Jag har uttalat mig i Folkbladet om det arbete som gjorts kring skolorganisationen i Lycksele

Allmänna beredningen valde att se skolfrågan i ett större perspektiv.
Sedan togs ett enigt beslut om att föreslå att samtliga grundskolor i Lycksele ska bli kvar.
– Vi tycker inte att vi kan lägga ner alla byskolor och samtidigt ha en levande landsbygd, säger Elisabeth Björnsdotter Rahm (M).
Allmänna beredningen i Lycksele, som har politisk representation från både majoriteten och oppositionen, har nu lagt sista handen på sin rapport om den nya skolstrukturen i kommunen – och beredningen föreslår kommunfullmäktige att besluta om en oförändrad skolorganisation i kommunen till och med läsåret 2024/2025.
Det innebär att byskolorna i Knaften, Umgransele, Kristineberg och Rusksele blir kvar om förslaget håller hela vägen fram till ett beslut i kommunfullmäktige i juni.
– Jag skulle bli jätteförvånad om det inte gjorde det. Socialdemokraterna ställde sig också bakom det och det var en enig beredning, säger Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), som själv sitter i beredningen.
Sedan berättar hon om bakgrunden till förslaget.
– Vi tycker inte att vi kan lägga ner alla byskolor och samtidigt ha en levande landsbygd. Vi kan inte förvänta oss att Lycksele ska kunna växa om man inte kan erbjuda alla en möjlighet att bo kvar utanför tätorten, säger Björnsdotter Rahm och tillägger:
– Sedan har vi i Alliansen också gått till val på att behålla alla byskolor. Vi tycker att det finns många anledningar till att ha dem kvar.
Elisabeth Björnsdotter Rahm hänvisar exempelvis till statistik som utredarna har plockat fram med hjälp av SCB.
– Där ser man att antalet elever kommer att öka de kommande åren i våra byskolor. Det där är inga exakta siffror – men det ser positivt ut.
Medan utredarna bara tittade på skola och utbildning valde allmänna beredningen att se större på skolfrågan.
– Det har varit en jättesvår fråga men vi har valt att se det lite bredare än vad utredarna har gjort. Samtidigt måste man kunna garantera att eleverna får samma kvalitet på utbildningen och att det framför allt finns ett underlag. Vi ska inte driva en skola med två elever bara för att driva den, så förbehållen är viktiga att ha med.
Om nu alla grundskolor blir kvar, vad blir största utmaningen?
– Det är väl som överallt annars – att hitta behöriga lärare. Det är det som är utmaningen. Så är det för alla skolor, oavsett som det är en byskola eller inte.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Just nu kraftsamlar sjukvården, näringslivet, politiken och civilsamhället för att stoppa spridningen av Covid-19, och vårda de smittade. Samtidigt vidtas flera åtgärder för att begränsa skadan på den svenska ekonomin i största möjliga utsträckning. Moderaterna har varit konstruktiva i samarbetet med regeringen, men tycker att flera åtgärder är otillräckliga. Man ska heller inte glömma att, oavsett hur effektiva åtgärder som sätts in kommer Covid-19 att påverka människoliv en lång tid framöver, även efter att smittspridningen ebbat ut.

I dag är varannan sjukskriven person, sjukskriven på grund av en psykisk ohälsa, och kvinnor i offentlig sektor är överrepresenterade i statistiken. Lärdomar från 1990-talets kris pekar på att sjukfrånvaron på grund av en allt sämre psykosocial arbetsmiljö i hårt belastade organisationer kan komma att öka ännu mer, till följd av en massarbetslöshet. Det kommer betyda stora påfrestningar för många runt om i Sverige.

Enligt försäkringsbolaget Skandia uppgick kostnaderna för sjukskrivingarna förra året till 64 miljarder, och ett mer förebyggande arbete mot psykisk ohälsa skulle kunna frigöra löner till fler än 25 000 sjuksköterskor.

