Nu har jag alltså börjat gå över tiden. Nog för att jag trodde att jag skulle göra det, men kroppen hade nog inte alls räknat med det. Jag är grymt rastlös, göralös och otroligt dålig på att ta mig för något ändå.

Nu har jag i alla fall bränt ut två skivor som man kan lyssna på på förlossningen. Nä jag är ingen sån där flummig morsa som bara bränner ut typ "No stress"-musik, jag skulle nog bli galen av sån musik i den situationen. Jag tog bara lite lugn, bra och trevlig musik som man kan sjunga med i. Eller vråla med i ;)

Bebis har i alla fall fixerat sig och lagt sig åt rätt håll sa barnmorskan idag, så det verkar då närma sig. Även om bebis nu kan få för sig att ligga på samma ställe i två veckor till förstås. Börjar bli lite tajt om tid om moster ska få som hon vill och träffa bebis i helgen när de kommer upp på marknan. Eller ja, i alla fall om man ska respektera de restriktiva besöksrutinerna på BB. Vilket man kanske bör göra, eftersom Nikki har varit sjuk.

Nä om man kanske skulle ta tag i nån av sakerna som behövs göras. Kan dock varken ta ur sängen eller dammsuga just nu. P är hemma och är lite halvkrasslig. Nog för att han egentligen kanske hade kunnat gå på jobbet i vanliga fall (men vad vet jag, det är han som är krasslig), men vi vill inte ta några risker med förkylningar just nu. Vill ju gärna att han blir insläppt på förlossningen. Bättre att stämma i bäcken och mota Olle i grind och allt vad det heter.

Fast nu får bebis faktiskt snart se till att komma. Om inte annat för att jag håller på att avslöja könet här hela tiden när jag skriver. Och det finns vissa läsare här som sagt att de inte vill veta, så jag försöker att inte avslöja det. Men det är så lätt hänt när vi vet och nästan alla andra vet. Fast Jenny kanske redan har råkat försäga sig ;) 

På tal om henne vore det ju dessutom guld om bebis kunde komma nu i veckan, eftersom Jenny ska vara akut-kattvakt och oftast är borta på helgerna. I den lilla del av vårt avlånga land där Telia fortfarande inte orkat sätta upp nån mobilmast dessutom.