Nu tycker jag att Fredrik den skallige börjar bli lika styv i korken som en viss GP när det begav sig. Förut var han i alla fall ödmjukare och verkade innerst inne fatta att vissa beslut var helt idiotiska. Inte desto mindre drevs de igenom.
Men NU, nu sitter han och faktiskt fabricerar och tolkar fakta så att de passar honom men knappast går att applicera på verkligheten.

Han påstår att det inte är jobb-brist i Sverige idag. Nä det må så vara, du kan säkert få jobb som socialsekreterare, arbetsmarknadscoach eller handläggare på Försäkringskassan. Där är det säkert stor brist på folk att anställa i dagens läge. Problemet är ju att dessa jobb oftast kräver en viss sorts utbildning - t.ex. socionom för att bli socialsekreterare. Och jag är rätt säker på att någon som jobbat på SAAB i Trollhättan i flera år inte har någon större lust att läsa till socionom bara för att få ett arbete om tre år ... Det är ju en viss skillnad i inkomst mellan ett heltidsarbete inom industrin och studiemedel.
För att inte tala om dessa människor som ska utförsäkras från sin sjukskrivning, hel- eller deltid. Jag säger ingenting om att hjälpa folk som vill arbeta tillbaka till arbetsmarknaden. Men från det är steget stort till att tvinga folk att arbeta heltid om de varit sjukskrivna på deltid, eller om de varit sjukskrivna helt att direkt börja arbeta heltid. Nu vet jag att det är en övergångsperiod inräknat med samarbete mellan FSK och AF. Men det sjuka tycker jag är att tvinga ut MER folk på arbetsmarknaden när så många ungdomar mellan 18-25 år är arbetslösa men helt arbetsföra. Varför ska fler människor ut och konkurrera om de få jobb som finns?

Sen börjar jag snart vänta mig ett storskaligt pensionärsuppror. Alla pensionärer jag hör prata om det rådande läget säger samma sak. "De tar mer och mer pengar av oss, det blir mindre och mindre kvar i plånboken. Det är VI som har byggt upp välfärden till vad det är idag! Varför måste vi fortsätta betala mest för den?". Å ena sidan tycker jag att det är helt rätt. Vi borde tacka våra 10-, 20-, 30- och 40-talister genom att låta dem ha ett drägligt liv sina sista år. Utan att behöva gneta och vända på varenda krona. Detta gäller kanske mest de kvinnor som varit hemmafru en stor del av sitt arbetsföra liv. Jobbet som bondmora och hemmafru var ett heltidsjobb utan semestrar, men ingen tackade dem för det och det gick inte att pensionsspara genom det. Eftersom kvinnor ofta lever längre än män så finns det säkert många sådana kvinnor som bara har sin lilla pension att leva på sedan gubben har gått bort. Min morfar dog redan 1987 tyvärr, alldeles för tidigt. Hade han fått vara pigg och frisk hade säkert han och mormor haft det rätt bra idag. Det händer att jag sörjer - för hans skull - att han har missat så mycket. Sina yngsta barnbarn, och sina barnbarnsbarn. Ett lugnt pensionärsliv efter ett hårt arbetsliv.

MEN, man kan lägga in en liten åsikt om att det faktiskt är pensionärer - gamla människor överlag - som till stor del utnyttjar den välfärd vi har också. Äldre blir sjuka oftare, de använder färdtjänst, hemtjänst och annan äldrevård. Sådant som är subventionerat genom välfärden. Nu har ju de faktiskt betalat i hela sitt liv till det, och jag kan slå vad om att de överlag var friskare i sin ungdom än vad vi är idag. Så om de först nu börjar nyttja den välfärd de varit med och byggt upp så ska de väl inte behöva fortsätta betala till den lika mycket som de gjorde när de arbetade? Eller ska vi ta tillbaka ättestupan på en gång?

Nu ska jag göra nåt vettigt, till exempel lunch och prata med CSN exakt hur mycket man kan kräma ur dem om jag ska plugga till hösten.