Det är av central betydelse att samhället står berett att stödja de människor som påverkas av virusets framfart. Minst lika viktigt är det att åtgärder vidtas för att förebygga och och tidigt reducera sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. Vi har därför bland annat föreslagit en förebyggandegaranti och att man ska skärpa arbetsgivarnas skyldighet att erbjuda förebyggande insatser mot psykisk ohälsa.

Moderaterna har även tidigare lyft behovet av en särskild rehabiliteringskedja för psykiatriska diagnoser. Det går inte att bedöma en persons möjlighet att arbeta på samma sätt vid ett brutet ben som vid psykisk ohälsa. Snabba insatser är avgörande för att man snabbare ska kunna komma tillbaka, och hur man återgår i arbete behöver tydligt anpassas efter den enskilda.

Det mest akuta är att stoppa viruset och att motverka en alltför stor ekonomisk nedgång, men vi får inte heller glömma bort att det finns en tid efter krisen. Arbetet för att hantera de långsiktiga konsekvenserna och den psykiska ohälsan behöver inledas redan nu.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

I dag har Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson i en pressträff presenterat hur vi anser att den ekonomiska strategin för att rädda jobben ska se ut. Vi efterlyser att Sverige byter ekonomisk strategi och går in mer aktivt för att rädda jobben än vad regeringen gör.

Ju mer vi investerar i krisåtgärder nu, desto mer finns kvar av jobb och företag när smittspridningen är under kontroll, och desto snabbare blir återhämtningen. Moderaterna vill därför att staten är beredd att ge direkta stöd på upptill 100 miljarder kronor per månad under april och maj för att jobben ska kunna övervintra.

Vi efterlyser att följande krisåtgärder behöver införas:
Helt slopade arbetsgivaravgifter under april och maj
Möjlighet till korttidspermittering på heltid
Företag som tappat minst 30% av sin inkomst bör få stöd av staten för att täcka de fasta kostnaderna

I dessa tider måste vi göra allt vi kan för att rädda företag och arbetstillfällen

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Frågorna är många om vad som händer i vårt demokratiska samhälle. Har riksdagen stängt ned allt arbete? Vad händer med vår demokrati? Är den i fara? Det som händer i vårt samhälle är något som vi som inte är födda före 1957 upplevt då den så kallade Asiaten härjade i Sverige och resten av världen. Under Asiaten dog 5 miljoner människor, företrädesvis yngre personer. Det vi nu ser framför oss har vi inte så stor aning om även om vi tittar på andra länder om hur spridning och hantering av Covid-19 har varit. Jag försöker att vara verklighetsnära och se till det jag kan påverka och även hur vi i vårt land kan göra det bästa av situationen. Jag sitter just nu verkligen med fingrarna i två Coronaburkar. Dels via mitt uppdrag som riksdagsledamot dels via mitt civila uppdrag
som verksamhetschef för en vårdcentral som ska hantera alla dessa smittade patienter. Det är två verkligheter som ska försöka mötas på något sätt. Den lagstiftande arbetsuppgiften och den mer vårdnära uppgiften på vårdcentralen. Det stiftas nya lagar, förordningar, stödprogram och andra initiativ just nu för att försöka mildra den stora påverkan Covid-19 kommer att få på hela vårt samhälle under lång tid. I riksdagen är det ett märkligt tillstånd. I veckan tog vi beslut om att alla partier skulle rösta in alla ledamöter som extra suppleanter i alla riksdagens utskott. Det innebar att 4600 personval skulle förrättas. Det får till följd att jag nu får tjänstgöra i riksdagens alla utskott om så behövs. Alla gruppledare har tillsammans med talmannen beslutat om att endast 55 ledamöter ska vara närvarande vid varje omröstning i kammaren och det är nu procentuellt uträknar hur många från varje parti som ska vara närvarande. För vårt parti Moderaterna så krävs det att 11 ledamöter är närvarande. för Socialdemokraterna krävs 16 ledamöter. Varje vecka så kommer vår gruppledning att skicka ut mail till alla och fråga vilka ledamöter som har möjlighet att tjänstgöra. Dessa ledamöter ska även vara tillgängliga att tjänstgöra i alla de utskott som ska justera betänkande eller fatta beslut i en fråga, detta ställer höga krav på mig som ansvarig för mitt område inom sjukförsäkringen att förmedla vad vi tycker om jag inte blir utvald att vara en av de 55 stycken som ska närvara i riksdagen den veckan. Det är en overklig känsla. Alla möten sker via telefon, Skype eller andra digitala mötesformer. Corovid-19 har verkligen fått hela Sverige att stanna upp och kommer att få förödande konsekvenser om vi inte tar detta på allvar och hanterar det på rätt sätt så att smittan kan hanteras och passera så smärtfritt och hanterbart som möjligt. Men den viktigaste frågan kvarstår, vad ska alla människor göra med allt toalettpapper som de har hamstrat? .

