Hållbar utveckling är ett välanvänt begrepp idag. Alla vill visa hur deras verksamheter eller produkter är hållbara. Det är bra, för det visar att människor tycker detta är viktigt. Men det gör också att det kan upplevas otydligt vad begreppet innebär.

I lördags, i anslutning till SEE Västerbottens hållbarhetsvecka, var jag inbjuden till Robertsfors för att hålla en presentation om klimatförändringen och hållbar utveckling, samt delta i ett panelsamtal tillsammans med bland andra centerpartiets riksdagsledamot och Robertsfors kommunalråd. Då diskuterade jag bland annat begreppet hållbar utveckling.

SEE står för social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Men vad är ekologisk hållbarhet, vilka är de yttre ramarna?

Forskning har identifierat nio planetära gränser: klimatförändring, främmande ämnen, ozonskiktet, partikelhalten i atmosfären, försurning av haven, biokemiska flöden av kväve och fosfor (övergödning), sötvattenanvändning, markanvändning och biologisk mångfald.

Planetary bounderies – Stockholm resilience center

Dessa gränser är inte förhandlingsbara utan naturvetenskapliga ramar som vi har att förhålla oss till. Ekologisk hållbarhet uppnås när vi håller oss innanför dessa plantera gränser.

Social hållbarhet kan definieras genom att utgå från de mänskliga behoven. Ett samhälle eller en verksamhet är socialt hållbar när den inte undergräver människors möjlighet att få sina mänskliga behov uppfyllda. En teoretisk definition av de mänskliga behoven är den som professor Manfred Max-Neef presenterar. Uppehälle, skydd, ömhet, förståelse, delaktighet, fritid, skapande, identitet och frihet.

Vi känner alla någon som pressats till bristningsgränsen då något av dessa behov inte uppfyllts. Behoven är biologiska ramar, vilka  inte heller de är förhandlingsbara. Vi har bara att förhålla oss till dem.

Förutsättningarna för vad som är ekonomiskt hållbart går dock att förhandla på olika sätt. Det ekonomiska systemet är av människan skapat och modifieras ständigt. För att vi ska ha ett stabilt samhälle, behöver det vara ekonomiskt hållbart. Eftersom ett instabilt ekonomiskt system riskerar att gå ut över den sociala och ekologiska hållbarheten.

Ekologisk och social hållbarhet behöver därför alltid vara det primära, icke förhandlingsbara yttre ramarna som vi måste hålla oss innanför. Vi måste utforma samhället och det ekonomiska systemet på ett sådant sätt att vi håller oss innanför dessa ramar. Om ekonomisk hållbarhet definieras som ekonomisk tillväxt, som det tyvärr ofta felaktigt gör, riskerar vi att såga av grenen vi sitter på.