminkat runan algiz, ᛉ, på sitt ansikte. Jag känner till runan eftersom konstnären och forskaren Joe Davis, år 1988, syntetiserade en kod för runan i DNA. Varpå han lade in DNA:t i en bakterie. Och jag antar att detta är den fullkomligt normala anledning till att känna till runan algiz.

*Skämtsamt, om din bartender inte själv extraherar kinin till drinkarna, är det fusk och ska anmälas till Henrik Ennart.

Jobcoaching, inspiration, survivorship basis

Av ekergard, 7 december 2018 kl 11:03, Bli först att kommentera

Jag tycker mig se att denna blogg får mer interaktioner när jag kriterar samhället. Detta inlägg är inte ett sådant inlägg. Detta är försiktig kritik mot en person, eller snarare en ide, i ett sammanhang där samhället ändå har fungerat bra för mig. Som arbetssökande har jag precis börjat på ett jobcoach-företag. Hittills har jag ett bra intryck av deras verksamhet, förutom att de lade ut följande video i undervisningsmaterialet.

I videon pratar Raymond Ahlgren om en amerikansk skådespelare (för att vara onödigt rädd för “spoilers” nämner jag inga namn) som mot alla odds lyckades med sin dröm. Därför anser Raymond att man ska följa sitt hjärta. Problemet är, Raymond Ahlgren, att det finns en väldigt basal invändning, nämligen survivorship basis. Vi hör bara om de som lyckas. De som misslyckas med att följa sin dröm berättar aldrig sin historia. Antalet människor i världen som vill bli Hollywoodskådespelare är säkert upp i ett sjusiffrigt nummer (om inte högre). Den förkrossande majoriteten som misslyckas kommer aldrig ha en stor plattform att berätta sin historia.

Många, kanske de flesta, gånger uttrycket “survivorship basis” används handlar det om allvarligare frågor. T.ex. den amerikanska journalisten George Prochnik skrev att han, som har judisk bakgrund, när han växte upp hörde många historier om människor som blev mirakulösa räddade från förintelsen. En dag förstod han att anledningen till att han hört sådana historier var att de som inte varit med om mirakel, inte längre fanns och inte kunde berätta. Och, okej, detta är bara en 5 minuter och 20 sekunder lång video. Det känns ändå som om Ahlgren kunde ha nämnt “survivorship basis”. Det är ett så välkänt fenomen att han förefaller lat och slarvig när han inte nämner det. Om du ska prata in en video om att följa sin dröm, kanske du inte ska ta ett extremfall som en Hollywoodskådespelare. Och du kanske ska påpeka att det inte fungerar för alla.

Förresten jag har skrivit om ämnet förut, för nu nästan fyra år sedan. Eftersom jag är så speciell var mitt exempel ingen vanlig kändis, utan en youtubevideo med en kvinna från Filippinerna. Hon sa att hon var kvinna från ett fattigt land, men ändå lyckades med att följa sin dröm och hon hade titeln “rymd entreprenör”.: Titlar och problemet med att följa sina drömmar.

Björkparadiset i norr : Filmvärlden och min grundskoleklass

Av ekergard, 3 december 2018 kl 11:54, Bli först att kommentera

Eftersom en tjej bakom denna video gick i samma klass som jag, kan jag dela videon här. Om inte alla redan har sett den, kan jag ge videon en eller två mer visningar genom att posta den.

Sedan en annan tjej från min grundskoleklass var med och vann en Teddy på Berlins filmfestival, Ta av mig (2012). Jag skulle kunna skriva ihop något skämt om att jag känner mig som den enda i min klass som inte har haft framgångar i filmvärlden.

Kombuchaläder och NPF-fueled kreativitet (victimless läderslöjd)

Av ekergard, 14 november 2018 kl 11:25, 2 kommentarer

Ursäkta svengelskan i rubriken, men har ni hört talas om kombuchaläder? “Svampen” som bildas på en kombuchakultur är uppbyggd av bakteriell cellulosa och den kan användas som ett läderliknande material. Så här ser det ut när amerikanske designern Suzanne Lee arbetar med materialet:

Så här ser det ut när jag försökte mig på att framställa kombuchaläder.

Ni ser själva. Det är resultatet av fem försök. Fem kombuchakulurer – gjort på vardera fyra liter sött te – och ett par månaders väntan. Kombuchasvampen växte inte fram som jag hoppades och kulturerna möglar.

Även om det en så länge är ett misslyckande, är mitt jobb med kombuchaläder, ett exempel på kreativitet. En kanal jag följer på Youtube är Gresham College. Ett av de senaste videorna de laddade upp var ett föredrag med Adam Feinstein, författare och autismforskare.

Saken är den att inom femton minuter in i föredrag hävdar han att autism är förknippat med kreativitet. Adam Feinstein hänvisar till vetenskapliga studier. Det är med andra ord mer än spekulationer att autistiska skulle vara kreativa. Och visst jag kan känna mig kreativ. Om min kreativitet är högre eller mindre än genomsnittet är väl svårt att avgöra. Men jag har mer exempel än att jag försöker odla kombuchaläder. Problemet med kreativitet är att det är svårt att genomföra ens kreativa ideér. Om man försöker vara kreativ med levande material som kombuchaläder, blir det kontaminerat, det möglar. Mögel får här symboliserar misslyckanden.

För skojs skull kan jag hävda att jag är killen som kommer med idéer inte den som genomför idéer. Att genomföra saker är för jobbigt och det möglar bara. ”I am not the ’do guy’, I am the ’idea guy'”.

Sedan även om jag skulle få till lika fint kombuchaläder som Suzanne Lee, vill man inte stanna där. Biohackare har föreslagit kombuchabakterier som tillverka silke istället för cellulosa. Ta bara en gen från silkeslarver och sätt in den i kombucha-bakterierna. Det är en kul, kreativ ide, då får man en klump silke, inte en klump cellulosa. Fast det skulle inte vara så lätt som jag får det att låta. Plus att det finns lagar om sådant som man måste följa.

Ps. Jag kan avsluta med att jag tror jag först hörde om kombuchaläder från the thought emporium, en annan Youtube-kanal.

Ekergårds fisk och grönt