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Runt om i Sverige har vi 34 regionala flygplatser, varav 27 har reguljär passagerartrafik. Alla de regionala flygplatserna finns på mindre orter med mindre passagerarkapacitet. De är dock nödvändiga för att säkerställa en tillgänglighet i hela landet så hela Sverige kan leva och växa, inte minst här i Lycksele. Flygplatserna är också nödvändiga ur ett beredskapsperspektiv. Det visades inte minst 2018 då de användes vid 4 992 brandflygningar. Några av flygplatserna har ambulansflyg, och exempelvis polis och kustbevakning använder sig också av de regionala flygplatserna.
De regionala flygplatserna ägs och drivs nästan uteslutande av enskilda kommuner och saknar därför en gemensam huvudman. I fredstid har detta hittills inte varit någon större fråga, men i planeringen för ett stärkt civilt försvar blir frågan om ansvar och ledning viktig. Det skapar naturligtvis också en osäkerhet i hela totalförsvarsplaneringen. Detta handlar nämligen inte bara om civilt försvar utan om hela totalförsvaret, då de regionala flygplatserna ligger till grund för försvarets förmåga till snabb omgruppering och spridning av luftstridskrafter.
Det behöver klarläggas några delar från regeringen, hur ser de på de regionala flygplatsernas betydelse för totalförsvarsplaneringen och kommer vi få se ett tydliggörande av lednings- och ansvarsförhållandena för de regionala flygplatserna i den kommande totalförsvarspropositionen?
För oss Moderater är de regionala flygplatserna viktiga och vi vill att lednings och ansvarsförhållanden tydliggörs i kommande totalförsvarsplanering. Vi behöver också utreda hur det kan säkerställas ett långsiktigt och nödvändigt stöd för flygplatsernas drift och underhåll. En del i det arbetet är att undersöka hur det statliga Swedavia kan ta ett större ansvar för de regionala flygplatserna.

Elisabeth Björnsdotter Rahm och Alexandra Anstrell (M)

Riksrevisionen har granskat hur jämlik sjukskrivningsprocessen är. I rapporten framkommer det tydligt att det inom sjukskrivningsprocessen gällande psykisk ohälsa råder stor ojämlikhet.
Uträkningar som är gjorda på samhällsförlusten av sjukskrivningar visar att 2018 låg den kostnaden på 64 miljarder kronor. I den kostnaden inkluderas inte själva kostnaden för vård, utbetalning av sjukpenning och rehabiliteringskostnad. Det samhällsekonomiska värdet som man lyfter fram baseras på förlust av arbetskraft på arbetsmarknaden. År 2015 var kostnaden 59 miljarder, och 2018 är den alltså 64 miljarder. Det är stora summor som går förlorade i vårt samhälle på grund av sjukskrivningar som vi kanske hade kunnat förhindra om vi hade hanterat processen och sett signaler tidigare. Kvinnor är enligt Riksrevisionen sjukskrivna i nästan dubbelt så hög utsträckning som män. Att fastställa arbetsförmåga är oerhört komplext, speciellt när en person lider av psykiatriska diagnoser. Moderaterna har i tidigare förslag sagt att det behövs en särskild rehabkedja för psykiatriska diagnoser eftersom det inte går att bedöma en persons möjligheter till återgång i arbete vid en psykiatrisk diagnos på samma sätt som om personen hade brutit foten.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi är:

