Ibland undrar man varför dessa förbud egentligen införs. Det står till och med i artikeln att patienter spelat in sina vårdkontakter och sedan använt det mot vårdpersonalen. Och därför inför man detta förbud, men "för att skydda sekretessen" för alla ... jag undrar jag. Så mycket skit som vi har fått utstå med sjukvården senaste tiden, undrar jag om det inte är för att skydda landstinget. Om ingen kan spela in det läkarna och annan vårdpersonal gör, som är FEL, så finns det kanske ofta inga bevis. Ord står mot ord. Jag kanske är överdrivet misstänksam mot vården, men jag känner att jag har god grund att stå på.

Ett par exempel:

1. P sökte i november 2008 akut hjälp hos FTV för att han hade ont i visdomständerna på en sida. De skulle remittera honom till lassarettet för mer utredning och åtgärd. Tyvärr tog det då så lång tid för dem att ge honom en tid (låååångt efter vårdgarantins 90 dagar) att han hann flytta från orten. Han bad dem då att skicka remissen vidare till sjukhuset dit han flyttat. Det är samma landsting, så det vore väl inte så stora problem. Men så gjordes inte, remissen blev liggande till i år, i april 2011 skickade de remissen vidare dit den skulle. Och i höst blev besvären akuta igen så han fick söka akut på den vårdinstans dit remissen skickats. De remitterade honom sedan för en utprovning av bettskena hos den lokala folktandvården. De skickade också en räkning, både för besöket och för bettskenan ... flera tusen kronor för något som kunde ha åtgärdats för 2 år sedan, och som kunde ha blivit väldigt mycket billigare om något gjorts på en gång ...

2. Efter 1½ år av astmatiska besvär för Ekel när han är förkyld har vi nu också satt vissa tillfällen i samband med kattallergi. MEN vi har även sökt nästan varje gång han varit förkyld och haft stötig andning och hackig hosta, antingen till vårdcentral eller primärvårdsjour ... en gång akut i Lycksele också. Och NU, när jag fick tid för allergiutredning hos barnläkaren igår, säger han att om barn har tre tillfällen eller fler, med astmatiska besvär vid luftvägsinfektion, före två års ålder, så anses de ha förkylningsastma ... HELVETE vad irriterad jag blir! Jag har sökt för hans astmatiska besvär sedan han var 4-5 månader. Han har fått hostmedicin, slemlösande. Men ingen har tydligen besvärat sig om att titta bakåt i journalen hur många gånger han faktiskt har träffat läkare för dessa besvär. När han var liten bebis var det heller ingen som "orkade" ta ett slemprov för att se om det möjligtvis kunde vara RS-virus. Är det bara vi som har otur, eller finns det så mycket inkompetent vårdpersonal????? En gång fick han penicillin ... mot öroninflammation ... när jag sökte för hans ansträngda andning ... Man slutar aldrig förundras ...

Ja visst, det finns bra läkare och sköterskor också. Och både P och Ekel har ju fått hjälp, så småningom. Men varför ska man behöva ligga på som en iller för att det ska hända något hela tiden? Och varför ska man själv behöva vara lekmannadoktor och ställa en egen diagnos innan man kan få rätt hjälp??
Nu ska jag hämta ut Ekels nya medicin när jag hämtat honom hos dagmamman, och så får vi hoppas att hans astma och hans allmäntillstånd och aptit förbättras med den.

Nu börjar jag tycka att det går lite till överdrift med Håkan Juholt. Jag tycker ärligt talat inte att det är en så stor grej att han nu missade reglerna/tog en chansning med hyresbidraget. Jo visst, det är våra skattepengar, han är folkvald, han ska vara ett föredöme, osv ... Men jag tycker att det finns värre saker. Som att Fredrik den skallige står och i princip blåljuger i partiledardebatten. "Vi har fått ner antalet långtidssjukskrivna med si och så många tusen". Ja kanske det, men HUR?? Jo genom att helt enkelt kasta ut dem från sjukförsäkringen. Är det verkligen en bra lösning tycker han? "vi säger att de inte får vara sjukskrivna längre, då har vi löst det problemet" ... Han skiter totalt i att typ 2% av de utförsäkrade faktiskt har jobb idag, resten har hamnat i limbo av något slag. Det värsta är att det inte verkar som att samhället följer upp vad som händer med de utförsäkrade. En klasskamrat skulle försöka få ut siffror på hur många av de som får försörjningsstöd i Umeå kommun, som tidigare har varit långtidssjukskrivna. Det gick tydligen inte att göra enligt socialtjänsten. De hade inga system som sorterade efter vad bidragstagarna gjort förut ... nähä, men de kanske borde ha det!

