Interpellation till statsråd

av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Beskedet om att Socialdemokraterna köpt Vänsterpartiets stöd för sin budget genom att tillsätta en utredning om vinstförbud i välfärden ledd av Ilmar Reepalu måste adresseras. Protesterna har varit många och remissinstanserna oerhört kritiska. Trots detta uppmuntrades utredaren att fortsätta sitt arbete med att dra undan fötterna för företagande inom vår välfärd. Nu har vi en ny regering med en annorlunda konstellation, och frågorna är många om vilken politik som kommer att drivas. Stefan Löfven har i ett uttalande sagt att den så kallade Reepaluutredningen ska kastas i papperskorgen. Alla ska tillåtas erbjuda skola, vård och omsorg oavsett driftsform, och dessutom ska det ske på likvärdiga grunder.
Med anledning av ovanstående är mina frågor till statsrådet Ardalan Shekarabi följande:

Hur ser statsrådet på möjligheten att ”kasta” Reepaluutredningen i papperskorgen och tillåta att vi har andra driftsformer inom vår välfärd?
Har statsrådet någon plan för hur vår välfärd ska drivas i likvärdiga former oavsett driftsform och för hur den nya inriktningen kommer att emottas av alla kommuner och regioner ute i landet?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Replik. Jag tycker det vore klädsamt av Sverigedemokraterna att redovisa hela innehållet i den reservation som partiet lagt. I Sverigedemokraternas reservation återfinns nämligen besparingar på nästan alla områden inom utgiftsområde 8: Migration. Den stora satsningen återfinner man väldigt tydligt på förvarsplatser.

Replik på Jonas M Anderssons, SD (riksdagsledamot Västerbottens län, ledamot i socialförsäkringsutskottet) replik ”Det hade varit klokare att rösta med SD”, publicerad på norran.se lördagen den 12 januari 2019.
Jonas M Andersson (SD) skriver i en replik på mitt debattinlägg ”Det behövs minst ett nytt förvar i norra Sverige” (Norran 11/12 2018) att han tycker att det är märkligt att jag och mina M-kollegor i Sveriges riksdag inte röstade på Sverigedemokraternas reservation i socialförsäkringsutskottets utgiftsområde 8: Migration.
Jonas M Andersson skriver i repliken att ”Ordning och reda i migrationspolitiken kräver nämligen också ordning och reda inom Migrationsverket. Produktiviteten och effektiviteten kommer inte att öka med hög personalomsättning, och helt nödvändiga förvarsplatser kommer inte att kunna byggas utan pengar”. Han fortsätter: ”Det var också därför Sverigedemokraternas reservation innehöll inte bara satsningar på Migrationsverket, utan dessutom en riktad avvisningsmiljard där byggandet av nya förvarsplatser ingick.”
Jag är överens med Jonas M Andersson om att ordning och reda är en förutsättning för att en myndighet som Migrationsverket ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt.
Tyvärr har effektiviseringen inom myndigheten gått åt fel håll och det finns därför anledning att se över anslagen.
Det är dock betydelsefullt att man har en helhetssyn inom ett utgiftsområde för att få så bra verksamhet som möjligt.
Jag tycker det vore klädsamt av Sverigedemokraterna att redovisa hela innehållet i den reservation som partiet lagt.
I Sverigedemokraternas reservation återfinns nämligen besparingar på nästan alla områden inom utgiftsområde 8: Migration. Den stora satsningen återfinner man väldigt tydligt på förvarsplatser.
Som företrädare för Moderaterna tycker jag att det är ett märkligt sätt att hantera ett utgiftsområde. Att lägga besparingar på nästan alla områden för att göra en satsning på förvarsplatser.
Det är inte ett seriöst sätt att hantera ett utgiftsområde.
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), riksdagsledamot Västerbottens län, ledamot socialförsäkringsutskottet och ersättare arbetsmarknadsutskottet