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att vi ska uppnå en större jämlikhet i sjukskrivningsprocessen?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

I går kväll hade pensionärsföreningarna i Lycksele bjudit in till debatt om Lagen om valfrihet (LOV). Det var många som slutit upp och det blev stundtals en het debatt. (S) har under en längre tid annonserat i det lokala annonsbladet och det har varit ren och skär skräckpropaganda som de använt. Jag tycker det är otroligt trist när man låter ideologi gå före fakta och det innebär att många (S) och (V) företrädare fortfarande målar upp en bild att alla små företag som etablerar sig i Lycksele och blir godkända att starta ett företag inom LOV kommer att göra enorma vinster som de stoppar i egen ficka. Inget kan vara mer fel. Vi har alla ett ansvar att vara varsamma om våra skattepengar och det gäller även kommunens egen verksamhet. Tyvärr är det inte så, här går man med stora underskott år efter år och det kallar jag inte att vara varsam med våra skattepengar. Ska vi höja skatten för att vissa verksamheter inte klarar av att hålla sin budget. Ett LOV företag får sin ersättning och måste förhålla sig till den ekonomi som de har, de kan inte visa upp underskott och förvänta sig att någon annan ska betala.
Jag har svårt att se den enorma rädsla som finns inom den röda politiken att öppna upp för konkurrensutsättning, att se fler företag på marknaden, att ge människor en valfrihet, att få välja vem som ska komma hem till mig och utföra biståndsbedömda tjänster.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Idag så har vi en otroligt ojämlikhet inom vår sjukfrånvaro. Kvinnor är i dubbelt så stor omfattning sjukskriven än män och när det kommer till psykisk ohälsa så är kvinnor 30% mer sjukskrivna än män med samma diagnos. ag ställer mig frågande till varför så uppenbara och tydliga fakta som presenteras i riksrevisionens rapport går regeringspartierna förbi. Hur kan man inte se det uppenbara att det krävs åtgärder nu, vi kan inte vänta på att den redan stora ojämlikhet vi ser i sjukskrivningsprocessen gällande psykisk ohälsa fortsätter att öka. Vi kan inte stå passiva och se på hur allt fler kvinnor sjukskrivs med diagnosen psykisk ohälsa. Den socialdemokratiska regeringen säger att man är ett feministiskt parti som driver s.k feministisk politik. Detta är direkt motsatsen, här vill man inte se den stora ojämlikhet som råder mellan män och kvinnor, där kvinnor är sjukskrivna 30% mer än män med samma diagnos psykisk ohälsa. Vårt största växande problem, det blunder den feministiska regeringen för och lutar sig tillbaka och säger att de gör nog i frågan. Jag kan inte annat än beklaga den feministiska regeringens ovilja att agera och tolkar det att man resignerat från sin s.k feministiska politik och inte vill se den ojämlikhet som råder.
En majoritet i socialförsäkringsutskottet har i ett tillkännagivande till regeringen påtalat vikten av att regeringen dels ger Försäkringskassan i uppdrag att följa upp hur läkarna skriver sjukintyg och dessutom tillsätta en utredning i syfte att motverka osakliga könsskillnader i sjukfrånvaron.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Jag kan inte låta bli att reagera och agera över Swedavia och deras totala ointresse av service på Terminal 3 på Arlanda. Caféet har varit stängt i 9 månader och det finns ingen ambition att förändra situationen. Jag har ställt frågan till ansvariga varför Terminal 3 inte prioriteras och får till svar att de ställt dit en kaffeautomat och en annan automat att köpa godis och kakor i. Det är svaret och det är vad vi passagerare som reser till och från Terminal 3 får nöja oss med. Hela landet ska leva men det gäller inte alla oss som reser till mindre destinationer i hela Sverige. Jag har kontaktat flygbolaget Amapola för att höra deras syn på den undermåliga servicen och det ska bli intressant att höra vilket svar jag får!
Fortsättning följer

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)