En annan, helt laglig, idioti som våra skattepengar betalar är alla riksdagsledamöter som slutar sina uppdrag och kan fortsätta inkassera sina höga månadslöner i ååååår framöver utan några krav på att söka nytt arbete. För att uppbära försörjningsstöd måste man vara arbetssökande, men tydligen inte när man har varit riksdagsledamot. Kanske ska välja in några hemlösa i riksdagen nästa val .... Då har de sin framtid säkrad.

Det finns ju en del komiska inslag i häxjakten på Juholt också. Att media förfasar sig över att Juholt inte tog upp sitt "bidragsfusk" i partiledardebatten ... Jag skulle bli rädd om en partiledardebatt handlade om en partiledares misstag, istället för euro-krisen, greklands troligen förestående konkurs eller en eventuellt kommande finanskris ... Eller för den delen miljön, välfärden eller någon annan lite viktigare fråga än om Juholt har fuskat eller missat sig till ett par hundra tusen extra. Som han för den delen aldrig sagt att han inte ska betala tillbaka.

Gjorde ett försök att vara objektiv i svaret på kommentaren jag fick på mitt senaste blogginlägg. Vet inte hur bra det gick. Ibland känns det som att man lever lite i en bubbla när man är föräldraledig. Min sambo brukar klaga lite på det ibland när jag varit hemma hela dagen och han kommer hem från jobbet. Han har snackat med sina kollegor hela dagen, men jag har bara haft Birk och Ekel att prata med. Det är ju trevligt men lite enformigt att prata om Blixten McQueen, Bärgarn, "pippi" och "fanten". Och säga nej till glass lite då och då. Och Birk säger mest "pffffrrt" eller "iiiiaaaa". Är det då konstigt att jag tycker att allt som hänt under dagen ändå är intressant? Och är det konstigt att sambon inte alls tycker det eller ens orkar lyssna på hela harangen jämt med uppehållet intresse? Nja, inte värst. Vilket leder mig in på titelns ämne, vi lever i olika verkligheter och saker runtomkring oss påverkar oss olika mycket.

Att folk snor familjeparkeringar som jag behöver bättre än dem irriterar mig. Att bli nekad att åka med bussen för att  jag inte ryms med barnvagnen irriterar mig, speciellt eftersom bussarna bara går varje halvtimme mitt över dagen. Att vänta en halvtimme extra är rätt länge, speciellt om man har en tvååring med sig. Därför undrar jag vart man vänder sig för att de ska göra fler barnvagnsplatser på bussarna? Har liksom fått ett intryck att Nobina inte är så medgörliga när det gäller ... typ allt? Missförstå mig inte, jag lämnar självklart över min plats till en handikappad när som helst, men varför kan man inte göra så att tre barnvagnar OCH en eller två handikappade kan åka med samtidigt? Bussen jag åkte idag hade bara plats för EN barnvagn.

Men jag gör mitt bästa för att inte bli alltför instängd i min bubbla. Jag lyssnar på nyheter och ser dokumentärer ... kanske för att bli påmind att det finns en värld där ute och mina små i-landsproblem är inte det värsta som har hänt samhället. Man får påminna sig om det när kontrollberoendet faller över en, ett kontrollberoende som gärna följer på "alltförmyckettidattstörasigpåsaker"-syndromet.

(Men ärligt talat, när de som ska hjälpa mig med något gör det fel, så känns det som att jag lika gärna kunde ha gjort det själv eftersom det inte blev till så mycket hjälp ... då får ni kalla mig kontrollfreak, eller otacksam, hur mycket ni vill - that's just my reality ;))

Ni vet när man börjar irritera sig på nånting och sedan blir det bara värre?