Tänk att det finns så många högerskor i Stockholm just nu. Varje morgon på väg till Sveriges riksdag när jag passerar Centerpartiets lokal så ligger det en stor hög med högerskor utanför ytterdörren. Det är tudelat att notera detta då jag å ena sidan tycker det är en kul grej men å andra sidan visar vilket stort svek som Centerpartiet utsatt Sverige för. Svensk politik har aldrig varit mer komplex än den är just nu. Sverige och övriga länder är på väg in i en lågkonjunktur och vi behöver en stark, tydlig och viljestark regering. Jag känner en ödmjukhet över att få vara delaktig i detta samtidigt som jag mer än gärna hade bytt ut detta kaos mot en stabil och tydlig politisk ledning. Alla nyhetsprogram har varit fulla med kommentarer, spekulationer och analyser om vad som kommer att hända och jag kan inte påstå att den regeringskonstellation vi nu har varit vad någon lyft fram som möjligt alternativ. Jag kan inte göra annat än att ge Stefan Löfven all heder för att han lyckats uppnå alla av sina planer. Han har lyckats att spräcka Alliansen, han har lurat Centerpartiet och Liberalerna att tro att Vänsterpartiet inte ska få inflytande och han har fått Vänsterpartiets stöd med löften om att de ska få inflytande. Stefan Löfven har lyckats få alla att tro att de lyckats med sina förhandlingar och ingen tror att de är lurade, alla inblandade är nöjda. Hur kunde detta hända? Det är en befogad fråga och jag har inget svar vilket innebär att frustrationen är stor. Som politiker är jag lite nördig och hyfsat insatt i den politiska världen. Om jag inte förstår hur detta kunde hända, hur ska människor runt om i landet förstå? Jag är uppriktigt besviken över resultatet av fredagens statsministeromröstning men det är en känsla som jag inte tänker låta ta överhanden utan nu har vi den situation vi har och nu måste vi arbeta ännu hårdare för att få förändring och att våra allianskamrater i C och L kommer tillbaka så att vi kan bilda en stark och stabil Alliansregering igen. Sverige förtjänar det. Hösten har präglats av ovisshet och av närmast ett politiskt stillestånd. Den avsatta regeringen gömde sig bakom att de inte fick lägga fram politiska förslag till riksdagen och det fick följder att riksdagens utskott inte hade något att hantera och ta ställning till. Vad vi kommer att se den kommande våren är lika ovisst. Vilka politiska förslag kommer att landa på riksdagens bord? Är det förslag präglade av kompromisser mellan de 5 olika partierna eller är det enbart S politik då övriga förslag kommer att resultera i långdragna utredningar? Framtiden kommer att visa vem som är mest lurad.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

All respekt till Stefan Löfven som så väl har uppfyllt alla sina egna önskningar. Löfven har spräckt Alliansen, han har lurat C och L att bli stödparti till Löfvens rödgröna regering. Jonas Sjöstedt har med stor tydlighet informerat att den klausul som finns i 73-punkts programmet, även kallat Jöken om att (V) ska hållas utanför all politisk påverkan inte finns längre. Både C och L har varit tydlig med att de inte samarbetar med ytterkantspartier som V och SD. Nu står de inför fullbordat faktum och de får vackert finna sig i att stötta den rödgröna politik som kommer att läggas fram. Jonas Sjöstedt hotar med att alla förslag som inte ligger i hans linje kommer att röstas ned vilket innebär att (V) blir vågmästare i den rödgröna regeringen. Det är en 5 partikonstellation som vuxit fram och som jag känner frustration inför då den rödgröna politiken inte är rätt väg att gå för att hantera de samhällsutmaningar vi har i hela vårt land.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Det är en dramatisk tid i svensk politik just nu och i helgen tog Liberalerna och Centerpartiet beslutet om att lämna svensk borgerlighet och alliansen för att i stället blir aktiva stödpartier till Socialdemokraterna. Ulf Kristersson har konstaterat att det vore ett historiskt misstag att splittra svensk borgerlighet och ge Socialdemokraterna evig makt.
Motiven från C och L att lämna det framgångsrika borgerliga samarbetet är att man har fått försäkringar om att Socialdemokraterna har bytt politik och att man – för att använda Aftonbladets ledarsida beskrivning av Centerns politik – föra en politik som skulle ligga till höger om Djingis Kahn.
Även om man kan utgå från att alla inblandade partier vet att en stor del av deras lista aldrig kommer att blir verklighet efter det att MP/S-regeringen har nött ned förslagen i olika utredningar så måste man ju utgå från att s verkligen vill genomföra listan. Det betyder i sin tur att S-företrädare i Västerbotten nu måste besvara frågan – står ni bakom S nya politik?
Ni vill enligt den överenskommelse som är gjord göra bland annat följande:
Värnskatten ska avskaffas från 1 januari. Det betyder att skatten ska sänkas för de med högst inkomster i Sverige.
Rut-avdraget byggs ut kraftigt. Taket tredubblas och utvidgas till fler tjänster.
Fri hyressättning vid nyproduktion införs. Samtidigt ska förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras.
Turordningsreglerna ändras genom utökade undantag från reglerna.
Etableringsjobb med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa ska införas
Det här är förslag från C och L i valrörelsen som ni säger er vara emot och då måste naturligtvis väljarna i Västerbotten få reda på varför ni har bytt åsikt på några veckor.
Står ni bakom den politiska överenskommelse som MP, C, L, och S har tecknat? För den som är nyfiken hur det lät i valrörelsen så är internet en god källa till information. Inte minst vi moderater påstods vilja förändra hyressättningen i Sverige och S hade tillsammans med Hyresgästföreningen ett mycket högt tonläge hela 2018.
Väljarna i Västerbotten förväntar sig självklart svar av er.
Elisabeth Björnsdotter Rahm, M

Jag har så svårt att förstå hur ett parti som grundade Alliansen genom Maud Olofsson nu väljer att slå sönder samarbetet och istället bli ett stödparti till Stefan Löfven. En statsminister som man så tydligt bidrog till att rösta bort. Hur kan (C) tro att de ska de ska få igenom sin politik i en S-regering tillsammans med det andra stödpartiet (V). Frågorna är många och jag kommer inte att förstå detta svek. Jag är djupt besviken och ledsen att (C) medvetet väljer att krossa Alliansen.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)