Mitt irritationsmoment för tillfället är familjeparkeringar och de som ställer sig där av ren och skär lathet utan att behöva det. Jo, som sagt har man väl kanske lite väl mycket tid att störa sig på saker ibland.

Men det började väl med att jag var på Ica Maxi och alla familjeparkeringar var upptagna. Det må väl vara, finns väl bara 6 eller 8 stycken har jag för mig. Men då jag sedan parkerat längre bort och var på väg mot affären ser jag ett pensionärspar som håller på att packa in varor i sin bil som står på en FAMILJEPARKERING!

Rätta mig om jag har fel men det är väl tänkt att de parkeringarna ska vara till för familjer med barn, och då företrädesvis små barn. Familjeparkeringarna har extra utrymme på sidorna av bilen, vilket är väldigt bra då man måste öppna bildörren lite extra om man ska få ut barnen ur bilstolen. Speciellt om man ska ta ut hela babyskyddet som många gör. Man kan även, om man så vill, ställa barnvagn eller kundvagn mellan bilarna så slipper man ha dem bakom bilen där det kör en massa andra bilar.
Om dessa pensionärer nu är så handikappade och ofärdiga att de måste parkera nära ingången så finns det handikapp-parkeringar, bara att skaffa ett tillstånd.

I vilket fall, efter den upptäckten, kollar jag nu på ren pin kiv om de bilar som står på familjeparkeringarna har bilbarnstolar i bilen. Allt som oftast står det bilar på familjeparkeringarna som inte har några som helst bilbarnstolar. En dag stod till och med kriminalvårdens buss där ...

Jag ställer mig inte på handikapp-parkeringar av lathet, varför är det mer okej att beröva barnfamiljer lämpliga parkeringar bara för att man är jävligt lat?
För er som ställer er där, utan barn i bilen, fast ni har barn hemma ("jag har ju en familj, höhöhö"... jag har en handikappad bror, ger det mig rätten att stå på handikapp-parkeringar? Jag ställer mig inte där när han är med i bilen heller, för han BEHÖVER DET INTE! Han kan gå hur bra som helst, så det är märkligt att vuxna människor utan handikapp inte kan gå några extra meter.

Jag tycker att jag följer nyheterna rätt så noga, men jag kan ju ha missat nåt. Men jag har inte hört nåt om hur det går med fallet Julian Assange på väldigt länge. Googlade på "julian assange rättegång" nyss och de flesta artiklarna på första sidan är från februari ... För ett tag sedan läste jag att frågan om utlämning skulle avgöras igen nu i höst. Jag tycker att det har blivit väldigt tyst när det gäller Julian Assange ... inte bara tyst som att det inte finns något nytt att skriva. Mer tyst som att någon har lagt locket på ...
Jo, det låter väl lite väl konspirationsteoretiskt här, antagligen och förhoppningsvis skulle inte media lägga locket på för att England, Sverige eller USA vill det.
Är bara lite nyfiken varför det inte skrivits något nytt på över ett halvår. Någon som vet? Och som vet var man ska läsa för att få veta?

Verkar inte vara tänkt att jag ska blogga mer på vk.se. Två inlägg skrivna, två raderade. Ska vi prova en tredje gång... eller bara ge upp. Med ett sjukt barn som ska ha all uppmärksamhet är det kanske inte läge att ta upp bloggandet. Vi sparar nog det till en annan dag.

Är bara förnamnet när jag har skrivit en låååååång utläggning i bloggen, och så råkar jag komma åt bakåtknappen på musen så att hela webbläsaren backar ett steg. Så jag kan baka ner det jag hade skrivit i några korta punkter:

1. Om du bloggar och facebookar, snälla tänk på vad du lägger ut! Alternativt, gnäll inte som en bimbo sedan om att folk skvallrar och vet allt om dig.
"Som man bäddar får man ligga"

2. Räkna inte småören och varenda liten tjänst du gör folk. Det är småaktigt och snålt.
"Allt jämnar ut sig i slutet (förhoppningsvis)"

3. Jag vill också vara en energisk ambitiös människa som hinner och orkar allt och lite till. Inklusive att ta hand om andra och vara snäll och trevlig.